Stanna eller gå

[Monstermom]

Så är det kanske. Runt mig är det ganska vanligt att inte ha körkort eller bil, ens om man har körkort, även bland medelålders av båda könen, så jag tänker inte mycket på det. Om man aldrig eller nästan aldrig kör bil, varför skulle man då göra det när man är full?

Men jag tycker mig se en indignerad moralism i den här frågan, som jag tycker är fascinerande. Liknar det man ser när det gäller tex otrohet och även pedofili, och i alla fall det sista ska vi väl hoppas att de flesta inte är personligt berörda av.

Men det här är lite OT. Jag hade inte kommenterat exemplet med bilnycklarna om jag tänkt på vilka känslomässiga reaktioner det kunde väcka.

För mig är det i alla fall fullständigt orimligt att inte ingripa om jag ser någon vara på väg att köra rattfull. Jag ser det inte som en moralisk fråga riktigt, alltså i betydelsen att den som gör det ska uppfostras/hindras från att bryta mot regler, för mig ligger fokus inte på den personen. Mitt fokus är på omgivningen, och den stora risk en rattfyllerist innebär. Att ta ifrån en berusad person bilnycklarna är för mig som att ta ifrån en pyroman tändstickorna när han står och försöker tutta på ett hus - jag skiter i hans mentala tillstånd, det är en akut situation där jag ingriper.

 

[Monstermom]

(Personligen skulle jag nog fundera ganska mycket även på personens förhållande till bilen, om rattfylla inträffade stup i kvarten, inte bara på personens förhållande till alkohol. Jag tycker att bilberoende är ganska oattraktivt.)

Det är rätt vanligt att någon med spritproblem "måste" köra för att få tag på mer sprit.

 

[Tora]

Jag skulle nog säga att det blir ett fall med två konfliktande principer här.

Den ena principen är att partner själv måste ta konsekvenserna av sitt missbruk.

Den andra är att man bör förhindra rattfylla när man kan.

Väljer TS då att följa den andra principen, så har hon brutit mot den första, men faktiskt inte omvänt. Därför är det där med bilnycklarna ett väldigt underligt exempel på att låta partner ta ansvar för det hans missbruk ställer till med, när man (för all del på goda grunder) rekommenderas att göra det motsatta.

Mest intressant, tycker jag, är det att frågan om bilnycklarna engagerar flera så starkt. Jag har sett det mönstret förr, och det förvånar mig lite varje gång.

Förvånar det dig att folk blir engagerade starkt när det kommer till att beslagta bilnycklar från någon som skall köra berusad?

Och jag blir ytterst förvånad att du inte förstår varför.

Ingen som är på påverkad har något bakom en ratt eller liknande att göra. Svårare än så är det inte. Det har inget med principer eller annat att göra. Att snacka principer här är trams.

Alkohol och bilkörning hör inte ihop av den enkla anledningen att det förstör liv för oskyldiga människor! Så har man en möjlighet att hindra någon så skall man göra det. Allt annat är felaktigt.

 

[Koppen]

Min sambo är alkoholist.... och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Han har alltid druckit betydligt mer än mig men jag har väl tänkt att jag är väldigt restriktiv med alkohol så det är nog inget konstigt. Men det senaste året har det eskalerat, från att vara på helgen till att han allt som oftast hittar anledningar till att ta 1,2,3,4... goda öl. Han sköter sitt jobb o är väldigt snäll och "duktig" i hemmet och han blir inte våldsam eller otrevlig när han dricker, men det är inte ok att dricka var och varannan dag.
När det en helg för en månad sen gick överstyr och han fick lägga sig stupfull tidigt en kväll tog jag äntligen upp en riktig disskussion - han erkände direkt att han hade ett problem och lovade att bättra sig. I 2 veckor höll det sen drack han igen, men ännu mer i smyg än vad han gjort tidigare. Han har länge druckit i smyg men jag känner honom och märker det direkt, konfronterar jag honom säger han att han bara tagit en öl... Men förra helgen hittade jag en stor "gömma", noterade hur mycket som fanns på fredag morgon och sen vad som fanns på måndag morgon - reslutatet fick mig att bryta ihop... Förra gången sa jag "ta tag i ditt problem annars är det slut" nu gick det åt helvete o han bönar o ber om en chans till. Han har vänt sig till Alkoholhjälpen o lovar (igen) att det ska bli bättre. Jag vet inte om jag orkar. Jag älskade ju den mannen som är nykter, men inte den som är onykter och nu har den dåligt tagit överhanden så att säga och jag vet inte vad jag känner längre. Mest arg, ledsen, besviken, trött. Några tips eller råd på vägen?

Jag lämnade min kille för två dagar sedan.
Gud vad jag känner mig fri!
Insåg tillslut att hans körlek till alkoholen var större än kärleken till mig

(Ja högavlönad alkoholist)

 

[Koppen]

Min fråga är då om de verkligen är alkoholister eller om de bara är storförbrukare.
En alkoholist brukar inte få ihop sitt liv alls utan att sluta dricka.

Första gången jag hör nån säga så!
Att det ens fanns ett ord för det?

Där jag bor finns det två alternativ: alkis eller inte

Storförbrukare, vad är det då? Är inte det ett slags beroende?

 

[Petruska]

Det är rätt vanligt att någon med spritproblem "måste" köra för att få tag på mer sprit.

Både bilberoende och alkoholberoende, helt enkelt.

 

[NY2014]

Jag lämnade min kille för två dagar sedan.
Gud vad jag känner mig fri!
Insåg tillslut att hans körlek till alkoholen var större än kärleken till mig

(Ja högavlönad alkoholist)

Oj då... All lycka till dig!! Starkt av dig!

 

[Koppen]

Finns för dig om du vill prata.
Jag mår skit just nu och bara gråter.
Men jag FÅR INTE gå tillbaka.
Jag vill inte ha ett sånt destruktivt förhållande längre. Jag är värd mer.
Han säger så här: "ja jag är alkoholist, men jag har råd med det" och rycker på axlarna.

Jävla resonemang alltså!!

 

[NY2014]

Ja du är deffinitvt värd mer än så!! Att inte ens vilja ta tag i det - då hade jag också dragit! Det har väl inte med pengar att göra..? Konstigt att tänka så! Har han "råd" att förlora dig också tycker han?

 

[corzette]

Finns för dig om du vill prata.
Jag mår skit just nu och bara gråter.
Men jag FÅR INTE gå tillbaka.
Jag vill inte ha ett sånt destruktivt förhållande längre. Jag är värd mer.
Han säger så här: "ja jag är alkoholist, men jag har råd med det" och rycker på axlarna.

Jävla resonemang alltså!!

Min pappa säger, "ja jag är alkoholist och nu är jag pensionär, då får jag dricka hur mkt jag vill, de är jag värd"

 

[Lejonelle]

Min pappa säger, "ja jag är alkoholist och nu är jag pensionär, då får jag dricka hur mkt jag vill, de är jag värd"

Tråkigt att han inte tycker han är värd bättre.

 

[Apollo 13]

@Inte_Ung m fl. ang diskussionen i början om alkoholist eller inte alkoholist.. Det finns väldigt många faktorer som spelar in i en alkoholists förmåga att upprätthålla sin fasad utöver drickandet. Jag själv är uppväxt med en förälder som var veckosluts alkoholist. Så fort möjligheten fanns fredag kväll, söps det i "hemlighet" och fortsatte ofta oavbrutet tills det var dags att nyktra till för jobb. Blev hen av med jobbet, slutade livet i veckorna att fungera? Nej. Alkoholist? Absolut!

En bekant till mig, var gravt alkoholiserad! Kunde gå iväg en släktmiddag och sätta i sig en 70is whiskey och drack mer eller mindre konstant och de gånger han inte gjorde det hade han abstinens som hette duga. Trots detta så hölls hans liv samman av omgivningen. Han är advokat och kollegorna på jobbet backade upp det han inte fixade på jobbet. Det pågick i flera år innan han slutade dricka. Hans fru hann lämna honom och nu missbrukar han träning istället.

Det jag vill säga är att det är dumt att sätta någon form av stämpel på hur en alkoholism ska se ut. Det finns alltid extremt många faktorer som spelar in. Sen kanske de flesta oftast hamnar i en liknande sits i slutändan, men nog kan man vara alkoholist så det sjunger om det utan att se ut som en hemlös luffare.

 

[CillaW]

Finns för dig om du vill prata.
Jag mår skit just nu och bara gråter.
Men jag FÅR INTE gå tillbaka.
Jag vill inte ha ett sånt destruktivt förhållande längre. Jag är värd mer.
Han säger så här: "ja jag är alkoholist, men jag har råd med det" och rycker på axlarna.

Jävla resonemang alltså!!

Jahaaaaaa, det är en ekonomisk fråga?
Om du tänker på att gå tillbaka, kom ihåg vad det säger om ditt värde för honom.

 

[Koppen]

Va???

 

[CillaW]

Han sa tydligen att han är alkoholist men att han har råd med det. Menar han att det är ok då, eller missuppfattade jag något?

 

[Koppen]

Reagerade mest på att du antyder att jag ska gå tillbaka till honom

 

[Paddington]

Min sambo är alkoholist.... och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

jag ska börja med att säga att jag läst hela tråden (flera ggr faktiskt) men vill skriva utifrån mina egna erfarenheter.

Min far var alkoholist, inte att han blev full och odräglig eller söp till under helgen. Men, han drack, varje dag. Han blev inte otrevlig, elak eller våldsam eller något annat obehagligt men drack varje dag för att orka med vardagen. Det tog lång tid innan jag, mina syskon eller min mor förstod vad som pågick. Så länge jag kan minnas stod det en "Explorer" under köksbordet tillsammans med en Porthello och Schweppes gin and tonic.

Ett av mina starkaste minne från innan 12års åldern är att han körde in i väggen på ett parkeringshus, med en kompis och mig i bilen, för att han inte kunde bedöma avståndet till väggen...

Ett annat minne är när han i min 15års ålder var så full att han inte klarade av att köra hästtransporten och min mor var tvungen att köra bilen m hästtransport för första gången i hennes liv, så att vi kom iväg till tävling....Jag tror det var då mamma insåg att han hade problem och han började gå till AA, och det hjälpte - ett tag....

Ytterligare ett minne är när jag skulle flytta hemifrån i 20års åldern och han var så full att jag var tvungen att köra flyttlasset 30mil m honom sovande i baksätet (min bror hade hjälpt m packa släpet kvällen innan)

Efter detta bestämde sig hela familjen för att sätta stopp igen och jag och min bror gick omkring hemma och tömde ut all sprit vi kunde hitta (och vilka mängder och kvantiteter vi hittade), det var allt från gömde öppnade (avslagna) ölburkar gömda i gummistövlar, till "Explorer" gömd i utrum etc. Det var ett rent hvete att gå igenom allt. Min bror gav även ett ultimatum att pappa inte skulle få träffa sina barnbarn om han skulle fortsätta dricka.
Efter det lyckades farsan hålla sig nykter i flera år, ända till en jul när han fick mamma att köpa glögg (icke-alkoholfri) och sedan var det kört igen.

En alkoholist är alltid en alkoholist, denne behöver inte sitta på parkbänkar, bli elak eller våldsam men lik förbannat är det en alkoholist. Alkoholen kan vara ett medel för tröst, att söka styrka eller "bara" ett medel för att klara vardagen men den är lik förbannat lika farlig.

Det är bara du som kan bestämma vad du orkar, men kampen är inte över bara för att personen blir alkoholfri en gång, det är en livslång kamp och ett livslångt åtagande..

 

[Anna]

Puttar upp en gammal tråd och undrar - hur har det gått?