Jag brukar försöka tänka såhär: hur skulle ett mänskligt barn (2-10 år beroende på individen) reagera, tänka, och känna? Det är ju på den kognitiva nivån som hästar är.
Sprayflaskan är som att bli duschad när man inte gillar det, eller kanske till och med att få en spruta eller något annat obehagligt.
Ett litet barn skulle känna sig bättre när dom själva får säga "ok kör", men bara inom en viss gräns av rädsla. Är dom svinrädda blir det bara ännu värre av att dessutom lägga över ansvar av ett val på dom.
Man kan lirka, ge alternativ (djur kan lära sig "this or that"), eller på ett så skonsamt sätt som möjligt göra det ändå (under en viss tröskel dock), eller så kan man hitta andra alternativ.
Jag tycker att tråden om att duscha bebis/barn som är aktiv just nu är en nyttig jämförelse.
Jag älskar liknelsen med barn!
Använder den ofta för egen del, också för att min moraliska kompass ska vara rimlig. Vi måste utsätta hästarna för en del (liksom barn, t ex kan man bli trött och hungrig, och man kan tvingas ta en spruta eller ha tråkigt) men det måste ske på ett schysst sätt (förstå så mycket som möjligt av situationen de är i, förbereda det man kan, göra obehagliga saker så lätta och snabba som möjligt, förstärka och berömma efteråt. OCH man skulle aldrig slå en 4-åring för att den rycker åt sig armen när sprutan ska tas. Kanske att man måste hålla fast, men man tröstar och gör det utan smärta eller våld)