Sysslolös men trött

En stor del av dagen, när jag inte pluggar eller sover, sitter jag på nätet och glor. Det är inte sunt och jag borde sluta med det. Men jag vet inte vad jag ska göra i stället. Förut brukade jag spela en del spel på mobilen, men det har jag tröttnat på. Jag har också tyckt om att brodera men jag hittar inget bra mönster. Jag köpte ett broderikit för ett och ett halvt år sedan, började på det men slutade. Mönstret var inte bra och jag tyckte inte det var kul. Jag tycker inte om att titta på tv/se film. Det är ingen slump att jag aldrig har ägt en tv. Och ljudböcker intresserar mig inte. Det är ansträngande och jobbigt att lyssna på någon som pratar. Och då kan jag heller inte lyssna på musik. Jag har musik påslagen jämt. Och korsord är för svårt.

Jag skulle behöva någon syssla att "stoppa in huvudet i" men kan inte komma på vad. Antingen är jag inte intresserad eller så är det för jobbigt. Eller båda delarna.

För en tid sedan svarade jag på en medryttarannons. Ägaren och jag ska träffas är det sagt, men det har skjutits upp ett par gånger. Och jag undrar om jag verkligen ska ta upp ridningen igen. Vet inte om det är någon idé. Kommer ju bli sjukt jobbigt att åka till stallet. Och så vet jag inte om jag kommer att ha råd med lektioner. Vet inte om ridningen är värd investeringen av tid och pengar. Jag är ändå så talanglös.
 

Nej, jag har inte läst på mer än grundläggande. Vet väl egentligen inte så mycket mer än att man kan ha svårt att börja med saker, svårt att hålla ordning, glömmer saker, svårt att avsluta saker.

Ska läsa på om RSD.

Ja precis, de där "ytliga" sakerna är symtomen som är lätta att se.

Vad som händer inuti är bland annat mycket ångest och oro, känslan av att vara värdelös, att inte passa in, aldrig kunna lyckas etc. Hjärndimma, panikkänslor...
 
Skulle snarare säga att din hjärna har satt upp ett skydd för att slippa bli sårad men samtidigt gör det jobbigt med det sociala.

Att blivit övergiven som barn kan min friska hjärna inte se annat än att det är dom vuxna som har brustit och inte barnet. Min sjuka hjärnan hade tolkat det på ett helt annat sätt.
Barn i grupp är grymma varelser om ingen vuxen är med och styr upp det.
Det är möjligt att jag har svårt med det sociala p.g.a. mina erfarenheter, men det kan också vara så att jag är född lite osocial. Eller ja, jag är inte så framåt och kontaktsökande. Och så tycker jag det är lite jobbigt att vara aktivt social, att delta i samtal och så. Det tar energi. Ser mig som introvert. Samtidigt har jag stort behov av sociala kontakter. Det är lite paradoxalt.
 
Det är möjligt att jag har svårt med det sociala p.g.a. mina erfarenheter, men det kan också vara så att jag är född lite osocial. Eller ja, jag är inte så framåt och kontaktsökande. Och så tycker jag det är lite jobbigt att vara aktivt social, att delta i samtal och så. Det tar energi. Ser mig som introvert. Samtidigt har jag stort behov av sociala kontakter. Det är lite paradoxalt.
Väldigt vanligt vid adhd.

Man behöver inte riktigt vara hyper för att ha adhd.
Det kan tex yttra sig som en krypande känsla inuti, man kan tex peta sig i ansiktet mycket, knäcka knogar ändra ställning ofta när man ska sitta stilla. Inte hyperaktivitet som man tänker sig utan det yttrar sig annorlunda.
Eller att ha den där viljan att göra något men finna det omöjligt att göra.
Speciellt för kvinnor kan symptomen se annorlunda ut eftersom vi bland annat uppfostras till att inte vara utagerande.
 
Väldigt vanligt vid adhd.

Man behöver inte riktigt vara hyper för att ha adhd.
Det kan tex yttra sig som en krypande känsla inuti, man kan tex peta sig i ansiktet mycket, knäcka knogar ändra ställning ofta när man ska sitta stilla. Inte hyperaktivitet som man tänker sig utan det yttrar sig annorlunda.
Eller att ha den där viljan att göra något men finna det omöjligt att göra.
Speciellt för kvinnor kan symptomen se annorlunda ut eftersom vi bland annat uppfostras till att inte vara utagerande.
När jag gick igenom npf-utredningen så tyckte psykologen att min brist på vänner antydde autism, men det vara för mycket som inte stämde så jag fick ingen diagnos.

Men visst, jag sitter nog inte still så mycket egentligen. Byter ställning och petar mig i ansiktet eller fixar med nagelbanden m.m. Lite typ så. Jag har aldrig reflekterat över det utan tänker väl att så är väl alla? Eller?

När jag varit frisk så har jag kunnat göra saker. Jag har haft många intressen som jag gått in i med liv och lust, men som jag alltid tröttnat på i slutändan. Det är bara hästar/ridning och odling som hela tiden legat kvar som intressen. även när jag inte varit aktiv med dessa.

När jag flyttade hit så gjorde jag så mycket saker att jag mötte väggen. Hade svårt att prioritera och hade stora krav på noggrannhet med allt.
 
Senast ändrad:
När jag gick igenom npf-utredningen så tyckte psykologen att min brist på vänner antydde autism, men det vara för mycket som inte stämde så jag fick ingen diagnos.

Men visst, jag sitter nog inte still så mycket egentligen. Byter ställning och petar mig i ansiktet eller fixar med nagelbanden m.m. Lite typ så. Jag har aldrig reflekterat över det utan tänker väl att så är väl alla? Eller?

När jag varit frisk så har jag kunnat göra saker. Jag har haft många intressen som jag gått in i med liv och lust, men som jag alltid tröttnat på i slutändan. Det är bara hästar/ridning och odling som hela tiden legat kvar som intressen. även när jag inte varit aktiv med dessa.

När jag flyttade hit så gjorde jag så mycket saker att jag mötte väggen. Hade svårt att prioritera och hade stora krav på noggrannhet med allt.
Nu är ju jag definitivt inte någon expert men har läst på mycket om adhd på senaste och det du beskriver passar perfekt in i det jag har lärt mig tyder på adhd.
Att gå in med liv och lust för att sedan tröttna, klassiskt.
Köra sig själv in i väggen..

Jag har också trott att alla är lite så, svårt att sitta stilla på möten osv.
Visst att alla byter ställning ibland men att göra det ofta och att ständigt peta på saker eller sig själv, sitta och vicka på tårna osv det gör inte alla.

Man kan även ha både adhd och autism samtidigt vilket kan göra det hela ännu svårare att reda i.
 
Nu är ju jag definitivt inte någon expert men har läst på mycket om adhd på senaste och det du beskriver passar perfekt in i det jag har lärt mig tyder på adhd.
Att gå in med liv och lust för att sedan tröttna, klassiskt.
Köra sig själv in i väggen..

Jag har också trott att alla är lite så, svårt att sitta stilla på möten osv.
Visst att alla byter ställning ibland men att göra det ofta och att ständigt peta på saker eller sig själv, sitta och vicka på tårna osv det gör inte alla.

Man kan även ha både adhd och autism samtidigt vilket kan göra det hela ännu svårare att reda i.
Visst kan man ha båda diagnoserna samtidigt. Jag fick som sagt ingen av dem vid utredning. Jag och min psykolog har dock inte släppt det helt. Men jag är definitivt inget solklart fall som prickar in allt i en standardutredning med standardfrågor. Jag upplevde utredningen väldigt fyrkantig.

Men en sak jag undrat över i alla år är varför jag är så pedant, men inte lyckas hålla ordning. Jag släpper liksom grejer där jag står och så blir de kvar där. Jag har dock blivit bättre på det. Jag har t.ex. lärt mig att diska min tallrik och mina bestick efter att jag har ätit och på det sättet lyckats undvika diskberg.
 
.
Men en sak jag undrat över i alla år är varför jag är så pedant, men inte lyckas hålla ordning. Jag släpper liksom grejer där jag står och så blir de kvar där. Jag har dock blivit bättre på det. Jag har t.ex. lärt mig att diska min tallrik och mina bestick efter att jag har ätit och på det sättet lyckats undvika diskberg.
Anser du verkligen att du är överdrivet noggrann när det kommer till saker du gör, ordning och reda, att rent och städat, var sak har sin plats osv är absoluta måsten, alltid?

Det är i vart fall inte den bild/ det intryck du ger. För en pedant är det ju som ett oundvikligt tvång att vara supernoggrann.
 
Anser du verkligen att du är överdrivet noggrann när det kommer till saker du gör, ordning och reda, att rent och städat, var sak har sin plats osv är absoluta måsten, alltid?

Det är i vart fall inte den bild/ det intryck du ger. För en pedant är det ju som ett oundvikligt tvång att vara supernoggrann.
Ja, jag är petig. Men lyckas aldrig hålla min egen standard. Min bild av hur saker ska vara stämmer aldrig med verkligheten. Och när jag ska köpa något nytt, t.ex. en bil eller en tvättmaskin så ägnar jag väldigt många timmar på research för att det ska bli rätt. (Otroligt tröttande f.ö.)

En Bukefalist tyckte för något år sedan att jag borde släppa på kraven och skickade mig boken Good enough som hon absolut ville att jag skulle ha.
 
Ja, jag är petig. Men lyckas aldrig hålla min egen standard. Min bild av hur saker ska vara stämmer aldrig med verkligheten. En Bukefalist tyckte för något år sedan att jag borde släppa på kraven och skickade mig boken Good enough som hon absolut ville att jag skulle ha.
Petig och pedant är dock inte samma sak, en pedant skulle aldrig släppa saker där den står, låta disk stå i hon osv. Tvånget att ha rent och ordning tar liksom över typ allt.
 
Petig och pedant är dock inte samma sak, en pedant skulle aldrig släppa saker där den står, låta disk stå i hon osv. Tvånget att ha rent och ordning tar liksom över typ allt.
Okej. Då är det jag som använder ordet fel.

Men vad ska man då använda för ord när man har höga krav?
 
Okej. Då är det jag som använder ordet fel.

Men vad ska man då använda för ord när man har höga krav?
Kruxet är väl kanske att du skulle vilja ha pedantrent, men inte har det där inre tvånget och då blir det ju en ekvation som inte går ihop öht.

Kanske du istället borde sikta mot "normal" ordning och reda, vilket är överkomligt även för de som inte är speciellt intresserade av städning i sig.
 
Kruxet är väl kanske att du skulle vilja ha pedantrent, men inte har det där inre tvånget och då blir det ju en ekvation som inte går ihop öht.

Kanske du istället borde sikta mot "normal" ordning och reda, vilket är överkomligt även för de som inte är speciellt intresserade av städning i sig.
Stämmer att det är en ekvation som inte går ihop. Därför har det också förbryllat mig i alla år.

Men ja, jag försöker vara mer normal och acceptera en viss oordning.
 
Tipsar återigen om:

https://www.reddit.com/r/adhdwomen?utm_medium=android_app&utm_source=share

(Man behöver inte ha konto för att läsa)

Det låter extremt mycket som att det är ADD/ADHD som är grundproblemet. Eller snarare, grundproblemet är att din hjärna fungerar lite annorlunda än "normalhjärnor" och i kampen för att passa in så har du dragit på dig många tankebanor som stjälper mer än hjälper.

Klarar du engelska hyfsat så rekommenderar jag varmt att läsa några berättelser från den subredditen, för hur ADHD/ADD yttrar sig hos kvinnor är inte särskilt välkänt hos allmänheten, och tyvärr finns det många inom vården som inte heller har koll.

Personligen betraktar jag det varken som ett sjukdom eller ett handikapp, det är bara en variation. Men vi har inte fått med oss verktygen vi behöver från barndomen, varken från våra föräldrars uppfostran eller samhällets. Bara att komma till den insikten, är ett stort steg på vägen mot att bygga ett fungerande liv. Att börja se på sig själv och sin historia med ett betraktrarperspektiv är också jätteviktigt - att ha lite emotionell distans och få nya perspektiv (jag rekommenderar verkligen att hitta en sympatisk terapeut).

Det är inte något *fel* på dig. Du har bara inte lärt dig det du behöver för att få ihop vardagen ännu. Dags att börja på "komvux", och lära sig det steg för steg och bit för bit.
 
Tipsar återigen om:

https://www.reddit.com/r/adhdwomen?utm_medium=android_app&utm_source=share

(Man behöver inte ha konto för att läsa)

Det låter extremt mycket som att det är ADD/ADHD som är grundproblemet. Eller snarare, grundproblemet är att din hjärna fungerar lite annorlunda än "normalhjärnor" och i kampen för att passa in så har du dragit på dig många tankebanor som stjälper mer än hjälper.

Klarar du engelska hyfsat så rekommenderar jag varmt att läsa några berättelser från den subredditen, för hur ADHD/ADD yttrar sig hos kvinnor är inte särskilt välkänt hos allmänheten, och tyvärr finns det många inom vården som inte heller har koll.

Personligen betraktar jag det varken som ett sjukdom eller ett handikapp, det är bara en variation. Men vi har inte fått med oss verktygen vi behöver från barndomen, varken från våra föräldrars uppfostran eller samhällets. Bara att komma till den insikten, är ett stort steg på vägen mot att bygga ett fungerande liv. Att börja se på sig själv och sin historia med ett betraktrarperspektiv är också jätteviktigt - att ha lite emotionell distans och få nya perspektiv (jag rekommenderar verkligen att hitta en sympatisk terapeut).

Det är inte något *fel* på dig. Du har bara inte lärt dig det du behöver för att få ihop vardagen ännu. Dags att börja på "komvux", och lära sig det steg för steg och bit för bit.
Jag tror vården aldrig trott att jag kan ha adhd, men det utreddes ändå då jag själv tänkte i de banorna. Det framkom att jag hade svårigheter inom detta område men att de kunde förklaras med de autistiska drag som psykologen ansåg att jag hade.

Jag träffar arbetsterapeut, som dessvärre inte riktigt kan hjälpa mig. Jag är för högfungerande men saknar energi. Och det problemet finns ingen lösning på.

Boendestödet hjälpte mig med ett schema för länge sedan. Där stod vad jag skulle göra olika dagar. Det var jag själv som skrev vad jag skulle göra. Resultatet blev miserabelt. Jag orkade inte läsa schemat. Än mindre göra vad jag skulle.
 
Visst kan man ha båda diagnoserna samtidigt. Jag fick som sagt ingen av dem vid utredning. Jag och min psykolog har dock inte släppt det helt. Men jag är definitivt inget solklart fall som prickar in allt i en standardutredning med standardfrågor. Jag upplevde utredningen väldigt fyrkantig.

Men en sak jag undrat över i alla år är varför jag är så pedant, men inte lyckas hålla ordning. Jag släpper liksom grejer där jag står och så blir de kvar där. Jag har dock blivit bättre på det. Jag har t.ex. lärt mig att diska min tallrik och mina bestick efter att jag har ätit och på det sättet lyckats undvika diskberg.
Nej jag har fått med mig att du inte fått någon diagnos men det är ju inte så himla lätt om det gäller båda diagnoserna i ett och man dessutom har lärt sig att försöka passa in i någon form av mall hela livet.
Jag tycker att det är fint att ni fortfarande har det i tanken iallafall.

Angående exempelvis disk och städ så funkar jag så att jag tokstädar eller så gör jag det inte alls.
Det funkar inte "att ta lite då då" när jag sätter igång då kör jag till jag stupar. Vilket innebär att det är för jobbigt att städa så jag undviker det och så blir det en ond cirkel.
Så har jag funkat hela livet.
Oftast lagar jag inte mat men när jag gör det då blir det mängder. Osv..
Allt eller inget. Och ofta är man så slutkörd så det landar i inget.

Ett schema skulle aldrig fungera för mig. Aldrig.
 
Nej jag har fått med mig att du inte fått någon diagnos men det är ju inte så himla lätt om det gäller båda diagnoserna i ett och man dessutom har lärt sig att försöka passa in i någon form av mall hela livet.
Jag tycker att det är fint att ni fortfarande har det i tanken iallafall.

Angående exempelvis disk och städ så funkar jag så att jag tokstädar eller så gör jag det inte alls.
Det funkar inte "att ta lite då då" när jag sätter igång då kör jag till jag stupar. Vilket innebär att det är för jobbigt att städa så jag undviker det och så blir det en ond cirkel.
Så har jag funkat hela livet.
Oftast lagar jag inte mat men när jag gör det då blir det mängder. Osv..
Allt eller inget. Och ofta är man så slutkörd så det landar i inget.

Ett schema skulle aldrig fungera för mig. Aldrig.
Jag har aldrig funkat med varken städ eller matlagning. Vet ärligt talat inte hur jag klarat mig.
 
Jag tror vården aldrig trott att jag kan ha adhd, men det utreddes ändå då jag själv tänkte i de banorna. Det framkom att jag hade svårigheter inom detta område men att de kunde förklaras med de autistiska drag som psykologen ansåg att jag hade.

Jag träffar arbetsterapeut, som dessvärre inte riktigt kan hjälpa mig. Jag är för högfungerande men saknar energi. Och det problemet finns ingen lösning på.

Boendestödet hjälpte mig med ett schema för länge sedan. Där stod vad jag skulle göra olika dagar. Det var jag själv som skrev vad jag skulle göra. Resultatet blev miserabelt. Jag orkade inte läsa schemat. Än mindre göra vad jag skulle.
Jo, precis det problemet finns det lösningar på, men du behöver hitta vårdpersonal som förstår problematiken.

Du är intelligent och "högfungerande", då missar många inom vården att det faktiskt finns funktionsvariatoner som ställer till med problem.

Det är INTE dig det är fel på. Du behöver hitta någon att prata med som kan stötta dig i processen att bli mer stabilt funktionell.

Har du ekonomin för att träffa privat psykolog/terapeut?
 
Jo, precis det problemet finns det lösningar på, men du behöver hitta vårdpersonal som förstår problematiken.

Du är intelligent och "högfungerande", då missar många inom vården att det faktiskt finns funktionsvariatoner som ställer till med problem.

Det är INTE dig det är fel på. Du behöver hitta någon att prata med som kan stötta dig i processen att bli mer stabilt funktionell.

Har du ekonomin för att träffa privat psykolog/terapeut?
Jag har inte alltid varit så här energilös. Det har ju med depressionen att göra.

Ekonomin är tajt. Åtminstone vissa månader. Hösten är tuff när jag får ett flertal stora räkningar i en följd. Jag vet heller inte ännu hur mycket mina katter kostar. Jag ligger efter med bokföringen. Orkar sällan ta tag i den. Tänker ofta att jag ska bokföra ett par veckor under helgen för att komma ikapp, men det händer sällan/aldrig.
 
Jag har inte alltid varit så här energilös. Det har ju med depressionen att göra.

Ekonomin är tajt. Åtminstone vissa månader. Hösten är tuff när jag får ett flertal stora räkningar i en följd. Jag vet heller inte ännu hur mycket mina katter kostar. Jag ligger efter med bokföringen. Orkar sällan ta tag i den. Tänker ofta att jag ska bokföra ett par veckor under helgen för att komma ikapp, men det händer sällan/aldrig.

Vänta nu, går du i skola, arbetstränar, OCH är egenföretagare?
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok När jag var ung så samlade jag på ordspråk och citat. En av dessa var: Alla dessa dagar som kom och gick Inte visste jag att de var...
Svar
16
· Visningar
1 663
Senast: Wille
·
  • Artikel
Dagbok Tänkte att det kunde vara bra för mig att ha en liten dagbokstråd här, där jag kan skriva av mig och även dela med mig av hästiga tankar...
Svar
6
· Visningar
806
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 077
Senast: Wille
·
L
  • Artikel
Dagbok Jag har varit lite o säker om jag skulle skriva om dethär men jag har kommit fram till att jag vill det. Och endel kanske tycker att det...
Svar
16
· Visningar
1 748
Senast: manda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp