Vad är grejen med att ha långt till grannar?

[Sonic76]

Hur menar du med idealisering av social isolering?

Att man lyfter det som en bra grej att vara osocial
Typ.
Men för en som mig som lider av social fobi, extrem stress, ångest och sömnsvårigheter, men ändå har ett socialt arbete skulle det vara drömmen att få rå mig själv ute i bushen

 

[honung]

Måste man tycka antingen eller?

Jag har bott många år på riktiga riktiga landet med vad som från början var "så-skönt-att-bo-på-landet-utan-grannar"-ambitioner, men det visade sig ganska snart att på landet hade vi grannar som oblygt gick in i vårt hus och stod i hallen och gastade "HAR NI SATT PÅ KAFFEPANNAN?". En annan gång hade jag storstädning på övervåningen och bytte alla sängkläder och vräkte ner allt som skulle tvättas ned i trappan, då står plötsligt grannen där och säger argt "men vad stökigt ni har det!".... vi var tvugna att börja låsa dörren. Andra grannen som också bodde en bit bortkommenterade alltid mina blommor och välrensat trädgårdsland - eh not much privacy där inte. Men det var ändå okej, vi blev inte störda av annans musik (men däremot av doften av gödseln på våren då man inte ens kunde hänga tvätten ute), vi hade utrymme osv. Men det är en annan kultur på landet där man "inte har grannar" - de kan bo flera kilometer ifrån och ändå är de grannar.

Men oj vad SKÖNT jag tyckte det var att efter 20+ år att flytta hem till stan igen när jag gjorde det. Att kunna vara anonym. Att kunna smälta in i massan.

Nu flyttade jag in i ett hus med stor trädgård och ett fåtal grannar och sommartid är det mycket grannhäng i trädgården, och under vintertid kan vi alla sitta i trappuppgången eller tvättstugan och dricka vin och tjabba - men ytterst sällan inne i våra lägenheter. Alla respekterar gåvan att få integritet, att ha en egen frizon är outtalat sanktimonious.

Jag kan tycka att man kan få gilla både och. Att kunna få gilla olika är ju högt värderat i andra sammanhang, varför inte i valet hur man bor? Att leva på landet utan grannar behöver ju inte innebära att man hatar andra människor, att vilja leva i stadsmiljö med hundratusentals grannar behöver ju inte innebära att man är ett socialt geni och att man älskar att ha människor runt sig.

 

[MiniLi]

Jag kan fullt förstå önskan om att slippa störningar och slippa oroa sig för att man stör andra. Men annars tycker jag att det är lättast att få vara för sig själv i lägenhet. På landet är folk mer nyfikna och liksom mer sociala än i lägenhetsområden. Jag känner ingen av mina lägenhetsgrannar, pratar aldrig med dem och de försöker inte prata med mig. Utmärkt.

 

[Amha]

Jag vill kunna välja när jag träffar människor. Jag är verkligen urless på att bo på ett ställe där grannar glor in genom fönstret och vinkar när jag äter, inte behöva dras med någon som försöker föra dialoger med mig när jag går utanför dörren, att ha en surgubbe som tomtgranne som bara letar efter fel jag gör (slarvar med gräsklipparen, ogräsrensning, vilka bilar som står var /.../) till den grad att jag går in när han går ut, slippa problem med andras utekatter som får för sig att gå in hos mig för att spöa på min katt osv. Jag önskar utöver detta att bo närmare viltet i skogen och ha en mysig promenadstig direkt utanför dörren. Här måste jag gå en jäkla bit för att landa i större skogar med mysiga stigar.

Nä. Jag vill ut i skogen.

 

[em-pirre]

Jag kan fullt förstå önskan om att slippa störningar och slippa oroa sig för att man stör andra. Men annars tycker jag att det är lättast att få vara för sig själv i lägenhet. På landet är folk mer nyfikna och liksom mer sociala än i lägenhetsområden. Jag känner ingen av mina lägenhetsgrannar, pratar aldrig med dem och de försöker inte prata med mig. Utmärkt.

Flytta till Finland. Här undviker vi varandra så långt det går. Vår granne hjälper till om det behövs och ibland vinkar de då de cyklar förbi men oftast inte. Vår närmaste granne har jag aldrig pratat med. Vet inte vad någon av dem heter. Älskar att bo på landet!

Sen har vi grindar och videoövervakning så ingen kommer hit ändå.

 

[nightcrawler]

Det är en stor sorg för mej att jag aldrig kommer kunna bo i hus utan grannar tätt in på. Jag kommer få bo i lägenhet resten av livet med en massa grannar

 

[mandalaki]

Man behöver definitivt inte tycka antingen/eller, just det där svartvita ger ju bara en polariserad diskussion.

Förlåt men:

Jag har bott många år på riktiga riktiga landet med vad som från början var "så-skönt-att-bo-på-landet-utan-grannar"-ambitioner, men det visade sig ganska snart att på landet hade vi grannar som oblygt gick in i vårt hus och stod i hallen och gastade "HAR NI SATT PÅ KAFFEPANNAN?"

Jag hade skaffat vapen! Eller en riktigt rälig hund

 

[mandalaki]

Jag kan fullt förstå önskan om att slippa störningar och slippa oroa sig för att man stör andra. Men annars tycker jag att det är lättast att få vara för sig själv i lägenhet. På landet är folk mer nyfikna och liksom mer sociala än i lägenhetsområden. Jag känner ingen av mina lägenhetsgrannar, pratar aldrig med dem och de försöker inte prata med mig. Utmärkt.

Jag pratar med mina i trappen, hissen, tvättstugan och på gatan. Det är oftast bara trevligt - och det räcker. Ingen av dem är påflugen, utom min närmsta skvallriga granne.

 

[mandalaki]

Det är en stor sorg för mej att jag aldrig kommer kunna bo i hus utan grannar tätt in på. Jag kommer få bo i lägenhet resten av livet med en massa grannar

Varför är det så sorgligt? Lägenhetsboende innebär ju för många av oss i tråden att vi känner oss väldigt anonyma eftersom grannarna håller sig på sin kant.

 

[em-pirre]

Varför är det så sorgligt? Lägenhetsboende innebär ju för många av oss i tråden att vi känner oss väldigt anonyma eftersom grannarna håller sig på sin kant.

Men det är sorgligt om det känns sorgligt? Inte för dig men för hen? Jag hade gått under och blivit deprimerad.

 

[skogaliten]

Fast om ni själva är så störande som du beskriver är det väl lite magstarkt att klaga på andra de dagar ni inte stör?

Just därför, är det enklare att bo med lite avstånd från närmsta granne.

Tänk också så här: vi stör för att producera mat, som folk sedan kan köpa i affären, samt ull till garn och därmed kläder. Och så åstadkommer vi en och annan häst, som den hästintresserade sedan kan köpa för att ägna sig åt.

Den som seglar för sitt bröd bör ha förkörsrätt, jämtemot den som seglar för sitt nöje....

Vår arbetstunga säsong är under vår-sommar-höst, vore grannarna här under vintern, så vore vi extremt sällan störande för dem.

Vi kräver inte att de glada barnen ska hålla tyst, men det är rätt skönt att slippa dem, de få lediga morgnarna som blir under sommaren.

 

[mandalaki]

Just därför, är det enklare att bo med lite avstånd från närmsta granne.

Tänk också så här: vi stör för att producera mat, som folk sedan kan köpa i affären, samt ull till garn och därmed kläder. Och så åstadkommer vi en och annan häst, som den hästintresserade sedan kan köpa för att ägna sig åt.

Den som seglar för sitt bröd bör ha förkörsrätt, jämtemot den som seglar för sitt nöje....

Vår arbetstunga säsong är under vår-sommar-höst, vore grannarna här under vintern, så vore vi extremt sällan störande för dem.

Vi kräver inte att de glada barnen ska hålla tyst, men det är rätt skönt att slippa dem, de få lediga morgnarna som blir under sommaren.

Jodå, jag förstod att du menade att era ljudstörningar var mer motiverade än barn som stör. Jag håller dock inte riktigt med om det, just för att du valde barn som ett ljud som du inte ville höra. Det är inte finare att vara bonde än att vara förälder.

 

[nightcrawler]

Varför är det så sorgligt? Lägenhetsboende innebär ju för många av oss i tråden att vi känner oss väldigt anonyma eftersom grannarna håller sig på sin kant.

För att jag tycker det är rent av fruktansvärt att behöva ha människor så nära in på mej även om jag inte har kontakt eller inte pratar med dom. Jag vill kunna leva som jag vill utan att riskera störa nån annan eller att nån annan stör mej. Är det verkligen konstigt? Jag har inget behov av människor i min närhet.

 

[mandalaki]

För att jag tycker det är rent av fruktansvärt att behöva ha människor så nära in på mej även om jag inte har kontakt eller inte pratar med dom. Jag vill kunna leva som jag vill utan att riskera störa nån annan eller att nån annan stör mej. Är det verkligen konstigt? Jag har inget behov av människor i min närhet.

Nja, jag bara undrade, eftersom min erfarenhet är att man socialt sett oftast har grannarna på väldigt långt avstånd när man bor i lägenhet.

 

[Amha]

Jodå, jag förstod att du menade att era ljudstörningar var mer motiverade än barn som stör. Jag håller dock inte riktigt med om det, just för att du valde barn som ett ljud som du inte ville höra. Det är inte finare att vara bonde än att vara förälder.

Samtidigt kanske man både slipper störa och bli störd om man har längre till grannarna?

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har haft en sån också. En äldre man, insåg att vi hade sängarna på varsin sida om samma vägg när jag väcktes av hans dödshostningar varje morgon. Episkt äckliga. Möblerade om lite och började sova med en öronpropp. Han var läskig. Han luktade tämligen extraordinärt, på det dåliga sättet. De tvärs över gatan älskade E-type och spelade samma låt på repeat hela tiden. Men jag älskade den där lägenheten ändå, den var så himla fin

Vår hostkräksgranne är superrasist. Kan inte ens uttrycka hur skönt det ska bli att slippa just henne.

Jag älskar också min lägenhet, även om jag såklart inte älskar grannen.

 

[honung]

Förlåt men:





Jag hade skaffat vapen! Eller en riktigt rälig hund

Vår hund var för mesig, precis min ståndpunkt också! Ankorna i dammen var bättre till och med, de gastade i alla fall när grannarna närmade sig men det hörde man ju inte när man var inomhus och grannen redan stod där (och hundskrället låg där och viftade lite ursäktande och generat med svansen) Jag hade långt gångna planer på att förlänga elstängslet men det föll på att våra barn också skulle bli elektrifierade...

Jag tror att man har MER kontakt med grannar när man bor ute på landet än vad man har boende i stan, så den där drömmen om att bo utan grannar på landet är nog lite av en illusion.

 

[skogaliten]

Jodå, jag förstod att du menade att era ljudstörningar var mer motiverade än barn som stör. Jag håller dock inte riktigt med om det, just för att du valde barn som ett ljud som du inte ville höra. Det är inte finare att vara bonde än att vara förälder.

Det handlar inte om finare eller ej, men oregelbundna tjut och glada skrik från glada barn, upplever jag som betydligt mer störande än t.ex. en gräsklippare.

Jag är inte med i "allt vad barn gör är gulligt" klubben. Och har dessutom den uppfattningen att barn "skrikleker" mycket oftare och högljuddare numera, än vad de gjorde när mina barn var små.
På den tiden fanns det inga studsmattor att hoppa i, och kl 07.00, så begärde jag att mina barn skulle hålla sig på mattan om de var vakna, åtminstone ljudmässigt, för att inte störa grannarna.

Kanske de numera allt större barngrupperna i förskolan, gör att barnen behöver höja ljudnivån för att "synas"?

Och sedan så blir den ljudnivån lite av normen?

 

[nightcrawler]

Nja, jag bara undrade, eftersom min erfarenhet är att man socialt sett oftast har grannarna på väldigt långt avstånd när man bor i lägenhet.

Bara vetskapen att dom finns där är mer nog. Har aldrig mått så bra som när det bara bodde jag och en till i huset och han var borta på semester.

 

[mandalaki]

Samtidigt kanske man både slipper störa och bli störd om man har längre till grannarna?

Ja fast det var inte det jag reagerade på, utan just att @skogaliten beskrev hur mycket de själva stör och sedan inte ville bli störd (t ex av barn) de få dagar de INTE stör.