Jag håller på och tittar på Arbogafallet-serien på svt play och så började jag fundera över grova brott generellt..
Det går till tingsrätt först, sedan hovrätt och ibland till högsta domstol.
Varför?
Varför har man fler "chanser" än en?
Är hovrätten bättre än tingsrätten? Men högsta domstol bättre än hovrätten?
I och med at domar kan ändras från den ena till den andra? Borde inte alla som jobbar med sånt här vara "lika duktiga"?
Om det kommer fram nya bevis tycker jag såklart det är bra med en andra chans men kan inte det tas om då i tingsrätten igen?
En väldigt viktig del i möjligheten till prövning i olika instanser är individens rätt till en rättvis rättegång, som har sin grund i Art. 6 i EKMR.
I tingsrätten är (som huvudregel i brottmål) domarna uppdelade genom att en domare är lagfaren, vilket innebär en juridisk skolning genom juristexamen samt domarstudier ovanpå det. Utöver den lagfarne domaren finns tre stycken nämndemän som har en lika tungt vägande röst när mål ska avgöras. Dessa personer är politiskt tillsatta och det finns inget krav på någon utbildning.
I hovrätten består domstolen som huvudregel av tre lagfarna domare och två nämndemän vid brottmål. Det finns så istället en övervikt av juridiskt skolade domare som dömer i målet. Detta kan självklart underlätta i frågor där svaren inte är självklara. Är den tilltalades skuld verkligen ställd bortom rimligt tvivel, rent objektivt? Eller finns det möjligheter att det gått till på något annat sätt, till exempel så som flesvararen påstår? All bevisbörda åligger åklagaren, så om denne inte kan påvisa bevisning som styrker åtalet, så ska den tilltalade inte dömas.
Högsta domstolens sammansättning i brottmål är istället som utgångspunkt fem domare, och då är alla justirieråd. Det finns inga nämndemän över huvud taget. Detta säkerställer självklart en mycket hög nivå på den prövning som görs.
Det är dock ytterst få fall som går till HD, då det krävs beviljat prövningstillstånd för att få fallet prövat i denna instans.
Summa summarum, det är individens rätt till att få en ordentlig prövning av sin skuld som ligger till grund för de olika instanserna.
Och ju högre upp i kedjan fallet kommer, desto större andel juridiskt skolade domare.
Det är viktigt att ha med sig att det är oerhört svårt att komma upp till beviskravet som gäller i brottmål, alltså ställt bortom rimligt tvivel. Och det räcker inte att beviskravet ska vara uppfyllt vid en helhetsbedömning, utan varje rekvisit i lagrummet och varje del av åklagarens gärningsbeskrivning ska vara uppfylld för att den tilltalade ska kunna dömas för brottet.
Allt detta ovan för att minimera risken för att det finns oskyldigt dömda i landet. Sveriges rättssystem är uppbyggt efter ”hellre fria än fälla”, och då ställs det höga krav på bevisning och dyilkt.
Hoppas att mitt svar hjälpte dig lite i alla fall!