Vad är det konstigaste någon sagt till dig?

När jag hade café vid en tågstation för många år sedan, och en arg tågresenär stormar in och frågar om jag har något med SJ att göra. "Nej tyvärr, men du kan ringa till deras kundtjänst" säger jag och ger henne numret. Några minuter senare stormar hon in igen, förbi hela kön och nästan skriker "Det är för lång kötid, så nu tänker jag skälla på DIG!"... Suck :meh:

Eller en annan gång när en karl kommer in, i ridkläder, och säger att han vill ha pengarna tillbaka för 15 sallader som han köpt som varit dåliga. Förklarar att vi inte har sålt 15 sallader (vi började erbjuda take away-sallader dagen innan och hade sålt typ 1) och att jag behöver se kvittot. Då säger han något i stil med "jag har pratat med din chef och han hälsar att du ska ge mig pengarna bara". Jag hade ingen chef så jag fortsätter be om kvittot och det är helt lugnt och sansat tills han får totalspel och skriker "Jag visste väl att du var en riktigt, riktigt vidrig liten svenneh**a, ge mig pengarna innan jag... "... Osv. Två karlar i kön hjälpte mig att slänga ut honom, och resten av kunderna stod mest och gapade. Vet fortfarande inte om han råkat gå till fel café eller bara försökte lura till sig pengar.

I båda fallen kände jag mest:" Vad fn?" :confused:
 
Eller en annan gång när en karl kommer in, i ridkläder, och säger att han vill ha pengarna tillbaka för 15 sallader som han köpt som varit dåliga. Förklarar att vi inte har sålt 15 sallader (vi började erbjuda take away-sallader dagen innan och hade sålt typ 1) och att jag behöver se kvittot. Då säger han något i stil med "jag har pratat med din chef och han hälsar att du ska ge mig pengarna bara". Jag hade ingen chef så jag fortsätter be om kvittot och det är helt lugnt och sansat tills han får totalspel och skriker "Jag visste väl att du var en riktigt, riktigt vidrig liten svenneh**a, ge mig pengarna innan jag... "... Osv. Två karlar i kön hjälpte mig att slänga ut honom, och resten av kunderna stod mest och gapade. Vet fortfarande inte om han råkat gå till fel café eller bara försökte lura till sig pengar.

I båda fallen kände jag mest:" Vad fn?" :confused:

Hade en liknande situation med en gubbjävel när jag jobbade i butik som kom in och var allmänt otrevlig och krävde pengar tillbaka för någon vara som vi inte ens hade. Sa också att han kände min chef osv och hintade om att han tänkte ringa upp honom. Jaha, hälsa min morbror svarade jag och då stormade han ut:D
 
När jag hade café vid en tågstation för många år sedan, och en arg tågresenär stormar in och frågar om jag har något med SJ att göra. "Nej tyvärr, men du kan ringa till deras kundtjänst" säger jag och ger henne numret. Några minuter senare stormar hon in igen, förbi hela kön och nästan skriker "Det är för lång kötid, så nu tänker jag skälla på DIG!"... Suck :meh:

Eller en annan gång när en karl kommer in, i ridkläder, och säger att han vill ha pengarna tillbaka för 15 sallader som han köpt som varit dåliga. Förklarar att vi inte har sålt 15 sallader (vi började erbjuda take away-sallader dagen innan och hade sålt typ 1) och att jag behöver se kvittot. Då säger han något i stil med "jag har pratat med din chef och han hälsar att du ska ge mig pengarna bara". Jag hade ingen chef så jag fortsätter be om kvittot och det är helt lugnt och sansat tills han får totalspel och skriker "Jag visste väl att du var en riktigt, riktigt vidrig liten svenneh**a, ge mig pengarna innan jag... "... Osv. Två karlar i kön hjälpte mig att slänga ut honom, och resten av kunderna stod mest och gapade. Vet fortfarande inte om han råkat gå till fel café eller bara försökte lura till sig pengar.

I båda fallen kände jag mest:" Vad fn?" :confused:

Människor... Jag hade en gång en man som kom in i butiken och försökte hävda att han var ägare till butiken och behövde 3000 kr ur kassan. Inte otrevlig på något sätt men stod på sig att han minsann visst var ägaren.
Till slut vad jag honom att hämta den riktiga ägaren som fanns i byggnaden så han kunde intyga att det var så, då gick han och kom inte tillbaka.
 
Kanske inte det konstigaste, men kom och tänka på när jag läste på högskolan och klassen skulle åka iväg någonstans och jag fick frågan om jag varit på toan och kissat innan vi skulle åka av en klasskamrat.
Tror hon kom på sig själv rätt snabbt att jag inte var ett av hennes barn, utan att frågan kom av bara farten.


Sedan fick jag frågan av en kille som har praktik på mitt jobb häromdagen, om vilken utbildning jag läser på gymnasiet. Ingen konstig fråga i sig, men jag blev något förvånad, då det var över 10 år sedan jag tog studenten och även tagit en kandidatexamen sedan dess.
 
Ja just det! När jag jobbade som fårklippare (typ 30 år gammal) fick jag nån gång frågan vilket gymnasie jag gick på och hur länge jag hade praktik. Han bad skamset om ursäkt när jag började klippa och han såg att det var professionellt...
 
Det har faktiskt hänt mig flera gånger att jag fått frågan om jag är under 16 när jag ska åka buss. Jag är ju för sjutton 31år! Med närmare eftertanke... det är väldigt ofta folk tror att jag är mycket yngre så jag kanske ska passa på att utnyttja det :angel:
 
Vad folk säger till mig brukar inte fastna, men några saker har fastnat.

Detta hände på ica: jag stog jämte pappa, då står en tjej bakom oss och pekar på mitt hår och säger "mamma, mamma titta på det håret" (jag har hår till en bit längre ner än midjan) och då går mamman fram till mig, med barnet släpandes efter sig, för att peta till mig och säga "får *** (barnets namn) känna på ditt hår?" och min tanke var bara "ehh, wtf?!". Jag minns inte ens om jag svarade och absolut inte vad jag isåfall svarade.

En annan gång i en buss: Mannen brevid mig petar till mig, av okänd anledning, och börjar berätta sin livshistoria om varför han bor i stad X, varför han hatar staden och hur det kom sig att han flyttade dit. Sen blev det tyst en halv minut tills han fortsatte prata, denna gång om halal kött och varför det finns, vilka som äter det, varför man äter det och hur halal kött ska slaktas etc. Det blev en föreläsning på ca 50min, så lång som bussfärden var, och jag var mer än sur efteråt då jag flera gånger försökte avbryta honom och fint säga att jag vill titta på min film ifred och vila lite efter en lång dag...

I en gate på Landvetter: en kvinna säger "är du född i sverige?" och jag säger "nej" (jag satt vid väskorna, resten av familjen var på toaletten). Hon säger sen "bär du slöja då?" jag bara "gör jag det nu?" och hon säger då "nej, men varför inte?" ja, kanske för att jag identifierar mig som svensk och är adopterad från kina (dvs ett land där de flesta kvinnor inte bär slöja)...
 
Ja just det! När jag jobbade som fårklippare (typ 30 år gammal) fick jag nån gång frågan vilket gymnasie jag gick på och hur länge jag hade praktik. Han bad skamset om ursäkt när jag började klippa och han såg att det var professionellt...
Bra att han bad om ursäkt iaf!
 
Haha, jag har också fått höra den!
"Du är inte svensk, va?"
"Eh, joo..? :confused:"
"Du ser inte svensk ut. Du ser typ, rysk ut"

Påminner mig om något som hände när jag var 16-17 år gammal och praktiserade på ett café. Jag skulle hjälpa en äldre herre med jackan, och han frågade varifrån jag kom. Jag svarade med byns namn.
"Jamen, från början?" Fortsatte han
Då svarade jag kommunens namn (ifall han inte visste var byn låg, tänkte jag)
"Jamen, riktigt från början?"
Här visste jag inte riktigt vad jag skulle börja svara, så sa byns och kommunens namn igen.
"Jaha, jag tänkte du var utländsk när du har så mörka ögon"
Och så fortsatte han med "men dina föräldrar då?"
Så fick förklara att jag är finländare i så många steg tillbaka i släkten som jag känner till.
Tog ingen stress över det, men väldigt oförskämt av honom att hålla på sådär envist.
 
En annan gång stod jag på stan och blev passerad av ett par överförfriskade herrar som jag gissar håller till på gatan. Den ena stannade och tittade på mig och utbrast "Du har blivit snyggare sen du blev äldre" och den andra instämde nickande.
Jag har aldrig sett dem förr, men bestämde mig för att ta det som en komplimang.

Alltså, detta gör att jag för mitt inre ser ett komikerpar passande i tvn's svartvita era, såna där som varit finklädda när kvällen börjat, men nu är kläderna lite på sniskan och de ragglar omkring, den ena säger något lustigt och den andra håller med, typ "my good sir, I think you are right" :laugh:
 
I Paris på skolresa är hela gruppen ute och går. Jag och kompisen går sist och har sackat efter lite för vi gillar att gå för oss själva. Fransman halvskriker åt oss "Nice hair! Nice nose! Get paint!" vi fattade ingenting. Vad då hämta färg? :confused: Det tog ett tag (läs flera dagar) innan polletten trillade ner att han ville måla av oss, inte att vi skulle hämta färg :p

Det händer att folk tar Chapman här i stockholm för vasaskeppet, jag jobbar i närheten och får ganska ofta förklara att det uppenbarligen moderna skeppet inte är vasaskeppet. Svårast var det när en förvirrad turist kom in och ville betala för att titta på "the medieval boat museum" Det tog ett tag innan jag fattade att det måste vara vasaskeppet hen menade, och jag gick igenom massor med medeltidsmuseum i huvudet för att leta efter någon form av båt där.

Var ute med min katt (abessinier) i somras och fick höra av en tant "åååh den ser ut som en tax! SÅ fiiin" :crazy: Kattens veterinär tyckte hon var en "nudel doppad i olja" när vi skulle röntga hennes mage :angel: det tog 40 minuter att få vettiga plåtar.
 
Folk säger så mycket dumt.

Men en grej var när jag knatade in på dhl service point med en enorm kartong i famnen direkt efter jag kört mitt tidningsdistrikt, lätt förvirrad av sömnbrist. Fick frågan "ska du hämta eller lämna?"

Jag tittar ner på min kartong. Upp på personalen.

"Lämna"
 
Detta hände på ica: jag stog jämte pappa, då står en tjej bakom oss och pekar på mitt hår och säger "mamma, mamma titta på det håret" (jag har hår till en bit längre ner än midjan) och då går mamman fram till mig, med barnet släpandes efter sig, för att peta till mig och säga "får *** (barnets namn) känna på ditt hår?" och min tanke var bara "ehh, wtf?!". Jag minns inte ens om jag svarade och absolut inte vad jag isåfall svarade.
Får mig att tänka på en flicka bakom mig i kön i matbutiken (jag hade fläta).
- Mamma, titta, det är ELSA!!! [som i "Frozen"]
- Nej, jag tror inte det är Elsa, men hon har likadant hår.
- Kan jag få sånt hår när jag blir stor?
- Nä, du har för tunt hår...
Här vände jag mig om och viskade till flickan att jag minsann också hade tunt hår när jag var liten.
-Mamma, DET VAR VISST ELSA!!! skrek hon lyckligt när jag gick iväg. :D
 
"Din pappa skulle komma hem va?"
"Ehhh... min sambo ja"

Frågat av en snickare som skulle fixa i köket, jag var 26-27 :D

Samma år blev jag även misstagen för att vara en av feriearbetare via de kommunen erbjuder till gymnasieungdomar under sommaren på äldreboendet jag jobbade på

"Var har du köpt ditt hår?"
Sambos äldsta brorsdotter på 7 år :love:
 
Jag kommer inte ihåg exakt exakt formulering, men en anhörig på jobbet sa en gång typ att - "Det var ju synd att dina föräldrar inte visste att ditt namn inte skulle passa dig, du har ju inte alls så vilt och livligt temperament" (Jag heter Ronja.)

Hen hade träffat mig ca 3 ggr, på jobbet....
 
jag jobbade i djuraffär ett tag och då fick man rätt många underliga frågor. Men konstigast va nog mannen som frågade om man kunde ha en sköldpadda i en kruka (modell halvstor utekruka)

Han tyckte det kändes onödigt att skaffa ett akvarie eller en damm åt sköldpaddan för det va ju mycket jobb om man bara kunde ha den i en kruka liksom
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp