Huddinge i början på 90-talet är ju inte riktigt vad Huddinge är idag dock. Precis som de flesta förorter en bit ut. Jag växte upp på landet i ett sommarstugeområde som successivt blev villor, i det som nu räknas som en närförort ungefär lika långt från Stockholm som Huddinge, ungefär samtidigt, numera har området 15 minuters trafik med tåg, en del ”snabbtåg”, nattbuss och bättre infrastruktur. När mina föräldrar flyttade dit (också 92) gick det ett tåg i timmen in mot stan.. jag skulle nog säga att alla vi barn i tidigare ålder bott i bättre boenden än vad mina föräldrar gjorde. Fördelen vi har haft är att vi tidigt kommit in på bostadsmarknaden.Med de kraven vet jag inte, men mina föräldrar köpte en villa i Huddinge 1992. De var då 28 år, pappa jobbade som golvläggare och mamma deltid och drev en simskola tillsammans med ett par vänner. Villan kostade 850tkr och de lånade alltihop, på den tiden kunde man ju ta topplån.
Sen ska man ju inte påstå att allting vad guld och gröna skogar på 90-talet. Det var ju både finanskris och hutlösa räntor. Mina föräldrar fick betala mycket av sin lön till det huset. Så visst kunde inte alla köpa hus, men idag är vi ju väldigt långt ifrån att de flesta 28-åringar skulle kunna köpa hus med rimligt pendlingsavstånd till Stockholms innerstad. Framför allt inte folk med traditionella arbetaryrken och deltidare.
Problemet nu är väl att många vill sälja men ingen vill betala så marknaden står rätt still om man inte har ett väldigt attraktivt objekt. På sikt är det säkert jättebra för de som letar i denna tråd, nån gång måste nån sänka priset liksom. Men om man jämför med för 10 år sen när en försäljning kunde ta 4 dagar med trissade budgivningar så är det ju helt annorlunda idag. Och även om jag inte tror våra föräldrars generation köpte på spekulation så gjorde de ju bra bostadsaffärer som regel vilket trissade 70 och 80-talister att spekulera, jag hade lite tur och var med i ”senaste” stora hypen 2 gånger av ren slump. Men det kommer nog tillbaka..