Åh fy vilken jobbig sits! Har varit i väldigt liknande och till slut blev det bara ångest för mig att komma till stallet när de var där. Stallet som ska vara min frizon!
Såna här människor måste man vara extremt tydlig mot. Tyvärr! Jag avskyr att inte vara alla till lags och har jättesvårt för att säga nej, men med de som var i mitt stall och som låter väldigt lika de du har hos dig nu, så räckte det verkligen inte med att ge hintar (även om det enligt mig var så tydliga hintar att jag kände mig otrevlig), de förstod verkligen inte ändå. De verkade se det som deras rättighet att komma till mig och rida precis hur de ville, ställa in egna hyllor och ändra i sadelkammaren, hoppa fastän jag sagt att de bara fick skritta, stå mitt i stalldörren och röka, ha hunden springande lös inne hos hästarna... Nej usch, vissa människor tänker på ett heeelt annat sätt (om ens alls) och man måste verkligen vara övertydlig.
Även i mitt fall måste jag ha fortsatt kontakt med familjen i ett annat sammanhang så det var verkligen jättejobbigt att säga ifrån. Det är jobbigt varje gång jag träffar dem. Men det kom till den punkten att det hade varit ännu jobbigare att INTE säga ifrån tydligt och därmed behöva ha dem kvar. Är efter det otroligt försiktig med vilka jag släpper in i mitt stall.