Spinoff på Jobba hemifrån

[fejt]

Jag skrev ju "tycker jag". Det behöver jag knappast vetenskapliga belägg för. Och jag har inte "hävdat" att arbetsinnehåll slår andra kriterier, bara att jag tycker att det slår kriteriet jobba hemma.

Det där med vetenskapliga belägg var mitt sätt att bemöta ditt tyckande. Alltså mitt tyckande.
I ditt ursprungsinlägg skrev du att du tyckte att det ingår i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats. Jag försöker argumentera för min åsikt som är att det inte ingår i vuxenlivet att vara på en arbetsplats.
Och så försöker jag förstå varför du tycker som du gör. Hittills har jag fattat att du tror att önskan om visst arbetsinnehåll ger bättre förutsättningar för ett lyckligt arbetsliv.
Är det ditt enda argument (funkar det ordvalet?)? Om du redan har förklarat dig utförligare behöver du inte göra det igen. Då ska jag läsa mer noggrannt.

 

[kryddelydd]

Men alltså. Jag är ju lite äldre än din tonårsdotter. Men ändå. Exakt varför egentligen, ska det uppmuntras att hon söker ett tråkigt arbete? Varför är det bra att hon har tråkigt?

Alltså, en del av mig är kvar på din dotters nivå, och den delen får ju oftast bara finna sig. Men nu frågar den. Varför? Vilket är värdet i att hon gör något tråkigt?

Ett svar är ju
"Det är bra att hon har ett jobb. Det får vara tråkigt också."
Värdet är inte specifikt i att det är ett tråkigt jobb.

Det fungerar ju inte så bra om man enbart söker roliga jobb, och i stället blir sittande arbetslös.

 

[cirkus]

Jag blev mer störd på kontoret än hemma, upplever jag.
Jag kan ju inte rida dagtid bara för att jag jobbar hemifrån... Jag ska jobba mina timmar under "CET working hours", så jag kan ju inte springa iväg och roa mig på arbetstid bara för att jobbdatorn står hemma istället för på ett kontor...

Dina förutsättningar för hemarbete är nog inte vad många är ute efter - i allafall det som jag skrev om i mitt inlägg.

 

[Petruska]

Jag har ingen statistik på att kvinnor skulle vara de som mest jobbar hemifrån, så jag vet inte vad du grundar din oro på. I tråden finns det ju exempel på man som jobbar hemifrån där kvinnan slipper vab, @Sezziyanen är mig veterligen man och har hund och vill arbeta hemifrån, osv.

Men vad du hugger!

Jag brukar inte kolla i statistiken innan jag blir lite orolig för saker, utan oftast är det andra saker som så att säga triggar. I det här fallet de frågor om att jobba hemifrån som jag har sett på buke genom åren.

 

[kryddelydd]

Det jag tycker är problematiskt är tanken som @kryddelydd (tror jag) snuddar vid - hur världen ska anpassa sig efter "mina önskemål". Då tänker jag på det som bläckis tog upp i form av djurägande tex - jobba hemma pga man har hund tex. eller kunna rida dagtid. När detta blir krav och måsten istället för en bonus för att det går - så känner jag att det är lite slagsida

Precis.

 

[Killaloe]

Det där med vård, skola, omsorg var ju utifrån din tanke på arbetsorsakade sjukfall.
De personer som löper störst risk, är ju sådana där "jobba hemifrån" inte är ett alternativ.

Argumentet "minska ohälsan" känns därmed inte helt giltigt.

Men bara för att en inte kan minska ohälsa för exakt alla på exakt samma sätt finns det väl inget hinder för att minska ohälsa hos flera på ett sätt som fungerar för dessa?

Det är ju inte som att jag, som jobbar inom LSS, sitter och önskar att alla andra har en tung och pissig arbetsmiljö som gör folk sjuka och som inte kan hitta egna lösningar på ohälsa bara för att jag stundtals har det och min arbetsplats är drabbad av rätt mycket sjukskrivningar?

 

[Sezziyanen]

Fast många jobb kräver hyfsad hög närvaro för intensivt samarbete. Jag kan jobba någon annanstans ifrån med en liten delmängd av mina uppdrag. Resten kräver närvaro fysiskt med andra projektmedlemmar. Tekniken har gett vissa ytterligare möjligheter, men bara litegrann. Mötet mellan personer är fortfarande grymt viktigt för att få resultat i de kreativa processerna.

Det jag upplever med personer som jobbat hemma är att de ofta inte har tillräcklig disciplin för att vårda både sitt åtagande åt arbetsgivaren och vårda sin fritid. Pendeln svänger åt endera hållet. Och det är kasst för båda parter.

Då fungerar arbetsplatsförlagt arbete som en bra regulator.

"Tekniken har gett vissa ytterligare möjligheter, men bara litegrann."

Håller verkligen inte med. Det har gett helt andra förutsättningar än förut, om man bara använder rätt teknik på rätt sätt. Mötet mellan människor är bra om tiden finns och alla befinner sig inom närområdet - vilket de verkligen inte alltid gör inom många yrken idag. Mina internetmöten är precis lika givande och kreativa som de fysiska jag har med samma personer (förstås är det ju bra om man träffas ibland mellan varven fysiskt).

Många internetmöten är mer effektiva än om man sitter i konferensrum om man jobbar med särskilda programvaror eller dokument. Man kan fixa saker snabbare i realtid, alla ser perfekt vad som görs, vad man jobbar med osv (hallå konstanta "teknikproblem" med projektorer, skärmar osv i mötesrum, samt att folk "inte ser vad det står på skärmen" på distans).. Och med noll restid till/från mötena. Det är värt att veta om att många yrken idag innefattar samarbete me personer som jobbar på annan ort - att ha fysiska möten med dessa kollegor finns inte på kartan.

Många jobb har helt enkelt inte råd med hög fysisk närvaro på möten sån stor andel av tiden längre. Vissa lever fortfarande kvar i det dock och spenderar stora resepengar helt i onödan.

Jag stöter på den här diskussionen relativt ofta på arbetsplatser, i min erfarenhet är det en vanlig åsikt bland äldre att "de som jobbar hemifrån distraheras och blir inte lika effektiva". Det hör man inte ofta från yngre som jobbat 2-5 år tex, faktiskt. Jag tror det ligger lite i att de som jobbat längre, är 40-50+, kom in i arbetslivet under den tiden när man helt enkelt var tvungen att vara på kontoret hela dagarna, det är deras fasta referensram. Vissa kan eller vill ta till sig förändringar mer än andra, men många har djupt rotade vanor (inget fel i det heller). Samma med filhantering, trots att vi kör allt digitalt (och kommer göra det i framtiden) är det många som är lite äldre som inte kan tänka sig arbeta utan sina pärmar med allt utskrivet. De som börjar nu kör oftast allt i datorn.

 

[cirkus]

Jag ser inte hur världen anpassar sig efter mina önskemål om jag aktivt letar efter ett yrke där arbete hemifrån är möjligt? Då är det väl snarare jag som anpassar mig utefter de yrken där detta kan genomföras. Jag kan ju inte bli elektriker och sen sura över att arbetet inte går att utföra hemma.

Läste du hela Kryddelydds inlägg? Det fanns ett och annat stoff som i allafall satte igång mina tankar och allt i det var inte relaterat till yrkesliv/arbete. Där det handlar om mycket om just hur världen kretsar runt egot.

 

[kryddelydd]

8.30 är verkligen smärtgräns för att vara på jobbet vanemässigt.

heh, jag börjar formellt sett kl 8.Brukar vara på plats omkring halv åtta.
För att då kan jag jobba ostört med "pappersarbete" innan de som kommer och vill ha hjälp har kommit på plats.

 

[Fruentimber]

Men vad du hugger!

Jag brukar inte kolla i statistiken innan jag blir lite orolig för saker, utan oftast är det andra saker som så att säga triggar. I det här fallet de frågor om att jobba hemifrån som jag har sett på buke genom åren.

Hugger? Jag skrev bara att jag inte hade kännedom om statistik, och gav exempel på inlägg som förekommit i tråden. Jag vet inte riktigt var jag "hugger".

 

[kryddelydd]

Man kan inte må dåligt på en kontorsarbetsplats, menar du? Eller menar du att bara förskolelärare och dylikt är de som sjukskriver sig? Givetvis är det inte så. Alltså är argumentet helt giltigt.

Jag hänvisade till att det finns statistik som visar att det är personal i "vård-skola-omsorg" som är de som oftast blir sjukskrivna (långtids-) pga arbetsrelaterad ohälsa.
Ingen hemlis.

Men det är klart att man kan må dåligt på jobbet oavsett vad man jobbar med.

 

[Fruentimber]

Läste du hela Kryddelydds inlägg? Det fanns ett och annat stoff som i allafall satte igång mina tankar och allt i det var inte relaterat till yrkesliv/arbete. Där det handlar om mycket om just hur världen kretsar runt egot.

Nej, det var ju ditt inlägg jag svarade på? Jag spann bara vidare i en annan riktning.

 

[Fruentimber]

Jag hänvisade till att det finns statistik som visar att det är personal i "vård-skola-omsorg" som är de som oftast blir sjukskrivna (långtids-) pga arbetsrelaterad ohälsa.
Ingen hemlis.

Men det är klart att man kan må dåligt på jobbet oavsett vad man jobbar med.

Nej, det är ingen hemlis, och det är nog väldigt få som inte är medvetna om det. Det betyder ju dock inte att man på något sätt ska kollektivt straffa andra människor genom att t ex förvägra möjlighet att arbeta hemifrån om det är möjligt.

 

[mandalaki]

Men du kan inte reflektera lite kritiskt kring varför du tycker som du gör? Dvs vad det faktiskt grundar sig i? Att prata om arbete i form av kreativitet och innehåll är ju väldigt privilegierat. Precis som @fejt påpekade så är det ju många som har andra kriterier, eller helt andra valmöjligheter.

Jag skulle nog vilja påstå att för de flesta så är det möjligheten att jobba hemma som är ett privilegium.

 

[kryddelydd]

Men bara för att en inte kan minska ohälsa för exakt alla på exakt samma sätt finns det väl inget hinder för att minska ohälsa hos flera på ett sätt som fungerar för dessa?

Det är ju inte som att jag, som jobbar inom LSS, sitter och önskar att alla andra har en tung och pissig arbetsmiljö som gör folk sjuka och som inte kan hitta egna lösningar på ohälsa bara för att jag stundtals har det och min arbetsplats är drabbad av rätt mycket sjukskrivningar?

Avsiktligt missförstående?

Andemeningen var att "det är bra med jobb hemifrån för att minska sjukskrivningarna" inte var ett helt giltigt argument eftersom den grupp människor som verkar ha svårast arbetsmiljö, med en relativt grov generalisering, sällan har möjligheter till just jobb hemifrån.

 

[Fruentimber]

Jag skulle nog vilja påstå att för de flesta så är det möjligheten att jobba hemma som är ett privilegium.

Givetvis. Min poäng var snarare att långt ifrån alla har privilegiet att välja jobb utifrån dess innehåll eller att det skulle vara "kreativt". Ett problematiskt sätt att tala om jobb om man ser det ur ett klassperspektiv.

 

[kryddelydd]

Nej, det är ingen hemlis, och det är nog väldigt få som inte är medvetna om det. Det betyder ju dock inte att man på något sätt ska kollektivt straffa andra människor genom att t ex förvägra möjlighet att arbeta hemifrån om det är möjligt.

Nej, och jag har ju heller inte argumenterat för att jobb hemifrån skulle förbjudas?
Jag bemötte ditt resonemang om att hemifrånarbete är bra mot sjukskrivningar.
Just det argumentet.

Men nu släpper vi det här tjatiga sidospåret.

 

[Fruentimber]

Avsiktligt missförstående?

Andemeningen var att "det är bra med jobb hemifrån för att minska sjukskrivningarna" inte var ett helt giltigt argument eftersom den grupp människor som verkar ha svårast arbetsmiljö, med en relativt grov generalisering, sällan har möjligheter till just jobb hemifrån.

Fast jag talade om sjukskrivningar generellt, inte i en specifik sektor. Så om någon missförstår avsiktligt är det nog du.

 

[mandalaki]

Det där med vetenskapliga belägg var mitt sätt att bemöta ditt tyckande. Alltså mitt tyckande.
I ditt ursprungsinlägg skrev du att du tyckte att det ingår i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats. Jag försöker argumentera för min åsikt som är att det inte ingår i vuxenlivet att vara på en arbetsplats.
Och så försöker jag förstå varför du tycker som du gör. Hittills har jag fattat att du tror att önskan om visst arbetsinnehåll ger bättre förutsättningar för ett lyckligt arbetsliv.
Är det ditt enda argument (funkar det ordvalet?)? Om du redan har förklarat dig utförligare behöver du inte göra det igen. Då ska jag läsa mer noggrannt.

Som jag redan svarat dig: med att ingå i vuxenlivet menar jag "Och jag menar fortfarande att för den absoluta majoriteten av oss så kommer vi att stöta på kravet att infinna oss på en arbetsplats när vi är vuxna." Vi kommer att stöta på det. De allra flesta jobb utförs fortfarande på en arbetsplats. Jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka det på fler sätt.

 

[kryddelydd]

Hugger? Jag skrev bara att jag inte hade kännedom om statistik, och gav exempel på inlägg som förekommit i tråden. Jag vet inte riktigt var jag "hugger".

Ditt tonfall är ganska aggressivt. Du skriver i anklagande ton och insinuerar saker som inte skrivits.
Du slänger ut beskyllningar (exempelvis beskyllde du mig för att vilja ge en kollektiv bestraffning).
Det är en aggressiv diskussionsteknik.

Ja, jag tycker också att du "hugger".