Spinoff på Jobba hemifrån

[ameo]

Jag tycker att det är fantastiskt att det finns möjlighet att arbeta hemifrån i många yrken av flera skäl. Och jag kan inte förstå varför det skulle vara konstigt att söka efter ett yrke där man har möjlighet att jobba hemifrån, om man är en person som har arbetsdisciplin att utföra de uppgifter man blir ålagd.
I många fall är det också en miljöbesparande åtgärd, då hemarbete gör att färre behöver förflyttas mellan hem och arbetsplats. Långt ifrån alla kan cykla till jobbet. Bor man långt ifrån arbetsplatsen så restiden är lång, så kan man spara upp till några timmar/dag på att jobba hemifrån, bara genom att slippa förflytta sig.

Jag personligen är dock en sån som "behöver" ha en arbetsplats att gå till. Jag har lite svårt för att få saker gjorda på hemmaplan, det finns så mycket annat att fokusera på - allt från att fodra hästarna till att surfa på buke...

 

[Araminta]

Jag tror att ju mer flexibelt vi kan göra samhället desto bättre. Finns det ökade möjligheter att jobba där man vill och när man vill så finns det också större chanser att alla kan ha de arbetsuppgifter de trivs med. Tänk om tandläkaren hade öppet 07-19. De morgontrötta tandläkarna slipper gå upp mitt i natten och patienterna har större möjlighet att hitta tider som inte ligger mitt i mötet. Jobbar dessutom fler av patienterna på lite varierade tider så blir trycket på den där perfekta "på väg hem från jobbet"-tiden klockan 18 lägre. Eller, om man ska prata om plats istället för tid, så kan man hålla kvar den där briljanta kollegan på arbetsplatsen trots att hen skaffar gård och 30 hästar. Eller det redan förverkligade exemplet där man i Norrland tar en del vårdbesök via videolänk då resan till mottagningen tar fyra gånger längre tid än själva besöket.

 

[stjarnhimmel]

Det intressanta i denna tråden är ju synen på vad som är arbete samt synen på att det ingår att vara på en arbetsplats för att vara "vuxen" och att en fast arbetsplats på tex ett kontor är en norm?
Jag började fundera på vilka bekanta och vilka yrken som inte har en fast arbetsplats på det sättet. Några jag kom på var;
Frilansare inom skrivande såsom journalister och författare
Frilansande musiker, dansare etc. Vissa kanske har en replokal eller en anställning under vissa perioder men min uppfattning är att många har ingen eller flera fasta arbetsplatser.
Sen känner jag några egenföretagare inom tex IT, kundtjänst, webföretag som jobbar hemma helt och enbart har kontakt med kunder via telefon/sociala medier etc.

 

[Hyacinth]

Ett tillägg till arbetsgivares aversion kan ju också vara att det finns de som har tydligt mätbara resultat. På mitt jobb vet jag att en del inte får jobba hemma längre, eftersom de levererar sämre. Jobbar färre timmar. Eller inte slutar jobba (och sen vill ha massa övertidsersättning). Långt från alla kan jobba produktivt under eget ansvar. Jag klarar det i perioder men inte under längre tid.

 

[Brandgul]

Jag funderar alltid lite när frågan om att jobba hemifrån kommer upp. Ofta ställd som "I vilka yrken kan man jobba hemifrån?"

För mig ingår det liksom i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats, att samarbeta/skava med arbetskamrater osv. Jag betraktar jobba hemifrån som något en viss arbetsgivare kan gå med på under vissa omständigheter, inget som är förknippat med vissa yrken.

Är inte det här med att jobba hemifrån en konstig utgångspunkt för ens yrkesval? Alltså att utgångspunkten är att man ska undvika att vara på en arbetsplats? Har man djur, som många här har, så förstår jag verkligen att det är bekvämt att jobba hemifrån. Men jag tycker nog inte att det ska vara utgångspunkten för ens medverkan i arbetslivet.

Jag funderar på om det kan vara curling som ligger bakom att jag tycker mig se önskemål om att jobba hemifrån allt oftare. Alltså att allting ska vara som man vill och med minsta möjliga motstånd. (Därmed inte sagt att alla som jobbar hemifrån är curlade)

Jag skulle kunna jobba hemifrån rätt mycket. Men jag vill träffa min kollegor varje dag Jag ledsnar inte på dem.

Och är de inte där är det ett ypperligt tillfälle att få väldigt mycket gjort på jobbet Så jag är mer än gärna där varje dag.

 

[Görel]

Det finns fördelar med att jobba hemifrån och fördelar med att jobba på kontor. Allt beror på vad man gör och vad som passar en. Jag tycker inte att man kan moralisera över andras val.

Jag är socialsekreterare och kan inte utföra allt mitt jobb hemifrån, men jag kan föra journaler och skriva utredningar hemifrån. Det kan vara skönt att veta att man får jobba ordentligt utan att bli avbruten. På den tiden jag var rökare hade jag en period då jag skrev rent utredningar hemifrån. Det var jätteskönt att kunna sova en timme längre på morgnarna, slippa göra sig i ordning och slippa ta sig till jobbet. Jag kunde sitta i soffan med datorn i knät och askkoppen bredvid mig och jobbade jättebra!
Men det blev tråkigt i längden och nu har jag ett jobb där mina kollegor bidrar till att jag trivs väldigt bra och jag vill gärna vistas på min arbetsplats.

Jag har jobbat i en kommun där man vid ombyggnad av kommunalhuset räknade med att en viss procent av personalen skulle jobba hemma och därför inte behövde få plats i det nya huset.

Min syster är forskare och det är inte ett jobb där man sitter på ett kontor hela dagarna. Det vore väldigt konstigt att påstå att hon är omogen eller curlad för att hon väljer att sitta hemma och skriva saker istället för att varje dag ta sig till sin arbetsplats och utföra sina uppgifter där.

 

[Shudde]

Jag funderar alltid lite när frågan om att jobba hemifrån kommer upp. Ofta ställd som "I vilka yrken kan man jobba hemifrån?"

För mig ingår det liksom i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats, att samarbeta/skava med arbetskamrater osv. Jag betraktar jobba hemifrån som något en viss arbetsgivare kan gå med på under vissa omständigheter, inget som är förknippat med vissa yrken.

Är inte det här med att jobba hemifrån en konstig utgångspunkt för ens yrkesval? Alltså att utgångspunkten är att man ska undvika att vara på en arbetsplats? Har man djur, som många här har, så förstår jag verkligen att det är bekvämt att jobba hemifrån. Men jag tycker nog inte att det ska vara utgångspunkten för ens medverkan i arbetslivet.

Jag funderar på om det kan vara curling som ligger bakom att jag tycker mig se önskemål om att jobba hemifrån allt oftare. Alltså att allting ska vara som man vill och med minsta möjliga motstånd. (Därmed inte sagt att alla som jobbar hemifrån är curlade)

För mig är främst hemjobb ett sätt att dels kunna ta ut flex för de helger, kvällar och raster jag arbetar som jag aldrig stämplar el tar ut som övertid. Dvs jobbar jag hemma en dag (jag jobbar aldrig hemifrån utan sätter mig då på ngt annat ställe) kanske jag jobbar effektivt en halvdag och resten har jag bara koll på mailen.
Jag sitter i en miljö där jag blir ständigt störd på det arbetet jag kan jobba hemma ifrån på. Ska jag skriva ngt längre eller läsa ngt viktigt behöver jag kunna sitta ostörd några timmar.

Jag skulle dock inte vilja eller göra ett bra jobb enbart hemifrån, men ngn curling är det definitivt inte, min arbetsgivare går tokplus på mitt flexibla arbete.

 

[Kiwifrukt]

Jag hade gärna jobbat hemma om jag hade haft möjlighet. Har pluggat en hel del på distans och vet att jag har disciplinen. Att slippa gå upp två timmar tidigare för att köra bil och göra sig i ordning (och slippa ytterligare en halvtimme till en timme i bilen på väg hem sen) hade varit en otrolig tidsvinst. Mitt sociala behov är ganska lågt, så att slippa vara social en hel dag med personer man inte valt själv hade varit kanon.

Har jobbat inom handels nu (men är administrativt utbildad egentligen), och där kan jag ju av förklarliga skäl inte jobba hemma. Ett alldeles för socialt jobb för mig egentligen, även om det blev bättre efter att jag flyttade hästarna till eget stall och slapp vara påtvingat trevlig även om kvällarna.

 

[Philosophia]

Jag funderar alltid lite när frågan om att jobba hemifrån kommer upp. Ofta ställd som "I vilka yrken kan man jobba hemifrån?"

För mig ingår det liksom i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats, att samarbeta/skava med arbetskamrater osv. Jag betraktar jobba hemifrån som något en viss arbetsgivare kan gå med på under vissa omständigheter, inget som är förknippat med vissa yrken.

Är inte det här med att jobba hemifrån en konstig utgångspunkt för ens yrkesval? Alltså att utgångspunkten är att man ska undvika att vara på en arbetsplats? Har man djur, som många här har, så förstår jag verkligen att det är bekvämt att jobba hemifrån. Men jag tycker nog inte att det ska vara utgångspunkten för ens medverkan i arbetslivet.

Jag funderar på om det kan vara curling som ligger bakom att jag tycker mig se önskemål om att jobba hemifrån allt oftare. Alltså att allting ska vara som man vill och med minsta möjliga motstånd. (Därmed inte sagt att alla som jobbar hemifrån är curlade)

Jag är inte så säker på att det är curling, utan snarare ett led i den ökade individualismen - att allt fler vill att omgivningen ska kunna skräddarsys utifrån dem. Det gör i sin tur att mer kommunitära värden som kollegialitet stryker på foten. Möjligtvis att den ökade individualisten är ett resultat av curling, men jag kan se beteendet även hos kollegor som inte hör till curlinggenerationen.

Jag pratade idag med en kollega på mitt nya jobb (apropå att jag för henne nämnde att jag var på plats redan i fredags men att det inte var en kotte på jobbet då) som berättade att närvaromoralen stundtals var lite bristande på institutionen. Det är tråkigt, men det skiljer sig inte nämnvärt från mitt förra jobb och förmodligen inte från situationen på något annat universitet. Men det är synd! Möjligheten till samtal och går förlorade när var och en sitter på sin egen kammare och det är ännu värre med kollegor som inte dyker upp på gemensamma seminarier. Det högre seminariet är liksom grundbulten i det akademiska livet.

Visst, som veckopendlare har jag själv kunnat dra nytta av att kunna jobba hemma och jag vet att många andra med mig är i samma situation. Men då är det fråga om 1-2 dagar i veckan hemma och/eller att några veckor i stöten kunna jobba hemifrån för att hämta sig mellan intensiva pendlarveckor.

 

[voltis]

@mandalaki men tänk vad skönt det vore att jobba hemifrån (läs: jobba från Grekland)

Skämtåsido, har jobbat i butik i 20 år, daglig kontakt med massa människor. Älskar det och aldrig haft tanken att hellre sitta hemma själv o jobba.

Men skulle inte tacka nej till ngt jag kunde utföra hemifrån kanske mina 10 sista år i arbetslivet... Helst då från en terass på Samos

 

[sjoberga]

"Tekniken har gett vissa ytterligare möjligheter, men bara litegrann."

Håller verkligen inte med. Det har gett helt andra förutsättningar än förut, om man bara använder rätt teknik på rätt sätt. Mötet mellan människor är bra om tiden finns och alla befinner sig inom närområdet - vilket de verkligen inte alltid gör inom många yrken idag. Mina internetmöten är precis lika givande och kreativa som de fysiska jag har med samma personer (förstås är det ju bra om man träffas ibland mellan varven fysiskt).

Många internetmöten är mer effektiva än om man sitter i konferensrum om man jobbar med särskilda programvaror eller dokument. Man kan fixa saker snabbare i realtid, alla ser perfekt vad som görs, vad man jobbar med osv (hallå konstanta "teknikproblem" med projektorer, skärmar osv i mötesrum, samt att folk "inte ser vad det står på skärmen" på distans).. Och med noll restid till/från mötena. Det är värt att veta om att många yrken idag innefattar samarbete me personer som jobbar på annan ort - att ha fysiska möten med dessa kollegor finns inte på kartan.

Många jobb har helt enkelt inte råd med hög fysisk närvaro på möten sån stor andel av tiden längre. Vissa lever fortfarande kvar i det dock och spenderar stora resepengar helt i onödan.

Jag stöter på den här diskussionen relativt ofta på arbetsplatser, i min erfarenhet är det en vanlig åsikt bland äldre att "de som jobbar hemifrån distraheras och blir inte lika effektiva". Det hör man inte ofta från yngre som jobbat 2-5 år tex, faktiskt. Jag tror det ligger lite i att de som jobbat längre, är 40-50+, kom in i arbetslivet under den tiden när man helt enkelt var tvungen att vara på kontoret hela dagarna, det är deras fasta referensram. Vissa kan eller vill ta till sig förändringar mer än andra, men många har djupt rotade vanor (inget fel i det heller). Samma med filhantering, trots att vi kör allt digitalt (och kommer göra det i framtiden) är det många som är lite äldre som inte kan tänka sig arbeta utan sina pärmar med allt utskrivet. De som börjar nu kör oftast allt i datorn.

Jag försökte trycka på att det förekommer både "de som jobbar hemifrån distraheras och blir inte lika effektiva" och "de som jobbar hemifråna distraheras och har svårt att koppla bort jobbet".

Jag håller både med om att det varit revolutionerande samtidigt som det inte är på det sätt som de som vurmar tekniken påstår. Därför valde jag ordet litegrann eller en del.

 

[Sezziyanen]

Jag försökte trycka på att det förekommer både "de som jobbar hemifrån distraheras och blir inte lika effektiva" och "de som jobbar hemifråna distraheras och har svårt att koppla bort jobbet".

Jag håller både med om att det varit revolutionerande samtidigt som det inte är på det sätt som de som vurmar tekniken påstår. Därför valde jag ordet litegrann eller en del.

Öh, det finns även (de flesta av oss) som jobbar hemifrån och helt enkelt gör vårat jobb och inte har svårt att koppla bort jobbet eller distraheras mer än nån på kontoret. Jag antar att du inte låtsas som att folk inte distraheras från sitt arbete i kontorslandskap?

Tekniken i sig ger massvis av möjligheter, det är inte en "liten" ändring. Men sen hänger det ju på att man kan använda den, förstås.

Jag reagerar fortfarande på alla inlägg om att arbetet skulle bli sämre för att man gör det från distans. Menar ni som tycker det att man ska behöva chefer och kollegor som kollar en över axeln och kontrollerar så man jobbar för att man ska leverera det man är anställd för att göra? Det om något känns o-vuxet IMO. Verkar hemskt att jobba på ett ställe där man är ständigt kontrollerad av chef och andra, så går det inte till på nått av ställena jag har varit, eller nånstans där jag har vänner som jobbar iaf.

Det har inte med själva hemmaarbetet eller ej att göra, utan hur man uttrycker sig kring arbete.

Det köper jag. Ärligt så tycker jag detta med "klass" angående typ "arbetarjobb vs kontorsjobb" är så sjukt förlegat. Många rörmokare tjänar en hel del mer än civilingenjörs-konsulter idag. Det är liksom inte riktigt som det var förr.

 

[mandalaki]

Tack för era svar! Jag svarar inte var och en, har varit på bio och har halkat efter i tråden. Och det är nog bara bra, för alla antydningar om att jag är för gammal för att fatta hur det går till på arbetsmarknaden gör mig bara irriterad.

Det intressanta i denna tråden är ju synen på vad som är arbete samt synen på att det ingår att vara på en arbetsplats för att vara "vuxen" och att en fast arbetsplats på tex ett kontor är en norm?

Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva förklara att jag aldrig påstått att det ingår att vara på en arbetsplats för att vara vuxen? Jag tänker hur som helst inte göra det en gång till.

 

[mandalaki]

Jag är inte så säker på att det är curling, utan snarare ett led i den ökade individualismen - att allt fler vill att omgivningen ska kunna skräddarsys utifrån dem. Det gör i sin tur att mer kommunitära värden som kollegialitet stryker på foten. Möjligtvis att den ökade individualisten är ett resultat av curling, men jag kan se beteendet även hos kollegor som inte hör till curlinggenerationen.

Jag pratade idag med en kollega på mitt nya jobb (apropå att jag för henne nämnde att jag var på plats redan i fredags men att det inte var en kotte på jobbet då) som berättade att närvaromoralen stundtals var lite bristande på institutionen. Det är tråkigt, men det skiljer sig inte nämnvärt från mitt förra jobb och förmodligen inte från situationen på något annat universitet. Men det är synd! Möjligheten till samtal och går förlorade när var och en sitter på sin egen kammare och det är ännu värre med kollegor som inte dyker upp på gemensamma seminarier. Det högre seminariet är liksom grundbulten i det akademiska livet.

Visst, som veckopendlare har jag själv kunnat dra nytta av att kunna jobba hemma och jag vet att många andra med mig är i samma situation. Men då är det fråga om 1-2 dagar i veckan hemma och/eller att några veckor i stöten kunna jobba hemifrån för att hämta sig mellan intensiva pendlarveckor.

Ja, individualismen, det köper jag absolut! Det är bättre än curling i sammanhanget för det var vad jag menade - som du säger, omgivningen ska skräddarsys efter en själv.

 

[mandalaki]

@mandalaki men tänk vad skönt det vore att jobba hemifrån (läs: jobba från Grekland)

Skämtåsido, har jobbat i butik i 20 år, daglig kontakt med massa människor. Älskar det och aldrig haft tanken att hellre sitta hemma själv o jobba.

Men skulle inte tacka nej till ngt jag kunde utföra hemifrån kanske mina 10 sista år i arbetslivet... Helst då från en terass på Samos

Ja, jobba från Grekland skulle jag gärna göra. Och jag tänker som du där, att det är de sista åren innan pensionen.

Folk frågar ibland varför jag inte bryter upp och flyttar dit, men jag svarar alltid att isåfall måste jag ha en lön hemifrån, jag vill inte vara beroende av en svartbetalande grekisk arbetsgivare. Och de svenska jobb som man kan sköta från Grekland växer tyvärr inte på träd.

 

[TygerTyger]

Ja, individualismen, det köper jag absolut! Det är bättre än curling i sammanhanget för det var vad jag menade - som du säger, omgivningen ska skräddarsys efter en själv.

Men i trådarna som du pratar om så låter det för mig mera som att man är beredd att skräddarsy sig själv (genom yrkesval) för att hitta en tjänst som uppfyller ett huvudsakligt önskemål som man har?

 

[Sezziyanen]

Om man går ut på arbetsmarknaden med inställningen "omgivningen skall skräddarsys efter mig" och inte har något EXTREMT UNIKT att erbjuda - då kommer man få ett snabbt uppvaknande att världen inte fungerar så.

 

[mandalaki]

Men i trådarna som du pratar om så låter det för mig mera som att man är beredd att skräddarsy sig själv (genom yrkesval) för att hitta en tjänst som uppfyller ett huvudsakligt önskemål som man har?

Ja, så kan man säkert se det. Fast för mig låter det mer som att bolla med orden, för mig lät @Philosophia s tolkning fullt rimlig.

 

[TygerTyger]

Ja, så kan man säkert se det. Fast för mig låter det mer som att bolla med orden, för mig lät @Philosophia s tolkning fullt rimlig.

Nej jag tänker att det är helt tvärtom. Jag nämnde tidigare att jag hade en liknande ingång när jag valde (utbildning utifrån möjliga framtida) jobb: Jag ville jobba kontorstider på kontor. Sen funderade jag på vilka jobb som kunde passa och som jag eventuellt skulle ha en rimlig chans att få. Fortfarande jättemånga men sen kan man ju smala av det när man fått en första, och sjunde, överblick.

 

[Raderad medlem 6459]

Men jag känner att jag inte riktigt fattar.

För vissa är det viktigt att ha ett jobb där de får ta med sig hunden till jobbet.
För vissa är det viktigt att de får vara ute och röra på sig på jobbet.
För vissa är det viktigt att ha flextid.
För vissa är det viktigt att kunna jobba hemifrån.
För vissa är det viktigt att tjäna jättebra.
För vissa är det viktigt att utbildningen är kort för man vill inte plugga särskilt länge.
För vissa är det viktigt att de får jobba ensamma.
För vissa är det viktigt att ha jättebra kollegor.
För vissa är det viktigt att hela tiden utmanas.
För vissa är det viktigt att jobbet är klart så fort man går hem och att inte behöva tänka på jobbet alls på fritiden.
För vissa är det viktigt att de brinner för jobbet och är superengerade i det de jobbar med.

Varför är nåt av de ovanstående mer rätt och okej än de andra?