Bukefalos 28 år!

Uppsägning projektanställning vad gäller?

Piek

Trådstartare
En person i min närhet påbörjade för en månad sedan en projektanställning. Personen mår mycket dåligt psykiskt på arbetsplatsen och vill inte jobba kvar. Stannar hen är väggen nära.

Personen har inte fått något anställningsavtal trots att hen bett om det. Inte heller något slutdatum utan "tills vi är klara".

Jag har gett rådet att sjukskriva sig pga mående och sedan ringa facket för att rådfråga om hur hen ska gå till väga. Personen svarade att hen skulle säga upp sig och gå på dagen.

Är det någon som har koll på vad som gäller vid uppsägning vid projektanställningar? Anställningsformen är dock oklar iom avsaknaden av kontrakt men det som är sagt är arbete under detta projekt.
 
En person i min närhet påbörjade för en månad sedan en projektanställning. Personen mår mycket dåligt psykiskt på arbetsplatsen och vill inte jobba kvar. Stannar hen är väggen nära.

Personen har inte fått något anställningsavtal trots att hen bett om det. Inte heller något slutdatum utan "tills vi är klara".

Jag har gett rådet att sjukskriva sig pga mående och sedan ringa facket för att rådfråga om hur hen ska gå till väga. Personen svarade att hen skulle säga upp sig och gå på dagen.

Är det någon som har koll på vad som gäller vid uppsägning vid projektanställningar? Anställningsformen är dock oklar iom avsaknaden av kontrakt men det som är sagt är arbete under detta projekt.
Om det inte finns något avtal kan man sluta på dagen utan uppsägning. Men man ska komma ihåg att muntliga avtal också gäller.
 
Om det inte finns något avtal kan man sluta på dagen utan uppsägning. Men man ska komma ihåg att muntliga avtal också gäller.
Givetvis är det så. Därför behöver personen utgå från vad som skulle gällt om kontrakt funnits även om anställningsform etc är oklart
 
Jag jobbar själv i tidsbestämd anställning och där hade jag varit "tvungen" att stanna kvar till slutdatum. Dock har min uppdragsgivare fördelaktigt avtal för tidsbestämda anställningar över x antal månader vilket ger mig en månads uppsägningstid istället. Så det beror helt och hållet på vad som avtalats, vilket utan avtal är knepigt.

Sedan kan det ju finnas ett intresse hos chefen att inte tvinga kvar någon som uppenbart vantrivs och underpresterar utan istället gå med på uppsägelse med tidigare avslut.
 
Jag har haft en provanställning på tidigare arbetsplats och där var det en månad som uppsägningstid. Dock hade arbetsgivaren en lång lista på personer som sökt jobbet men inte fått det, vi var två på samma tjänst och den andra tjejen sa upp sig i förtid, jag tror arbetsgivaren hade hennes ersättare dagen efter så det var inte precis så att vi inte var ersättbara.

Dock vill jag ge din vän ett råd. Nu vet inte jag varför din vän mår dåligt, men det bör ju vara något ganska allvarligt då problemen verkar så pass stora. Jag jobbade på ett ställe där chefen blev arg (läs: jätte, jättearg) på mig av en helt privat anledning som varken hade med jobbet eller honom att göra. Så arg att han skyllde på att jag var utvecklingsstörd (på riktigt, och hans ordval när han sa upp mig, eller nu citerar jag ”du kanske kan hitta nått ställe där de kan få bidrag för att ha dig där, för du är ju utvecklingsstörd”…!) och försökte förbjuda de andra kollegorna att prata med mig om jag envisades med att jobba uppsägningstiden ut (också en månad). Det var ett halvtidsjobb, så det var långt ifrån varje dag i veckan och jag hade en massa intjänad semester så att de egentligen skulle behöva betala ut en extra månadslön till mig om jag jobbade uppsägningstiden ut (han menade att jag skulle använt mina semesterdagar till det annars), så mamma tyckte att jag varken skulle bjuda på att gå hem med svansen mellan benen när det var han som var en rövhatt och la sig i sånt som han inte hade med att göra, och dels inte ge bort de pengarna. I slutänden fick jag aldrig de pengarna ändå. Och på köpet ett totalt kraschat självförtroende, jag var ett vrak i månader efter det, nästan ett år. Jag tror inte det gick en hel vecka utan att jag grät och hade rejäla ångestattacker för allt han hade vräkt ur sig om mig.

Min nästa arbetsplats är den jag är på idag. Det tog nog minst ett år innan min nuvarande chef hade fått mig på fötter igen så pass att jag vågar lita på att han tycker att jag gör ett bra jobb och att jag kan gå till honom om det är något jag har problem med. Många hade nog inte haft det tålamodet som han haft med mig och det är jag evigt tacksam för. Idag ångrar jag så att jag inte bara gick ut genom dörren och lämnade rövhatten där (mamma har definitivt också ångrat det rådet), för det kom verkligen noll gott ut av att jag förnedrade mig på det sättet. Så om din vän mår så fruktansvärt dåligt måste hen hitta en lösning så personen slipper vara där. Det kan skada så mycket under lång tid framöver om man mår så dåligt eller om det handlar om mobbning eller motsvarande. Önskar i alla fall din vän all lycka till!
 
Jag har haft en provanställning på tidigare arbetsplats och där var det en månad som uppsägningstid. Dock hade arbetsgivaren en lång lista på personer som sökt jobbet men inte fått det, vi var två på samma tjänst och den andra tjejen sa upp sig i förtid, jag tror arbetsgivaren hade hennes ersättare dagen efter så det var inte precis så att vi inte var ersättbara.

Dock vill jag ge din vän ett råd. Nu vet inte jag varför din vän mår dåligt, men det bör ju vara något ganska allvarligt då problemen verkar så pass stora. Jag jobbade på ett ställe där chefen blev arg (läs: jätte, jättearg) på mig av en helt privat anledning som varken hade med jobbet eller honom att göra. Så arg att han skyllde på att jag var utvecklingsstörd (på riktigt, och hans ordval när han sa upp mig, eller nu citerar jag ”du kanske kan hitta nått ställe där de kan få bidrag för att ha dig där, för du är ju utvecklingsstörd”…!) och försökte förbjuda de andra kollegorna att prata med mig om jag envisades med att jobba uppsägningstiden ut (också en månad). Det var ett halvtidsjobb, så det var långt ifrån varje dag i veckan och jag hade en massa intjänad semester så att de egentligen skulle behöva betala ut en extra månadslön till mig om jag jobbade uppsägningstiden ut (han menade att jag skulle använt mina semesterdagar till det annars), så mamma tyckte att jag varken skulle bjuda på att gå hem med svansen mellan benen när det var han som var en rövhatt och la sig i sånt som han inte hade med att göra, och dels inte ge bort de pengarna. I slutänden fick jag aldrig de pengarna ändå. Och på köpet ett totalt kraschat självförtroende, jag var ett vrak i månader efter det, nästan ett år. Jag tror inte det gick en hel vecka utan att jag grät och hade rejäla ångestattacker för allt han hade vräkt ur sig om mig.

Min nästa arbetsplats är den jag är på idag. Det tog nog minst ett år innan min nuvarande chef hade fått mig på fötter igen så pass att jag vågar lita på att han tycker att jag gör ett bra jobb och att jag kan gå till honom om det är något jag har problem med. Många hade nog inte haft det tålamodet som han haft med mig och det är jag evigt tacksam för. Idag ångrar jag så att jag inte bara gick ut genom dörren och lämnade rövhatten där (mamma har definitivt också ångrat det rådet), för det kom verkligen noll gott ut av att jag förnedrade mig på det sättet. Så om din vän mår så fruktansvärt dåligt måste hen hitta en lösning så personen slipper vara där. Det kan skada så mycket under lång tid framöver om man mår så dåligt eller om det handlar om mobbning eller motsvarande. Önskar i alla fall din vän all lycka till!
Det låter fruktansvärt! Vad skönt att du hamnade rätt ❤️

Planen är att hen ska ta sig därifrån så fort som möjligt, hen har vissa psykiska besvär som arbetsgivaren ignorerar men det är ingen form av mobbning. Pga dessa psykiska besvär skulle en twist med arbetsgivaren bli väldigt svårt för personen att hantera. Av den anledningen behöver det skötas snyggt i den mån det är möjligt.

En jäkla balansgång alltså! Pest eller kolera
 
En person i min närhet påbörjade för en månad sedan en projektanställning. Personen mår mycket dåligt psykiskt på arbetsplatsen och vill inte jobba kvar. Stannar hen är väggen nära.

Personen har inte fått något anställningsavtal trots att hen bett om det. Inte heller något slutdatum utan "tills vi är klara".

Jag har gett rådet att sjukskriva sig pga mående och sedan ringa facket för att rådfråga om hur hen ska gå till väga. Personen svarade att hen skulle säga upp sig och gå på dagen.

Är det någon som har koll på vad som gäller vid uppsägning vid projektanställningar? Anställningsformen är dock oklar iom avsaknaden av kontrakt men det som är sagt är arbete under detta projekt.

Det är inte alltid det finns uppsägningstid på en projektanställning utan det gäller tills det datum man avtalat till så det går inte alltid att säga upp sig. Men i det här fallet verkar det ju dock högst oklart vad som avtalats.
 
Finns inget avtal (skriftligt eller muntligt) så kan hen gå på dagen.
Ett bland mina första jobb var utan avtal och min arbetsgivare pratade glatt om fördelarna både för sin och min del. Fördelarna var tydligen inte så stora när jag utnyttjade det och gick på dagen.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Vet inte om jag bara haft otur eller om det är något annat tok. De senaste 5 åren har jag varit på 5 olika arbetsplatser. 2018 var jag...
Svar
4
· Visningar
1 724
Senast: Gotthard
·
Skola & Jobb Jag jobbar kommunalt 80%, nu har min arbetsplats sökt pengar till ett projekt och min chef har bestämt att jag ska ta det projektet...
Svar
8
· Visningar
758
Senast: Hedblomster
·
Skola & Jobb Som rubriken lyder, min partner blir mobbad av sin chef och mår fruktansvärt psykiskt dåligt. Hen har sökt annat jobb en längre tid men...
6 7 8
Svar
147
· Visningar
10 129
  • Låst
  • Artikel
Dagbok I oktober 2007 så kom en liten ljusbrun kille med fyra vita tassar hem till mig, fyra månader gammal! :love: Imorgon fyller samma kille...
Svar
6
· Visningar
2 701
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp