Vad göra med jobbig granne?

Beppo

Trådstartare
För två år sedan flyttade vi till ett radhusområde där det bor rätt många äldre par. Däribland en tant som nog förmodligen inte har det så lätt i livet. Första gången jag träffade på tanten på parkeringen, några veckor efter att vi flyttat in, så blev jag fast med henne i en timme. Hon berättade allt om hur jobbigt hennes liv var, hur sjuk hon var och hur ensam hon var. Att hennes dotter blivit utsatt för incest, att hon bodde under skyddad identitet mm. Jag fick höra hela hennes livshistoria. Efter det har både jag och min sambo råkat ut för möten med henne utomhus och hon har även ringt på ibland. Det märks att hon vill ha oss som vänner, vill gärna bli inbjuden på fika men varken jag eller sambon är intresserade. Det enda man får höra varje gång är samma rant om hur ensam och övergiven hon är, hur gärna hon skulle vilja ha någon som tyckte om henne bland grannarna. Allt handlar om henne.

Idag när jag precis lagt mig för att ta en tupplur så ringer telefonen. Det är tanten som tagit reda på vårt hemnummer. Hon är ledsen, ensam, vill ha någon att prata med och så börjar det om igen på telefon. I en halvtimme stod jag ut med att höra samma rant än en gång innan jag sa att jag måste få vila. Då fortsatte hon i tio minuter till innan hon la på.

Jag börjar känna att tanten är ett problem. Är hon ute vill inte jag gå ut, jag kommer inte vilja sitta på framsidan för hon ser om vi är ute. Jag vill inte göra henne ledsen, det är säkert jättesynd om henne men det påverkar mig och jag blir arg och frustrerad.

Vad hade ni gjort? Hur säger man åt en sådan människa på ett snällt men bestämt sätt att man inte är intresserad av att vara den hon gnäller av sig hos? Ingen annan granne tål henne och nu har hon fått för sig att jag och min sambo är de perfekta vännerna. Det känns mer angeläget nu än tidigare då jag ska vara mammaledig i fram till december. Hur undviker jag henne?!
 
För två år sedan flyttade vi till ett radhusområde där det bor rätt många äldre par. Däribland en tant som nog förmodligen inte har det så lätt i livet. Första gången jag träffade på tanten på parkeringen, några veckor efter att vi flyttat in, så blev jag fast med henne i en timme. Hon berättade allt om hur jobbigt hennes liv var, hur sjuk hon var och hur ensam hon var. Att hennes dotter blivit utsatt för incest, att hon bodde under skyddad identitet mm. Jag fick höra hela hennes livshistoria. Efter det har både jag och min sambo råkat ut för möten med henne utomhus och hon har även ringt på ibland. Det märks att hon vill ha oss som vänner, vill gärna bli inbjuden på fika men varken jag eller sambon är intresserade. Det enda man får höra varje gång är samma rant om hur ensam och övergiven hon är, hur gärna hon skulle vilja ha någon som tyckte om henne bland grannarna. Allt handlar om henne.

Idag när jag precis lagt mig för att ta en tupplur så ringer telefonen. Det är tanten som tagit reda på vårt hemnummer. Hon är ledsen, ensam, vill ha någon att prata med och så börjar det om igen på telefon. I en halvtimme stod jag ut med att höra samma rant än en gång innan jag sa att jag måste få vila. Då fortsatte hon i tio minuter till innan hon la på.

Jag börjar känna att tanten är ett problem. Är hon ute vill inte jag gå ut, jag kommer inte vilja sitta på framsidan för hon ser om vi är ute. Jag vill inte göra henne ledsen, det är säkert jättesynd om henne men det påverkar mig och jag blir arg och frustrerad.

Vad hade ni gjort? Hur säger man åt en sådan människa på ett snällt men bestämt sätt att man inte är intresserad av att vara den hon gnäller av sig hos? Ingen annan granne tål henne och nu har hon fått för sig att jag och min sambo är de perfekta vännerna. Det känns mer angeläget nu än tidigare då jag ska vara mammaledig i fram till december. Hur undviker jag henne?!

Säg ifrån vänligt men bestämt, att du känner att hennes gnällande över livet tar kraft från dig och att det inte funkar i längden. Det kommer aldrig att funka med annat än att du säger ifrån på något sätt.
 
@Beppo kanske säga något i stil med att "jag förstår att du har en väldigt jobbig situation men jag har vare sig kunskap eller tid/ork att hantera det och rekommenderar att du tar och söker professionell hjälp för att ventilera det du tycker att du har behov av"
Då blir det ju både bekräftat att du förstått att hon har det tufft men tydligt att du inte kan/vill/hinner/orkar axla hennes bekymmer.

Annars kan du ju kanske ha headset inkopplat jämt i örat och blicken ner i telefonskärmen och vara helt upptagen jämt. (den körde jag mot en som var för på/under skinnet på mig tills den insåg att jag inte hade tid)

Tid är en bristvara idag verkar det som överlag så är ju inte så konstigt :angel:
 
@Beppo kanske säga något i stil med att "jag förstår att du har en väldigt jobbig situation men jag har vare sig kunskap eller tid/ork att hantera det och rekommenderar att du tar och söker professionell hjälp för att ventilera det du tycker att du har behov av"
Då blir det ju både bekräftat att du förstått att hon har det tufft men tydligt att du inte kan/vill/hinner/orkar axla hennes bekymmer.

Annars kan du ju kanske ha headset inkopplat jämt i örat och blicken ner i telefonskärmen och vara helt upptagen jämt. (den körde jag mot en som var för på/under skinnet på mig tills den insåg att jag inte hade tid)

Tid är en bristvara idag verkar det som överlag så är ju inte så konstigt :angel:

Jag försökte idag att tipsa henne oma tt hon kanske behövde någon att prata med, en terapeuft eller psykolog men alla tips och råd man kommer med är dåliga. Hon har för det mesta blivit illa behandlat enligt henne och trampad på, upplever att ingen lyssnar på henne osv så den taktiken fungerar inte. Jag har dock inte sagt åt henne att jag inte har ork eller tid... men det kanske kan fungera.
 
Jag har en sån som jag stöter på dagligen. I början gjorde jag missen att fråga hur det var. Då drog det igång om hur synd det var om personen, att den inte har några kompisar kvar, är ensam etc. Det är också så att andra gjort fel, den har alltid det värre än alla andra och livet suger på alla vis.
Jag tyckte först lite synd om denne. Sen var den elak mot sitt barn framför mig.
Efter det har jag lättare att vara iskall mot denne. Jag svarar på tilltal eller om den pratar positivt om något(händer typ aldrig) och drar den ut på samtal med monologer om ingenting så kan jag avsluta med att jag måste göra ngt.
Jag ser till att den inte får chans att igla sig på mig genom att vara kall och inte uppmuntra.
Kan låta hemskt. Men jag orkar bara inte med någon som bara suger energi ur alla.
Är man så ensam och alla drar kanske man får fundera på varför, om man själv kanske driver bort folk på något vis.
 
Jag försökte idag att tipsa henne oma tt hon kanske behövde någon att prata med, en terapeuft eller psykolog men alla tips och råd man kommer med är dåliga. Hon har för det mesta blivit illa behandlat enligt henne och trampad på, upplever att ingen lyssnar på henne osv så den taktiken fungerar inte. Jag har dock inte sagt åt henne att jag inte har ork eller tid... men det kanske kan fungera.

Hoppas det kan fungera så ni får lugnt :up:
 
Jag har en sån som jag stöter på dagligen. I början gjorde jag missen att fråga hur det var. Då drog det igång om hur synd det var om personen, att den inte har några kompisar kvar, är ensam etc. Det är också så att andra gjort fel, den har alltid det värre än alla andra och livet suger på alla vis.
Jag tyckte först lite synd om denne. Sen var den elak mot sitt barn framför mig.
Efter det har jag lättare att vara iskall mot denne. Jag svarar på tilltal eller om den pratar positivt om något(händer typ aldrig) och drar den ut på samtal med monologer om ingenting så kan jag avsluta med att jag måste göra ngt.
Jag ser till att den inte får chans att igla sig på mig genom att vara kall och inte uppmuntra.
Kan låta hemskt. Men jag orkar bara inte med någon som bara suger energi ur alla.
Är man så ensam och alla drar kanske man får fundera på varför, om man själv kanske driver bort folk på något vis.

Låter precis som min tant. Försökte vara kall och kort i tonen i dag när hon ringde men det går liksom inte riktigt fram till henne. Hon pratade på ändå om sig och sina problem även fast jag bara hummade o knappt sa något. Jag gissar att det enda alternativet är att säga rakt ut men jag är för snäll gissar jag...
 
Låter precis som min tant. Försökte vara kall och kort i tonen i dag när hon ringde men det går liksom inte riktigt fram till henne. Hon pratade på ändå om sig och sina problem även fast jag bara hummade o knappt sa något. Jag gissar att det enda alternativet är att säga rakt ut men jag är för snäll gissar jag...

Det funkade inte direkt på den jag har i närheten. Och jag har behövt skruva upp min "otrevlighet" från det lilla jag först vågade vara.
För min hälsas skull måste jag ta ram en rätt tvär sida som jag själv inte trivs med att ha. Jag vill vara trevlig mot folk.
Men den här människan har ihjäl en med sitt gnäll då. Den kan nog ev bli lite ful mot en också har jag fattat.
Så jag måste jobba med att våga markera.

Jag har många gånger funderat på att fråga om den inte hör hur fan den låter. Men hittills har det inte behövts.
Är den dum mot någon igen framför mig vete fasen om jag kan hålla käften dock.
 
Låter precis som min tant. Försökte vara kall och kort i tonen i dag när hon ringde men det går liksom inte riktigt fram till henne. Hon pratade på ändå om sig och sina problem även fast jag bara hummade o knappt sa något. Jag gissar att det enda alternativet är att säga rakt ut men jag är för snäll gissar jag...

Jag försöker se till att vara trevlig och glad mot "min" tant, men se till att avbryta alla -alla- hennes negativa rants. Dvs kör en egen monolog om nått som är fantastiskt och låt dig inte avbrytas. Le sen stort och säg att du måste skynda vidare, och gå din väg.

Jag skulle bara låta bli att svara om/när hon ringer, får det är väldigt svårt att förmedla sånt här via telefon utan att vara otrevlig...
 
Vilken energitjuv! :wtf:

Hon är enormt gränslös låter det som.
Att folk skulle må bra av att "prata av sig" i alla lägen är något jag inte tycker stämmer särskilt bra. Med det sagt att du absolut inte behöver känna dig taskig om du avbryter henne. Tvärtom!
Jag tror du kan vara extremt tydlig mot henne och säga att du inte vill/hinner/kan lyssna på henne. Dra dig inte för att avbryta heller. Det måste du göra eftersom det aldrig kommer en naturlig paus för såna här människor.
Det kan kännas obekvämt i början, men man vänjer sig faktiskt.

Sen rent praktiskt, plantera en hög och snabbväxande häck runt din tomt. ;)
 
Jag vet inte men finns det ingenstans man kan ringa för att hjälpa dessa tanter och gubbar?

Eller kanske finns det en stödlinje man kan ge dom nummret till?
Då får de ju prata av sig, det ska ju inte påverka ditt liv negativt att någon annan mår dåligt speciellt inte en främmande människa.

Tycker det känns lite hemskt att bli kall mot någon som mår psykiskt dåligt. Hon kanske inte har någon familj kvar, vänner kanske inte finns, är sjuk och rädd för döden jag vet inte. Men att ge ett telefonnummer kan ju inte vara svårt.

Jag pratar gärna med äldre, de brukar ha sjukt mycket kul att säga om när de var ungdomar och vilda. Men jag tänker inte vara någon gnällstock och om någon börjat dra i sånna banor, det brukar ju ta ett tag att komma till ''mitt liv är hemskt'' det brukar börja med att deras familj bor långt bort, eller kompisen gått bort. Jag försöker bara styra det till något annat om sånt kommer, trädgård, djur eller annat de gillar.

Sen får de gnälla på någon annan, mitt liv är inte heller speciellt bra men jag gnäller inte på grannen för det
 
Vilken energitjuv! :wtf:

Hon är enormt gränslös låter det som.
Att folk skulle må bra av att "prata av sig" i alla lägen är något jag inte tycker stämmer särskilt bra. Med det sagt att du absolut inte behöver känna dig taskig om du avbryter henne. Tvärtom!
Jag tror du kan vara extremt tydlig mot henne och säga att du inte vill/hinner/kan lyssna på henne. Dra dig inte för att avbryta heller. Det måste du göra eftersom det aldrig kommer en naturlig paus för såna här människor.
Det kan kännas obekvämt i början, men man vänjer sig faktiskt.

Sen rent praktiskt, plantera en hög och snabbväxande häck runt din tomt. ;)

Snabbväxande häck var en mycket bra idé!

Och ja, hon är en energitjuv, nu träffar jag henne inte dagligen men de gånger jag gör det räcker gott och väl. Tack för tipsen, gissar att jag måste lära mig att inte vara så snäll alltid.
 
Jag vet inte men finns det ingenstans man kan ringa för att hjälpa dessa tanter och gubbar?

Eller kanske finns det en stödlinje man kan ge dom nummret till?
Då får de ju prata av sig, det ska ju inte påverka ditt liv negativt att någon annan mår dåligt speciellt inte en främmande människa.

Tycker det känns lite hemskt att bli kall mot någon som mår psykiskt dåligt. Hon kanske inte har någon familj kvar, vänner kanske inte finns, är sjuk och rädd för döden jag vet inte. Men att ge ett telefonnummer kan ju inte vara svårt.

Jag pratar gärna med äldre, de brukar ha sjukt mycket kul att säga om när de var ungdomar och vilda. Men jag tänker inte vara någon gnällstock och om någon börjat dra i sånna banor, det brukar ju ta ett tag att komma till ''mitt liv är hemskt'' det brukar börja med att deras familj bor långt bort, eller kompisen gått bort. Jag försöker bara styra det till något annat om sånt kommer, trädgård, djur eller annat de gillar.

Sen får de gnälla på någon annan, mitt liv är inte heller speciellt bra men jag gnäller inte på grannen för det

För att dessa gnällande tanter/gubbar ska ringa till stödlinjen för att få hjälp, så måste de ha en gnutta insikt, upplevelse att något hos dem är fel och en öppenhet för förändring. Saknar de förmåga att se dessa saker i sin situation är risken just att de antingen dumförklarar iden att söka hjälp redan innan start, eller strax efter de första samtalen, eftersom det ju inte är fel på dem utan på omgivningen som felat dem. Då är det svårt att både se, ta till sig, eller förändra något.

Gränssättning, träna dig i att säga nej rakt men artigt och att bryta in i monologerna, ta över och avsluta dessa pronto. För eran egen skull. Alltid trevligare om man varken vill gömma sig för, eller strypa grannen varje dag.
 
För att dessa gnällande tanter/gubbar ska ringa till stödlinjen för att få hjälp, så måste de ha en gnutta insikt, upplevelse att något hos dem är fel och en öppenhet för förändring. Saknar de förmåga att se dessa saker i sin situation är risken just att de antingen dumförklarar iden att söka hjälp redan innan start, eller strax efter de första samtalen, eftersom det ju inte är fel på dem utan på omgivningen som felat dem. Då är det svårt att både se, ta till sig, eller förändra något.

Gränssättning, träna dig i att säga nej rakt men artigt och att bryta in i monologerna, ta över och avsluta dessa pronto. För eran egen skull. Alltid trevligare om man varken vill gömma sig för, eller strypa grannen varje dag.

Fast jag har inte tyckt att det har behövts säga NEJ! i mitt fall. Det funkar bara att prata lite över henne när hon börjar gå igång och sen kan hon tjata lite om blommor men det är helt ok.

Vissta förstås går det inte med, ville bara säga vad jag gjorde som Ts efterfrågade.
 
Fast jag har inte tyckt att det har behövts säga NEJ! i mitt fall. Det funkar bara att prata lite över henne när hon börjar gå igång och sen kan hon tjata lite om blommor men det är helt ok.

Vissta förstås går det inte med, ville bara säga vad jag gjorde som Ts efterfrågade.
Men i Ts fall så är inte @Beppo särskilt bekväm med situationen, ju.

Dessutom efterfrågade Ts hjälp om hur man kan säga ifrån till grannen.
Att bara "prata lite" funkar ju uppenbarligen inte eftersom det bara är grannen som pratar medans Ts inte vet hur hon ska kunna avsluta samtalet på ett snyggt sätt.
Åtminstone uppfattade jag det så.
 
Snabbväxande häck var en mycket bra idé!

Och ja, hon är en energitjuv, nu träffar jag henne inte dagligen men de gånger jag gör det räcker gott och väl. Tack för tipsen, gissar att jag måste lära mig att inte vara så snäll alltid.
Ja, du får skynda dig att sätta spaden i jorden. ;)

Nä, det är verkligen inte lätt att säga ifrån till någon som går för långt. :crazy:
Eftersom hon inte är särskild lyhörd för dina signaler och vanligt folkvett så är det ganska troligt att man också kan vara mycket tydligare när man säger ifrån. Antagligen har hon tjatat ur andra människor förr. Och säkerligen blivit tillsagd förr också från folk som har tröttnat.
 
Du skulle kunna tipsa henne om Frälsningsarmén eller Röda korset. Någon därifrån kanske vill göra hembesök hos henne. Du kan också försöka säga att man blir lycklig av att hjälpa någon annan och vara behövd. Än om hon inte har så mycket krafter kvar så kanske hon kan göra något! Och om hon inte har sällskapsdjur så skulle det kanske vara bra. Till och med en pigg o glad liten undulat lindrar ensamheten. Undulater är hemskt sociala och sällskapssjuka och en sån liten pippi bryr sig alls om ifall hon snackar en massa goja om livets elände i timmar, han svara lika vänligt ändå.
 
I de lägena får man försöka minimera skadorna. De som gör så förstår inte alls vad de gör för fel som drar allt negativt hela tiden. Det är det enda sätt de vet att få kontakt igenom.

Det som har hjälpt mig i de situationerna är att bara säga hej och gå och har jag inte kunnat gå så har jag berättat något totalt oväsentligt som har hindrat henom från att dra igång det hela igen. Det har hjälpt för när hen har insett att hens monologer ändå inte får fritt spelrum så har det inte varit intressant längre.

Att be någon som gör så att söka hjälp är lönlöst. De är enligt de själva bara sociala och trevliga. De har lagt sig till med något som de har fått uppmärksamhet för en gång och drar det hela om och om igen. Det är sorgligt såklart men någon som inte vill ha hjälp kan man inte hjälpa och man hjälper inte genom att stå och lyssna heller.
 
@Beppo kanske säga något i stil med att "jag förstår att du har en väldigt jobbig situation men jag har vare sig kunskap eller tid/ork att hantera det och rekommenderar att du tar och söker professionell hjälp för att ventilera det du tycker att du har behov av"
Då blir det ju både bekräftat att du förstått att hon har det tufft men tydligt att du inte kan/vill/hinner/orkar axla hennes bekymmer.

Annars kan du ju kanske ha headset inkopplat jämt i örat och blicken ner i telefonskärmen och vara helt upptagen jämt. (den körde jag mot en som var för på/under skinnet på mig tills den insåg att jag inte hade tid)

Tid är en bristvara idag verkar det som överlag så är ju inte så konstigt :angel:

Lysande råd!
Dessutom sannolikt att hon blir "lagom" förnärmad över att bli föreslagen professionell hjälp!
 

Liknande trådar

Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 505
Senast: Nixehen
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 312
Senast: Snurrfian
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 857
Senast: lundsbo
·
Hästvård Hej! Jag har ett sto som jag haft i 2år och har några bekymmer jag skulle vilja diskutera. Min häst är 5år gammal som under...
2
Svar
24
· Visningar
2 246
Senast: Ridinglady
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp