Tvärdött på bostadsmarknaden? - utbruten från Den perfekta lägenheten

Bukefalos 30 år!

Med de kraven vet jag inte, men mina föräldrar köpte en villa i Huddinge 1992. De var då 28 år, pappa jobbade som golvläggare och mamma deltid och drev en simskola tillsammans med ett par vänner. Villan kostade 850tkr och de lånade alltihop, på den tiden kunde man ju ta topplån.

Sen ska man ju inte påstå att allting vad guld och gröna skogar på 90-talet. Det var ju både finanskris och hutlösa räntor. Mina föräldrar fick betala mycket av sin lön till det huset. Så visst kunde inte alla köpa hus, men idag är vi ju väldigt långt ifrån att de flesta 28-åringar skulle kunna köpa hus med rimligt pendlingsavstånd till Stockholms innerstad. Framför allt inte folk med traditionella arbetaryrken och deltidare.
Huddinge i början på 90-talet är ju inte riktigt vad Huddinge är idag dock. Precis som de flesta förorter en bit ut. Jag växte upp på landet i ett sommarstugeområde som successivt blev villor, i det som nu räknas som en närförort ungefär lika långt från Stockholm som Huddinge, ungefär samtidigt, numera har området 15 minuters trafik med tåg, en del ”snabbtåg”, nattbuss och bättre infrastruktur. När mina föräldrar flyttade dit (också 92) gick det ett tåg i timmen in mot stan.. jag skulle nog säga att alla vi barn i tidigare ålder bott i bättre boenden än vad mina föräldrar gjorde. Fördelen vi har haft är att vi tidigt kommit in på bostadsmarknaden.

Problemet nu är väl att många vill sälja men ingen vill betala så marknaden står rätt still om man inte har ett väldigt attraktivt objekt. På sikt är det säkert jättebra för de som letar i denna tråd, nån gång måste nån sänka priset liksom. Men om man jämför med för 10 år sen när en försäljning kunde ta 4 dagar med trissade budgivningar så är det ju helt annorlunda idag. Och även om jag inte tror våra föräldrars generation köpte på spekulation så gjorde de ju bra bostadsaffärer som regel vilket trissade 70 och 80-talister att spekulera, jag hade lite tur och var med i ”senaste” stora hypen 2 gånger av ren slump. Men det kommer nog tillbaka..
 
Huddinge i början på 90-talet är ju inte riktigt vad Huddinge är idag dock. Precis som de flesta förorter en bit ut. Jag växte upp på landet i ett sommarstugeområde som successivt blev villor, i det som nu räknas som en närförort ungefär lika långt från Stockholm som Huddinge, ungefär samtidigt, numera har området 15 minuters trafik med tåg, en del ”snabbtåg”, nattbuss och bättre infrastruktur. När mina föräldrar flyttade dit (också 92) gick det ett tåg i timmen in mot stan.. jag skulle nog säga att alla vi barn i tidigare ålder bott i bättre boenden än vad mina föräldrar gjorde. Fördelen vi har haft är att vi tidigt kommit in på bostadsmarknaden.

Problemet nu är väl att många vill sälja men ingen vill betala så marknaden står rätt still om man inte har ett väldigt attraktivt objekt. På sikt är det säkert jättebra för de som letar i denna tråd, nån gång måste nån sänka priset liksom. Men om man jämför med för 10 år sen när en försäljning kunde ta 4 dagar med trissade budgivningar så är det ju helt annorlunda idag. Och även om jag inte tror våra föräldrars generation köpte på spekulation så gjorde de ju bra bostadsaffärer som regel vilket trissade 70 och 80-talister att spekulera, jag hade lite tur och var med i ”senaste” stora hypen 2 gånger av ren slump. Men det kommer nog tillbaka..

Visst, men distansen till stan kvarstår och visst gick pendeln. Mamma brukade cykla ner till Stuvsta station på 5 minuter och ta pendeln in. Men du har rätt i att områden var annorlunda, där jag bor nu var det verkligen landet på 90-talet. Så en kan ju sucka lite åt att ett hus i ett attraktivt område var så billigt förr och så dyrt nu men då ska man ju också komma ihåg att dessa områden sällan var särskilt poppis tillbaks i tiden.

Jag har dock inte uppfattningen att min generation kom in tidigt på bostadsmarknaden, bortsett från de som fick hjälp med insats av sina föräldrar. Vi som fick spara ihop vår egen insats tog lite tid på oss, fram tills dess bodde jag i andra hand och fick sedan en hyresrätt efter 9,5 år i kö. Mina föräldrar bodde i hyresrätter i Vårby, Bagarmossen och Skarpnäck innan villan och då var ett eget kontrakt inga problem. När jag skulle födas knatade de in på Stockholmshems kontor och sa att de behövde en större lägenhet, så då fick de en i Skarpnäck som var nybyggt då.
 
Stjärnhov skulle kunna vara en chansning (halvvägs mellan Gnesta och Flen). Arbete pågår med att få tåget att stanna där (men det ligger antagligen ganska många år fram i tiden) och det blir rejält mycket mer hus för pengarna än övriga delar av Gnesta (utom kanske Laxne som också kunde vara tänkvärt pga närheten till tåget i Läggesta). 20 minuter till tåget och 36 minuter till centralen i nuläget.

Finns regelbundet hus som så gott jag kan förstå verkar uppfylla era krav för runt 2 miljoner både i byn och lantligt. Lite dyrare än Flen, lite kortare pendling med potential att bli klart kortare tid.
 
Visst, men distansen till stan kvarstår och visst gick pendeln. Mamma brukade cykla ner till Stuvsta station på 5 minuter och ta pendeln in. Men du har rätt i att områden var annorlunda, där jag bor nu var det verkligen landet på 90-talet. Så en kan ju sucka lite åt att ett hus i ett attraktivt område var så billigt förr och så dyrt nu men då ska man ju också komma ihåg att dessa områden sällan var särskilt poppis tillbaks i tiden.

Jag har dock inte uppfattningen att min generation kom in tidigt på bostadsmarknaden, bortsett från de som fick hjälp med insats av sina föräldrar. Vi som fick spara ihop vår egen insats tog lite tid på oss, fram tills dess bodde jag i andra hand och fick sedan en hyresrätt efter 9,5 år i kö. Mina föräldrar bodde i hyresrätter i Vårby, Bagarmossen och Skarpnäck innan villan och då var ett eget kontrakt inga problem. När jag skulle födas knatade de in på Stockholmshems kontor och sa att de behövde en större lägenhet, så då fick de en i Skarpnäck som var nybyggt då.
Nej jag menade att det var en fördel jag och mina syskon fick, till stor del för att vi kunde ta ett (förhållandevis litet med dagens mått mätt, tror det var 150000) lån av våra föräldrar eftersom de då bodde kvar i sin villa de köpte för under miljonen -92. När jag köpte min första lägenhet i Stockholms innerstad kostade den under miljonen. Det här var inte på stenåldern men på 00-talet.
Men det har ju lite med tråden att göra, marknaden är som det är just nu och det bör vara köparens marknad förutom för riktigt attraktiva områden/objekt. Jag tror vi har haft den här diskussionen förut, och jag kanske inte riktigt kan förstå de som har ett drömboende med vissa krav, jag har bara trivts helt ok i alla mina boenden i livet hittills, även hyresrätten utan varmvatten i mer än 5 min, jag skaffade en elektrisk värmefilt och 2 täcken eller gick till gymmet tidigt på morgonen för att tvätta håret efter stallet (jobbade inom vården då).
 
Stjärnhov skulle kunna vara en chansning (halvvägs mellan Gnesta och Flen). Arbete pågår med att få tåget att stanna där (men det ligger antagligen ganska många år fram i tiden) och det blir rejält mycket mer hus för pengarna än övriga delar av Gnesta (utom kanske Laxne som också kunde vara tänkvärt pga närheten till tåget i Läggesta). 20 minuter till tåget och 36 minuter till centralen i nuläget.

Finns regelbundet hus som så gott jag kan förstå verkar uppfylla era krav för runt 2 miljoner både i byn och lantligt. Lite dyrare än Flen, lite kortare pendling med potential att bli klart kortare tid.
Stjärnhov är jättefint. Laxne också, men är det inte en bit till tåget där?
 
Stjärnhov är jättefint. Laxne också, men är det inte en bit till tåget där?
Det ligger ett (lite för litet) hus ute nu ”i” Laxne där annonsen uppger tio minuter till Läggesta men hur som helst är det 11 km från ”centrala” Laxne vilket är nära i ett landsbygdsperspektiv och också i stockholmsförortsmått är det nära att ha tio minuter i trafiken till tåget tänker jag. Dock är ju Laxne mycket mer håla än Stjärnhov, utan både mataffär och skola (inte för att TS behöver skola men för att indikera storlek och ”levandegrad”).

Ja, jag har bott i Stjärnhov o trivts bra. Väldigt aktiv (och billig) idrottsklubb, bra Ica, lätt att köpa lokal mat, många vackra sjöar, flera små fik/konsthantverkare, liksom en levande bygd.
 
Det är intressant att de små egna hem husen i Enskede köptes för ca 75 tkr när de byggdes. Idag behöver du plussa på några nollor. Min släkting vars lägenhet vi försöker sälja köpte den för 660 tkr 1994.

Gamla stan var på 1970-80 talet rena slummen med a-lagare och andra socioekonomiskt utsatta. Nu är det ett av de dyraste och mest exklusiva områden i Stockholm.

Det finns en viss sanning att tidigare generationen hade det enklare att köpa en bostad. Min mamma och pappa köpte 1967 en villa i Bromsten så då var långt ute i spenaten och utan rinnande vatten och avlopp för 10 tkr. De betalade fö även av sina studielån i medelåldern. Sedan ska tilläggas att de levde ett helt annat liv, utan bil och begränsad konsumtion. Utlandsresor och liknande fanns inte. Om något man köpte så lagade man det, slängde inte och köpte nytt.
 
Beror på bostadsrätt såklart. Jag fick godkänt av styrelsen innan jag köpte då köpet hängde på att jag fick näta in balkongen; skickade med exempelbilder på hur jag ville bygga och lät styrelsen bestämma vilken färg på nätet som det skulle vara. Stommen är målad i samma färgkod som fasaden.

Jag har läst flera som efter några år helt plötsligt inte får ha kvar nätet uppe utan måste ta ner det.
Den stressen får även mig att välja bort bostadsrätt.
 
Hur tänker ni om det fattas bilder på badrummet i beskrivningen? Jag känner att det är något som döljs. Enligt mäklaren hade fotografen "glömt" att ta bilder på badrummet. Lägenheten har varit till salu i ett halvår så då hinner
man ta bilder. Jag blir misstänksam.
 
Ja, det kan bli väldigt dyrt.
Jag kan man inte göra nånting själv alls så kan det bli väldigt dyrt. Men kan man tex göra rivningen själv och sedan inte vill ha kakel så kan man komma undan billigare. Beroende på hur stort det och hur man vill ha det såklart. Just kakel är väldigt dyrt, men samtidigt så anses det ha längre hållbarhet, så det är en svår avvägning.

En vän totalrenoverade sitt badrum för 2 år sedan, då var det en toalett och ett duschrum som skulle bli ett utrymme, så ganska omfattande. Plus helkaklat. Duschen är som ett eget krypin nästan, fast rymligt. Det blev supersnyggt, och supermysigt. De gjorde inget själva. 300 000 kr.
 
Jag kan man inte göra nånting själv alls så kan det bli väldigt dyrt. Men kan man tex göra rivningen själv och sedan inte vill ha kakel så kan man komma undan billigare. Beroende på hur stort det och hur man vill ha det såklart. Just kakel är väldigt dyrt, men samtidigt så anses det ha längre hållbarhet, så det är en svår avvägning.

En vän totalrenoverade sitt badrum för 2 år sedan, då var det en toalett och ett duschrum som skulle bli ett utrymme, så ganska omfattande. Plus helkaklat. Duschen är som ett eget krypin nästan, fast rymligt. Det blev supersnyggt, och supermysigt. De gjorde inget själva. 300 000 kr.
Hade det funnits bild från början på badrummet så hade jag inte varit lika tveksam men nu saknas det. En stor anledning att pruta. Men jag är för feg...
 
Hur tänker ni om det fattas bilder på badrummet i beskrivningen? Jag känner att det är något som döljs. Enligt mäklaren hade fotografen "glömt" att ta bilder på badrummet. Lägenheten har varit till salu i ett halvår så då hinner
man ta bilder. Jag blir misstänksam.
Att det kanske inte är snyggt nog för att sälja lägenheten, men att det kan vara fullt funktionsdugligt ändå.
 
Hur tänker ni om det fattas bilder på badrummet i beskrivningen? Jag känner att det är något som döljs. Enligt mäklaren hade fotografen "glömt" att ta bilder på badrummet. Lägenheten har varit till salu i ett halvår så då hinner
man ta bilder. Jag blir misstänksam.
Det kan ju vara fult bara. Mitt badrum är på sin höjd ”okej” men det är ju funktionsdugligt och absolut inget renoveringsobjekt.
 
Hur tänker ni om det fattas bilder på badrummet i beskrivningen? Jag känner att det är något som döljs. Enligt mäklaren hade fotografen "glömt" att ta bilder på badrummet. Lägenheten har varit till salu i ett halvår så då hinner
man ta bilder. Jag blir misstänksam.
Jag vet inte. Tidigare hade jag definitivt tänkt som du, men för ett tag sedan var jag på visning av en etta i "min" förening där de inte hade lagt upp några bilder överhuvudtaget inför öppen visning. Jag föreställde mig det värsta - extrema renoveringsbehov och avtryck av tidigare ägare i parketten, i princip. Den visade sig vara helt normal om än lite sliten. :confused: Mäklaren motiverade bristen på bilder med att det "fanns för mycket saker överallt". Sen såldes den för ca 300 000 under vad jag hade uppskattat marknadsvärdet till.
 
Mestadels förväntar jag mig att urvalet av mäklarbilder görs utifrån vad som är säljande, inte för vad som är informativt.
Finns ett rätt stort spann från att ett badrum är "inte säljande" tills att det är något "skumt" eller dåligt med det.

Utgå från vad du själv ser på plats och tycker är av betydelse. Inte hur någon annan föreställer sig att man genomför effektiv marknadsföring mot deras tänkta målgrupp.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp