Spinoff på Jobba hemifrån

Jag har ingen statistik på att kvinnor skulle vara de som mest jobbar hemifrån, så jag vet inte vad du grundar din oro på. I tråden finns det ju exempel på man som jobbar hemifrån där kvinnan slipper vab, @Sezziyanen är mig veterligen man och har hund och vill arbeta hemifrån, osv.

Något som verkligen spelar en faktor i detta med att kunna jobba flexibelt och/eller hemifrån är familjesituationer. Jag har haft ett helt gäng kollegor som löst familje/barnsituationer genom att arbeta varierande tider så att varken mannen eller kvinnan nödvändigtvis måste fimpa hela sin arbetslivskarriär när de får barn eller utökar familjen. Eller för att båda parterna ska kunna vara mer närvarande vid barnens aktiviteter som verkligen inte följer deras arbetsscheman.

I övrigt ser jag väl det inte som en kvinno- eller mansfråga. Kanske har fler ensamstående kvinnor förvisso tex hund eller andra djur som kräver tid och närvaro (och därmed kan få vissa bonuseffekter av att kunna jobba hemifrån), men det är ju ändå pga eget individuellt val.
 
Givetvis. Min poäng var snarare att långt ifrån alla har privilegiet att välja jobb utifrån dess innehåll eller att det skulle vara "kreativt". Ett problematiskt sätt att tala om jobb om man ser det ur ett klassperspektiv.
Eftersom tråden handlar om att jobba hemifrån så tror jag att det bäst att vi håller klassperspektivet utanför helt och hållet. Undersköterskan/lokalvårdaren/Volvomontören osv ...
 
Som jag redan svarat dig: med att ingå i vuxenlivet menar jag "Och jag menar fortfarande att för den absoluta majoriteten av oss så kommer vi att stöta på kravet att infinna oss på en arbetsplats när vi är vuxna." Vi kommer att stöta på det. De allra flesta jobb utförs fortfarande på en arbetsplats. Jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka det på fler sätt.

Jag skulle säga såhär:

De allra flesta av de som skaffar sig en utbildning på universitetsnivå (eller i många fall YH) kommer att stöta på en arbetsplats där man har möjlighet till en varierande grad av flexibilitet samt möjlighet att jobba vissa dagar hemifrån vid behov. Särskilt efter ett par års arbetande när man är varm i kläderna. Det är mer eller mindre normen för alla "normala" konsultarbeten där man inte är stationerad hos kund.
 
Avsiktligt missförstående?

Andemeningen var att "det är bra med jobb hemifrån för att minska sjukskrivningarna" inte var ett helt giltigt argument eftersom den grupp människor som verkar ha svårast arbetsmiljö, med en relativt grov generalisering, sällan har möjligheter till just jobb hemifrån.
Mja det är ett eskalerande problem även på tjänstemanna sidan iallafall vad det gäller psykisk ohälsa och utmattning, 25 % av Sacos medlemmar har någon gång stannat hemma pga stress.
 
Ditt tonfall är ganska aggressivt. Du skriver i anklagande ton och insinuerar saker som inte skrivits.
Du slänger ut beskyllningar (exempelvis beskyllde du mig för att vilja ge en kollektiv bestraffning).
Det är en aggressiv diskussionsteknik.

Ja, jag tycker också att du "hugger".

Jag är varken "aggressiv" eller allt annat du påstår för att jag argumenterar emot dig.
 
Eftersom tråden handlar om att jobba hemifrån så tror jag att det bäst att vi håller klassperspektivet utanför helt och hållet. Undersköterskan/lokalvårdaren/Volvomontören osv ...

Fast du argumenterar för att man ska välja jobb utifrån innehåll, och blandar in kreativitet. Det går liksom inte att undgå det frånvarande klassperspektivet och det gör diskussionen problematisk.
 
Fast du argumenterar för att man ska välja jobb utifrån innehåll, och blandar in kreativitet. Det går liksom inte att undgå det frånvarande klassperspektivet och det gör diskussionen problematisk.

Blir nyfiken på vad som är klassperspektivet här som du ser? Visst är ju de klassiska "arbetarjobben" mer såna som görs på plats, men det finns heller inga större blockeringar för att söka sig till jobb där flexibla tider är mer vanliga om man värderar just det.
 
Blir nyfiken på vad som är klassperspektivet här som du ser? Visst är ju de klassiska "arbetarjobben" mer såna som görs på plats, men det finns heller inga större blockeringar för att söka sig till jobb där flexibla tider är mer vanliga om man värderar just det.

Det har inte med själva hemmaarbetet eller ej att göra, utan hur man uttrycker sig kring arbete.
 
Fast du argumenterar för att man ska välja jobb utifrån innehåll, och blandar in kreativitet. Det går liksom inte att undgå det frånvarande klassperspektivet och det gör diskussionen problematisk.
Men jag förstod vad du sa första gången. Och jag argumenterar inte för att välja jobb utifrån innehåll vs alla andra kriterier, utan innehåll vs jobba hemifrån. Och det blir smärtsamt om vi ska diskutera jobba hemifrån utifrån klass. Till och med välja jobb kan bli smärtsamt.
 
Blir nyfiken på vad som är klassperspektivet här som du ser? Visst är ju de klassiska "arbetarjobben" mer såna som görs på plats, men det finns heller inga större blockeringar för att söka sig till jobb där flexibla tider är mer vanliga om man värderar just det.

Ja, vilket gör att om man vill ha "klassperspektivet" så är det i så fall ett argument för att ifrågasätta jobb hemifrån.

Men det är ju dumt att kollektivt bestraffa dem som skaffar sig jobb som går att göras hemifrån, för att människor med jobb inom handel, restaurang, vård/omsorg, tillverkningsindustri inte kan jobba hemifrån i någon större utsträckning.
 
Avsiktligt missförstående?

Andemeningen var att "det är bra med jobb hemifrån för att minska sjukskrivningarna" inte var ett helt giltigt argument eftersom den grupp människor som verkar ha svårast arbetsmiljö, med en relativt grov generalisering, sällan har möjligheter till just jobb hemifrån.
Fast det innebär ju inte att det är ett helt ogiltigt argument heller?

För det är säkert en fungerande lösning för flertalet även om det inte är det för alla.
 
Men jag förstod vad du sa första gången. Och jag argumenterar inte för att välja jobb utifrån innehåll vs alla andra kriterier, utan innehåll vs jobba hemifrån. Och det blir smärtsamt om vi ska diskutera jobba hemifrån utifrån klass. Till och med välja jobb kan bli smärtsamt.

Men det kan ju finnas andra anledningar till att man väljer jobb hemifrån på grund av andra premisser än att man skulle vilja sköta jobbet med vänster armbåge iklädd pyjamas. Men fair enough, jag kan släppa det sidospåret.
 
Efter mina utmattningar så har jag funderat mycket på hur jag skulle komma tillbaka och hålla i arbetslivet. Min lösning blev ju att gå ned i tid och inte jobba hela dagar men ett allternativ hade ju kunnat vara att arbeta en del hemifrån. Även nu kan jag sakna att få skärma av omvärlden när jag behöver läsa in komplicerad text, skriva text eller projektera. Vi har rätt mycket spring i dörrarna och jag är själv en sådan som springer i andras dörrar och stör dem, men alla dessa små avbrott ger ju produktionstapp. Jag tror man räknar med att det tar ca 5-15 minuter att komma tillbaka i tempo efter varje avbrott, det blir rätt mycket tid som går förlorad. Min hjärna klarar inte längre av att själv skärma av ljud och fokusera på uppgifterna som ska utföras utan allt brus går in precis som det är för många inom npf-spektrat. Så oftast får jag stänga dörren till mitt kontor (åh underbara förmån) och sätta på någon musik som skapar en bullermatta mot de diskussioner som pågår på resten av kontoret om jag ska jobba med någon som kräver att jag verkligen fokuserar.
 
Som jag redan svarat dig: med att ingå i vuxenlivet menar jag "Och jag menar fortfarande att för den absoluta majoriteten av oss så kommer vi att stöta på kravet att infinna oss på en arbetsplats när vi är vuxna." Vi kommer att stöta på det. De allra flesta jobb utförs fortfarande på en arbetsplats. Jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka det på fler sätt.
Men gör det något om några inte uppfyller just det kravet? Om de kan hitta arbeten som går att sköta hemifrån och rent av har det som enda kriterium när de väljer yrke?

Så länge man hittar ett jobb och är nöjd med det, så spelar det väl ingen roll för någon annan vilka kriterier man hade när man valde det, tänker jag.
 
Jag skulle säga såhär:

De allra flesta av de som skaffar sig en utbildning på universitetsnivå (eller i många fall YH) kommer att stöta på en arbetsplats där man har möjlighet till en varierande grad av flexibilitet samt möjlighet att jobba vissa dagar hemifrån vid behov. Särskilt efter ett par års arbetande när man är varm i kläderna. Det är mer eller mindre normen för alla "normala" konsultarbeten där man inte är stationerad hos kund.
Det kan ju rent av vara en av anledningarna till att man väljer att utbilda sig, att slippa vara bunden till ett tjänstgöringsschema.
 
Intressant frågeställning.

För mig består ingen del av vuxenlivet att nödvändigtvis befinna sig på ett kontor ~9 timmar om dagen. Jag förstår att det har varit normen förut (men inte normen ännu längre bak i tiden förstås).

Att ha möjligheten att arbeta hemifrån (eller rättare sagt: arbeta på distans, det måste ju inte vara i hemmet) är definitivt vanligare inom vissa yrken än andra, därför är det inte så konstigt tycker jag att folk frågar om vilka yrken de som gör det har. Anläggningsarbetare och andra "grovarbetare" kan inte göra sitt arbete på distans, men idag kan egentligen en stor andel av kontorsarbetare det, just på grund av vad arbetsuppgifterna består av.

Vilka utgångspunkter är giltiga att ha för sina val av yrke och arbetssätt? Det är vad frågan du ställer kokar ner lite till för mig.

Nutiden ser definitivt ut mycket annorlunda än tex mina egna föräldrars generation. De kunde inte välja och vraka mellan olika jobb och arbetssätt som jag kan, inte ens i närheten. Att ens tänka på att jobbet skulle vara roligt, än mindre om de kunde jobba på distans ens deltid, fanns inte på kartan för dem. Men jag drar inte slutsatsen att det har att göra med curling alls, det är hur samhället ser ut idag, utbud och efterfrågan. Om alla arbeten krävde att vi var på kontoret hela dagarna så skulle vi vara tvungna att vara det.

Jag håller med dig i mycket, men det här får dig att lite som att antingen är dina föräldrar 150 år gamla, eller som att du är väldigt ung och ser på dina föräldrar som stenålders :D

Jag vet hur många som helst i mina föräldrars generation som har/hade "roliga jobb". Både min mormor, morfar och farfar älskade sina jobb. Däremot har ju förutsättningarna för arbete, och delvis kanske synen på vad som är "roliga jobb" ändrats.

Jag ser det som lite två helt olika frågor dels det här med att jobbet ska vara roligt och att man ska kunna arbeta hemifrån.

Folk som ställer frågan som i TS "med vilka yrken kan man arbeta hemifrån" ser jag snarare folk som inte alls vill ha ett roligt jobb. Utan som folk som ser arbete som något man står ut med för att kunna vara ledig. (Därmed inte sagt att ingen som jobbar hemifrån vill ha ett roligt jobb bl.a. Bl.a. Bl.a.)
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Jag får börja med att jag trivs ypperligt med mitt nuvarande yrkesval! Jag jobbar som medicinsk sekreterare och favoritsysslan där är... 2 3
Svar
42
· Visningar
5 078
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp