Uclerös Colit

Bansan

Trådstartare
Min sambo har Uclerös colit. Han har bara haft ett rejält skov tidigare i livet men nu har han ett som hållit i sig länge & väl.
Till saken hör att han sköter sig enormt illa vad gäller kost & livsstil överlag (soffan, skitmat & minsta möjliga rörelse verkar ha blivit hans motto :() och det skyndar ju inte direkt på att tarmen läker & blir bra igen.

Någon här som har, eller känner någon, med sjukdomen och kan berätta om hur ni levt/lever med den? Vad sjukdomen inneburit för ert liv? Har ni opererats?

Hur ska man leva för att sjukdomen ska hållas i bästa schack? Mat man ska undvika? Vad bör & bör man inte göra?
 
Jag kände en kille som hade det, men blivit nästan fri från sin sjukdom. Han levde inte alls så illa dom din innan utan han var en vanlig fotbollsintresserad och motionsglad kille som åt massvis för är man ute o kutar mest varje dag så blir man hungrig! Billigt skulle det vara för han var en ung och utan riktigt jobb och drog sig fram på ALU - jobb och sånt. Så det blev mycket vanlig vit pasta och köttfärssås, korv, fiskpinnar med pulvermos, påls formbröd med marmelad på, cornflakes och mjölk och sånt. En o annan morot och lite frukt var nog enda råkosten i vardagsslag. Men så blev han sjuk och det hade han säkert inte räknat med för som han sa .- alla kompisar äter lika dåligt utan att bli det... Han fick skov som var så häftiga att han blev inlagd på sjukhuset och det var dödstråkigt. Han hörde om levande föda och testade det och det hjälpte. Det är alltså inte samma sak som att bli vegetarian för man kan äta äta råa ägg och rå biff om man vill. Veggisarna äter dessutom kokt mat men levande föda får inte värmas upp till mer än 40 grader. Det hjälpte, han blev frisk! I början var han noga med levande föda -kosten men så småningom så vågade han äta lite vanlig mat en gång ibland då han blev bjuden. Han hade något skov ändå men blev aldig riktigt sjuk igen. Förlorat kontakten med honom som så många andra jag kände då jag var i tjugoårsåldern. Skulle tro att din vän måste nå botten för att bli motiverad att ändra livsstil, brukar vara så. Han jag berättat om trodde på doktorns mediciner först och att ändra till levande föda är rätt besväligt. Många går en kurs för att lära sig och det finns föreningar och instutut, det är bara att googla...
 
Min sambo har sen säkert 25 år. Han har relativt små skov - ibland är dock både lever och bukspottskörtel påverkade - för ett år sen var levern nästan helt kass men den repade sig. Han medicinerar med salzopyrin, han äter och motionerar bra. Jag uppfattar dt inte som att hans liv är extremt påverkat av detta.
 
Jag har det själv och har haft det ca 10 år, dock fick jag inte diagnosen förrän för ca 4 år sedan så innan dess skötte jag det inte så bra eftersom jag inte visste vad jag hade, bara att jag fick fruktansvärda smärtor och hamnade på sjukhus stup i kvarten (läkarna försökte intala mig att det var mensvärk oavsett tid på månaden....) hursomhelst!
Min läkare är noga med att påpeka att det finns inga universallösningar för att må bra med UC utan man får testa sig fram med uteslutningsmetoden vad man kan och inte kan äta. Vad som verkar vara generellt är att mycket fet och oljig mat och hårt friterad mat är sämre. Även gluten är för de flesta bra att ta bort helt eller iallafall minska på. Träning verkar ha en positiv effekt men i vilken form kan variera, vissa kan t.ex. inte springa eller köra högintensiv träning. Det finns såpass förhållandevis lite forskning kring UC att det inte finns så många guider till hur man lever med det utan man får testa för att se vad som passar ens egen kropp.

Jag har genom uteslutningsmetoden dragit ner rejält på gluten, speciellt pasta kan jag inte äta alls då kommer problemen inom 60 min.. för mycket fiberrikt går inte för mig såväl som nötter, frön och liknande. Vitt bröd är inte heller så bra, nötkött är sämre medans kyckling, fisk och vilt går bra. Hårdsmälta grejjer som plommon, russin och väldigt syrliga saker som gröna äpplen, vitt vin, lök, läsk gör mig också sämre. Allt är i varierande grad beroende på hur mycket jag får i mig men märks gör det och ibland under lång tid. Dessutom så påverkas man olika beroende på hur kroppen mår när jag får i mig det :) allting är lite av ett lotto med UC, ibland tål man saker bättre och ibland inte alls. Hur tarmen mår för dagen avgör hur man kan hantera maten man får i sig. Jag klarar mig i dagsläget utan medicin för jag sköter mig relativt ordentligt och det är värt att ge upp en massa saker gällande maten.

Här är mina hållpunkter för hur jag lever mitt vardagliga liv när jag inte har ett skov:
Stress och oro=dåligt!
För lite eller för mycket sömn= dåligt!
Väldigt varma temperaturer= dåligt.
Springa för ofta= dåligt.
Större mängder fett, olja, socker, friterat= dåligt.
Gluten och laktos= dåligt.
Äta sällan och för mycket och sent= dåligt.
Vitt vin, bubbel= dåligt

Träna 4 dagar/ vecka, varierat styrka och kondition dock inget högintensivt= bra
Inte tacka ja till allt och alltid ställa upp på allt= bra
Äta med högst 2-3 timmars mellanrum och mindre portioner= bra
Dricka vatten regelbundet under hela dagen= bra
Rött vin=bra

Även om jag försöker sköta mig så blir jag dålig ändå emellanåt men skoven blir inte så illa så jag behöver ligga inlagd som innan och de gör över fortare. Det finns inga genvägar till din sambos välmående- han måste acceptera sin sjukdom (vilket är aspissigt!) och anpassa sig efter den. Jag försökte intala mig i början att jag kunde fortsätta precis som vanligt och ingen sjukdom skulle definiera mig eller bestämma hur jag levde men det slutade med att jag svimmade i tunnelbanan och fick ligga inlagd i 3 dagar med blödande sår i tarmen.
Nu vet jag inte hur länge han haft sin UC men som partner till någon med den här typen av sjukdom så måste man förstå att det är asjobbigt att behöva acceptera att man har en kronisk sjukdom som man måste leva med resten av livet och man måste göra, ofta, ganska omfattande uppoffringar för att må bra. Det är asjobbigt för mig fortfarande att behöva acceptera att jag har UC och att jag inte kan bestämma mig för att inte ha det längre, jag kan inte bota mig själv. Med det sagt så kan man inte tvinga någon att sköta sin UC men man måste också ha lite förståelse för att anpassningsperioden när man tar reda på vad som funkar och inte kan vara väldigt påfrestande och man behöver stöd och uppmuntran :) Ibland behöver man dock en swift kick in the ass om man haft det länge men ändå inte sköter den. Jag fick min när jag svimmade. Min sambo sa till mig att jag får inte göra så mer för han mår dåligt när jag mår dåligt och han oroade sig för mig, det var tydligen inte kul att undra om det var ambulanspersonal som ringde när det var ett nummer han inte kände igen....

Långt blev det men hoppas du fick lite svar!
 
Jag skulle snarast vilja säga att det forskas en hel del kring inflammatorisk tarmsjukdom och Ulcerös Colit som sådan. Däremot är det en kronisk sjukdom som kan te sig olika för olika personer. Vissa får ett skov och har inga symtom på flertalet år, vissa har rejäla skov, tätt och vissa har konstant en låggradig inflammation som inte blir bra. Tyvärr, idag, finns inga generella kostrekommendationer. Det kan finnas en reaktion på laktos och gluten i samband och efter skov. Kryddad mat kan vara besvärlig, men det återkommer till att personen med sjukdomen får testa sig fram själv. Det finns ingen kost som botar U.C.
 
Min sambo har Uclerös colit. Han har bara haft ett rejält skov tidigare i livet men nu har han ett som hållit i sig länge & väl.
Till saken hör att han sköter sig enormt illa vad gäller kost & livsstil överlag (soffan, skitmat & minsta möjliga rörelse verkar ha blivit hans motto :() och det skyndar ju inte direkt på att tarmen läker & blir bra igen.

Någon här som har, eller känner någon, med sjukdomen och kan berätta om hur ni levt/lever med den? Vad sjukdomen inneburit för ert liv? Har ni opererats?

Hur ska man leva för att sjukdomen ska hållas i bästa schack? Mat man ska undvika? Vad bör & bör man inte göra?

Har han fått en säkerställd diagnos på det? UC, Crohns och Kronisk Bukspottkörtelinflammation har liknande symptom och är svåra att
skilja på har jag fått mig berättat. Jag har det senare och det är viktigt (för mig) med rätt kost och (rätt) medicin. Mycket fet mat gör
toabesök i timmar oundvikligt, därför föredrar jag mycket grönt och fettsnål kost, det har fungerat bra nu det senaste året. :up:.

" Med det sagt så kan man inte tvinga någon att sköta sin UC men man måste också ha lite förståelse för att anpassningsperioden när man tar reda på vad som funkar och inte kan vara väldigt påfrestande och man behöver stöd och uppmuntran :)"

Håller med. Det tar tid, inte alla är så förstående.
Hoppas han blir frisk och tar hand om sig och sin kropp, han har ju bara en.
 
Har han fått en säkerställd diagnos på det? UC, Crohns och Kronisk Bukspottkörtelinflammation har liknande symptom och är svåra att
skilja på har jag fått mig berättat. Jag har det senare och det är viktigt (för mig) med rätt kost och (rätt) medicin. Mycket fet mat gör
toabesök i timmar oundvikligt, därför föredrar jag mycket grönt och fettsnål kost, det har fungerat bra nu det senaste året. :up:.

" Med det sagt så kan man inte tvinga någon att sköta sin UC men man måste också ha lite förståelse för att anpassningsperioden när man tar reda på vad som funkar och inte kan vara väldigt påfrestande och man behöver stöd och uppmuntran :)"

Håller med. Det tar tid, inte alla är så förstående.
Hoppas han blir frisk och tar hand om sig och sin kropp, han har ju bara en.


U.C och kronisk bukspottskörtelinflammation är inte speciellt lika samt att U.C ger en inflammation i tarmslemhinnan synlig för ögat vid kontroll under skov. Coloskopi med vävnadsprover ger diagnos. Däremot kan en "obestämbar kolit" finnas då det inte alltid går att särskilja U.C och Crohns initialt. Crohns kan vara klurigare då den inte enbart är lokaliserad till tjocktarmen vilket U.C är.
 
U.C och kronisk bukspottskörtelinflammation är inte speciellt lika samt att U.C ger en inflammation i tarmslemhinnan synlig för ögat vid kontroll under skov. Coloskopi med vävnadsprover ger diagnos. Däremot kan en "obestämbar kolit" finnas då det inte alltid går att särskilja U.C och Crohns initialt. Crohns kan vara klurigare då den inte enbart är lokaliserad till tjocktarmen vilket U.C är.
Mig kan de inte riktigt bestämma sig för om det UC eller Chrons, de velar fram och tillbaka och egentligen spelar det inte sådär jättestor roll eftersom hur jag måste anpassa mig är detsamma och eventuella mediciner verkar vara samma.
 
Man MÅSTE sköta kosten, det gäller vid alla tarm/magproblem, annars är det hopplöst....

Tycker du ska försöka övertala honom att besöka en av sjukhuset rekommenderad dietist som kan hjälpa honom att sätta ihop en diet.

De flesta med inflammerad tarm bör/måste undvika för mycket fett, fiber, FODMAP, starka kryddor (inte ens peppar), väldigt syrlig mat och laktos.
 
Man MÅSTE sköta kosten, det gäller vid alla tarm/magproblem, annars är det hopplöst....

Tycker du ska försöka övertala honom att besöka en av sjukhuset rekommenderad dietist som kan hjälpa honom att sätta ihop en diet.

De flesta med inflammerad tarm bör/måste undvika för mycket fett, fiber, FODMAP, starka kryddor (inte ens peppar), väldigt syrlig mat och laktos.
En specialistläkare som man har regelbunden kontakt med och provtagning är en förutsättning för att kunna ha koll på sin UC, en BRA sådan (alla är inte det...). Att ta regelbundna prover gör att man kan förekomma skoven och förebygga eller iaf lindra dem genom att anpassa sig lite extra.
Jag tror din sambo måste inse att UC har man HELA tiden. Det är en kronisk inflammation i tarmen, bara för man inte har aktiva skov som gör apont så har man fortfarande en påverkad tarm och ju mindre man sköter det ju mer stryk får den ta. Har man UC, vet inte hur det är med de andra sjukdomarna, så löper man dessutom en högre risk att få tarmcancer. Om inte annat kanske det kan va ett incitament att sköta sin sjukdom, förutom cancer kan man också få såna problem att man måste operera bort mer eller mindre av tarmen och behöva leva med en stomi-påse. Inte heller så himla kul. Kronisk betyder hela tiden, inte bara när han känner av den. Ju slarvigare han är ju mer kommer han få betala för det i förlängningen och då kommer det kanske vara försent att börja sköta sig.
 
Jag har haft ulcerös kolit sedan 2008. Då hade jag ett ganska jobbigt skov faktiskt, men blev enbart förlöjligad när jag kontaktade min vårdcentral. Till slut var jag så inflammerad och sårig att det blev akut och då hade jag även dragit på mig blodbrist. Det tog ca ett år att komma tillbaka till banan fysiskt och mentalt och att fasa ut kortisonet.. Efter det har jag haft ett lättare skov 2009 och då förstod jag ju vad det var och kontaktade sjukhuset direkt och fick kortison, så det var snabbt "åtgärdat". Sedan dess har jag inte märkt av sjukdomen, men går på regelbundna kontroller såklart. Jag hade Asacol (tror jag det heter?) i ca ett halvår, men stod inte ut med biverkningarna och har därför varit utan mediciner sedan 2008.

Det är extremt individuellt hur man upplever ulcerös kolit, har jag förstått. Själv har jag aldrig haft några problem med magen, förutom under skov alltså, och behöver inte hålla mig till någon speciell diet eller livsstil. Jag har även celiaki, vilket upptäcktes av en slump för några år sedan. Nu äter jag strikt glutenfritt, men under alla år jag har ätit gluten har jag inte heller haft några magproblem.. Så jag är väl lyckligt lottad på den fronten.

Tyvärr innebär ju inte det att man är frisk. Enligt min läkare finns det nya "rön" att även oss med blygsamma/inga symptom kan få allvarliga komplikationer, med t.ex. levern. Livslånga uppföljningar blir det alltså framöver även för min del, även om jag inte alls uppfattar mig som sjuk.
Några speciella förhållningar om kost och motion har jag aldrig fått, men jag kan tillägga att mina prover brukar se bra ut. Jag tror inte att jag har så mycket inflammation. Ingen läkare har sagt något om det till mig i alla fall.. Jag har uppfattat det som att det här med komplikationer mest handlar om otur.. Men det låter i den här tråden som att det inte är så, så inte vet jag.

Desto jobbigare har det varit att vänja sig vid att vara glutenintolerant.. Men det är en annan historia.
 
Jag har haft ulcerös kolit sedan 2008. Då hade jag ett ganska jobbigt skov faktiskt, men blev enbart förlöjligad när jag kontaktade min vårdcentral. Till slut var jag så inflammerad och sårig att det blev akut och då hade jag även dragit på mig blodbrist. Det tog ca ett år att komma tillbaka till banan fysiskt och mentalt och att fasa ut kortisonet.. Efter det har jag haft ett lättare skov 2009 och då förstod jag ju vad det var och kontaktade sjukhuset direkt och fick kortison, så det var snabbt "åtgärdat". Sedan dess har jag inte märkt av sjukdomen, men går på regelbundna kontroller såklart. Jag hade Asacol (tror jag det heter?) i ca ett halvår, men stod inte ut med biverkningarna och har därför varit utan mediciner sedan 2008.

Det är extremt individuellt hur man upplever ulcerös kolit, har jag förstått. Själv har jag aldrig haft några problem med magen, förutom under skov alltså, och behöver inte hålla mig till någon speciell diet eller livsstil. Jag har även celiaki, vilket upptäcktes av en slump för några år sedan. Nu äter jag strikt glutenfritt, men under alla år jag har ätit gluten har jag inte heller haft några magproblem.. Så jag är väl lyckligt lottad på den fronten.

Tyvärr innebär ju inte det att man är frisk. Enligt min läkare finns det nya "rön" att även oss med blygsamma/inga symptom kan få allvarliga komplikationer, med t.ex. levern. Livslånga uppföljningar blir det alltså framöver även för min del, även om jag inte alls uppfattar mig som sjuk.
Några speciella förhållningar om kost och motion har jag aldrig fått, men jag kan tillägga att mina prover brukar se bra ut. Jag tror inte att jag har så mycket inflammation. Ingen läkare har sagt något om det till mig i alla fall.. Jag har uppfattat det som att det här med komplikationer mest handlar om otur.. Men det låter i den här tråden som att det inte är så, så inte vet jag.

Desto jobbigare har det varit att vänja sig vid att vara glutenintolerant.. Men det är en annan historia.
Det är precis som du säger väldigt individuellt hur sjuk man blir, hur ofta skoven kommer, hur ont man får, vad man kan och inte kan äta. Det är därför det är så svårt, man får liksom testa sig fram med allting! Mat, träning, sömn, arbetsmängd man klarar av osv.
Jag fick för övrigt jättejobbiga biverkningar av asacolen också, tappade mycket av mitt hår, huden blev katastrof, min astma blev sämre för att nämna några... Alla mediciner för UC/Chrons känns lite som pest eller kolera, det finns ganska mycket vanliga biverkingar och inte så många "snälla" mediciner utan de flesta verkar vara cellgiftsklassade. Därför vill man sköta sig så man slipper dessa :)
 
U.C och kronisk bukspottskörtelinflammation är inte speciellt lika samt att U.C ger en inflammation i tarmslemhinnan synlig för ögat vid kontroll under skov. Coloskopi med vävnadsprover ger diagnos. Däremot kan en "obestämbar kolit" finnas då det inte alltid går att särskilja U.C och Crohns initialt. Crohns kan vara klurigare då den inte enbart är lokaliserad till tjocktarmen vilket U.C är.

Shit också. Synd att du inte fanns tillhands för snabbdiagnos, då hade jag ju sluppit tillbringa julhelgen förra året på sjukhuset.
Läkarna hade ju bara kunnat lyfta på luren till dig för att bestämma vad jag led av, för det kunde dom nämligen inte säga för symptomen är likartade.
:banghead::banghead:
 
Shit också. Synd att du inte fanns tillhands för snabbdiagnos, då hade jag ju sluppit tillbringa julhelgen förra året på sjukhuset.
Läkarna hade ju bara kunnat lyfta på luren till dig för att bestämma vad jag led av, för det kunde dom nämligen inte säga för symptomen är likartade.
:banghead::banghead:
Läkarna verkar generellt ha väldigt svårt att ens komma på att överväga UC/Chrons. Jag gick som sagt i flera flera år med det för de tyckte att jag hade svår mensvärk (oavsett när jag faktiskt hade mens) eller magkatarr. Att jag hade hamnat på akuten mer än 10 gånger med samma besvär och symptom var det ingen som reagerade på...De gjorde aldrig mer än gynekolog undersökningar och vanligt ultraljud, ingen koloskopi eller gastroskopi för att ens utesluta tarmsjukdomar..... Man ska veta vad man har när man går till läkaren! :)
 
Läkarna verkar generellt ha väldigt svårt att ens komma på att överväga UC/Chrons. Jag gick som sagt i flera flera år med det för de tyckte att jag hade svår mensvärk (oavsett när jag faktiskt hade mens) eller magkatarr. Att jag hade hamnat på akuten mer än 10 gånger med samma besvär och symptom var det ingen som reagerade på...De gjorde aldrig mer än gynekolog undersökningar och vanligt ultraljud, ingen koloskopi eller gastroskopi för att ens utesluta tarmsjukdomar..... Man ska veta vad man har när man går till läkaren! :)

Tarmsjukdom är tydligen lite besvärligt att diagnosera, men efter gastro/endo ett gäng MR och CT så fick jag rätt diagnos till slut.
Som tur är blev jag remitterad till Karolinska och Sveriges kanske främsta specialist så nu håller jag det i schack. Matär otroligt viktigt. Utan morfinet skulle jag inte klara av det.
Men du har helt rätt det är bäst att ha diagnosen klar innan :p.
Ps. Det räcker inte med att konsultera Dr. Buke heller, haha. Ds.
 
Shit också. Synd att du inte fanns tillhands för snabbdiagnos, då hade jag ju sluppit tillbringa julhelgen förra året på sjukhuset.
Läkarna hade ju bara kunnat lyfta på luren till dig för att bestämma vad jag led av, för det kunde dom nämligen inte säga för symptomen är likartade.
:banghead::banghead:


Shit också..... synd att du inte läste lite mer noggrant. Jag skrev också att Crohns är svårare att diagnosticera då den inte bara är lokaliserad till tjocktarmen.
Att tolka ett akut skov i ulcerös kolit, med blodiga diarreer, frekventa toalettbesök, slem, trängningar och till och från smärtor samt en klart inflammerad tarmslemhinna som, syns vid en enkel undersökning som kan göras direkt på akuten, nej det är inte så många som misstar det för kronisk bukspottskörtelinflammation. Det klarar läkare på vårdcentralen.

Samt. Ja, det kan mycket väl vara svårt att diagnosticera i de fall där det är diffusa symtom och jag vet att det inte alltid är enkelt.
 
Senast ändrad:
Shit också..... synd att du inte läste lite mer noggrant. Jag skrev också att Crohns är svårare att diagnosticera då den inte bara är lokaliserad till tjocktarmen.
Att tolka ett akut skov i ulcerös kolit, med blodiga diarreer, frekventa toalettbesök, slem, trängningar och till och från smärtor samt en klart inflammerad tarmslemhinna som, syns vid en enkel undersökning som kan göras direkt på akuten, nej det är inte så många som misstar det för kronisk bukspottskörtelinflammation. Det klarar läkare på vårdcentralen.

Samt. Ja, det kan mycket väl vara svårt att diagnosticera i de fall där det är diffusa symtom och jag vet att det inte alltid är enkelt.

"Att tolka ett akut skov i ulcerös kolit, med blodiga diarreer, frekventa toalettbesök, slem, trängningar och till och från smärtor samt en klart inflammerad tarmslemhinna som, syns vid en enkel undersökning"

Det är precis samma som jag hade (jo jag vet, jag var nämligen där). :D . Tyvärr.
"Dessutom får han eller hon en besvärande diarr&eacute, som gör att de med mycket kort varsel måste bege sig till toaletten flera gånger per dag."
http://www.netdoktor.se/mage-tarm/artiklar/kronisk-bukspottkortelinflammation-kronisk-pankreatit/

Men som sagt nästa gång kontaktar jag dig för definitiv diagnos :up:
 
Ta hela citatet istället
"Dessutom får han eller hon en besvärande diarr&eacute, som gör att de med mycket kort varsel måste bege sig till toaletten flera gånger per dag. Den lösa avföringen luktar mycket illa, och det är dessutom svårt att spola ner den fettdroppsglänsande diarr&eacuten i toalettstolen."

Jag tänker inte argumentera din diagnos med dig Oldie, tyvärr. Undantag till "regeln" finns alltid. Ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag istället försöker ha en diskussion kring grunddiagnosen i frågeställningen dvs Ulcerös Colit. Nej, jag känner inte till den som privatperson men jag arbetar med det. Som en del i det försöker jag informera om det som är vetenskapligt förankrat. Det finns tillräckligt mycket missförstånd ute, på nätforum eller chatforum, ändå.
 
Ta hela citatet istället
"Dessutom får han eller hon en besvärande diarr&eacute, som gör att de med mycket kort varsel måste bege sig till toaletten flera gånger per dag. Den lösa avföringen luktar mycket illa, och det är dessutom svårt att spola ner den fettdroppsglänsande diarr&eacuten i toalettstolen."

Jag tänker inte argumentera din diagnos med dig Oldie, tyvärr. Undantag till "regeln" finns alltid. Ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag istället försöker ha en diskussion kring grunddiagnosen i frågeställningen dvs Ulcerös Colit. Nej, jag känner inte till den som privatperson men jag arbetar med det. Som en del i det försöker jag informera om det som är vetenskapligt förankrat. Det finns tillräckligt mycket missförstånd ute, på nätforum eller chatforum, ändå.

Men tydligen sträcker det inte sig till akutfall på julhelgen heller, inte ens med ett flertal läkare jobbandes som gärna tar helgersättning.
Jag har inte lust att argumentera med dig heller, bara att visa på att endo/gastro oftast är svårt att utföra på kort varsel och därför
kan diagnoserna vara luddiga vid akutfall då det (förutom kanske i storstäderna) inte finns specialister i tjänst som kan utföra dessa.
Därför frågade jag TS om det var en säkerställd diagnos.
 
Men tydligen sträcker det inte sig till akutfall på julhelgen heller, inte ens med ett flertal läkare jobbandes som gärna tar helgersättning.
Jag har inte lust att argumentera med dig heller, bara att visa på att endo/gastro oftast är svårt att utföra på kort varsel och därför
kan diagnoserna vara luddiga vid akutfall då det (förutom kanske i storstäderna) inte finns specialister i tjänst som kan utföra dessa.
Därför frågade jag TS om det var en säkerställd diagnos.
Har nog missat vad ni debatterar..
Men angående svårighet att diagnosticera så har jag, som patient, precis den uppfattningen är att ulcerös är svårdiagnosticerat. Av någon anledning. När jag blev sjuk så blev det akuten till slut, eftersom man inte ville undersöka mig på vårdcentral. Och då gick det bara göra någon slags snabbkoll med endoskopi och det var sagt att jag skulle följa upp den undersökningen noggrant och förberett vid ett senare tillfälle. Det tillfället blev ca 6 månader senare, när inflammationen var behandlad. Dessutom sattes en slarvig stafettläkare på att analysera proverna och enligt min läkare är inte de provsvaren värda ett dugg, för stafettläkaren skötte inte sitt jobb. Min läkare har sagt att jag inte har någon diagnos, men att de följer upp mig som om jag hade en riktig ulcerös kolit-diagnos eftersom det är viktigt att följa upp att ingenting händer med levern och så.. Så ja, jag har ingen diagnos och då har jag ändå haft kontakt med två olika universitetssjukhus i ärendet.

Sedan är ju inte jag läkare och jag kanske är ett närmast unikt fall. Vad vet jag. Men för mig är det ingen klockren diagnos satt i alla fall.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Efter mycket funderingar startar jag denna tråden med förhoppningar om lite råd, klok input och erfarenheter av liknande problem. Vi...
Svar
12
· Visningar
2 995
Senast: lady_vip
·
Kropp & Själ Konstig rubrik, men det är en fråga som gnagt i mig sedan en tid tillbaka. Hur ska en bära sig åt för att ge upp något som en inte själv...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
18 087
Senast: sorbifolia
·
Relationer Jag känner mig så ensam och förvirrad, hoppas någon orkar läsa allt och hjälpa mig med lite tankar. För sju år sedan blev jag...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
12 884
Övr. Katt Jag har skrivit en text som jag avser att använda för att sprida information om kattskötsel. Den riktar sig till alla som har katter i...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
8 944
Senast: kem
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp