Träna häst och ryttare att hantera farliga situationer

[kopur]

Läste en jätteintressant artikel i Ridsport om hur en person som till vardags tränar polishästar, även åker runt på ridanläggningar i södra sverige och lär ryttare hur de ska träna sig och sina hästar på att hantera "farliga situationer" under ridning. Jätteintressant! Synd att jag inte bor i södra sverige - hade gärna varit med! Men bara att läsa artikeln var mycket lärorikt!

 

[Roheryn]

Det låter ju alldeles lysande! Om man kan träna "farliga" situationer på ett kontrollerat sätt, har man i bästa fall en häst som lyssnar och litar på en även när det blir RIKTIGT farligt! Och det är nog mer värt än alla hjälmar och säkerhetsvästar i världen (även om jag tycker det är smart att använda sånt också...)!

 

[kopur]

Precis! Det handlar om att dels lära sig hur man ska agera när något "farligt" dyker upp. Dels om att succesivt höja hästens förtroende för ryttaren genom att man klarar svårigheter tillsammans.

Om någon fara dyker upp när man rider ska man lägga sin egen vikt MOT faran - för att på det sättet motverka att hästen kastar sig undan. Man ska ha hästen rakställd, eller ställd mot faran, med stadig tygel på den sidan. Den andra tygeln ska vara lös och "mjuk" så att hästen inte känner sig trängd. Man ska sitta ner, luta sig lite bakåt och driva med stadigt säte - aldrig tappa framåtdrivningen.

Om hästen behöver kliva över något som den tycker är otäckt ska man ge den ganska fria tyglar, men hålla framåtdrivningen genom att luta lite bakåt och driva med stadigt säte.

Ovanstående är kortfattat ur artikeln. Tips som jag själv aldrig hört förut - och eftersom jag har en häst med starka flyktreflexer så var de mkt värdefulla!

 

[lady_vip]

Vill inte skryta, men jag är himla bra på sånt, man kanske ska bli ridande polis


Himla bra med en sådan människa, de flesta blir rädda och vänder eller hoppar av eller liknade, de vill inte ta diskussionen med hästen, vilket ofta beror på okunnighet och rädsla.

Sedan är ju frågan om man sedan tillämpar detta i verkligheten..? Om man blir rädd så kanske man inte sitter och tänker "...hm, va det höger eller vänster skänkel.." Tycker att sånt här borde man lära sig på ridskola, det fick jag lära mig och det sitter i ryggmärgen, har inte druttat av på 5-6 år nu...

//E

 

[höstmåne]

skönt att folk börjar intressera sig för att tänka på hur man ska agera, när hur och vad man ska agera. istället för att plocka på sig själv och hästen massor av saker som egentligen bara är ivägen.
kan ju lägga till en sak att tänka på.
när hästen blir rädd, blir ryttaren också rädd. det är en reflex att snabbt ta tyglarna och klämma sig fast med benen.
testa att INTE göra detta när hästen hoppar för något. då kommer du snart märka att när hästen inte har en ryttare som sätter hälen i sidorna och tar tag i munnen, blir den inte lika rädd...
det funkar, tro mig, jag har provat :smirk:

samma sak om hästen blir rädd när du leder i grimskaft. ha långt grimskaft och låt hästen hoppa lite åt sidan. låter du den göra det så hamnar ni en mycket säkrare situation. hästen känner sig inte fången, börjar inte krångla runt för att sedan kanske springa över dig. dessutom blir det inte så stor affär av det hela..
värt att tänka på!
GOD JUL

 

[Enigma]

Var det i senaste ridsport? har inte hunnit lsäa den....

 

[Aina]

Hade besök för något år sedan av polishästen Utter och hon polisryttaren Ulla-Britt. Hon visade lite moment, hur de tränar sina hästar osv. Hon berättade iaf om en häst som ev skulle bli polishäst. Problemet var dock att denna häst var väldigt rädd och tittig (tålde inte trafik, höga ljus och buller) enligt ägaren iaf. En sådan häst lämpar sig kanske inte så väl som en polishäst tänkte hon. Men hästen fick iaf stå i stallet på provtid, för att pröva sin lämplighet. En dag frågade en kompanjon till Ulla-Britt om hon hade lust att hänga med ut på en sväng genom stan. Visst sa hon och de gjorde iordning hästarna. Hon tog då den nya hästen. De satte sig upp och red iväg. Längs med ridturen kom de att prata om något intressant och glömde av vad de höll på med(red alltså) De skrittade genom stan med långa tyglar i ett lugnt tempo. När de slutligen kom tillbaka till stallet kom Ulla-Britt på att "just det" det var ju den där nya "osäkra" hästen som jag red. Genom att de hela tiden hade varit avslappnade, pratat lugnt med varnadra och inte hetsat upp sig över faror (som man lätt kan göra om man vet att hästen är rädd för den där soptunnan, och då kortar tyglarna och håller om x-tra hårt med skänklarna och på något vis "förvarnar" hästen på att nu kommer det något äckligt). Ulla-Britt menade på att det oftast vi ryttare som gör för stor affär av det hela och skrämmer upp hästen i onödan ist för att bara ta det varligt och gå in med attityden till hästen att "vafan det här är väl inget, jag har inte sett el hört nåt..inte du heller" att bara vara som vanligt inför sånt som hästen kan uppfatta som farligt.