Subtila maktdemonstrationer? Eller bara lättkränkt person?

Bukefalos 30 år!

Hon frågar, en sådan frågan uppfattas som oförskämd och ett krav och maktdemonsration. En fråga man normalt inte ställer. Det är ingen kritik mot TS, bara en tanke om hur det kan uppfattas.

Oavsett så uppfattade manen som negativt och hon fick svar på tal såsom att han var besvärad av frågan.
Hur får du en fråga till att vara ett krav OCH en maktdemonstration? Jag kan för mitt liv inte se det alls.
 
Jag testade det under senaste cykelturen, fantastisk vacker natur i norr och det verkar vara sport att länga bukar längs vägen, rent sorgligt att se. På bara en liten bit var min stora kasse proppfull, nära hundra burkar. Tanken var att se panten som bonus under cykelturen och lyxa till maten lite. Men tröttnade, det handlade om tusentals burkar varje dag som låg slängda längs vägen.
Jag plockar hela tiden.Har en kort kissrutin med hunden. Någera hundra meter fram och tillbaka utanför mitt hus.
Plockar burkar och flaskor mest varje dag. Mest för att jag inte klarar att se nedskräpningen (japp plockar plast och skräp också)
Jag är ingen miljöhjälte. Men vill ha det vettigt nära mig.
Det kostar mig inte mer än att böja på ryggen och ta upp den. Lägger det i pantkasse i bakluckan när jag passerar bilen på uppfarten.
 
Jag tror man hade behövt se hela händelsen här, för att kunna tolka den rättvist. -Hur många burkar hade personen? Två svarta plastsäckar fulla? Tre?!? -Hade personen redan börjat panta? -Hade andra personer innan ts också bett att få gå före, och pantaren började bli less? Eftersom hans svar nästan antydde att ts borde begripa varför han inte ville avbryta proceduren igen (om det nu var så?). -Var det en sån pantmaskin där man själv lägger i burkarna/flaskorna en och en eller en sån (som vi har på vår ICA Maxi) där man häller ut hela påsen/säcken i trumman och den sen sorterar själv? Då är det ju svårt att avbryta mitt i alltihopa. -Hade personen redan stått där en halv evighet och stoppat burkar i hålet och var nu less intill bristningsgränsen, kladdig om händerna och sur för att burkar spottades ut igen osv?

Oavsett så var det ju ett snäsigt svar, och kanske var mannen helt sonika en otrevlig person, eller en vanlig människa som blivit less av olika anledningar och uttryckte sig lite onödigt tvärt?

Jag hade nog själv svarat -Ooops! eller nåt i den stilen, och gått iväg en stund. Inte tagit det personligt.
 
Jag håller inte med, men visst. Hur kommer makt in i det? Det fanns ingen makt att tala om här.

Det tydligaste tycker jag ligger i att TS tid är viktigare än pantarens, när frågan ställs utan förklaring till frågan (t ex att TS har extra bråttom av någon anledning).

Men också i att TS kommenterar det som är en öm tå hos pantaren, att han har mycket mer restburkar och -flaskor än TS. Det är inte något som är förknippat med skam för alla men för vissa, och att påtala det för någon okänd innebär en risk att det tolkas som att man framhäver sin högre sociala status.
 
Jo men de flesta i tråden anser väl ändå att det var inte så välvalda ord eller kanske riktigt dåligt omdöme men kan man inte ha lite överseende att panta burkar är vidrigt tråkigt. Inte ens tiggarna vill ju panta burkar.
Och vad tror du det beror på då?
 
Det händer men är såklart inte lika vanligt. Däremot har många i tråden påstått att det är ohyfsat att gå före i kön, punkt. Att så gör man inte i Sverige, man frågar inte. Det är inte min upplevelse. Jag har inte jämfört det med att gå imellan mitt i en pantning.
Det har hela tiden diskuterats det TS sa att hon ville o det va att framförvarande kund som HÖLL på o panta skulle AVBRYTA sin egen pantning så hon kunde panta sin kasse med pantisar utan att själv behöva stå i kö .
 
Jag tror folk reagerar så starkt eftersom det används så starka ord i tråden såsom maktdemonstration, härskarteknik etc. Istället för att se att det var två personer som båda tyckte den andra var otrevlig eller att det bara var att det blev missförstånd för att man kommunicerar olika. Själv hade jsg nog uppfattat båda som lite otrevliga.

Jag har ingen diagnos men tycker ändå inte att kommunikation är enkelt. Det händer då och då att jag blir sårad av folks kommentarer. Och ibland får jag känslan av att vissa med vissa diagnoser tror att de som är neurotypiska alltid har det så enkelt och att vi därför ska ha överseende. Jsg önskar ju att vi alla ska fötsöka snälltolka andra.
Eller så kan man tänka, om jag som är nt har svårt med kommunikation ibland, hur svårt måste det då inte vara för någon med npf?
För ja. Personer utan funktionsnedsättning bör verkligen visa mer förståelse för de med funktionsnedsättningar istället för att resonera som du gör. Om du jämför din mening "Jag har ingen diagnos men tycker ändå inte att kommunikation är enkelt. Det händer då och då att jag blir sårad av folks kommentarer. Och ibland får jag känslan av att vissa med vissa diagnoser tror att de som är neurotypiska alltid har det så enkelt och att vi därför ska ha överseende." Med; "Jag har ingen hörselnedsättning men tycker ändå inte att kommunikation är enkelt. Det händer då och då att jag inte hör vad folk säger. Och ibland får jag känslan av att vissa med hörselnedsättning tror att de som är normalhörande alltid har det så enkelt och att vi därför ska ha överseende." Så hoppas jag att du ser hur mycket ditt resonemang haltar. För nej, det är inte alltid enkelt att vara människa även om funktionen är optimal men att resonera som du gör är verkligen inte trevligt alls.
 
Om vi vänder på frågan. Någon med autism står och pantar. Någon bakom frågar om hen kan bryta in och gå före och panta. Hur skulle den situationen kännas för personen med autism? Det kan inte vara svårare att fråga ska jag avbryta än att kan jag bryta in?
 
Om vi vänder på frågan. Någon med autism står och pantar. Någon bakom frågar om hen kan bryta in och gå före och panta. Hur skulle den situationen kännas för personen med autism? Det kan inte vara svårare att fråga ska jag avbryta än att kan jag bryta in?

Det beror självklart på personen, det går inte att utgå från att alla autister kommer reagera lika på situationer även om vi alla har vissa drag gemensamt. Jag förstår inte vad du är ute efter? Nån slags manual kring hur man bemöter personer som socialt avviker från normen? Du kommer rätt långt med bara ett öppet sinne och låga förväntningar på att alla ska spela enligt samma regler.

Jag har svårt för att komma igång med saker och när jag väl gjort det vill jag få avsluta innan jag ska göra nåt annat. Överhuvudtaget tycker jag det är onödigt att störa folk när dom är mitt uppe i nånting om det inte är absolut nödfall. Men det är jag. Andra känner uppenbarligen annorlunda, oavsett om dom hör till neuromajoriteten eller inte.

Skulle du ställa samma fråga kring andra funktionsvariationer? Hur skulle en rullstolsburen, synnedsatt, hörselskadad, osv känna i den här situationen? Förstår du hur konstig din frågeställning blir då? Vi är inte en annan art som är nån slags hivemind utan vi är individer som vem som helst.
 
Det händer men är såklart inte lika vanligt. Däremot har många i tråden påstått att det är ohyfsat att gå före i kön, punkt. Att så gör man inte i Sverige, man frågar inte. Det är inte min upplevelse. Jag har inte jämfört det med att gå imellan mitt i en pantning.
Skulle säga tvärtom faktiskt, här iallafall är det väldigt sällan det är någon med mycket inhandlat som inte frågar om man vill gå före när man står med bara en dricka eller något.

Jag har dock aldrig frågat och skulle aldrig kunna med att fråga om att få gå före, däremot är folk väldigt bra här på att släppa fram folk som handlat litegrann bara. Det är nästan som en liten oskriven regel att släppa fram en som bara handlat en enstaka grej när man står med en vagn full..här iallafall vet inte hur det är i resten av Sverige.
 
Känns lite som rundgång i den här frågan?

Jag tänker att frågar man så får man också acceptera att den man frågar svarar något man inte gillar ;)
Frågar man inte slipper man ovälkomna svar men får inte heller gå mellan.

Jag hade såklart svarat (antagligen nej) om jag hade fått frågan och för mig är det en konstig fråga, hade aldrig ställt den själv, men jag accepterar att andra frågar om sånt jag inte själv frågar om men förutsätter att jag då får svara det jag vill svara med ;)
 
Hur får du en fråga till att vara ett krav OCH en maktdemonstration? Jag kan för mitt liv inte se det alls.
Jag vet inte om det är ett krav men att frågan överhuvudtaget ställs visar ju på att personen som ställer den anser att jag är "i vägen" eller ett hinder . Vilket ju inte är en trevlig känsla. Jag skulle känna att jag var tvungen att motivera varför jag anser att jag bör få vara ivägen så att säga.
Hela grejen med att be att få gå före är ju att man tycker att man har lite mer bråttom än den andra personen, min tid är lite viktigare än din i den här situationen. Jag borde inte behöva vänta på att du ska bli klar.

En mer rimlig konversation blir tex: Att börja med att be om ursäkt för att man är "så otrevlig" att man vill tränga sig före. Sedan ange anledning och därefter lätta till ett om det är ok med dig, det vore snällt osv för att visa att man absolut inte måste. Då visar man att man dels inser att det är lite otrevligt att anse att man ska få tränga sig före (min tid är viktigare än din) och att man därför också bör ha en god anledning till att göra detta otrevliga tex jag har en läkartid, min buss går snart eller vad det nu är sen öppnar man för att den andra ska kunna säga nej och bäddar fin för att den inte ska känna sig dum om den gör så.

Således blir frågan om man gör den med lite social polityr: Åh, Hej! Ursäkta jag undrar om jag skulle kunna få smita emellan med mina burkar? Jag planerade lite tight och har en buss jag behöver hinna med, det vore hemskt snällt?

Då kan den andra svara: Javisst inga problem jag är inte stressad så det går bra.
Eller: Åh tyvärr jag ska med samma buss, men jag försöker skynda på så fort jag kan.

Social polityr är där för att den andra personen inte ska behöva känna sig obekväm, utan den blir det mer av ett krav, när man inte bäddar för ett mjukt nej så att säga.
 
Social polityr är där för att den andra personen inte ska behöva känna sig obekväm, utan den blir det mer av ett krav, när man inte bäddar för ett mjukt nej så att säga.
Just social polityr är väl dock i allmänhet lite svårare för personer med autism (och rätt svårt för vissa av oss andra också förvisso!)? Jag tänker att det du beskriver självklart är ett "idealscenario" om frågan om att gå före ska ställas och besvaras, men att både frågeställare och besvarare då måste "finna sig" och vara lite självklart socialt bekväma - och så är det ju inte för alla!
 

Liknande trådar

  • Ni med erfarenhet av kuratorer
  • Misstänkt demens men vägrar söka vård
  • Det här med kramar?
  • Stulet paket

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 12
  • Kattnamn från sagor?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp