Kropp & själ Tjockistråden del 2

Så brukade jag känna ofta. Jag kunde inte tänka på annat än mitt craving, och när jag gav efter kände jag mig värdelös och fortsatte köpa skräp. Min räddning var att sluta med kolhydrater, allt sug efter onyttigheter är helt borta nu nästan ett år senare. Det är bara en väg av många, men för mig var det räddaren i nöden.

Det enda jag kan säga är att ja, i början måste man genomlida lite sug. Bryta vanor är alltid svårt, och sötsaker har ett stort dopaminpåslag för hjärnan och är då svårt att avstå. Men att andas, äta ordentligt med mat så man är mätt, och bara hålla ut kommer ge förbättring i längden :) Sen skall jag inte säga att alla har svårt att avstå sötsaker, men hur det är för andra är ju inte intressant när det är ens egen situation vi talar om. Man har den kropp/hjärna man har helt enkelt, och får jobba med det.
Jag vet att jag bara behöver stå ut ett par dagar, så försöker att ta det för vad det är! Förhoppningsvis har jag inte överskridit min budget av kalorier idag trots en dag av några dåliga eftergifter. Som sagt, små steg, dag för dag, det tar tid att ändra vanorna. Huruvida jag kan stå emot sötsaker eller vad det nu är som ger mig crawings, beror på min mentala situation. Just nu håller det på att stabiliseras tror jag.

Lite låg motivation här på sista tiden, trots att jag är och nosar på 89 kilo, något jag inte minns när jag vägde sist. Gjorde misstaget för några veckor sedan att poppa popcorn, och nu har jag popcorn på hjärnan - Jag väljer att inte göra det, och det känns bra i stunden, men dagen efter kan jag nästan ångra att jag inte gjorde det. Popcorn är ju inte så farligt, men jag har börjat inse att det är de små fällorna som gör att jag misslyckas, inte att jag en dag skulle få för mig att åka och chockhandla 1 kg godis. Störda, störda hjärna.
Nu ska jag hålla ut och pressa mot 89 innan februari är slut, så kan jag åka till Bruksprovet som en ny människa (skämt) :p
Kämpa på, själv börjar jag också närma mig 89, men det är INTE bra! :crazy:
 
Det där är ett helvete! Min syster har samma problem och det är så ledsamt att se att hennes slit inte lönar sig med viktnedgång.
Gick ner från 117,7 kg sept 2017 till 103,6kg i somras och är nu uppe i 108,1kg igen, men tröstar mig med att jag iaf fortfarande minskat 10 kg ca. Vet ju egentligen att börjar man träna brukar det omvandlas från fett till muskler men vem är inte besatt av viktnedgången via vågen. Känner mig slankare men det syns som sagt inte på vågen, och har inte fått till att använda måttband istället.
 
Kämpa på, själv börjar jag också närma mig 89, men det är INTE bra! :crazy:
Haha olika perspektiv, 89 är ett steg nedåt för mig 🙂 När jag når dit har jag gått ned 36 kilo sedan Maj - 18 :up: Min målvikt är mellan 75-80 kilo så jag hamnar på "normalvikt" enligt BMI (är rätt lång) Men ja, jag kämpar på ändå! Det är inte lätt alla dagar, och jag håller med om att med gott mående är det lättare att stå emot. Jag har gått i terapi men började även måla, det fungerade verkligen!
 
Idag har det känts bättre, men kvällen kvar och det är väl då suget blir som värst. Jag har köpt äpplen som jag får ta när suget sätter in. Vet inte om jag skrev det men insåg för någon morgon sedan att mitt ätande av smörgåsar, oavsett om det är hårdbröd, blir fruktansvärt mycket kalorier med Bregott på, helt sinnessjukt mycket faktiskt! :crazy: Fetstopp på det nu alltså....
 
Idag skulle jag vara lite duktig och köpa godiset i förväg inför helgen när jag ändå var i närheten av en hemmakvällbutik. Dumt! Så jag har bara tänkt på godis hela em och kvällen och till slut sa min hjärna "fuck it" och nu har jag väl klämt i mitt 1-200g lösgodis. Är så less på att inte kunna kontrollera mig, inte få något resultat trots "ok" motion. Förra året vid denna tiden hände det ju saker, men som min sambo konstaterade, jag rörde mig minst 9000 steg om dagen jämfört med numera 4-6000 stegen. Så förutom nu godisfusket så får jag väl lägga manken till och ge mig ut på 30 min promenader, vi har ju trots allt vår här i skåne.


Men ibland vill jag bara gnälla som en trotsig tonåring trots att min sambo, som är bodybuilder och tränat i snart 25 år ,har rätt :yuck::meh::angel:
 
Idag skulle jag vara lite duktig och köpa godiset i förväg inför helgen när jag ändå var i närheten av en hemmakvällbutik. Dumt! Så jag har bara tänkt på godis hela em och kvällen och till slut sa min hjärna "fuck it" och nu har jag väl klämt i mitt 1-200g lösgodis. Är så less på att inte kunna kontrollera mig, inte få något resultat trots "ok" motion. Förra året vid denna tiden hände det ju saker, men som min sambo konstaterade, jag rörde mig minst 9000 steg om dagen jämfört med numera 4-6000 stegen. Så förutom nu godisfusket så får jag väl lägga manken till och ge mig ut på 30 min promenader, vi har ju trots allt vår här i skåne.


Men ibland vill jag bara gnälla som en trotsig tonåring trots att min sambo, som är bodybuilder och tränat i snart 25 år ,har rätt :yuck::meh::angel:
Oh, men det där är ju så jobbigt! Man tror att man har kontroll, men när suget blir för starkt så går det inte att hålla sig.. mitt värsta beroende som jag hade för 4-5 år sedan var coca cola, drack väl 2 liter cola om dagen och försökte sluta så många gånger. Bestämde jag mig när jag var stark och låg bra i blodsockret köpte jag ingen cola... för att på kvällen få panik 10 minuter innan macken stängde för att jag inte skulle få dricka cola till frukost :crazy:

Har gått fortsatt bra idag, i morgon lär det vara värst, magen kurrar nu och jag har känt ett litet sug efter choklad ikväll. Har vägdag i morgon, tänker att torsdag är en bra dag för det! Nu börjar jag bli frisk så att jag kan köra igång med träning igen till veckan!
 
Jag vill helst köpa en stor kebabpizza och sätta mig i soffan. Eventuellt hela frysta kladdkakan jag har till efterätt också. Jag tycker det är jättesvårt att stå emot när jag fått en "idé" i huvudet. Och då har jag inte varit särskilt strikt utan både ätit godis på jobbet och två bullar på vårt fackmöte..
 
Jag vill helst köpa en stor kebabpizza och sätta mig i soffan. Eventuellt hela frysta kladdkakan jag har till efterätt också. Jag tycker det är jättesvårt att stå emot när jag fått en "idé" i huvudet. Och då har jag inte varit särskilt strikt utan både ätit godis på jobbet och två bullar på vårt fackmöte..
Det är ett helvete! :cry: Vill du gå ned i vikt och försöker aktivt?
 
Det är ett helvete! :cry: Vill du gå ned i vikt och försöker aktivt?
Alltså jag ljuger ju om jag säger att jag inte vill gå ner i vikt men jag försöker att inte försöka aktivt eftersom det oftast slår helt åt andra hållet. Så jag väger mig inte, fast jag vill, för att om jag går ner blir jag jätte glad men om inte känner jag mig bara värdelös..

Nu har jag turen att vara rätt aktiv, den här veckan snittar jag ca 17 000 steg. Så äter jag vettigt vettigt brukar dock de ena ge de andra men att äta vettigt är det jobbiga eftersom mat är både tröst och trygghet.
 
Alltså jag ljuger ju om jag säger att jag inte vill gå ner i vikt men jag försöker att inte försöka aktivt eftersom det oftast slår helt åt andra hållet. Så jag väger mig inte, fast jag vill, för att om jag går ner blir jag jätte glad men om inte känner jag mig bara värdelös..

Nu har jag turen att vara rätt aktiv, den här veckan snittar jag ca 17 000 steg. Så äter jag vettigt vettigt brukar dock de ena ge de andra men att äta vettigt är det jobbiga eftersom mat är både tröst och trygghet.
Jo det är ju det... För många år sedan släppte jag allt och gick upp i vikt som bara den. Åt fast jag var mätt, tränade aldrig, men idag försöker jag åtminstone reflektera, men sötsuget är ju fördjävligt!
 
Jo det är ju det... För många år sedan släppte jag allt och gick upp i vikt som bara den. Åt fast jag var mätt, tränade aldrig, men idag försöker jag åtminstone reflektera, men sötsuget är ju fördjävligt!
Jag har återigen tur, även om jag äter skit hela dagarna går inte upp särskilt mycket. Samtidigt känns det ju inte helt bra och ofta struntar jag i att äta halva dagen för att sedan vräka i mig. Så oavsett viktfrågan tänker jag att det inte är ett bra sätt att sköta sin kropp. Å andra sidan har jag haft konstant problem sen jag började äta bättre. :down:
 
Jag har återigen tur, även om jag äter skit hela dagarna går inte upp särskilt mycket. Samtidigt känns det ju inte helt bra och ofta struntar jag i att äta halva dagen för att sedan vräka i mig. Så oavsett viktfrågan tänker jag att det inte är ett bra sätt att sköta sin kropp. Å andra sidan har jag haft konstant problem sen jag började äta bättre. :down:
Nej, det är ju verkligen dåligt att misshandla kroppen. Gör också oftast så. Har kört 5:2 denna vecka med två fastedagar, och det har fungerat oväntat bra. Sakta säkert lite förändringar i mitt vardagliga liv.
 
Hoppar in här. Behöver göra någonting åt min kropp som skenat i vikt sedan en skada hösten -15. Innan dess hade jag gått ned någonstans kring 30kg på ett år och levde (nå, någorlunda om än på gränsen till ätstört) ett hälsosamt liv och tränade MASSOR.

Dessvärre ser livet väldigt annorlunda ut idag än det gjorde då, jag lever nu med kronisk, kraftig nervsmärta och har stundvis svårt att ens ta mig ur sängen. Och dels är jag nu ensamstående med en 1,5åring. Så tiden finns inte längre att träna på samma sätt som innan.
Men faktum kvarstår - fläsket måste bort. Vikten måste ned.

Jag vet ju att smärtan i kroppen skulle minska om jag vägde mindre, och jag vill kunna vara en aktiv och rolig mamma vartefter sonen blir större och mer aktiv själv. Dessutom vill jag kunna vara ett gott föredöme och ge bra vanor som en självklar del i uppväxten.

Så, tänkte att den här tråden kunde passa mig! :)

Finns det kanske någon i mina trakter här som rent av skulle vilja träffas och promenera/träna/simma eller liknande tillsammans? Peppa varandra? :)
 

ameo

Trådstartare
Moderator
Jag tänkte faktiskt på den här tråden igår och såg senare att den blivit uppknuffad.
Här står det mer eller mindre stilla, vilket iofs är positivt... Lite ner en period, lite upp igen en annan, men i stort sett stilla i totalen, tror jag.
Nästa vecka kör vårens bassängträning igång igen. De första 5 veckorna kommer jag dessutom gå på sjukgymnastikens gym 2 ggr/vecka och även om det inte är något direkt fyspass så får musklerna jobba lite ordentligt i närmare en timme. Ska bli intressant att se vad det ger i slutänden. Önskar att jag hade råd att fortsätta gå på nåt gym eller liknande när sjukgymnastikperioden är slut...
Jag brukar ju konstatera att så fort jag börjar röra lite mer på mig så går jag neråt, vilket borde innebära att motionen gör att jag hamnar på minuskalorier. Jag tror inte att jag äter helt galet iaf… Även om allt går att förbättra.
jodå, något minskade väl omfånget efter de där veckorna med dubbel träning.
Hade behövt fortsätta med det, men... Bankkontot är tomt och ingen inkomst i sikte. :(
 
Gör ett sent inhopp i tråden, men jag tänker att det kan vara en bra väg in för att fortsätta bli peppad och dela upplevelser.

Jag har alltid varit åt det bredare hållet men fick en chock vid nyår när jag helt plötsligt låg nära tresiffrigt. Har lagt på mig drygt 10-12 kg de senaste två åren sen jag ramlade av hästen och skadade ryggen med svåra nervsmärtor som följd, vilket resulterade i tvärt stopp på motion och dessutom en hel del tröstätande. Jag har inte riktigt sett det i spegeln, och när blusarna plötsligt satt för tight över brösten och jag fick gå upp en byxstorlek skyllde jag snarare på hur butikerna ändrat storlekar än vågade erkänna att jag blivit... fet.

Eftersom jag - till min stora sorg - fortfarande inte kan träna så insåg jag att det enda jag kunde göra var att lägga om kosten... Så 20/1 började jag räkna kalorier och har gått ner från 96 till 87,3 kg. Egentligen lite för högt tempo, men jag tror det kommer plana ut snart.

Men det är en svår balans för mig, det där med att kontrollera kost. Jag har haft en lindrig ätstörning (bulimi) och jag föredrar egentligen att äta vad jag vill och träna för att känna mig hälsosam, men det är ju inte ett alternativ nu... att räkna kalorier är ju bara ytterligare ett sätt att ha fullständig kontroll så det känns hela tiden lite småfarligt. Var supernoggrann med att bara stoppa i mig nyttigheter första månaden, när jag sedan försökte unna mig en bit kaka fick jag ångest och ett återfall. Så utmaningen för mig just nu är att hitta ett viktminskningssätt som både kropp och psyke tycker om.

Positivt är dock att jag äntligen verkar ha hittat en sjukgymnast som faktiskt kan hjälpa mig. Jag märker en lindring efter tre behandlingar hos honom och han har försökt peppa mig till att våga pröva lite lätta övningar på gymmet som han tror kan lämpa sig (stakmaskin och crosstrainer… där tar listan slut …) men jag fortfarande inte vågat mig iväg... :eek:
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

  • Trädgård del 3
  • Blåmärke i ärr?
  • Hur mkt kliande är normalt?

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

  • Mycket konstig notis
Upp