Tik som morrar åt andra tikar - hur går det med valp?

[Sel]

Jag tycker det är märkligt att måla fan på väggen och krångla till det, behöver valpen begränsas absolut men det är precis lika viktigt att matte är lugn och låter hundarna bonda i lugn och ro.

Fast lugn och ro är det ju inte om den ena hela tiden behöver försvara sig och säga ifrån? Har man en hund som redan är socialt osäker tycker jag det är självklart att man försöker ge introduktionen de bästa förutsättningarna man kan och inte bara "låter dem lösa det/bonda". Jag skulle absolut ha galler och annat redo i huset.

Nu verkar det ju i TS hunds fall röra sig om just vuxna tikar och då behöver ju valpintroduktionen inte vara så dramatisk, men jag skulle ha ögon i nacken när de växer upp. Jag tycker valpaggression är mycket ovanligare än könsaggression som uppstår när valpen blir unghund.

 

[Malibu_Stacy]

Vi har haft/ägt mer än 1 tik åt gången många gånger, bruksras och terriers. Det har förr eller senare alltid blivit gruff och bråk emellanåt i perioder.
Vi har omplacerat någon då det känts ohållbart i längden.
Tycker generellt det är lättare med två hanar ihop än två tikar. Ras och aktivitetsnivå spelar såklart in också!

Ras måste vara den största faktorn.
I min ras (dvärgschnauzer) är det aldrig problem att ha varken tikar eller flera hanar ihop. Det brukar aldrig vara problem att släppa ihop okända hundar heller. Då har jag ändå två tanter som är bitchar. Har peppar peppar aldrig haft något bråk mellan mina. Då har ändå min äldsta integritet och är den som inte alls gillar valpar eller okända hundar. Men hon kan acceptera.
Skönt när det är så okomplicerat.

 

[Nota]

Fast lugn och ro är det ju inte om den ena hela tiden behöver försvara sig och säga ifrån? Har man en hund som redan är socialt osäker tycker jag det är självklart att man försöker ge introduktionen de bästa förutsättningarna man kan och inte bara "låter dem lösa det/bonda". Jag skulle absolut ha galler och annat redo i huset.

Nu verkar det ju i TS hunds fall röra sig om just vuxna tikar och då behöver ju valpintroduktionen inte vara så dramatisk, men jag skulle ha ögon i nacken när de växer upp. Jag tycker valpaggression är mycket ovanligare än könsaggression som uppstår när valpen blir unghund.

Tycker det är stor skillnad på att vid behov ta undan någon av hundarna så dom får lite lugn och ro och att förutsätta att det kommer gå åt helvetet. Hundarna måste ju få kommunicera och lära känna varandra med så går det hela så mycket enklare och fortare.

 

[Nota]

Fast lugn och ro är det ju inte om den ena hela tiden behöver försvara sig och säga ifrån? Har man en hund som redan är socialt osäker tycker jag det är självklart att man försöker ge introduktionen de bästa förutsättningarna man kan och inte bara "låter dem lösa det/bonda". Jag skulle absolut ha galler och annat redo i huset.

Nu verkar det ju i TS hunds fall röra sig om just vuxna tikar och då behöver ju valpintroduktionen inte vara så dramatisk, men jag skulle ha ögon i nacken när de växer upp. Jag tycker valpaggression är mycket ovanligare än könsaggression som uppstår när valpen blir unghund.

Långt ifrån alla valpar är respektlösa mot vuxna hundar på det viset.
Jag har aldrig haft en valp som inte lyssnar på en tillsägelse men visst har man hört talas om valpar som inte lyssnar alls och är otroligt intensiva men det kan inte vara så vanligt ändå. En valp är ju generellt van vid tillsägelser både från syskon och mamma och eventuellt andra vuxna hundar hos uppfödaren.

 

[Nota]

Ras måste vara den största faktorn.
I min ras (dvärgschnauzer) är det aldrig problem att ha varken tikar eller flera hanar ihop. Det brukar aldrig vara problem att släppa ihop okända hundar heller. Då har jag ändå två tanter som är bitchar. Har peppar peppar aldrig haft något bråk mellan mina. Då har ändå min äldsta integritet och är den som inte alls gillar valpar eller okända hundar. Men hon kan acceptera.
Skönt när det är så okomplicerat.

Ja så är det verkligen när jag hade brukshund skulle jag inte drömma om att släppa ihop henne med okända hundar det krävdes en lång promenad först och vid eventuell lek enbart med hanhund efter hon passerat året innan dess funkade hon med allt och alla.

Nu har jag sällskapshundar kan släppa ihop dom med andra snälla hundar hursomhelst. Dom kan hälsa på nya hundar i koppel och genom staket likaväl som lösa.

 

[Acto]

Jag tycker det är märkligt att måla fan på väggen och krångla till det, behöver valpen begränsas absolut men det är precis lika viktigt att matte är lugn och låter hundarna bonda i lugn och ro.

I den givan situation som TS har beskrivit hade jag definitivt sett till att den vuxna hunden redan från början kan gå undan helt och har ett område som är helt fredat för valpen. Jag hade även introducerart valpen långsamt. Helst nog på nutral plats, och sen haft hundarna var för sig, åtskillda med tex kompostgallret, tills den vuxna tiken är avslappnad och intresserad av att hälsa på valpen. Därefter, om allt flöt på bra, så hade jag låtit hundarna vara tillsammans men varit supernoga med att den vuxna hunden enkelt kunde gå undan.

Vår första Cavalier Oliver som vi hade när jag var barn satte sig gärna i trappan under den första tiden när vår andra Cavalier Twist kom. Trappan var avspärrad med ett lågt galler som Oliver kunde hoppa över men inte Twist. Fuskade utmärkt och de blev mkt bra vänner. Ska nämna att Oliver inte hade några reservationer mot andra hundar, men alla vuxna hundarna behöver ha ett ställe där de kan gå undan från valpar tycker jag.

 

[Blicken]

Jag tycker det är märkligt att måla fan på väggen och krångla till det, behöver valpen begränsas absolut men det är precis lika viktigt att matte är lugn och låter hundarna bonda i lugn och ro.

Du kan ha rätt i att jag målar fan på väggen. Jag hör väl till den typen av personer som vill vara beredd utifall att det blir problem! Tycker att det skulle vara en mardröm om det skulle hända något. Har få dörrar att stänga mellan olika rum så tror galler kan vara en riktigt smart idé.

 

[Blicken]

Här kommer en liten uppdatering. Nu har valpen flyttat in och det tog ca tre veckor av morrande, osäkerhet och svartsjuka innan den äldre hunden började acceptera valpen. I ett par dagar höll vi dem mycket åtskilda, berömde den äldre då hon var lugn nära valpen, och de fick sakta vänja sig vid varandra. Mer och mer fick de vara tillsammans och nu funkar det såpass bra att de till och med leker med varandra ibland. Det verkar med andra ord lovande med tanke på framtiden.