Vad är grejen med att ha långt till grannar?

[Raderad medlem 6459]

Jag tänkte just på det. Att du bor i invandrartätt område. Jag är mer van att möta (varianter av) rasistiska uttryck i relativt vita områden. (Inte jag personligen, men rasifierade vänner och familj.)

Min erfarenhet är att det är rätt vanligt med rasism bland svenskar i invandrartäta områden. Jag har hittills bott i två sådana och då har både varit finnar och svenskar varit rätt rasistiska.

 

[monster1]

Jag tycker det är stor skillnad på grannar i lägenhet och i villa. Grannar där man delar tomtgräns blir lätt mer påträngande än de grannar man har i en lägenhet. Kanske finns det likheter om man bor i bostadsrätt jag har bara haft hyresrättslägenheter. Men då har man liksom inte några gemensamma frågor direkt att träta om. Varje gång jag bott i villa/enfamiljshus däremot blir det krångel med grannarna. De klipper ned den gemensamma häcken så man får total insyn mellan sig, de klagar på hur man har det på sin tomt de är liksom mer närgångna än när man bor i lägenhet där alla på något sätt respekterar ens privata sfär mycket mer. I lägenhet är man mer anonym medan man i ett villaområde förväntas ha ett större socialt utbyte med sina grannar (på gott och ont).

 

[Philosophia]

Jag funderar ofta på utsiktsbilder, som tex de här i tråden. Och även på facebook.

Folk visar sina utsikter. Och jag ser bara Den Stora Tomheten.

Och då gillar jag VERKLIGEN utsikter! Jag ägnade i stort sett hela oktober åt just utsikter.

Men på hemmaplan betyder ju utsikt över åkrar, skog och sjöar att man sitter där i ett ensamt hus i mörkret!

Hemma har jag astrist utsikt. Men det gör mig inget, för den utsikten berättar att jag bor i stan.

På landet har jag utsikt som liknar flera bilder i den här tråden. När jag visar bilder av dem, är jag oftast lite svartsynt ironisk. Lera och regn, liksom.

Jag trivs visserligen på många olika ställen, men det jag framförallt gillar med mitt nuvarande boende är vidsträcktheten. Jag kan se väder torna upp sig på ett par mils avstånd (även om den praktiska nyttan är minimal för mig), titta på stjärnhimlen, solnedgången, örnar som cirklar över sjön, titta på vågorna och fundera över vad det ska bli för väder, osv.

Bo inne i stan hade sina kvaliteter och det finns saker där som jag kan sakna, men samtidigt fanns det sådant jag saknade där som jag har tillgång till nu.

 

[Petruska]

Och ändå funderar du på om de är ironiska?

Jag säger att jag inte alltid är säker. En bild utan text, är ju under alla omständigheter alltid öppen för tolkning.

 

[honung]

Min erfarenhet är att det är rätt vanligt med rasism bland svenskar i invandrartäta områden. Jag har hittills bott i två sådana och då har både varit finnar och svenskar varit rätt rasistiska.

Men varför handlar tråden plötsligt om rasism? Och varför är det just du och petruska och ingen annan som tar upp ämnet?

 

[Petruska]

Min erfarenhet är att det är rätt vanligt med rasism bland svenskar i invandrartäta områden. Jag har hittills bott i två sådana och då har både varit finnar och svenskar varit rätt rasistiska.

Jag har tänkt mig att det så att säga är omöjligt (av säkerhetsskäl om inte annat) för vita i sådana områden att vara (öppet) rasistiska, men jag bygger det inte på något alls, egentligen.

Tillsammans med en manlig kompis som råkar vara svart, har han/vi råkat ut för många rasistiska kommentarer på sexualiserande tema i områden som typiskt bebos av företrädesvis svensk medelklass. Jag vet inte hur väl du kan Göteborg, men tex Majorna.

I Angered, där jag bodde ett decennium ungefär, kom jag nog inte i kontakt med vit rasism alls (men jag fattar att det främst beror på att jag själv är vit).

"Snäll" uppmärksamhet på ras/etnicitet/hudfärg (som undrande frågor om varför delar av familjen är ljus, andra delar mörk och sådant) har jag främst mött i områden som präglas av dyra villor.

Men fortfarande, med mig själv som enda exempel blir urvalet mycket skevt.

 

[parellikusken]

Jag har tänkt mig att det så att säga är omöjligt (av säkerhetsskäl om inte annat) för vita i sådana områden att vara (öppet) rasistiska, men jag bygger det inte på något alls, egentligen.

Tillsammans med en manlig kompis som råkar vara svart, har han/vi råkat ut för många rasistiska kommentarer på sexualiserande tema i områden som typiskt bebos av företrädesvis svensk medelklass. Jag vet inte hur väl du kan Göteborg, men tex Majorna.

I Angered, där jag bodde ett decennium ungefär, kom jag nog inte i kontakt med vit rasism alls (men jag fattar att det främst beror på att jag själv är vit).

"Snäll" uppmärksamhet på ras/etnicitet/hudfärg (som undrande frågor om varför delar av familjen är ljus, andra delar mörk och sådant) har jag främst mött i områden som präglas av dyra villor.

Men fortfarande, med mig själv som enda exempel blir urvalet mycket skevt.

I området jag bor finns det mycket nysvenskar och pensionärer, det sätts upp rasistiska läppar i trappuppgången och de äldre ursvenskarna pratar om sin rasism i hissen med mig..

 

[Snubbelfot]

Jag tycker spontant synd om människor som bor långt ut på landsbygden med allt mörker och enslighet och är beroende av bil, och tänker att de inte har råd att bosätta sig mer centralt.

Jag tror att den ekonomiska biten beror mer på hur ens liv totalt sett är inrättat, än på enbart boendet. Det är inte säkert att det är billigare att leva på landsbygden än centralt, totalkostnaden kan nog i många fall vara jämförbar även om bostadskostnaden skiljer, beroende på hur transportbehovet ser ut. Min uppfattning/gissning/erfarenhet är att många som bor på landsbygd gör det av önskan, snarare än av ekonomiskt tvång.

 

[Petruska]

I området jag bor finns det mycket nysvenskar och pensionärer, det sätts upp rasistiska läppar i trappuppgången och de äldre ursvenskarna pratar om sin rasism i hissen med mig..

Fy fan!

Jag har faktiskt aldrig drabbats av det. Inte heller av lappar av den typ som du visade förut. Inte heller arga lappar i tvättstugan.

 

[parellikusken]

Fy fan!

Jag har faktiskt aldrig drabbats av det. Inte heller av lappar av den typ som du visade förut. Inte heller arga lappar i tvättstugan.

Ja, det är obehagligt.
Men tror det mest är de äldre som är rasistiska, de yngre som bör här är studenter (många internationella) och de borde förstå bättre.
Är dock rädd att jag med mitt nordiska blonda hår ska ses på som rasist av nysvenskarna, så jag ler alltid extra åt dom och småpratar trevligt i hissen. Vill inte att de får en bild av att alla vi ursvenskar är rasister.

 

[Kattennizze]

Jag bodde för ett tag sedan i ett radhus som jag hyrde. Det var inte så roligt, den pensionerade granngubben hade sysselsättningsproblem och gillade att hålla koll på våra aktiviteter. Satt vi ute på baksidans altan satt han där med, bytte vi till framsidan så kom han också. Han var trevlig och normal men hade inget att göra tror jag. Så sorgligt. Det är enda gången jag stört mig, och då har jag ändå flyttat 23 gånger i mitt liv. Nu bor vi i ett litet lägenhetshus och jag hälsar på grannarna, det räcker gott. Jag har inga problem med att bo nära dem.

 

[Ullmerkott]

Varje gång jag besöker innerstad (ffa i större städer som Stockholm/Göteborg) tycker jag synd om de stackare som är tvungna att BO där. Det är ju jättelångt till allt! Konsumtionshets, betong, asfalt, plast och reklam för saker jag inte gillar är för mig fult, trist och lätt ångestframkallande. Att bo så blir en levnadsmiljöns motsvarighet till att äta pulvermos med ketchup alla måltider 7 dagar i veckan.

Jag antar att den springande punkten är vad det där "allt" man vill ha är - jag är naturromantiker av stora mått och vill se skogar, fält, vattendrag och vilda djur. Känna doften av nyutslagna björkar på våren och plocka bär och svamp på hösten. Kunna krypa runt med kameran och fånga vackra miljöer utan störande element i bakgrunden.

Jag stör mig dock inte nämnvärt på grannar varken i lägenheten eller på landet, huvudsaken är att jag har en skog utanför dörren

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har tänkt mig att det så att säga är omöjligt (av säkerhetsskäl om inte annat) för vita i sådana områden att vara (öppet) rasistiska, men jag bygger det inte på något alls, egentligen.

Jag vet inte hur det brukar vara men mina grannar har varit öppet rasistiska i ord främst när de kommit i kontakt med mig eller min nära familj (exkl maken). Då pratar de helt oinbjudet om invandrare och hur jobbiga de är, att man ska passa sig etc.

Min make som inte ser svensk ut märker av den öppna rasismen när de ifrågasätter att han bor där (varje gång) och att de aldrig hälsar på honom eller oss två när vi båda träffar dem. Är jag själv hälsar de dock. Tanten börjar dock värma upp litegrann och är nu trevligare mot honom - några år efter att han flyttat in.

Det måste vara så hemskt att vara så miserabel.

 

[Magnum]

Jag tror att den ekonomiska biten beror mer på hur ens liv totalt sett är inrättat, än på enbart boendet. Det är inte säkert att det är billigare att leva på landsbygden än centralt, totalkostnaden kan nog i många fall vara jämförbar även om bostadskostnaden skiljer, beroende på hur transportbehovet ser ut. Min uppfattning/gissning/erfarenhet är att många som bor på landsbygd gör det av önskan, snarare än av ekonomiskt tvång.

Håller med!

Jag vet absolut ingen som bor som jag här ute på landet som gör det ur just ekonomisk synpunkt.
Man bor så för man VILL göra det. Av vilken anledning det nu må vara,
men av ekonomisk anledning har jag aldrig hört.

Tycker det är bra och såklart intressant att det finns olika, att folk tycker olika. Vill bo olika.
Det finns ju inget rätt eller fel

 

[BornAgain]

Varje gång jag besöker innerstad (ffa i större städer som Stockholm/Göteborg) tycker jag synd om de stackare som är tvungna att BO där. Det är ju jättelångt till allt! Konsumtionshets, betong, asfalt, plast och reklam för saker jag inte gillar är för mig fult, trist och lätt ångestframkallande. Att bo så blir en levnadsmiljöns motsvarighet till att äta pulvermos med ketchup alla måltider 7 dagar i veckan.

Jag antar att den springande punkten är vad det där "allt" man vill ha är - jag är naturromantiker av stora mått och vill se skogar, fält, vattendrag och vilda djur. Känna doften av nyutslagna björkar på våren och plocka bär och svamp på hösten. Kunna krypa runt med kameran och fånga vackra miljöer utan störande element i bakgrunden.

Jag stör mig dock inte nämnvärt på grannar varken i lägenheten eller på landet, huvudsaken är att jag har en skog utanför dörren

Jag har bättre tillgång till gångstråk och vandring nu i förort till Människobyn än jag hade norr om Norrtälje. Där låg åkrarna längst alla vägar och ta sig ut i skogen var svårt. Dessutom var det en massa folk som ansåg att ingen hade på deras marker att göra - t.o.m. Roslagsleden var stängslad. Och gammal taggtråd på många ställen.

Så äger man skogen är den väl OK att bo i - äger någon annan skogen kan det vara bekymmer

 

[Görel]

Jag tror att den ekonomiska biten beror mer på hur ens liv totalt sett är inrättat, än på enbart boendet. Det är inte säkert att det är billigare att leva på landsbygden än centralt, totalkostnaden kan nog i många fall vara jämförbar även om bostadskostnaden skiljer, beroende på hur transportbehovet ser ut. Min uppfattning/gissning/erfarenhet är att många som bor på landsbygd gör det av önskan, snarare än av ekonomiskt tvång.

Min tanke bakom det är att jag känner till flera som inte haft råd med annat boende än att typ hyra torp långt ut på landet med usla kommunikationer. Har man inte råd med bil får man cykla till buss/tåg och man får tillbringa mycket tid i kollektivtrafik.

 

[Monsterliter]

Varje gång jag besöker innerstad (ffa i större städer som Stockholm/Göteborg) tycker jag synd om de stackare som är tvungna att BO där. Det är ju jättelångt till allt! Konsumtionshets, betong, asfalt, plast och reklam för saker jag inte gillar är för mig fult, trist och lätt ångestframkallande. Att bo så blir en levnadsmiljöns motsvarighet till att äta pulvermos med ketchup alla måltider 7 dagar i veckan.

Jag förstår att du uttrycker dina egna känslor och åsikter och antar att det är skrivet med glimten i ögat. Men för mig som stadsbo som älskar det så känns det ändå lite som det gränsar till fördomar och snudd på hån i just formuleringarna. Det är inte synd om mig, jag är ingen "stackare" som "tvingas bo där" där jag lever i en slags "konsumtionshets" osv.

Du kan absolut ha den känslan själv av att bo i en stad! Jag vill själv inte bo långt ute på landet och och jag hoppas att när jag uttrycker varför jag älskar att bo i stan inte väljer att uttrycka mig i nedsättande termer om landsbygden.

 

[nightcrawler]

Jag tror att den ekonomiska biten beror mer på hur ens liv totalt sett är inrättat, än på enbart boendet. Det är inte säkert att det är billigare att leva på landsbygden än centralt, totalkostnaden kan nog i många fall vara jämförbar även om bostadskostnaden skiljer, beroende på hur transportbehovet ser ut. Min uppfattning/gissning/erfarenhet är att många som bor på landsbygd gör det av önskan, snarare än av ekonomiskt tvång.

Jag bor i lägenhet för jag hittar inget billigare än så. Lär inte ha råd att flytta heller om jag inte vinner på lotto eller får ärva av rik okänd släkting.

 

[cirkus]

Vad tråkigt att den här tråden OCKSÅ utvecklats till att de som bor på landet ska förakta att bo i stan och tvärt om. Det blir alltid likadant. Varför måste man tala om för andra att de är lite dumma i huvudet som vill bo på ett visst sätt? Förklätt i olika fina ord såklart.

Tråk-buke

 

[Badger]

Uppenbarligen. För mig är det liksom samma sak som att jag inte uppskattar att höra grannarna prata eller duscha, det handlar ju inte alls om att jag anser att de ska vara tysta eller inte använda duschen utan helt enkelt att jag inte uppskattar en boendeform där jag tvingas höra det.

Fast det verkar väldigt speciellt, eller så är jag speciell.

o kn: Jag har ju flyttat in och ut ur lägenhet efter lägenhet, bott i studentkorridor, bott i lägenhet i villa, bott i höghus, låghus, mellanhus, hyreshus. Flyttade varje halvår till vartannat år när jag var student och växte upp i lägenhet.

Det har aldrig hänt att jag vetat när en granne spolat, pratat eller duschat.
Jag har aldrig haft en otrevlig granne eller en läskig granne.

Det har hänt att man hört grannar gräla, någon gång, ha ABBA party typ någon gång i månaden, att man hört grannens TV om man sitter på toa (rören). Att man hört tidningsbuden smätta igen dörren och dundra upp och ned för trappor, eller känt igen mammas fotsteg i trappen. Man kan ha hört gnegnoet från en dammsugare en kväll. Eller undrat varför de möblerar om så ofta. (haha i korridoren var det enda jag någonsin hörde av någon granne att personen som bodde under mig hade tur i datingen två gånger och rickig säng)

Men det är oftast också totalt dödstyst i timmar.

Man möter praktiskt taget aldrig någon när man kommer eller går och säger knappt hej. Inte ens där vi hade gårdsfester var någon översocial.

Men det är ju möjligt att man reagerar mer på typ någon går i trappen om man inte vuxit upp i lägenhet.