Ta med barn (oanmälda) till bekanta

[Tassa]

Minns inte vem som frågade hur inbjudan hade sett ut (och nu hittar jag inte inlägget, hopplöst att surfa från mobil...) men jag skickade inte en skriftlig inbjudan utan vi snackade om det öga mot öga. När det först kom på tal var det till och med hon som sa att hon var i behov av en tjejkväll med vin så för mig är det fortfarande ett mysterium att hon tog med sin dotter. Varken snack eller vindrickande var det ju därmed tal om.

Men har det hänt förut? Är det enda gången det inträffat skulle jag nog inte tycka att det gjorde så mycket. Hon kanske inte hann ringa dig innan, något oväntat kan ju ha inträffat precis innan hon skulle åka som gjorde att hon var tvungen att bara ta ungen med sig och dra? Har det hänt flera gånger eller igen i framtiden förstår jag att det är irriterande. Annars tycker jag att man i normala fall meddelar innan att man tar med sig någon. Oavsett om man tar med sig sitt barn, sambo eller en till kompis.

 

[Sunshine]

Det handlar ju inte om att barnen inte ska få vara med föräldrarna. Det handlar om att man inte leker som en vilde någon annanstans än där det är okej att leka.

Jag tror jag missförstod dig. Jag tänkte på min kompis uppväxt, i en lägenhet som verkligen var kritvit och där ingen lek tilläts någonstans därför att det var dyrbara mattor på alla golv, glas och porslinsskulpturer på låga bord, antika textilier...
Eller en nuvarande kompis som plockar fram EN leksak åt sin son och när han har lekt klart med den så får han en ny. Inget annat tillåts vara på golvet samtidigt. Samtliga leksaker plockas undan i skåp varje kväll, inget får ligga framme. Lek med play doh och att måla osv förekommer inte för det är för stökigt. Hon bor också i ett fantastiskt vackert hem med dyra och ömtåliga antikviteter överallt som barnet inte får röra. En bil som är spotless inuti och barnet måste plockas av leriga skor och blöta jackor innan det är öht får komma in i bilen.

Jag har många sådana exempel. Och det var lite så jag föreställde mig dig, efter dina beskrivningar av ditt hem och dina ambitionsnivåer.
Skönt att höra att det inte är så!

 

[Vogue]

Jag tror jag missförstod dig. Jag tänkte på min kompis uppväxt, i en lägenhet som verkligen var kritvit och där ingen lek tilläts någonstans därför att det var dyrbara mattor på alla golv, glas och porslinsskulpturer på låga bord, antika textilier...
Eller en nuvarande kompis som plockar fram EN leksak åt sin son och när han har lekt klart med den så får han en ny. Inget annat tillåts vara på golvet samtidigt. Samtliga leksaker plockas undan i skåp varje kväll, inget får ligga framme. Lek med play doh och att måla osv förekommer inte för det är för stökigt. Hon bor också i ett fantastiskt vackert hem med dyra och ömtåliga antikviteter överallt som barnet inte får röra. En bil som är spotless inuti och barnet måste plockas av leriga skor och blöta jackor innan det är öht får komma in i bilen.

Jag har många sådana exempel. Och det var lite så jag föreställde mig dig, efter dina beskrivningar av ditt hem och dina ambitionsnivåer.
Skönt att höra att det inte är så!

Nej jag är medveten om att vi måste slappna av lite när vi får barn men visst har vi det liknande nu, skillnaden är väl att de största möblerna går i grått istället och jag försöker att inte springa runt med våtservetter när vi har gäster! Haha! Men att ta saker till kem är vardag för mig och jag är inte främmande för att putsa fogarna med tandborste
Och inte hoppar jag in smutsig i bilen, då torkar jag av skorna först, har våtisar och städservetter tillgängligt förjämnan

Ang lera osv så ska barnen givetvis få ”dega”, men då på underlägg i typ köket, mina vänner har en mini uppblåsbar pool (typ 30x50) & där i får man dega, det lär jag sno!
Skulle aldrig drömma om att dom kletade med sådant i typ vardagsrummet på glasbordet som vi redan torkar varje dag minst en gång..

 

[Lingon]

Tror du missade min poäng.
Vilken var att om man nu kallar vuxna människor för ointressanta (och inte äckliga och motbjudande) av anledningen att man inte kan föra ett samtal med dem, så borde samma gälla för barn.
Du har kanske inte sagt det men det är mig du svarar och det är just det som jag diskuterar.
Det finns många människor jag finner ointressanta så det är inget jag säger att man inte kan tycka.

Jag har absolut in sagt något om motbjudande. Bara ointressanta.

 

[Lingon]

Fast det är väl inget konstigt med att lek sker just på barnets rum eller i lekrum?
Det innebär inte att barnen automatiskt blir olyckliga eller känner sig bestraffade. När jag växte upp lekte man på sitt rum. Never ever att man spred lego i vardagsrummet. Samma gällde för alla mina kompisar och så vitt jag vet tycker vi hela bunten att vi hade en lycklig barndom.

Samma här. Mina leksaker var på mitt rum. Inte i hela lägenheten. Ville jag leka med något speciellt i vardagsrummet antar jag att jag fick ta dit det men sen skulle det tillbaka till mitt rum igen. Man behöver inte ha leksaker överallt bara för att man har barn. Är man ordningssam innan så kommer man fortsätta vara det. Jag är det tyvärr inte men här är inte stökigare nu än innan vi fick barn... här är stökigt men inte värre än innan.

 

[Lingon]

Absolut. Jag vet bara inte hur jag ska lyckas med att de bara leker på sina rum? Ställa en rottis utanför? Låsa in dom? Men jag har väl inte satt tydliga gränser tidigare. De kommer bli bankrånare.
De vill vara där deras föräldrar är, så vi är det största rummet, vardagsrummet allihop. Jag vet inget annat sätt ta mig 17. Skulle jag vilja slippa ha lego precis överallt? Ja. Är det värt priset? Nej, inte för mig.

Min mamma sa bara att jag skulle leka på en viss plats så gjorde jag det. inte för att jag var superlydig och enkel att ha att göra med utan för att hon var konsekvent. Sa hon nåt så blev det så. Inga konstigheter. Jag funderade aldrig över att dra ut leksakerna och leka någon annanstans än mitt rum. Det fanns liksom inte i min värld att man gjorde så. Olika rum var till för olika ändamål. Köket åt man i, vardagsrummet satt man och tittade på TV i och sitt eget rum lekte man i.

 

[Lingon]

Fast det är väl fullt rimligt att man även som förälder har delar i hemmet som är ens eget där barnen inte får vara utan tillåtelse precis som att man som förälder inte klampar in i barnens rum hur som helst (när de är stora nog att vilja ha lite eget utrymme)?

Förstår du inte att barn har alla rättigheter och ska få precis som de vill medan föräldrarna bara ska uppoffra sig och allt de är och har till fördel för barnen? Varför ska en förälder ha ett eget utrymme när det utrymmet kan bli en lego-hörna (utöver barnets eget rum)? Eget utrymme som förälder kan man ha när barnen är utflugna men inte innan för då är man en hemsk förälder... Jag blir så trött på varje gång folk uttrycker sig så här!!

I mitt hem har alla sin egen lilla vrå (rum eller del av rum eller annat som passar personen) och barnet har inte tillgång till hela hemmet, liksom jag inte heller har det. Barnet har fått det största sovrummet och vi har tagit det minsta, vilket innebär att vi har ett väldigt litet och trångt sovrum. Därför förväntar jag mig att mitt barn respekterar de utrymmen som är mina och de som är allmänna och inte sprider leksaker där.

 

[Lobelia]

Min mamma sa bara att jag skulle leka på en viss plats så gjorde jag det. inte för att jag var superlydig och enkel att ha att göra med utan för att hon var konsekvent. Sa hon nåt så blev det så. Inga konstigheter. Jag funderade aldrig över att dra ut leksakerna och leka någon annanstans än mitt rum. Det fanns liksom inte i min värld att man gjorde så. Olika rum var till för olika ändamål. Köket åt man i, vardagsrummet satt man och tittade på TV i och sitt eget rum lekte man i.

Som 2-åring?

 

[Lingon]

Som 2-åring?

Jag minns inte hur det var när jag var två år förutom att jag hade ett eget rum i en redan rätt liten lägenhet. Mina minnen från den tiden är av att jag lekte på mitt rum (eller var ute på lekplatser med mamma, ute på hundpromenad med mamma osv). Vi hade hund då så jag tror inte mamma ville ha mina leksaker i hela lägenheten.

Jag fick säkert leka i vardagsrummet eller köket med nåt men när jag lekt klart är jag säker på att det städades undan.

 

[Imogen]

Förstår du inte att barn har alla rättigheter och ska få precis som de vill medan föräldrarna bara ska uppoffra sig och allt de är och har till fördel för barnen? Varför ska en förälder ha ett eget utrymme när det utrymmet kan bli en lego-hörna (utöver barnets eget rum)? Eget utrymme som förälder kan man ha när barnen är utflugna men inte innan för då är man en hemsk förälder... Jag blir så trött på varje gång folk uttrycker sig så här!!

I mitt hem har alla sin egen lilla vrå (rum eller del av rum eller annat som passar personen) och barnet har inte tillgång till hela hemmet, liksom jag inte heller har det. Barnet har fått det största sovrummet och vi har tagit det minsta, vilket innebär att vi har ett väldigt litet och trångt sovrum. Därför förväntar jag mig att mitt barn respekterar de utrymmen som är mina och de som är allmänna och inte sprider leksaker där.

Det är väl ingen som har skrivit att de tycker att föräldrarna inte ska få ha en egen del av bostaden och barnen ska få precis som de vill?

 

[Kattennizze]

Min mamma sa bara att jag skulle leka på en viss plats så gjorde jag det. inte för att jag var superlydig och enkel att ha att göra med utan för att hon var konsekvent. Sa hon nåt så blev det så. Inga konstigheter. Jag funderade aldrig över att dra ut leksakerna och leka någon annanstans än mitt rum. Det fanns liksom inte i min värld att man gjorde så. Olika rum var till för olika ändamål. Köket åt man i, vardagsrummet satt man och tittade på TV i och sitt eget rum lekte man i.

Min poäng är att barn är olika och en del är enkla och en del är svåra.

 

[Lingon]

Min poäng är att barn är olika och en del är enkla och en del är svåra.

Och alla föräldrar är olika. En del är konsekventa, andra inte. Jag önskar att jag var mer konsekvent! Hade gjort många saker mycket enklare.

 

[Imogen]

Nej jag är medveten om att vi måste slappna av lite när vi får barn men visst har vi det liknande nu, skillnaden är väl att de största möblerna går i grått istället och jag försöker att inte springa runt med våtservetter när vi har gäster! Haha! Men att ta saker till kem är vardag för mig och jag är inte främmande för att putsa fogarna med tandborste
Och inte hoppar jag in smutsig i bilen, då torkar jag av skorna först, har våtisar och städservetter tillgängligt förjämnan

Ang lera osv så ska barnen givetvis få ”dega”, men då på underlägg i typ köket, mina vänner har en mini uppblåsbar pool (typ 30x50) & där i får man dega, det lär jag sno!
Skulle aldrig drömma om att dom kletade med sådant i typ vardagsrummet på glasbordet som vi redan torkar varje dag minst en gång..

"Våtisar"

Jag skulle inte heller få för mig att barnen skulle leka med lera på glasbordet i vardagsrummet (vi har också ett sånt). Det gör vi i köket och plockar fram vaxduk för såna lekar. Men lek med lera, måla med vattenfärg och sånt är ju organiserad lek som med en tvååring kräver att föräldern plockar fram och är med. Då är det ju betydligt lättare att styra. Det finns ju en gradskala mellan att barnet enbart får sitta stilla och konversera i vardagsrummet och att de får kladda med lera bäst de vill

 

[Vogue]

"Våtisar"

Jag skulle inte heller få för mig att barnen skulle leka med lera på glasbordet i vardagsrummet (vi har också ett sånt). Det gör vi i köket och plockar fram vaxduk för såna lekar. Men lek med lera, måla med vattenfärg och sånt är ju organiserad lek som med en tvååring kräver att föräldern plockar fram och är med. Då är det ju betydligt lättare att styra. Det finns ju en gradskala mellan att barnet enbart får sitta stilla och konversera i vardagsrummet och att de får kladda med lera bäst de vill

Haha tänkte inte på det ordet förens efteråt! Haha!

Jo men självklart, jag kommer förmodligen att ha all världens pysselsaker och jag älskar att pärla pärlplattor osv!
MEN det jag inte förstår är att barnen måste ha en så stor del i ALLT för annars blir dom knäppa som vissa här skriver. Jag är själv uppvuxen (trots massa lek) med att det är mina föräldrars hus och deras regler. I tonåren fick jag alltid höra ”så får du göra i din egen lägenhet sen” om det var något jag slarvade med tex. Och jag klandrar dom inte, så är det ju

 

[Lobelia]

Haha tänkte inte på det ordet förens efteråt! Haha!

Jo men självklart, jag kommer förmodligen att ha all världens pysselsaker och jag älskar att pärla pärlplattor osv!
MEN det jag inte förstår är att barnen måste ha en så stor del i ALLT för annars blir dom knäppa som vissa här skriver. Jag är själv uppvuxen (trots massa lek) med att det är mina föräldrars hus och deras regler. I tonåren fick jag alltid höra ”så får du göra i din egen lägenhet sen” om det var något jag slarvade med tex. Och jag klandrar dom inte, så är det ju

Nu förstår jag inte, vem har skrivit att barn behöver en stor del av allt annars blir de knäppa? De behöver få plats, i synnerhet när de är små, och tillgång till sina föräldrar samt de behöver få vara barn.

PS. vissa barn älskar att pyssla, andra har inte tålamod och far hellre om kring med fysiska aktiviteter. Du får hoppas att du får ett barn som vill göra dig sällskap med pysslet.

 

[Lobelia]

Jag minns inte hur det var när jag var två år förutom att jag hade ett eget rum i en redan rätt liten lägenhet. Mina minnen från den tiden är av att jag lekte på mitt rum (eller var ute på lekplatser med mamma, ute på hundpromenad med mamma osv). Vi hade hund då så jag tror inte mamma ville ha mina leksaker i hela lägenheten.

Jag fick säkert leka i vardagsrummet eller köket med nåt men när jag lekt klart är jag säker på att det städades undan.

Hm, de flesta minns i stort sett inget från när de är 2 år och de flesta 2-åringar kan man inte lämna ensamma att leka på sitt rum någon längre stund.

 

[Lingon]

Hm, de flesta minns i stort sett inget från när de är 2 år och de flesta 2-åringar kan man inte lämna ensamma att leka på sitt rum någon längre stund.

Så varför frågade du hur det var när jag var 2 år om du ändå tänkte ifrågasätta svaret jag ger dig? Jag tror inte att mina leksaker var i hela lägenheten ens när jag var 2 år annat än just när jag lekte med dem. För så fungerar inte min mamma.

 

[Görel]

Haha tänkte inte på det ordet förens efteråt! Haha!

Jo men självklart, jag kommer förmodligen att ha all världens pysselsaker och jag älskar att pärla pärlplattor osv!
MEN det jag inte förstår är att barnen måste ha en så stor del i ALLT för annars blir dom knäppa som vissa här skriver. Jag är själv uppvuxen (trots massa lek) med att det är mina föräldrars hus och deras regler. I tonåren fick jag alltid höra ”så får du göra i din egen lägenhet sen” om det var något jag slarvade med tex. Och jag klandrar dom inte, så är det ju

Jag växte också upp så och jag kände mig aldrig riktigt välkommen utan mer som en gäst.

 

[kryddelydd]

Det är väl mer ett begrepp som är rätt väletablerat?
Då jag blivit inbjuden till tjejmiddag så har det vArit alla möjliga samtalsämnen

ångrade mig

 

[Vovve]

Det här med att barnens leksaker ska va i deras rum ser jag inget fel med, jag lekte i mitt rum och tog jag med någon leksak ut i köket eller vardagsrummet så skulle den in i mitt rum när jag lekt klart. Här plockas leksakerna ner i lådan när leken är färdig och är tågbanan framme tex och bonussonen vill leka med bilbanan istället så får man allt plocka bort tågbanan först och det hjälps vi oftast åt med (när vi inte gör det till en rolig tävling om vem som hinner först för då vinner han). Just nu har vi så lite plats så vi kan inte ha leksaker framme hur som helst och självklart får han va med i det rum vi är i men är vi flera stycken i köket så får han leka i vardagsrummet för det blir för trångt och det har aldrig vart några problem.