Bukefalos 28 år!

Vad är grejen med att ha långt till grannar?

Känner inget behov eller önskan av att ha närmaste granne 1 km bort och bo helt öde. Men vill inte ha massa ljud och ljusföroreningar, hade även en känsla om att ingen brydde sig i stan (var ett brott i efterlyst som satte en händelse på det jag kände klockrent, 1 person blev nedslagen av några och folk gick bara förbi utan att ens ringa polisen).
Fick även långtråkigt i stan.
 
@Unafraid Det lät visserligen inte så oändligt, men :D

Ingår inte ett visst mått av störningar när man formar samhällen? Och ingår inte att lära sig leva med varandras olikheter (inom rimliga ramar, inom regelverk osv)?
Jo, det ingår väl men behöver ju inte innebära att man gillar det. Man kanske inte vill bo i ett samhälle. Man kanske tycker att det är jätteskönt att ha lugn och ro och vara ifred hemma - inget konstigt med det, tycker jag. :)
 
Jag skulle aldrig våga bo ensam i ett hus på marken långt bort från andra människor så att ingen märker om jag fått inbrott etc. För en 15 år sen bodde jag ensam i familjens sommarstuga som ligger på en väg med flera andra hus men det kändes väldigt otryggt och det tog lång tid innan jag kunde sova bra.
Det där är helt klart en vanesak. Första natten själv på gården undrade jag vad jag höll på med. Jag bor ju sist på grusvägen med närmsta granne 800 meter bort så det är ingen som hör mig skrika, men jag har både hund och flera skjutvapen hemma. På tre år har jag dock aldrig behövt använda bössorna till annat än de är menade för, tack och lov! Numer har jag dessutom sambo.

Jag tror dessutom att jag var skadad från stan där folk har mycket mer säkerhetstänk än vad vi på landet har när det kommer till sånt. Det finns liksom ingen i min skog som står och väntar på att våldta någon. De hade både svultit och fryst ihjäl innan det kom en kandidat.
 
Jo men då så har man villagrannarna i stället.
De där som räknar maskrosor i gräsmattan.
"Solsidan" avskräcker verkligen.

Det hade vi större problem med när vi bodde på landet och grannarna stövlade runt på gården när vi inte var hemma.

Växte upp i villakvarter. Ingen av grannarna brydde sig om hur trädgården såg ut.
 
Min dröm i teorin är verkligen ett ensligt torp någonstans bortom all ära och redighet. Klättrar jag upp på höjden vill jag kunna se bebyggelse eller tecken på, men inte mycket mer.
Självklart inser jag vilka svårigheter och begränsningar det kan innebära när en har husdjur och visst behov av fungerande logistik, men det är där jag känner att själen kan få ro.

Nuvarande boende fungerar men är långt ifrån otpimalt. Jag bor i hyreslägenhet i en småstad i Skottland, den är på markplan, jag har egen ingång och märker inte nämnvärt av de människor jag faktiskt delar byggnad med. Jag vet inte namnet på en enda av dem och det känns helt okej - bland "dem som bor på markplan" är det dock självklart med hälsningar och stundtals småprat. Det är inte så jobbigt det heller, men jag AVSKYR att inte kunna öppna gardinerna för att jag känner att köket är stökigt och jag avskyr att inte kunna påta i trädgården i småkläder. Jag saknar också den där tystnaden. :heart
Mer anonym har jag känt mig i lägenhet i storstad, men det funkar inte med hundarna och det liv jag vill ha med dem heller.
Villaområde eller radhus vore den absoluta mardrömmen för mig, det känns som att få många nackdelar men få fördelar från båda sidor. Då väljer jag hellre mellan de två extremerna. :)
Håller med. Antingen gård eller lägenhet. Det värsta vore att bo i ett radhus eller en villa i ett villaområde.
Jag skulle konstant titta när kommer grannarna hem, vad gör de, vad odlar de, varför odlar de det där osv.
 
Öh nja beror nog på
Dalsland har många hus och gårdar som ligger ensamma i skogen haha
(Har bott i dalsland i 16 år )
Ja norra Dalsland mot Årjäng och Norgegränsen kan de ju va lite längre avstånd. Men där jag bor i Dalsland så finns de flesta grannar nära inpå. Likaså ditåt jag vill flytta, visst ligger inte uppepå, men tillräckligt så det syns vad de och jag skulle göra.
 
Men varför gör man så? Är man bara nyfiken eller vad är det man vill åt? Kolla hur någon har det? Snoka? Eller försöker man vara snäll och hålla koll på läget utan att vara tillfrågad. Det är ett så märkligt beteende.

Mycket märkligt. Men som några skrivit i tråden verkar vissa på landet tycka att det hör till eller nåt, att bara klampa in oinbjuden.. Har aldrig varit med om det i samhället.
 
Mycket märkligt. Men som några skrivit i tråden verkar vissa på landet tycka att det hör till eller nåt, att bara klampa in oinbjuden.. Har aldrig varit med om det i samhället.
Fast klampa in objuden gör vi på landet. Det är liksom en helt annan grej än att åka dit när man vet att någon inte är hemma. Klampar jag in hos någon vill jag ju någonting, om än bara fika.

Having said that så hade vi många oväntade besök när vi bodde i centrala Göteborg också. Men alla vet att mitt hem alltid är öppet, så det är kanske därför.
 
Spin off på Var bor ni?

När boende diskuteras här så är det alltid många som nöjt poängterar hur långt de har till närmsta granne. Alternativt önskar sig ett boende med längre till grannnar än de för tillfället har.

Varför vill man det? Jag är själv eremit men skulle inte prioritera avstånd till grannen särskilt högt. Att ha grannar ingår väl i mänskligt samhällsbygge.

För att man trivs med det?

För att man gärna har andra människors aktiviteter utanför sin observationshorisont under minst någon del av dygnet? För att man har olika behov och önskan om mängden social kontakt ?

Jag tänker att det är en smaksak och för vissa av oss är det en avgörande parameter vid val av boende, för vissa att bo enskilt och för vissa att ha andra människor nära. För andra spelar det mindre roll.

Det talas ofta om det omvända också.

Jag skulle nog kunna säga att en av de allra främsta egenskaperna hos nuvarande boende är det enskilda läget, genom skogen och klippan vid slutet av grusvägens ände. Så du skulle inte värdesätta det på samma sätt som jag antar jag.
 
Jag hade aldrig klarat om folk bara gick rakt in här. Här där jag bor finns inga tendenser till sånt. Jag har ingen aning om vilka som bor på gårdarna närmst.
Vi har dock stor grind in och övervakningskameror.
 
Fast klampa in objuden gör vi på landet. Det är liksom en helt annan grej än att åka dit när man vet att någon inte är hemma. Klampar jag in hos någon vill jag ju någonting, om än bara fika.

Having said that så hade vi många oväntade besök när vi bodde i centrala Göteborg också. Men alla vet att mitt hem alltid är öppet, så det är kanske därför.
Skulle aldrig nånsin hända på landet där jag bor. Ever.
 
Fast klampa in objuden gör vi på landet. Det är liksom en helt annan grej än att åka dit när man vet att någon inte är hemma. Klampar jag in hos någon vill jag ju någonting, om än bara fika.

Having said that så hade vi många oväntade besök när vi bodde i centrala Göteborg också. Men alla vet att mitt hem alltid är öppet, så det är kanske därför.

Fast nej. Så många i tråden som beskrivit att de inte vill ha besök, är det då ok att stövla in på någons gård bara för att "det är så man gör på landet"? Så många som sagt att de är introverta, inte vill ha grannar, mitt hem är min borg osv. Varför skulle det vara nån slags rättighet att gå in i någons hus objuden?
Jag hatar det. Verkligen avskyr att folk Kaj knappt känner kommer och förväntar sig att det är okej.
 
Jag har tänkt lite på den här tråden och att man funderar över andras val av boende. Jag passerar ett område relativt ofta där det byggs och jag funderar varje gång vilken typ av människor som väljer att bo där. För mig är det bara negativa aspekter, nära stor väg, mitt på ett gärde utan någon skog att promenera i på vettigt avstånd. Husen ligger tätt med stora glaspartier mot varandra och ut mot stora vägen. För att ta sig till någon affär måste man åka bil och det enda som finns i närheten är en kyrka, en förskola och en lågstadieskola. De bussar som går, går med 30 min mellanrum under morgon och kväll, men under dagen 1 h emellan. På helger och kvällar går de sporadiskt.

Men uppenbarligen gillar folk det eftersom husen säljs i samma takt som de byggs. För mig är det en mardröm.

Jag är annars rätt anpassningsbar, jag skulle fungera även om jag bodde i stan, villaområde eller något annat men trivs bäst med rymd runt mig. :)
 
Men vissa tomheter är så väldigt just TOMMA.

Intressant, jag kan tänka mig att din känsla du får av utsikter tangerar det jag känner när jag ser väldigt höga lägenhetshus. Typ lite vedmod och subtilt ångestframkallande?

Faktiskt föreställer jag mig just hur TOMT mitt liv skulle kännas om jag var en av dem som tvingats klämma in mig där, och så projicerar jag mina egna känslor på alla de som bor där. Som om ingen faktiskt kan bo där av helt fri vilja, utan för att de på grund av olika omständigheter är tvungna.
Även om jag rent rationellt förstår att det garanterat finns de som stormtrivs, och att många hellre skulle sälja både sin själ och sin förstfödde än att bosätta sig där jag, av helt fri vilja, har gjort.
 
Jag vill kunna göra vad jag vill i mitt hus och trädgård utan att en granne står i sitt köksfönster och tittar. Tyvärr bor vi ganska tätt inpå våra grannar för tillfället och det är det enda som stör mig. Jag känner mig iaktagen konstant när jag är ute i trädgården vilket är den största anledningen till att vi precis planterat en bokhäck som är tänkt att bli ca 2m hög och ska skärma av mot grannarna mitt emot.
 
Jag har valt att bo långt från grannar just för att jag är så väldigt trött på människor. Jag gillar min familj, min släkt, svärfamilj och några tiotal nära vänner men sedan får det räcka. Jag vill kunna välja de jag umgås och måste ha inpå mig själv. Jag vill kunna säga nej nu är jag trött eller har saker att göra så vips har man några km till närmaste granne.

Jag arbetar med folk hela dagen och när jag är ledig vill jag ha lugn och ro. Jag trivs med att bo så att man måste ha en hög 4wd pickup att åka 1 km efter en traktorväg för att sedan bli tvungen att lämna den och promenera de sista 500 meterna. Hade jag inte jobbat så hade jag gärna bott ännu längre bort.

Jag trivs med att kunna sköta saker på mitt sätt. Jag vill kunna dra igång motorsågen när jag kommer hem sena sommarnätter. Jag vill kunna vaka räv och vildsvin från tomten. Jag vill kunna slå upp några militärtält och bjuda hit mina lumparkompisar på helkväll mitt i veckan. Jag har bott i lägenheter och villa och jag kommer aldrig att bo så igen. Jag bor hellre i tält då. Jag förstår att vissa vill det men det livet är inget för mig.
 

Liknande trådar

Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 314
Senast: Migo
·
  • Artikel
Dagbok Nej, jag tycker inte att det är särskilt ensamt när man bor mitt i spenaten bland vilddjuren… I början av sommaren hade jag ett...
Svar
3
· Visningar
743
Senast: cassiopeja
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 973
Senast: Yrsel
·
Övr. Hund Jag har en omplaceringshund (staffe/blandras) som tros vara 12-14 år gammal. Han är adopterad från Irland och jag vet inget om hans...
2
Svar
30
· Visningar
7 111
Senast: Ajda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp