Störiga saker vi stör oss på, del 44

Posta ny tråd
  • Tjatter
  • Trådstartare Trådstartare Caoimhe
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 2 010
  • Visningar Visningar 91 472

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Min cykel är sönder... IGEN.

Efter att ha haft det lite stressigt på jobbet och i privatlivet med en massa veterinärbesök för ena katten den här månaden, så tänkte jag skämma bort mig själv lite och ta lite nya hål i öronen. Bokade tid i en studio på andra sidan stan som hade söndagsöppet, hoppar på cykeln och är redo för en 30-minuters cykelresa. När jag har ett par minuter kvar så rasslar det till och det går inte längre att trampa på pedalerna. Jag ser att resåren som följde med cykeln som man kunde använda istället för pakethållaren har gått sönder och har snurrat in sig i bakhjulet runt navet. Efter mycket om och men så lyckas jag äntligen vira loss resåren och kan frigöra däcket. Hoppar på cykeln, cyklar i typ två minuter innan allt brakar ihop igen och pedalerna inte tar överhuvudtaget. Jahaja. Promenerar med cykeln sista fem minuterna till Emporia. Ena handen är helt kladdig med cykelolja.

Ringer en butik som har cykelverkstad, frågar om de kan hjälpa mig. Får veta att verkstaden är stängd idag, men kanske någon av grabbarna ändå hinner hjälpa mig om det är något litet och om de har tid. Jag tar mig upp till tredje våningen, frågar om de har tid. En anställd säger att de kan kika, och är det inget de kan lösa så kan de ta in cykeln så kan ordinarie verkstadsnisse kika på det när de är tillbaka. Jag tar mig ner tre våningar, hämtar cykeln, åker upp med den tre våningar bara för att mötas av en annan anställd som nu säger att de kan inte kolla på den och kan inte heller ta in den då de inte tar emot nya kunder just nu. !?!?!?!!?! Dude. :meh:

Efter att mina piercingar var fixade så fick jag ta med mig cykeln på tåget in till centrala stan. Hade kollat upp en verkstad som skulle vara öppen till klockan 18. Promenerar tio minuter bara för att mötas av en extremt söndagsstängd verkstad. :arghh: Googlar runt lite mer, hittar en verkstad 15 minuter bort I MOTSATT RIKTNING som har öppet. Den här gången ringer jag och frågar om de har tid för mig. Promenerar dit. De kikar på cykeln och kan konstatera att navet är trasigt. Kostar minst 1 500 kronor att laga, så de rekommenderar mig att gå till märkesverkstaden först för att se om det går på garantin (väldigt snällt av dem 🩷). Märkesverkstaden har stängt.

Jag kan inte lämna cykeln i stan, för då kommer den bli stulen. Får därför promenera hem i FEMTIO MINUTER med cykeln. Pratar med mamma i telefon, hon frågar om jag i alla fall kan hoppa på cykeln i nedförsbackarna hem. Bra idé, men det är bara uppförsbackar hem.

Nu är jag hemma med cykeln. Vet inte hur jag ska lösa det hela eftersom jag pendlar till grannstaden och inte kommer hem förrän tidigast kl. 17.00. Sedan behöver jag promenera med cykeln till verkstaden. Det är en timmes promenad. Kanske hinner jag en hemarbetsdag. Kanske får jag vänta till på lördag med att lämna in den. Då blir det kollektivtrafik hela veckan.

Jag älskar min cykel, men nu har det varit mycket trubbel det senaste halvåret. Och min lugna söndag som bara skulle ha en liten kort utflykt på en timme eller två blev en stressig pissdag.

Tack för att ni har lyssnat på min klagosång.
 
Killen som ringde mig från Jehovas lät väldigt blyg och försiktig, så jag förstår att det nog inte var helt frivilligt. Hade han inte gjort det hade jag nog blivit mer otrevlig för jag blev väldigt irriterad över att bli störd till frukosten.
 
Alltså, det är jävligt störigt att man som kvinna utsätts för en massa hormonförändringar som gör att man inte känner igen sig själv och helst vill ligga i sängen och gråta utan synbar anledning. Samtidigt förväntas man fungera fullt normalt på jobbet. Och det är så fel att prata om hormoner så man får ingen förståelse, det bara viftas bort för att det är obekvämt.
 
”Välkommen till jobbet Cewe”
 

Bifogade filer

  • IMG_0560.webp
    IMG_0560.webp
    63,5 KB · Visningar: 63
Stör mig på att mina leder verkar kärva ihop fullständigt i detta väder. Särskilt mina knän. De molvärker, känns som om ledytorna plötsligt har försvunnit helt och är allmänt besvärliga.
Jag har artros men jag brukar hålla det i hyfsat skick med motion och övningar. Nu funkar ingenting :down:
 
Stör mig på att min gräns på när det är dags att städa är närmre än sambons.

Som spegeln i badrummet. (och nej jag förstår inte hur han lyckas med att få tandkräm överallt)

På kvällen - Sambon det där behöver jag göra,det tar jag imorgon när Fd Diabetikern är på jobbet i lugn och ro

- Jag Vafasen det där vill inte jag se imorgon bitti och städar spegeln + handfat + råkar lägga i en maskin tvätt

Varav sambon men snälla du jag skulle ta det på morgonen.

Så vi synkar inte riktigt på detta. Önska att hans nivå kunde ligga på min nivå..

(sen att han är den som tar fram dammsuagern och drar igenom hela huset 3 ggr innan jag ens hade funderat på det hör inte hit. Nu är det smågrejer som spegeln som räknas ):p
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Välj ämne nedan

Ekonomi & Juridik Anläggning Hästmänniskan Gnägg Utrustning Hästvård Foder & Strö Hästhantering Träning Ridning Avel Tävling Distans Dressyr Fälttävlan Hoppning Islandshäst Körning Trav Western Övr. Grenar Hundhälsa Hundträning Hundavel & Ras Övr. Hund Katthälsa Övr. Katt Lantbruksdjur Däggdjur Övr. Djur Samhälle Juridik & Ekonomi Skola & Jobb Relationer Kropp & Själ Hemmet Trädgård & Växter Mat Kläder & Bli fin Fordon IT & Mobiler Kultur Fritid Tjatter Äldre Gravid - 1år Småbarn Övr. Barn Dagbok Hästnyheter Radannons Företag Bukefalos Bukefalosnyheter

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp