M
Mayara
Hej!
Jag har just börjat träna dressyr igen med min lille häst efter flera års uppehåll p.g.a. små barn. Under tiden har jag ridit en del western för A-tränare och hobbyridit dressyr och ute i skog och mark. Hästen är igång och börjar väl så smått komma i tävlingskondition för lätta klasser i dressyr. Han är 18 år och tidigare tävlad t.o.m. LA:6. När vi har ridit dressyr har vi tränat på LA/MSV nivå vad gäller övningarna men jag känner att stadigheten i formen och styrkan/bärigheten inte riktigt är där än.
Han är en mjuk och härlig häst som är jättefin i munnen och har lätt för samling och sidvärtsrörelser. Han har dock en hel del temperament i sin lilla kropp och kan ha åsikter om hur "jobbigt" en del saker kan bli på träning...
Då visar han det genom att lägga öronen bakåt när han måste "ta i" eller rent av sparka bakut eller slå mot sporren.
Nu har jag provat att rida för en tränare som kommer till vårt ridhus. Hon är noggrann och verkar ganska kunnig (tror att hon har gått ridinstruktörsutb. och skall tävla upp sin häst i Msv för att få gå C-tränarutb.) Hon är mycket bra på att påpeka om jag gör fel t.ex. med mina händer, sits eller om hästen inte spårar osv. Det är jättebra med noggrannhet, att hon inte släpper igenom om man slarvar med nåt. Men när det kommer till hennes val av ridövningar och hur länge vi håller på och "trälar" för att få igenom saker är jag tveksam.
Första träningstillfället blev det t.ex. öppa efter långsidan i galopp. För mig kändes det inte riktigt som något man börjar med med ett nytt ekipage som man aldrig träffat förut, utan man kollar av först så att grunderna sitter. Jag kan förstå att hon ville att hästen skulle sätta sig mer på/komma igång mer med bakdelen, men jag hade kanske gjort det med mer grundläggande övningar som tempoväxlingar, öppna på volten eller stora bakdelsvändningar.
Jag tyckte ändå efter detta pass att jag ville prova en gång till eftersom jag gillade hennes grundfilosofi och noggrannhet. Pass två blev samma sak: bra på "kritiknivån", att hon såg det mesta. MEN: den här gången blev ridövningarna att minska galoppvolten genom att rida öppna in och sedan skänkelvikning i galopp ut. Detta kan min häst men vi fick inte igenom det riktigt bra. Det var ju första gången på länge som jag red så här också så jag gav säkert inte min häst riktigt rätt signaler heller. För att få min häst att "släppa" och leda med framdelen istf att köra in baken i minskningen av volten, höll vi säkert på i 15-20 minuter utan att bryta av till trav eller ta en skrittpaus. Detta på en 12-15 metersvolt i galopp. Efter det här var min häst rejält tjurig. Surade, sparkade och slog. Det är givetvis inte OK, men det står ju för något. Han är lydig och välriden men det här blev nog för mycket för hans ork i bakdelen.
När vi var klara med galoppvolterna (jag tyckte nog inte att resultatet efter 20 min var bättre än efter 5 min med denna övning, absolut inte om man lägger till min hästs attitydförsämring till arbetet) var det dags för att rida på kvartslinjen i trav för att hon skulle kolla om vi kan rida rakt i trav. (Och det kan vi ju inte så det var en jättebra övning kände jag till en början). Det var bara det att vi inte bara skulle rida över kortsidan och sedan vända av upp på kvartslinjen, utan komma från långsidan och direkt efter hörnet rida upp på kvartslinjen. Detta i trav. Min häst är inte stor men att vända på mindre än fem meter i trav i ett hörn med ganska djup spån orkar han inte just nu. Återigen: jag kan förstå att hon ville kolla av så vi hade alla kroppsdelar med på rak linje och kan rakrikta oss ordentligt, men varför välja denna svårighetsgrad?! Varken jag eller hästen får ju egentligen en chans att lyckas.
Det här med att lyckas tycker jag i alla fall är viktigt. Jag är själv pedagog och vet ju vikten av att ställa rimliga krav på sina elever. Samt att det inte går att utveckla svårare saker, som i det här fallet samling, bärighet, om inte grunderna/grundstyrkan/konditionen finns där först.
Jag vet inte om jag är mesig, men jag tycker inte att man vinner NÅGOT på ett träningspass där hästen blir skitförbannad. Då har man krävt för mycket för snabbt. PUNKT!! Man ska givetvis inte lägga ribban så lågt så att man bara glider runt på en räkmacka och aldrig utvecklas, men när man drar upp kraven/svårighetsgraden/graden av samling ett snäpp skall det finnas förutsättningar att lyckas utan att hästen säger NEJ! Som jag ser det ska han snarare luras att säga JA! utan att ens märka att han gjort det!
Ja det här blev många funderingar, men jag kan bli så trött på det här köret att man ska ha IGENOM någon TILL VARJE PRIS. HUR LÅNG TID DET ÄN TAR! När jag tränat western har vi ju givetvis också stött på den här attityden hos min häst, men aldrig så här "trotsigt". Jag och westernänaren brukar istället försöka "lura" honom att komma dit vi vill utan att få stark motreaktion. Och det betyder inte att vi sänker ribban, utan snarare att vi utnyttjar att vi är smartare än hästen. Starka negativa reaktioner hos hästen mot träningen/mig/tränaren leder inte till något positivt.
Så det jag funderar på är alltså om jag ska ta mig ett snack med tränaren om vad det är jag vill ha ut av träningen och hur hon ser på det, eller om jag ska börja leta ny tränare. Kan inte sticka under stol med att det är mycket bekvämt att hon kommer ut till "mitt" ridhus och att hon är billig eftersom hon är under utbildning, men jag är också rädd för att de här krävande övningarna ska göra mer skada än nytta. Hästen är ju i alla fall 18 år. Hur skulle ni göra? Är jag rätt ute eller bara pjoskig?! Bring it on!!
/Mayara
Jag har just börjat träna dressyr igen med min lille häst efter flera års uppehåll p.g.a. små barn. Under tiden har jag ridit en del western för A-tränare och hobbyridit dressyr och ute i skog och mark. Hästen är igång och börjar väl så smått komma i tävlingskondition för lätta klasser i dressyr. Han är 18 år och tidigare tävlad t.o.m. LA:6. När vi har ridit dressyr har vi tränat på LA/MSV nivå vad gäller övningarna men jag känner att stadigheten i formen och styrkan/bärigheten inte riktigt är där än.
Han är en mjuk och härlig häst som är jättefin i munnen och har lätt för samling och sidvärtsrörelser. Han har dock en hel del temperament i sin lilla kropp och kan ha åsikter om hur "jobbigt" en del saker kan bli på träning...
Då visar han det genom att lägga öronen bakåt när han måste "ta i" eller rent av sparka bakut eller slå mot sporren. Nu har jag provat att rida för en tränare som kommer till vårt ridhus. Hon är noggrann och verkar ganska kunnig (tror att hon har gått ridinstruktörsutb. och skall tävla upp sin häst i Msv för att få gå C-tränarutb.) Hon är mycket bra på att påpeka om jag gör fel t.ex. med mina händer, sits eller om hästen inte spårar osv. Det är jättebra med noggrannhet, att hon inte släpper igenom om man slarvar med nåt. Men när det kommer till hennes val av ridövningar och hur länge vi håller på och "trälar" för att få igenom saker är jag tveksam.
Första träningstillfället blev det t.ex. öppa efter långsidan i galopp. För mig kändes det inte riktigt som något man börjar med med ett nytt ekipage som man aldrig träffat förut, utan man kollar av först så att grunderna sitter. Jag kan förstå att hon ville att hästen skulle sätta sig mer på/komma igång mer med bakdelen, men jag hade kanske gjort det med mer grundläggande övningar som tempoväxlingar, öppna på volten eller stora bakdelsvändningar.
Jag tyckte ändå efter detta pass att jag ville prova en gång till eftersom jag gillade hennes grundfilosofi och noggrannhet. Pass två blev samma sak: bra på "kritiknivån", att hon såg det mesta. MEN: den här gången blev ridövningarna att minska galoppvolten genom att rida öppna in och sedan skänkelvikning i galopp ut. Detta kan min häst men vi fick inte igenom det riktigt bra. Det var ju första gången på länge som jag red så här också så jag gav säkert inte min häst riktigt rätt signaler heller. För att få min häst att "släppa" och leda med framdelen istf att köra in baken i minskningen av volten, höll vi säkert på i 15-20 minuter utan att bryta av till trav eller ta en skrittpaus. Detta på en 12-15 metersvolt i galopp. Efter det här var min häst rejält tjurig. Surade, sparkade och slog. Det är givetvis inte OK, men det står ju för något. Han är lydig och välriden men det här blev nog för mycket för hans ork i bakdelen.
När vi var klara med galoppvolterna (jag tyckte nog inte att resultatet efter 20 min var bättre än efter 5 min med denna övning, absolut inte om man lägger till min hästs attitydförsämring till arbetet) var det dags för att rida på kvartslinjen i trav för att hon skulle kolla om vi kan rida rakt i trav. (Och det kan vi ju inte
så det var en jättebra övning kände jag till en början). Det var bara det att vi inte bara skulle rida över kortsidan och sedan vända av upp på kvartslinjen, utan komma från långsidan och direkt efter hörnet rida upp på kvartslinjen. Detta i trav. Min häst är inte stor men att vända på mindre än fem meter i trav i ett hörn med ganska djup spån orkar han inte just nu. Återigen: jag kan förstå att hon ville kolla av så vi hade alla kroppsdelar med på rak linje och kan rakrikta oss ordentligt, men varför välja denna svårighetsgrad?! Varken jag eller hästen får ju egentligen en chans att lyckas.Det här med att lyckas tycker jag i alla fall är viktigt. Jag är själv pedagog och vet ju vikten av att ställa rimliga krav på sina elever. Samt att det inte går att utveckla svårare saker, som i det här fallet samling, bärighet, om inte grunderna/grundstyrkan/konditionen finns där först.
Jag vet inte om jag är mesig, men jag tycker inte att man vinner NÅGOT på ett träningspass där hästen blir skitförbannad. Då har man krävt för mycket för snabbt. PUNKT!!
Man ska givetvis inte lägga ribban så lågt så att man bara glider runt på en räkmacka och aldrig utvecklas, men när man drar upp kraven/svårighetsgraden/graden av samling ett snäpp skall det finnas förutsättningar att lyckas utan att hästen säger NEJ! Som jag ser det ska han snarare luras att säga JA! utan att ens märka att han gjort det! Ja det här blev många funderingar, men jag kan bli så trött på det här köret att man ska ha IGENOM någon TILL VARJE PRIS. HUR LÅNG TID DET ÄN TAR! När jag tränat western har vi ju givetvis också stött på den här attityden hos min häst, men aldrig så här "trotsigt". Jag och westernänaren brukar istället försöka "lura" honom att komma dit vi vill utan att få stark motreaktion. Och det betyder inte att vi sänker ribban, utan snarare att vi utnyttjar att vi är smartare än hästen.
Starka negativa reaktioner hos hästen mot träningen/mig/tränaren leder inte till något positivt.Så det jag funderar på är alltså om jag ska ta mig ett snack med tränaren om vad det är jag vill ha ut av träningen och hur hon ser på det, eller om jag ska börja leta ny tränare. Kan inte sticka under stol med att det är mycket bekvämt att hon kommer ut till "mitt" ridhus och att hon är billig eftersom hon är under utbildning, men jag är också rädd för att de här krävande övningarna ska göra mer skada än nytta. Hästen är ju i alla fall 18 år. Hur skulle ni göra? Är jag rätt ute eller bara pjoskig?! Bring it on!!
/Mayara
), men som inte din tränare verkar ha, tror jag att det kan bli svårt. Tror inte att du kan förlora något på att försöka prata med henne igen; alla kan ju göra misstag. 
