Tappat bort termen…

[Tilly_85]

Varför skulle man inte kunna göra övningen på en ridskola? Alltså inte i en nybörjargrupp eller i en stor grupp men det finns ridskolor med mindre grupper och mer avancerade ryttare.

Men då tycker jag med att man kan göra övningen, för då anser jag att det är en övning anpassad omständigheterna och de som ska rida övningen.

 

[Lobelia]

Som många skrivit låter detta som en övning för att utbilda hästen. Och jag tänker att övningen är lämplig för en mindre grupp ryttare (kanske 3-4 ekipage). Den känns väldigt lämplig om man vill utbilda distanshästar. Men mindre lämplig om man vill utbilda ridskole- eller turridningshästar. Varför då? För att en ridskole- eller turridningshäst ska lära sig att aldrig ändra positionen i ledet, vad som än händer. Om hästen är sist i ledet ska den vara sist i ledet hela lektionen. Den ska aldrig tillåtas eller uppmuntras att springa förbi ett helt led. Om man lär hästen att alltid behålla sin position så skapar man trygga miljöer för ryttarna.

Som jag skrev ovan är det en övning för hästarna. Alltså i så fall något som personalen får hålla på med om de av någon anledning vill lära hästarna att springa förbi ledet. Men inget som utbildar ryttarna, och alltså inget man ska syssla med under betald ridtur för ridskole- eller turridningselever.

Det låter livsfarligt, som gjort för att det ska bli olyckor, men det är vanligt att ryttarna får order om att inte rida om, i synnerhet om det är nybörjare men det är en helt annan sak. Jag har ridit på turridning med helt fri ordning (eller nästan, man fick inte rida om löshästarna eller tätryttaren). Man fick häst som passade ens ridkunskap, så även närstan nybörjare kunde fixa det.

På ridskolorna jag ridit så har bara nybörjare ridit med fast turordning, och inte ens där har den varit helt fast.

 

[Lobelia]

Men då tycker jag med att man kan göra övningen, för då anser jag att det är en övning anpassad omständigheterna och de som ska rida övningen.

Alla övningar ska vara avpassade efter gruppen och omständigheterna på en ridskola- jag tror ingen skulle förespråka något annat, men bra att du tänkt om.

 

[Fabian In Memoria]

Men som sagts i tråden, att fatta galopp som sista ryttare och rida om alla andra är lite risky, beroende på häst- och ryttarindivider. Så gångarten, ska alltid anpassas efter ridgruppernas och hästarnas utbildnings- och "trygghets"-punkt.

Jag har varit med om allt, från att vi gjorde halt och siste ryttare skrittade om övriga, att vi skrittade och siste ryttare travade om övriga samt att siste ryttare galopperade om övriga ryttare.

ÖFK vid Pettersberg i Örebro, hade ju militära hästar och överste i ridlärarestaben mina första år... så det militära var ju det som var A och O.

Ridning för nöjes skull och vem som helst som tävlingsryttare har ju inte alltid varit det som vart... Utan från början var det ju militärer, som hade akademier och tävlade, för att hålla sig fit for fight.

Kul! Jag red också på Pettersberg i några år innan allt flyttades till Karslund. Kommer fortfarande ihåg favvohästen WigWam.

 

[Fabian In Memoria]

För mig låter det helt livsfarligt att lära hästarna att det kommer aldrig, och kan aldrig ändras ordning i ledet. Det är då istället för att en häst hoppar till och far iväg, så far alla hästarna iväg för att "nånting är jättekonstigt!" för att en häst bröt ut.
Det är ju mycket bättre att lära hästarna att det kan hända att någon häst galloperar om eller vad som, utan att det är nåt konstigt alls.
Ryttarna utbildas också i att hantera hästar som är lite taggade, som vill saker och som kanske tar ett glädjebock.

Vad är en ridskola egentligen, om man inte lär eleverna att hästar kan reagera och hur man bäst hanterar det?
Är det viktigare att lära sig skolor och form, men inte kunna hantera ens att en häst hoppar till lite? Då bli man aldrig färdig till att bli medryttare ens, om allt man kan är att harva runt fyrkanten. Inte konstigt att steget från ridskola till egen häst blir så långt, att man inte klarar av att vara ute och hantera olika scenarion som kan uppstå.

På min senaste ridskola red man ut endast på led, på färdigt spår i skritt. Alltså ryttare som i terorin red LB-LA och hoppade 50-90 cm inomhus. På ridskolan innan red vi ut på ett gärde och både hoppade och red fritt där. Där var det tydligen inte livsfarligt. Senaste ridskolan, allt annat än skritt på led, livsfarligt.

Gissa vilken ridskola hade flest ofrivilliga avsittningar pga att nån häst hoppade till?

Just så! Efter alldeles för många år på ridskola var jag ändå inte redo för en häst som hoppade till för något ute. Är det nu dock!

 

[Tilly_85]

Alla övningar ska vara avpassade efter gruppen och omständigheterna på en ridskola- jag tror ingen skulle förespråka något annat, men bra att du tänkt om.

Osäker på om jag verkligen tänkt om, för det har jag ju tyckt hela tiden. Men jag har nog missförstått många andra i tråden.

 

[IngelaH]

Kul! Jag red också på Pettersberg i några år innan allt flyttades till Karslund. Kommer fortfarande ihåg favvohästen WigWam.

En jul skulle vi handikappgänget ha riduppvisning, med dressyr och lite småskutt... Det var bara det, att Lennar Lindelöw hade ställt upp 1.20 m hinder på andra långsidan, för han skulle presentera en av sina unghästar... Jag hade Wig Wam och han tände till och drog som en avlöning åt fel håll och jag hade inte en chans. Men jag blundade, gav rejäl eftergift och tog mantag och så högt har jag inte hoppat varken innan eller efter...
Och jag fick väldigt mycket beröm i högtlalarna, för att lugna ner publiken som såg ut att få hjärtinfarkt hela bunten...

"Vissa av handikappryttarna har kommit lite längre inom hoppningen."

 

[Whirlie]

Vad sjutton har du gått på för ridskola eller utbildning som lärt dig det här tramset

Det ingår liksom i grundläggande ridning 101 att kunna rida med och utan tät samt att behärska gas, broms och styrning.

Vilket i sin tur innebär att ryttare och hästar övar/övas i att direkt eller indirekt byta position med varandra.

Det ingår t.om i Ryttarmärke 1 från SvRF att utföra sådana övningar som ett steg i att utbilda säkra ryttare.

Att mer avancerade ryttare sedan gör det utomhus på led ute i skogen är därmed inte direkt någon världssensation.

Va? Det har jag aldrig hört eller upplevt med ridskolehästar. Turridning för nybörjare är kanske en annan femma men ridskolehästar måste ju kunna variera position både inne och ute?

För mig låter det helt livsfarligt att lära hästarna att det kommer aldrig, och kan aldrig ändras ordning i ledet. Det är då istället för att en häst hoppar till och far iväg, så far alla hästarna iväg för att "nånting är jättekonstigt!" för att en häst bröt ut.
Det är ju mycket bättre att lära hästarna att det kan hända att någon häst galloperar om eller vad som, utan att det är nåt konstigt alls.
Ryttarna utbildas också i att hantera hästar som är lite taggade, som vill saker och som kanske tar ett glädjebock.

Vad är en ridskola egentligen, om man inte lär eleverna att hästar kan reagera och hur man bäst hanterar det?
Är det viktigare att lära sig skolor och form, men inte kunna hantera ens att en häst hoppar till lite? Då bli man aldrig färdig till att bli medryttare ens, om allt man kan är att harva runt fyrkanten. Inte konstigt att steget från ridskola till egen häst blir så långt, att man inte klarar av att vara ute och hantera olika scenarion som kan uppstå.

På min senaste ridskola red man ut endast på led, på färdigt spår i skritt. Alltså ryttare som i terorin red LB-LA och hoppade 50-90 cm inomhus. På ridskolan innan red vi ut på ett gärde och både hoppade och red fritt där. Där var det tydligen inte livsfarligt. Senaste ridskolan, allt annat än skritt på led, livsfarligt.

Gissa vilken ridskola hade flest ofrivilliga avsittningar pga att nån häst hoppade till?

Det gör man framförallt på turridning med nybörjare eller om någon inte kan kontrollera sin häst. Alltså rider på led i fast turordning. En häst ska klara att bli omriden utan att få tokspel, klarar man inte det så bör man träna hammavid, kanske med den här övningen.

Jag gillar övningen, den kan göras nästan hur svår som helst och ganska lätt med för den delen och varieras mycket. Sidvärtsrörelse när man går ut från ledet ökning när man rider förbi, minskning och ny sidvärtsrörelse. Man kan lägga till att rida förbi i öppna och sluta, rida om i en annan gångart eller med ökning. Det kan vara stora temposkillnader och små...

Vad övningen kallas har jag ingen koll på dock.

Det låter livsfarligt, som gjort för att det ska bli olyckor, men det är vanligt att ryttarna får order om att inte rida om, i synnerhet om det är nybörjare men det är en helt annan sak. Jag har ridit på turridning med helt fri ordning (eller nästan, man fick inte rida om löshästarna eller tätryttaren). Man fick häst som passade ens ridkunskap, så även närstan nybörjare kunde fixa det.

På ridskolorna jag ridit så har bara nybörjare ridit med fast turordning, och inte ens där har den varit helt fast.

Jag vet inte om jag blev missförstådd. Där jag rider är de flesta hästar väldigt känsliga och pigga, det finns inga nybörjargrupper och det både rida ut och hoppas terräng i samtliga grupper flera gånger per termin. Uteritter bedrivs i alla gångarter och ofta mycket galopp.

Självklart går hästarna i olika ordning beroende på vilka som är ute. Men då hästar är vanedjur och flockdjur så bestäms också ordningen i ledet delvis utifrån flocktillhörighet. Och att vi byter position i ledet under pågående ridtur är väldigt ovanligt. Och då görs det genom att en häst skrittar förbi de andra hästarna till sin position. Aldrig att någon behöver komma flygande bakifrån i galopp för att ta en annan position i ledet. Snarare är det militärisk disciplin som gäller i ledet ute. Och alla håller sin position. När man samsas med cyklar, löpare, barnvagnar, hundar mm är det viktigt att hästen håller sig där man placerar den.

Att vi vid uteritt för skojs skull skulle fara om varandra i galopp känns väldigt främmande och rent av livsfarligt. Och att det skulle vara en lämplig övning att bedriva i en ridgrupp på 12 personer med moderna halvblod känns farligt. Vi har ändå vår beskärda del av frakturer, ambulanser och ambulanshelikoptrar varje termin. Så att hästar är djur och att det kan hända saker är alla väl införstådda med. Därför är det extra viktigt med rutiner och säkerhet.

När vi rider på ängen får vi rida fritt två och två, då rider vi kors och tvärs. Det är hästarna vana vid, precis som på ridbanan. Men när vi hoppar terränghindren är det fast turordning som gäller och åter militärisk disciplin.

När jag rider privathäst i mindre grupper placerar vi oss som vi vill och rör oss fritt i position. Men då rider jag sällan med fler än fyra personer, oftast är vi två eller tre. Jag ser det som stor skillnad.

 

[IngelaH]

Jag vet inte om jag blev missförstådd. Där jag rider är de flesta hästar väldigt känsliga och pigga, det finns inga nybörjargrupper och det både rida ut och hoppas terräng i samtliga grupper flera gånger per termin. Uteritter bedrivs i alla gångarter och ofta mycket galopp.

Självklart går hästarna i olika ordning beroende på vilka som är ute. Men då hästar är vanedjur och flockdjur så bestäms också ordningen i ledet delvis utifrån flocktillhörighet. Och att vi byter position i ledet under pågående ridtur är väldigt ovanligt. Och då görs det genom att en häst skrittar förbi de andra hästarna till sin position. Aldrig att någon behöver komma flygande bakifrån i galopp för att ta en annan position i ledet. Snarare är det militärisk disciplin som gäller i ledet ute. Och alla håller sin position. När man samsas med cyklar, löpare, barnvagnar, hundar mm är det viktigt att hästen håller sig där man placerar den.

Att vi vid uteritt för skojs skull skulle fara om varandra i galopp känns väldigt främmande och rent av livsfarligt. Och att det skulle vara en lämplig övning att bedriva i en ridgrupp på 12 personer med moderna halvblod känns farligt. Vi har ändå vår beskärda del av frakturer, ambulanser och ambulanshelikoptrar varje termin. Så att hästar är djur och att det kan hända saker är alla väl införstådda med. Därför är det extra viktigt med rutiner och säkerhet.

När vi rider på ängen får vi rida fritt två och två, då rider vi kors och tvärs. Det är hästarna vana vid, precis som på ridbanan. Men när vi hoppar terränghindren är det fast turordning som gäller och åter militärisk disciplin.

När jag rider privathäst i mindre grupper placerar vi oss som vi vill och rör oss fritt i position. Men då rider jag sällan med fler än fyra personer, oftast är vi två eller tre. Jag ser det som stor skillnad.

Läs tråden... och alla kommentarer igen och TÄNK innan du svarar.

Självklart är det livsfalrigt att fara runt som galningar och byta plats i galopp för skoj skull.

I det militära var det just SVENSKA VARMBLOD eller halvblod, som det hette då, som användes.... Men då var det stora tunga manliga militärer med tunga manskapssadlar som kunde kontrollera sina hästar i alla gångarter, och inte klena pipiga, fnssiga småtjejer. Mina första år på ÖFK/Pettersberg i Örebro på 1970-talet red vi i manskapssadlar och hade svenska varmblod med olika temperament. Och nåde oss om "översten" kom på oss med att inte hålla koll på hästarna i ledet. Tur att han hade hand om de mer avancerade ryttarna, för vi andra var livrädda för honom.

 

[Whirlie]

Läs tråden... och alla kommentarer igen och TÄNK innan du svarar.

Självklart är det livsfalrigt att fara runt som galningar och byta plats i galopp för skoj skull.

I det militära var det just SVENSKA VARMBLOD eller halvblod, som det hette då, som användes.... Men då var det stora tunga manliga militärer med tunga manskapssadlar som kunde kontrollera sina hästar i alla gångarter, och inte klena pipiga, fnssiga småtjejer. Mina första år på ÖFK/Pettersberg i Örebro på 1970-talet red vi i manskapssadlar och hade svenska varmblod med olika temperament. Och nåde oss om "översten" kom på oss med att inte hålla koll på hästarna i ledet. Tur att han hade hand om de mer avancerade ryttarna, för vi andra var livrädda för honom.

Va?

Jag försökte svara på påståendena om att det bara är nybörjare som rider med tät på fasta positioner i ledet. Och funderingen om vart man lärde ut ”trams”. Utifrån svaren jag fick på mitt tidigare inlägg.

Kanske är jag helt bortkollrad i diskussionen och inte förstår vad de andra svarar. Eller så uttrycker jag mig konstigt.

 

[Luff]

Herregud. Lördagarna på Strömsholm var ju alltid ett lotteri. Alla hästar skulle ridas ut. En del var ju minst sagt tokiga ute. En gjorde capriole med mig på ridbron då ett billarm gick av. Men det var inget snack. Alla fick sin lördagssväng. Där red vi dock inga övningar mer än två i bredd för att få hästarna lite fokuserade.

 

[Tilly_85]

Jag blir överraskad över att en del i tråden skriver att ridskolor det ridit/rider på bara tillåter alla eleverna att skritta ute i led. När jag red på ridskola (flera olika) försökte vi rida så varierat som möjligt. Vi klättrade i backar, hoppade små fasta hinder, galopperade på stubbåkrar, red i havet, red i skog, i alla gångarter + säkert mer som jag inte kommer ihåg. Trodde det var givet att om omgivningen tillåter det så försöker man variera ridningen så mycket som möjligt. Men speciellt den ena ridskolan jag red på, har förlorat mycket av marken runt sig, så jag antar det är svårare för dom när dom ska rida ut nu. Där är mycket mer hus, stora vägar och cykelvägar runt ridskolan nu än jämfört med hur det såg ut för typ 20 år sen.

Ni som skrivit det, är det på grund av omgivningen tex att ridskolan ligger för nära tätbebyggelse så där finns inga vettiga områden att rida på eller är det enbart pga säkerheten? (Samtidigt går väl omgivningen och riskbedömning hand i hand men jag hoppas ni förstår vad jag menar ^^).

Den ridskolan jag nämnde har i princip bara små ridstigar precis bredvid cykelvägar där det kommer cyklar, mopeder, elsparkcyklar etc kvar att rida på. Om man rider i ett sånt område kan ju en övning som, har vi kommit fram till att det heter byta om tät?, kännas som en mindre bra övning. Tänker att det kanske är något sånt för er @Whirlie

 

[Fabian In Memoria]

En jul skulle vi handikappgänget ha riduppvisning, med dressyr och lite småskutt... Det var bara det, att Lennar Lindelöw hade ställt upp 1.20 m hinder på andra långsidan, för han skulle presentera en av sina unghästar... Jag hade Wig Wam och han tände till och drog som en avlöning åt fel håll och jag hade inte en chans. Men jag blundade, gav rejäl eftergift och tog mantag och så högt har jag inte hoppat varken innan eller efter...
Och jag fick väldigt mycket beröm i högtlalarna, för att lugna ner publiken som såg ut att få hjärtinfarkt hela bunten...

"Vissa av handikappryttarna har kommit lite längre inom hoppningen."

Haha, ja, snacka om hjärtsnörp! Vi hade några handikappryttare i vår grupp på Pettersberg.

 

[IngelaH]

Haha, ja, snacka om hjärtsnörp! Vi hade några handikappryttare i vår grupp på Pettersberg.

Syskonen Nilsson? Westerborn? Andreassen som tog OS-Guld i Para-OS 1984 i Los Angeles? Munken? Hagman? Holm? (Som hade en specialsadel som såg ut som en stol med säkerhetsbälte och i stort sett alltid red Radar och fick den "gamle älgen" att se ut som ett eldigt fullblod, trots att hens ben bara hängde och slamrade som spagetti mot Radars sidor).... Flera av dem var Paratävlingsryttare i SM, NM, VM..... med goda resultat på 80-talet.

Jag var för "frisk" på den tiden för att få handikapp ID, för att få tävla.

 

[Badger]

går hästarna i olika ordning beroende på vilka som är ute. Men då hästar är vanedjur och flockdjur så bestäms också ordningen i ledet delvis utifrån flocktillhörighet. Och att vi byter position i ledet under pågående ridtur är väldigt ovanligt. Och då görs det genom att en häst skrittar förbi de andra hästarna till sin position. Aldrig att någon behöver komma flygande bakifrån i galopp för att ta en annan position i ledet. Snarare är det militärisk disciplin som gäller i ledet ute. Och alla håller sin position. När man samsas med cyklar, löpare, barnvagnar, hundar mm är det viktigt att hästen håller sig där man placerar den.

Måste bara kommentera att även om en hästs position i ledet är bestämd av flocktillhörighet och den inte kan gå någon annanstans så gör den här övningen inte att hästarna byter plats hipp som happ utan varje häst är ju kvar mellan samma två hästar och om man gjort övningen klar ser ledet ut som från början. Så om du sitter på hästen som ska gå sist och efter pelle så är du sist efter pelle fortfarande när den är klar.

 

[eventingmania]

Syskonen Nilsson? Westerborn? Andreassen som tog OS-Guld i Para-OS 1984 i Los Angeles? Munken? Hagman? Holm? (Som hade en specialsadel som såg ut som en stol med säkerhetsbälte och i stort sett alltid red Radar och fick den "gamle älgen" att se ut som ett eldigt fullblod, trots att hens ben bara hängde och slamrade som spagetti mot Radars sidor).... Flera av dem var Paratävlingsryttare i SM, NM, VM..... med goda resultat på 80-talet.

Jag var för "frisk" på den tiden för att få handikapp ID, för att få tävla.

Nuförtiden verkar vem som helst få handikapp-Id för vad som helst. Kanske OS i Paris kan passa

 

[eventingmania]

Jag vet inte om jag blev missförstådd. Där jag rider är de flesta hästar väldigt känsliga och pigga, det finns inga nybörjargrupper och det både rida ut och hoppas terräng i samtliga grupper flera gånger per termin. Uteritter bedrivs i alla gångarter och ofta mycket galopp.

Självklart går hästarna i olika ordning beroende på vilka som är ute. Men då hästar är vanedjur och flockdjur så bestäms också ordningen i ledet delvis utifrån flocktillhörighet. Och att vi byter position i ledet under pågående ridtur är väldigt ovanligt. Och då görs det genom att en häst skrittar förbi de andra hästarna till sin position. Aldrig att någon behöver komma flygande bakifrån i galopp för att ta en annan position i ledet. Snarare är det militärisk disciplin som gäller i ledet ute. Och alla håller sin position. När man samsas med cyklar, löpare, barnvagnar, hundar mm är det viktigt att hästen håller sig där man placerar den.

Att vi vid uteritt för skojs skull skulle fara om varandra i galopp känns väldigt främmande och rent av livsfarligt. Och att det skulle vara en lämplig övning att bedriva i en ridgrupp på 12 personer med moderna halvblod känns farligt. Vi har ändå vår beskärda del av frakturer, ambulanser och ambulanshelikoptrar varje termin. Så att hästar är djur och att det kan hända saker är alla väl införstådda med. Därför är det extra viktigt med rutiner och säkerhet.

När vi rider på ängen får vi rida fritt två och två, då rider vi kors och tvärs. Det är hästarna vana vid, precis som på ridbanan. Men när vi hoppar terränghindren är det fast turordning som gäller och åter militärisk disciplin.

När jag rider privathäst i mindre grupper placerar vi oss som vi vill och rör oss fritt i position. Men då rider jag sällan med fler än fyra personer, oftast är vi två eller tre. Jag ser det som stor skillnad.

Ingen har sagt att man gör det för skojs skull.

Du säger att hästarna på din ridskola är känsliga. Känsliga hästar kan lika gärna vara hästar som saknar miljöträning.

 

[Lobelia]

Jag vet inte om jag blev missförstådd. Där jag rider är de flesta hästar väldigt känsliga och pigga, det finns inga nybörjargrupper och det både rida ut och hoppas terräng i samtliga grupper flera gånger per termin. Uteritter bedrivs i alla gångarter och ofta mycket galopp.

Självklart går hästarna i olika ordning beroende på vilka som är ute. Men då hästar är vanedjur och flockdjur så bestäms också ordningen i ledet delvis utifrån flocktillhörighet. Och att vi byter position i ledet under pågående ridtur är väldigt ovanligt. Och då görs det genom att en häst skrittar förbi de andra hästarna till sin position. Aldrig att någon behöver komma flygande bakifrån i galopp för att ta en annan position i ledet. Snarare är det militärisk disciplin som gäller i ledet ute. Och alla håller sin position. När man samsas med cyklar, löpare, barnvagnar, hundar mm är det viktigt att hästen håller sig där man placerar den.

Att vi vid uteritt för skojs skull skulle fara om varandra i galopp känns väldigt främmande och rent av livsfarligt. Och att det skulle vara en lämplig övning att bedriva i en ridgrupp på 12 personer med moderna halvblod känns farligt. Vi har ändå vår beskärda del av frakturer, ambulanser och ambulanshelikoptrar varje termin. Så att hästar är djur och att det kan hända saker är alla väl införstådda med. Därför är det extra viktigt med rutiner och säkerhet.

När vi rider på ängen får vi rida fritt två och två, då rider vi kors och tvärs. Det är hästarna vana vid, precis som på ridbanan. Men när vi hoppar terränghindren är det fast turordning som gäller och åter militärisk disciplin.

När jag rider privathäst i mindre grupper placerar vi oss som vi vill och rör oss fritt i position. Men då rider jag sällan med fler än fyra personer, oftast är vi två eller tre. Jag ser det som stor skillnad.

Vad vill du egentligen säga med det här?

För alla som har rimligt med hästvana vet man att situationen ser olika ut och att alla övningar inte funkar för alla. Om man rider på ett ställe där man inte tränat hästarna att ens kunna ändra ordning under uteritt utan att sakta av och skritta förbi så är en övning att rida om i galopp säkert uteslutet. Det beror inte på att det inte skulle funkat med många av hästarna om man tränat dem. Jag ser det dessutom som olämpligt att ha verksamhetshästar som inte tål att man rider om i trav/galopp, det kan lätt bli farligt.

Och det där med att hästar måste gå i en viss ordning för att man ska kunna bedriva turridning säkert på annat vis pga att hästar är flockdjur kanske du behöver tänka om. Jag kan inte tänka mig att vildhästar inte klarar av att byta plats lite då och då.

Jag har ridit turridning på Island med flock på kanske 70-80 hästar (runt 18/20 med ryttare) med allt från halvlata nybörjarhästar till heta känsliga hästar som gårdens ägare red mest (enstaka turryttare fick chansen ). Inte för vi red övningen i någon form men att rida om var absolut inget problem. Ibland var det dessutom en förutsättning då löshästarna ibland gav sig ut på egna äventyr och vi behövde jaga ikapp/genskjuta dem och återföra dem till flocken. Men ja vi behövde hålla vår plats före eller efter flocken. Givetvis fanns det tillfälle då vi sällan bytte plats, mest för att det inte gick på smala stigar eller längs trafikerade vägar, men ingen har väl föreslagit att man ska göra övningen eller rida om varandra där det är olämpligt pga terrängen eller att det finns cyklister/barnvagnar/fotfolk.

 

[Masqueradee]

Vi red en övning som hette från tät till kö ( i ridhuset) när jag som liten började rida. Kön i skritt och den som skulle byta plats i trav eller galopp. Var nog mest en ”nybörjarövning”. Men det omvända borde då heta från kö till tät?

Så gjorde vi också! Minns inte vad övningen hette (tror inte den hade något namn), men den infördes istället för att ha gruppen ståendes på långsidan och en i taget skulle prova på trav eller galopp. Det blev helt enkelt lite lugnare när truppen rörde på sig. Sen ersattes den med 3 serpentiner i skritt och trav/galopp på långsidan.

 

[Hoarfrost]

Vad jag minns av övningen från när jag var liten så var den väldigt trevlig för att lära ut kontroll. Både för ryttare och häst.
Vi red den både inne i ridhuset och på uteritter. Vissa hästar var försiktiga och ville helst inte vara täthästar eller lämna ledet och dem fick man lära sig att peppa förbi de andra och sedan att försöka slappna av som täthäst.
Andra var mer taggade och dem fick man lugna ner när man red förbi de andra, och hålla in när man red i täten så att ledet hölls samlat.
Några var tävlingsbenägna och ville sticka efter den hästen som red förbi och så fick man hålla den. Med mera.

Jag tänker att det är viktigt i vardagen för häst och ryttare att kunna göra dessa saker (iaf om man ska rida i grupp). Min grupp på ridskolan får ofta skritta ut tillsammans som uppvärmning innan vi drar igång lektionen utan att ridlärare följer med. Det har hänt vid många tillfällen att vi kanske behöver byta tät för att något är läskigt eller liknande, även på väldigt trånga ställen. Eller om någon blivit rädd, hoppat åt sidan ut ur ledet och sedan rusat iväg en bit. Då är det väldigt trevligt att ha övat på det i icke skarpt läge innan.