Tala om för någon att hen är tjock.

[SkorpSmulan]

Varför känner sig folk tvungna att tala om för tjock person att hen är tjock?
Och sen komma med tips och råd på hur hen ska göra för att gå ner i vikt.

Finns det någon som har ett bra svar på detta?
(och jag är övertygad om att denna tråden kommer spåra ur ganska så fort, men snälla håll er till ämnet och blanda inte in något annat än just det här, tack!)

För att dom är dum i huvudet.
Finns ingen vettig anledning till att göra det oavsett vad.

 

[SkorpSmulan]

Inte "överviktiga".
Övervikt.
En överviktig person är inte onormal.

Risken?
Jo, att allt fler människor får allt större övervikt och får allt fler hälsoproblem på grund av sin övervikt.
Man ser idag att fler människor dör i förtid på grund av "vällevnadssjukdomar" (inte jag som har hittat på termen) än de som dör av svält.
Det är väl lite problematiskt?

Många människor har mer smärtor i rörelseapparaten än de skulle behöva ha, på grund av övervikt. Det är väl synd?

Men snälla. Det är ingen som kommer att välja att bli överviktig pga kroppsaktivister, däremot kanske några få slipper daglig ångest för att man kanske får känna att man får leva trots att man är fet och kanske tom några slipper dö av anorexi.

 

[Hyacinth]

Fast du är inte överviktig, och har säkert aldrig blivit stirrad på om du äter en glass eller går på restaurang. Folk viskar inte när du lägger ett smörpaket på bandet i Ica. Eller fnissar eller pekar när du badar.

Sen ja, det stirras på magra också. Men på ett annat sätt. Det finns ett medlidande då, som helt saknas när det kommer till övervikt. Ingen tycker synd om den som är tjock.

 

[kryddelydd]

Många. Eftersom jag jobbar med ätstörning och majoriteten av ätstörningspatienterna är normalviktiga eller överviktiga så är jag ofta involverad på olika sätt när mina patienter söker somatisk vård av andra anledningar.
Trots att patienten är öppen med att den har en ätstörning och även beskriver hur behandlingen ser ut för ätstörningen så kommer ALLTID korkade råd som blir helt livsfarliga för mina patienter. Det är så oerhört dåligt.

Eftersom man uppskattar att minst 20-30% av personer med fetma har en ätstörning så är det ju fruktansvärt att den generella läkaren saknar den mest basala kunskapen på området. Typ att det är en jättedålig ide att bara kort rekommendera viktnedgång.

Tack för svar.

 

[Kattennizze]

Sen ja, det stirras på magra också. Men på ett annat sätt. Det finns ett medlidande då, som helt saknas när det kommer till övervikt. Ingen tycker synd om den som är tjock.

Nä precis. Det är ju bara att hålla näbben stängs och sluta gluffa. Fy vilken urbota sorglig tråd det här är!

 

[kryddelydd]

För att bara vara "objektiv" uttrycker du dig väldigt konstigt - rent objektivt fungerar det inte att tala om för folk att de är överviktiga, om du inte är mycket bra på att tala om för folk - dvs det är inget för t.ex. en normal ortoped eller kirurg att ägna sig åt. Lika lite som en allmän läkare ska utföra hjärnkirurgi. Är patienter överviktiga pga ett självskadebeteende eller en ätstörning är det direkt farligt att någon utan rätt kunskap "säger till dem". Varför vill då en "objektiv och saklig" människa fortsätta på samma sätt. En objektiv och saklig människa ändrar strategi när det hen gör inte fungerar?
.

Det som ligger bakom att "vården" - och de läkare som får klä skott för att man/vi är okänsliga, oförskämda och fetthatande som tar upp övervikt - är ett uppdrag som "vården" har från våra myndigheter.
Vården är ålagd (inte rekommenderad; ålagd och det påpekas med jämna mellanrum att "vården" gör det för sällan) att arbeta förebyggande mot livsstilsrelaterad ohälsa, och då handlar det om övervikt, rökning och alkohol och stillasittande livsstil.
Ett tag skulle alla som var 15 år och äldre som sökte vårdcentral tillfrågas om tobaksvanor. Oavsett om man sökte för en stukad fotled.
Läkare, som ju är dåliga och skurkar och okänsliga och oförskämda och okunniga på alla sätt, ska alltså ta upp övervikt oavsett sökorsak, om det bedöms vara en riskfaktor.

Det finns några uppenbara konfliktkällor mellan "vården" och "patienterna" som många gånger orsakas av att "vården" och "patienterna" ibland har delvis olika agenda och förväntningar.
Patientens förväntan är att det som händer vid ett besök inom vården handlar strikt om det man själv tänkt sig.
Vårdens förväntan kommer också utifrån de "andra" uppdrag vården har från - i slutänden - socialdepartementet.

Att det finns individer som väljer att utan sådan kompetens vilja ge råd till personer med känd ätstörning får ju den individen stå för: det gör inte jag och det torde det inte finnas någon som rekommenderar att det görs heller.

Ser man till det uppdrag "vården" har när det gäller förebyggande arbete mot livsstilsrelaterad ohälsa, så gör "vården" som regel alldeles för lite.
Även om det finns ett antal individer som tycker att det är fel att "vården" fullgör det uppdraget (eller som faktiskt, vilket jag är rätt säker på, inte vet att "vården faktiskt har det uppdraget).

 

[kryddelydd]

Jag lovar att om du och dina likar slutade kapa trådar för att diskutera andra människors eventuella ohälsa när vi försöker diskutera det förtryck som vi utsätts för så skulle du inte uppleva något aggressivt bemötande heller.

Jag trodde att jag är på ett diskussionsforum där flera olika aspekter av en frågeställning kan få tas upp.
Utan att de som tar upp "oönskade" aspekter ska bli aggressivt bemötta.

 

[Görel]

Det som ligger bakom att "vården" - och de läkare som får klä skott för att man/vi är okänsliga, oförskämda och fetthatande som tar upp övervikt - är ett uppdrag som "vården" har från våra myndigheter.
Vården är ålagd (inte rekommenderad; ålagd och det påpekas med jämna mellanrum att "vården" gör det för sällan) att arbeta förebyggande mot livsstilsrelaterad ohälsa, och då handlar det om övervikt, rökning och alkohol och stillasittande livsstil.
Ett tag skulle alla som var 15 år och äldre som sökte vårdcentral tillfrågas om tobaksvanor. Oavsett om man sökte för en stukad fotled.
Läkare, som ju är dåliga och skurkar och okänsliga och oförskämda och okunniga på alla sätt, ska alltså ta upp övervikt oavsett sökorsak, om det bedöms vara en riskfaktor.

Det finns några uppenbara konfliktkällor mellan "vården" och "patienterna" som många gånger orsakas av att "vården" och "patienterna" ibland har delvis olika agenda och förväntningar.
Patientens förväntan är att det som händer vid ett besök inom vården handlar strikt om det man själv tänkt sig.
Vårdens förväntan kommer också utifrån de "andra" uppdrag vården har från - i slutänden - socialdepartementet.

Att det finns individer som väljer att utan sådan kompetens vilja ge råd till personer med känd ätstörning får ju den individen stå för: det gör inte jag och det torde det inte finnas någon som rekommenderar att det görs heller.

Ser man till det uppdrag "vården" har när det gäller förebyggande arbete mot livsstilsrelaterad ohälsa, så gör "vården" som regel alldeles för lite.
Även om det finns ett antal individer som tycker att det är fel att "vården" fullgör det uppdraget (eller som faktiskt, vilket jag är rätt säker på, inte vet att "vården faktiskt har det uppdraget).

Det du missar är hur man gör det.

När jag rökte fick jag ofta påpekanden att jag måste sluta men de var mycket mer respektfulla än de jag fick sen när jag slutat och gått upp nästan 20 kilo.
Då blev jag flera gånger bemött som att jag var mindre vetande och inte förstod mitt eget bästa. Som att jag var helt ovetande om hur övervikt påverkar hälsan negativt. Med rökningen var det mera att man förstod att det var svårt att sluta men att det vore bra om jag åtminstone kunde dra ner på den.

 

[nightcrawler]

Jag trodde att jag är på ett diskussionsforum där flera olika aspekter av en frågeställning kan få tas upp.
Utan att de som tar upp "oönskade" aspekter ska bli aggressivt bemötta.

Det gäller bara vissa användare och vissa diskussioner...

 

[Masqueradee]

Det som ligger bakom att "vården" - och de läkare som får klä skott för att man/vi är okänsliga, oförskämda och fetthatande som tar upp övervikt - är ett uppdrag som "vården" har från våra myndigheter.
Vården är ålagd (inte rekommenderad; ålagd och det påpekas med jämna mellanrum att "vården" gör det för sällan) att arbeta förebyggande mot livsstilsrelaterad ohälsa, och då handlar det om övervikt, rökning och alkohol och stillasittande livsstil.
Ett tag skulle alla som var 15 år och äldre som sökte vårdcentral tillfrågas om tobaksvanor. Oavsett om man sökte för en stukad fotled.
Läkare, som ju är dåliga och skurkar och okänsliga och oförskämda och okunniga på alla sätt, ska alltså ta upp övervikt oavsett sökorsak, om det bedöms vara en riskfaktor.

Det finns några uppenbara konfliktkällor mellan "vården" och "patienterna" som många gånger orsakas av att "vården" och "patienterna" ibland har delvis olika agenda och förväntningar.
Patientens förväntan är att det som händer vid ett besök inom vården handlar strikt om det man själv tänkt sig.
Vårdens förväntan kommer också utifrån de "andra" uppdrag vården har från - i slutänden - socialdepartementet.

Att det finns individer som väljer att utan sådan kompetens vilja ge råd till personer med känd ätstörning får ju den individen stå för: det gör inte jag och det torde det inte finnas någon som rekommenderar att det görs heller.

Ser man till det uppdrag "vården" har när det gäller förebyggande arbete mot livsstilsrelaterad ohälsa, så gör "vården" som regel alldeles för lite.
Även om det finns ett antal individer som tycker att det är fel att "vården" fullgör det uppdraget (eller som faktiskt, vilket jag är rätt säker på, inte vet att "vården faktiskt har det uppdraget).

Fast jag tror inte att det är någon i tråden som motsätter sig att det tas upp och diskuteras ur ett förebyggande syfte, men det i alla fall jag motsätter mig är att ALLT jag någonsin sökt för ska lösas med att jag går ned i vikt. Min huvudvärk, min ångest, min stress, när jag ramlat av och fått en häst över mig, när jag blev biten i ansiktet av en häst, när jag varit med i en bilolycka... Jag har haft läkare som när jag skakat hand och satt mig på stolen (alltså innan jag ens berättat varför jag är där) håller en lång föreläsning om att det är dåligt att jag har högt blodtryck, högt kolesterol och blodsocker, för att sen ta mitt blodtryck (vilket alltid är lågt men precis inom normalspannet) och öppna upp min journal med svaren på mina blodprov från bara någon vecka innan vilket som vanligt visar att allt är okej (förutom typ järn, b12, zink osv som jag kämpar med tabletter för att få upp på normalnivå).
Fine, detta är ingen forskningsrapport, ingen statistik, men MIN upplevelse. Jag vågar knappt gå till läkare längre för jag vet att jag kommer bli bemött på detta sätt. Jag måste kämpa för att övertyga läkare och dietister att jag inte käkar snabbmat och dricker läsk fem gånger om dagen.. Jag önskar bara att jag någon gång får en läkare som frågar om jag har haft problem med exempelvis högt blodtryck, inte bara antar att jag har det.

 

[gul_zebra]

Ja absolut det stämmer ju men det handlar främst om att in och ut förändras så att det är svårare att uppnå minus och svårt att hålla en nivå som inte innebär uppgång igen men det betyder inte att in/ut inte gäller. Man får sämre och jobbigare förutsättningar men själva grundprincipen gäller fortfarande.

Jag skrev att det inte är så enkelt som kalori in och kalori ut. Självklart går även folk med fetma ner i vikt av att svälta, och håller vikten om vi svälter livet ut.

Jag trodde att jag är på ett diskussionsforum där flera olika aspekter av en frågeställning kan få tas upp.
Utan att de som tar upp "oönskade" aspekter ska bli aggressivt bemötta.

Du är på ett diskussionsforum där du har all möjlighet att starta en egen tråd så du får diskutera hälsa istället för att konsekvent kapa exakt alla trådar som görs om förtrycket som feta utsätts för. Hälsodiskussionen är off topic så det skriker om det och att det konstant accepteras att jag och andra feta aldrig någonsin får diskutera det förtryck vi utsätts för är så jävla frustrerande att jag vill slita mitt hår. Så sorry men du får snällt sitta där och ta att vi inte stryker dig medhårs.

 

[Saeta]

@kryddelydd du får jättegärna svara på mitt inlägg #283

 

[gul_zebra]

@Saeta Nu när jag äntligen kommer ihåg - får jag fråga vad du nickar på insta? Följer gärna ännu en positivist

 

[Tonto]

Fast jag tror inte att det är någon i tråden som motsätter sig att det tas upp och diskuteras ur ett förebyggande syfte, men det i alla fall jag motsätter mig är att ALLT jag någonsin sökt för ska lösas med att jag går ned i vikt. Min huvudvärk, min ångest, min stress, när jag ramlat av och fått en häst över mig, när jag blev biten i ansiktet av en häst, när jag varit med i en bilolycka... Jag har haft läkare som när jag skakat hand och satt mig på stolen (alltså innan jag ens berättat varför jag är där) håller en lång föreläsning om att det är dåligt att jag har högt blodtryck, högt kolesterol och blodsocker, för att sen ta mitt blodtryck (vilket alltid är lågt men precis inom normalspannet) och öppna upp min journal med svaren på mina blodprov från bara någon vecka innan vilket som vanligt visar att allt är okej (förutom typ järn, b12, zink osv som jag kämpar med tabletter för att få upp på normalnivå).
Fine, detta är ingen forskningsrapport, ingen statistik, men MIN upplevelse. Jag vågar knappt gå till läkare längre för jag vet att jag kommer bli bemött på detta sätt. Jag måste kämpa för att övertyga läkare och dietister att jag inte käkar snabbmat och dricker läsk fem gånger om dagen.. Jag önskar bara att jag någon gång får en läkare som frågar om jag har haft problem med exempelvis högt blodtryck, inte bara antar att jag har det.

Ja alltså jag som är "normalsmal" (fan vilket fult ord) och levde på snabbmat och läsk ett tag fick aldrig någon redovisning om att jag bör äta bättre (har järnbrist, b-vitamin och d-vitamin, utmattad, huvudvärk, sömnproblem etc.) fick alltid höra, du är ju smal och fin så du äter säkert bra. (En annan historia när jag var underviktig, men det har inte med tråden att göra.)

 

[kryddelydd]

@kryddelydd du får jättegärna svara på mitt inlägg #283

Vilken fråga?

Jag såg inget annat än retoriska frågor.

 

[Pontevecchio]

Nej.

Majoriteten bryr sig faktiskt inte ett skit om okända människors vikt, men den minoritet som gör det skriker högt och fult, tar mycket utrymme och hörs ljudligt och även om de är en minoritet.

Även om de inte bryr sig så har de fördomar och åsikter om det. Lyft fetma vid en middag får du höra. Kolla folks blickar om en överviktig går in på McDonalds eller lassar upp onyttig mat på bandet på ICA. Eller hör hur någon som tappat vikt beröms.

 

[Grazing]

Jag skrev att det inte är så enkelt som kalori in och kalori ut. Självklart går även folk med fetma ner i vikt av att svälta, och håller vikten om vi svälter livet ut.

Man måste inte svälta för att att få en lägre vikt. Räcker med bra kost.

 

[gul_zebra]

Även om de inte bryr sig så har de fördomar och åsikter om det. Lyft fetma vid en middag får du höra. Kolla folks blickar om en överviktig går in på McDonalds eller lassar upp onyttig mat på bandet på ICA. Eller hör hur någon som tappat vikt beröms.

Eller när man käkar en sallad för den delen. Ingenting duger.

Man måste inte svälta för att att få en lägre vikt. Räcker med bra kost.

Ja du vet såklart bättre än typ varenda specialist och forskare inom fetma

 

[Grazing]

Även om de inte bryr sig så har de fördomar och åsikter om det. Lyft fetma vid en middag får du höra. Kolla folks blickar om en överviktig går in på McDonalds eller lassar upp onyttig mat på bandet på ICA. Eller hör hur någon som tappat vikt beröms.

Tror många tolkar in alldeles för mycket i "blickar" osv, letar man efter dom så kan man säkerligen fantisera ihop lite vad som helst som kan riktas till en viss sak. Hur man nu övht kan veta vad folk tänker genom deras blickar.

 

[Grazing]

Ja du vet såklart bättre än typ varenda specialist och forskare inom fetma

Så du menar att kroppen självtillverkar mer kcal osv utan att mat behöver intas? Tror inte det faktiskt. Att det är svårt är en annan sak än att det inte går. Äter man rätt mat så kommer kroppen att ändra sig tillslut förr eller senare.

Jag har aldrig läst att folk går upp i vikt utan för mycket intag. Däremot så går vissa lättare upp än andra av olika anledningar och då får dom helt enkelt hitta rätt mat för dom att äta om dom vill vara smalare.