Vad göra med jobbig granne?

[Cattis_E]

Som jag sade till dig igår så tror jag du måste bli bestämd.
Är ganska säker på att du behöver sätta en gräns, börja vänligt men bestämt.
Tycker du redan provat att försöka säga att hon ska söka hjälp och det inte låter som att hon var mottaglig för det? tyvärr trodde jag inte det heller...

Håller med @TinyWiny att du genom att lyssna spär ni på beteeendet hur tragiskt det än må vara.
Personen får ju som sagt kontakt.
Jag kanske är elak, men jag tror att ge stödnummer och sådant kan göra att personen känner att hon fått kontakt, att Beppo bryr sig och sedan då försöka igen och igen om hon känner sig ensam...

 

[Monstermom]

Till och med en pigg o glad liten undulat lindrar ensamheten. Undulater är hemskt sociala och sällskapssjuka och en sån liten pippi bryr sig alls om ifall hon snackar en massa goja om livets elände i timmar, han svara lika vänligt ändå.

En undulat är nog inte så pigg och glad (om än desperat, vilket kanske kan tolkas som glad), man bör ha minst två.

 

[kakan89]

Jag har haft en sånn granne. Och det är skitjobbigt rent ut sagt. Hon kunde ringa/kacka på flera gånger per dygn. I början var jag artig. Sen sa jag till henne att jag inte hade något intresse av att umgås. Men det gick inte in. Tillslut så tryckte jag bort henne varje gång hon ringde och när hon knackade på så öppnade jag inte. Låter kallt men jag var så förbannat trött på människan. Hon lurpassade på mig när jag kom hem från jobbet osv. Åkte jag bort ett par dagar hade hon nästan panik när jag kom hem...

Tillslut så fattade hon vinken och började snacka skit om mig till hyresvärden. Som tur väl var så var han medveten om hennes beteende.

 

[Beppo]

Jag vet inte men finns det ingenstans man kan ringa för att hjälpa dessa tanter och gubbar?

Eller kanske finns det en stödlinje man kan ge dom nummret till?
Då får de ju prata av sig, det ska ju inte påverka ditt liv negativt att någon annan mår dåligt speciellt inte en främmande människa.

Tycker det känns lite hemskt att bli kall mot någon som mår psykiskt dåligt. Hon kanske inte har någon familj kvar, vänner kanske inte finns, är sjuk och rädd för döden jag vet inte. Men att ge ett telefonnummer kan ju inte vara svårt.

Jag pratar gärna med äldre, de brukar ha sjukt mycket kul att säga om när de var ungdomar och vilda. Men jag tänker inte vara någon gnällstock och om någon börjat dra i sånna banor, det brukar ju ta ett tag att komma till ''mitt liv är hemskt'' det brukar börja med att deras familj bor långt bort, eller kompisen gått bort. Jag försöker bara styra det till något annat om sånt kommer, trädgård, djur eller annat de gillar.

Sen får de gnälla på någon annan, mitt liv är inte heller speciellt bra men jag gnäller inte på grannen för det

Jag har heller inget emot att prata med äldre, de andra grannarna häromkirng är supergulliga och trevliga. Träffas man ute stannar man till, växlar några ord men sen är det bra. Den här tanten håller sig inte till några ord utan långa monologer där man själv inte får en syl i värdet och allt handlar bara om henne och om hur jobbigt och svårt allt är för henne. När hon ringde försökte jag styra n samtalet på mer positiva trådar men hon hakar inte på dem, det är som om hon är fast i sitt eget och totalt ointresserad av att göra saker för att det ska bli lite bättre.

Att ge henne nummer till en stötjour tror jag itne hjälper. Hon verkar itne ha något förtroende alls för sådana och när jag föreslog att hon kanske behövde en terapeuft så var det blanknej för sådana
människor gillade hon inte.

Vad gäller vänner så tror jag att hon har skrämt bort alla. Jag vet att hon har dotter med familj boendes bara tre mil bort men enligt henne så bryr sig dottern inte alls om henne och kommer aldrig och hälsar på. nu var hon ledsen över att dottern åkt till sin stuga över påsk och inte bemödat sig med att komma o hälsa på henne.

 

[Beppo]

Men i Ts fall så är inte @Beppo särskilt bekväm med situationen, ju.

Dessutom efterfrågade Ts hjälp om hur man kan säga ifrån till grannen.
Att bara "prata lite" funkar ju uppenbarligen inte eftersom det bara är grannen som pratar medans Ts inte vet hur hon ska kunna avsluta samtalet på ett snyggt sätt.
Åtminstone uppfattade jag det så.

Precis så! Jag är verkligen inte bekväm med människan och situationen. Hon är en bidragande orsak till att ja ginte trivs där vi bor nu och det känns inte kul att behöva tassa på tå för att inte stöta på henne ute på gården. Hur blir det sen när mitt barn blir större och vill vara i lekparken på gården? Hon har god sikt från sitt fönster.

Att "prata lite" fungerar inte nej, 5 minuter finns inte i tantens värld utan det blir minst 30-40 minuter för det går inte att få stopp på henne.

 

[tanten]

En sådan person är inte frisk och som granne är det knappast ens skyldighet att agera vårdgivare.

Deprimerade människor är inte speciellt intresserade av sin omgivning. de har sin koncentration mot sig själv. Om min egen mor brukade jag säga att vi inte hade samma fritidsintresse - henne. Hennes uppmärksamhet var mot sig själv, allt annat var statister i hennes liv.

Man kan inte göra något. Man kan inte förbättra situationen. Det är professionella aktörers uppgift.

Avvisa, var brutalt ärlig och mota iväg. Grannen blir inte lyckligare av att få uppmärksamhet.

 

[Magiana]

Jag har heller inget emot att prata med äldre, de andra grannarna häromkirng är supergulliga och trevliga. Träffas man ute stannar man till, växlar några ord men sen är det bra. Den här tanten håller sig inte till några ord utan långa monologer där man själv inte får en syl i värdet och allt handlar bara om henne och om hur jobbigt och svårt allt är för henne. När hon ringde försökte jag styra n samtalet på mer positiva trådar men hon hakar inte på dem, det är som om hon är fast i sitt eget och totalt ointresserad av att göra saker för att det ska bli lite bättre.

Att ge henne nummer till en stötjour tror jag itne hjälper. Hon verkar itne ha något förtroende alls för sådana och när jag föreslog att hon kanske behövde en terapeuft så var det blanknej för sådana
människor gillade hon inte.

Vad gäller vänner så tror jag att hon har skrämt bort alla. Jag vet att hon har dotter med familj boendes bara tre mil bort men enligt henne så bryr sig dottern inte alls om henne och kommer aldrig och hälsar på. nu var hon ledsen över att dottern åkt till sin stuga över påsk och inte bemödat sig med att komma o hälsa på henne.

Det är klart att hon inte gillar terapeuter, för då måste hon börja granska sig själv. Samtidigt är det så jäkla krasst att livet består av orsak och verkan. När alla bara vänder sig bort, och det inte är den verkan hon vill ha, så måste hon börja agera annorlunda och det vill hon inte. Hon är bekväm och rädd för förändring.

Jag skulle nog i liknande situation i turordning försökt byta ämne, fråga om något kul har hänt, fråga om hennes intressen, säga att jag inte har tid att prata, säga att jag inte vill vara hennes terapeut, säga att din tid kostar si och så mycket om samtalet handlar om hennes problem och säga att fakturan kommer med posten, och slutligen tala riktigt klarspråk och förklara hur förbannad drygt det är att lyssna på hennes eviga gnällande och negativiteter och att hon inte tillför något positivt alls och att du därför inte vill ha med henne att göra. Jag gissar att det inte går att få stopp på henne annat än genom total avvisning, typ: nu får du väl för fan ta och ge dig. Jätteotrevligt, men tar det inte slut innan, så landar det nog där.

 

[Lyraolissy]

Vissa människor är födda pessimister , så enkelt är det.
Jag håller mig borta från sånt som är jobbigt.

Jag tror inte längre på att händelser gör människor till pessimister.
Är övertygad om att det är medfött eller utvecklas i uppväxten.

Ha alldeles för många exempel från verkliga livet.

Två exempel är en vän som förlorat sin bror ,samt sin dotter. ,men ändå ha han alltid varit positiv både före och efter , han är en glad person, sprider positivitet.

Pessimisten har det bra , inte haft något särskilt jobbigt men tycker såå synd om sig själv och allt är såå dåligt, det klagas gnälls och framförallt allt tycker pessimister alltid synd om sig själva oavsett hur bra de har det.

Spyr på sånna,fruktansvärd avtöndande egenenskap, en pessimist kommer inte i närheten av mig.

Har slutat tycka synd om dom för länge sen för det är inte synd om dom, dom det är synd om är dom som får ta del av deras dåliga energi.

 

[Lipperta]

Jag har heller inget emot att prata med äldre, de andra grannarna häromkirng är supergulliga och trevliga. Träffas man ute stannar man till, växlar några ord men sen är det bra. Den här tanten håller sig inte till några ord utan långa monologer där man själv inte får en syl i värdet och allt handlar bara om henne och om hur jobbigt och svårt allt är för henne. När hon ringde försökte jag styra n samtalet på mer positiva trådar men hon hakar inte på dem, det är som om hon är fast i sitt eget och totalt ointresserad av att göra saker för att det ska bli lite bättre.

Att ge henne nummer till en stötjour tror jag itne hjälper. Hon verkar itne ha något förtroende alls för sådana och när jag föreslog att hon kanske behövde en terapeuft så var det blanknej för sådana
människor gillade hon inte.

Vad gäller vänner så tror jag att hon har skrämt bort alla. Jag vet att hon har dotter med familj boendes bara tre mil bort men enligt henne så bryr sig dottern inte alls om henne och kommer aldrig och hälsar på. nu var hon ledsen över att dottern åkt till sin stuga över påsk och inte bemödat sig med att komma o hälsa på henne.

Testa nästa gång du ser henne när hon börjar dra igång detta ''Åh jag hade en sån bra dag på jobbet/i stallet du ska få höra!'' och låt dig INTE avbrytas.

Annars får du nog bli väldigt klar med henne och verkligen säga åt henne. Hur vet jag dock inte

Du ska ju inte behöva känna att du inte vill gå ut för att någon håller på såhär.

 

[Lipperta]

Men i Ts fall så är inte @Beppo särskilt bekväm med situationen, ju.

Dessutom efterfrågade Ts hjälp om hur man kan säga ifrån till grannen.
Att bara "prata lite" funkar ju uppenbarligen inte eftersom det bara är grannen som pratar medans Ts inte vet hur hon ska kunna avsluta samtalet på ett snyggt sätt.
Åtminstone uppfattade jag det så.

Nej det vara bara den tanten jag bott granne med som jag berkrev där. Hon var också trött på livet och ingen familj brydde sig.
På henne funkade det bara att dra in något roligt i samtalet, katter, trädgård eller blommor.

Ville endast delge vad jag gjorde med ''min'' tant.

 

[Skjøldur]

En undulat är nog inte så pigg och glad (om än desperat, vilket kanske kan tolkas som glad), man bör ha minst två.

Jag måste få berätta historien om min blåa lilla vän Pelle. Jag ville ha en ung hane till att börja med för jag hade hört att då skulle han präglas på mig och kunna lära sig prata. Till min stora lycka så fick jag en i julklapp då jag var åtta år. Pippi Pelle fick ha sin bur mitt i vårt stora kök och eftersom pappa var bonde och gick lite ut o in under dagen, mamma jobbade tio nätter i månaden men annars hemma, och vi var fyra syskon varav jag är yngst, så var han inte ensam mycket. Jag inredde buren med alla tänkbara fågelleksaker och det var kul att se honom leka för han var en väldigt pigg och livlig fågel. Kände han sig ensam så skrek han tills någon brydde sig om honom. Jag bestämde mig för att så snart han börjat prata skulle han få en fru och skulle heta Britt för det låter som kvitt-kvitt och är lätt att säga. Så jag satte igång att tjata "Jag heter Pelle, j-a-g h-e-t-e-r P-e-ll-e , Britt Britt..... Och han lyssnade och vred på sitt gulliga huvud och knixade och lät och efter några månaders försök så lyckades han härma mig. Då la jag till Britt fin, Goddag, Hej hej, hej då. och det gick också bra att härma. Flera kvällar i veckan drog jag ner rullgardinerna och lät honom flyga lös. Han var en lycklig fågel även innan Britt kom, men blev ju ännu gladare då förstås. Men eftersom jag inte hade henne ensam så gick det inte att få henne tam hur jag än försökte. Det var hemskt svårt att fånga henne då hon var lös så därför vingklippte vi henne. Tyvärr så blev det hennes död. Hon ruvade men en dag så lyckades Murre katt få upp låset till redet och ta henne eftersom hon inte kunde flyga högt. Pelle blev hemskt förtvivlad och bara skrek o skrek så det blev en snabb tur till zoo-butiken. Britt den började också ruva efter ett tag men hon fick äggledarinflammation pga det var för dragigt där dom stod. Han fick ännu en Britt, en äldre och inte lika vacker fru den här gången men hon dög inte. Han lät henne snällt bo hos honom i buren men han blev aldrig det minsta kär. Hon var däremot tam och snäll så det var ju synd. Så det fick bli en fjärde Britt, en ung och vacker. Då jag blev tretton så gick mina föräldrar med på att jag köpte en hundvalp, men mamma ställde villkoret att jag i så fal måste göra mig av med undulaterna pga dom skräpade ned och en hund för ju också med sig lite extra städning. Min faster tog över och Pelle och Britt den 4-e fick många vackra ungar tillsammans. Hon skaffade en bur till och behöll några men ingen lärde sig prata. För som jag skrev i början, för att den ska lära sig det så måste man vara ensam med den då den är ung. Min slutsats är att en ensam undulathane är ett trevligt sällskap om man bryr sig mycket om den.

 

[Lipperta]

Vissa människor är födda pessimister , så enkelt är det.
Jag håller mig borta från sånt som är jobbigt.

Jag tror inte längre på att händelser gör människor till pessimister.
Är övertygad om att det är medfött eller utvecklas i uppväxten.

Ha alldeles för många exempel från verkliga livet.

Två exempel är en vän som förlorat sin bror ,samt sin dotter. ,men ändå ha han alltid varit positiv både före och efter , han är en glad person, sprider positivitet.

Pessimisten har det bra , inte haft något särskilt jobbigt men tycker såå synd om sig själv och allt är såå dåligt, det klagas gnälls och framförallt allt tycker pessimister alltid synd om sig själva oavsett hur bra de har det.

Spyr på sånna,fruktansvärd avtöndande egenenskap, en pessimist kommer inte i närheten av mig.

Har slutat tycka synd om dom för länge sen för det är inte synd om dom, dom det är synd om är dom som får ta del av deras dåliga energi.

Men oj vad fult. Måste man förlora bror och dotter för att vara en bra människa?
Han kanske bara låtsas vara glad på dagarna och gråter sig till sömns när ingen ser.

Jag är 100% pessimist men jag tar inte ut det på andra, skulle aldrig fresta mig. Jag har varit mobbad från dag 1 i skolan tills jag fick sån ångest att jag inte klarade av att gå längre i 8:an. Ätstörning, djup deppression, panikångest, självskadebeteende och säkert en massa fler fel jag inte kommer på.

Skulle aldrig i min vildaste fantasi börja härja med grannen om hur dåligt och hur ensam jag är.

Jag spyr på såna som dig

 

[Magiana]

Men oj vad fult. Måste man förlora bror och dotter för att vara en bra människa?
Han kanske bara låtsas vara glad på dagarna och gråter sig till sömns när ingen ser.

Jag är 100% pessimist men jag tar inte ut det på andra, skulle aldrig fresta mig. Jag har varit mobbad från dag 1 i skolan tills jag fick sån ångest att jag inte klarade av att gå längre i 8:an. Ätstörning, djup deppression, panikångest, självskadebeteende och säkert en massa fler fel jag inte kommer på.

Skulle aldrig i min vildaste fantasi börja härja med grannen om hur dåligt och hur ensam jag är.

Jag spyr på såna som dig

Samma här. Jag har fått min beskärda del av elände. Och jag är också ganska pessimistisk. Jag vet att skit kan hända. Men jag skulle definitivt inte kräkas ut min skit på andra. Men har jag en dålig dag eller en period när jag är låg, så är jag väldigt dålig på att fejka att allt är toppen. Däremot snackar jag inte om det hur som helst.

Det är upp till mig att hantera sådant som hänt mig och att släppa taget om det. Man kan inte leva i det förflutna och sitter man och håller fast i skit som hänt så kan man inte heller släppa in positiva saker i sitt liv. Och behöver man hjälp och stöd av någon för att ta sig igenom något så frågar man relevant person om det.

 

[avslutat medlemskap]

En sådan person är inte frisk och som granne är det knappast ens skyldighet att agera vårdgivare.

Deprimerade människor är inte speciellt intresserade av sin omgivning. de har sin koncentration mot sig själv. Om min egen mor brukade jag säga att vi inte hade samma fritidsintresse - henne. Hennes uppmärksamhet var mot sig själv, allt annat var statister i hennes liv.

Man kan inte göra något. Man kan inte förbättra situationen. Det är professionella aktörers uppgift.

Avvisa, var brutalt ärlig och mota iväg. Grannen blir inte lyckligare av att få uppmärksamhet.

Exakt, det där är precis samma beteende som när nån kommer med nåt trasigt som dom mer eller mindre kräver att jag ska laga och helst medan dom väntar, naturligtvis gratis. Dom har tredubbla lager offerkoftor på sig, det är alltid alla andras fel att grejen är trasig och gäller det en gräsklippare så kan jag ha hört braket, sett att dom sen börjat lasta in den i bilen men när dom kommer så är det alltid nån annan som kört sönder den. "Nej jag har inte tid" går inte in så i två fall har jag sagt "försvinn" men inte ens det gick in, den gången fick jag stänga verkstadsdörren och låsa honom ute, efter en kvart gick det upp för honom att jag nog ville vara ifred men tro på fan, efter en timme var han här IGEN men då blev jag väldigt otrevlig och då försvann han. Vissa kan inte ta in vad andra säger eller menar, det är bara "jag, jag och JAG".

 

[Ridinglady]

Ett alternativ är att bestämma att hon får 5 min när du ser henne och sedan bestämt säga att 'Nu har hinner jag inte prata mer, tyvärr! Hej Då! Och vända och gå (in). Du ska nog inte bjuda in henne dock utan hålla mötena till korta och utomhus! Ringer hon så fråga om det var något speciellt hon vill och säg sedan att du har annat att göra och inte hinner prata!

 

[Lovisaleonora]

Precis så! Jag är verkligen inte bekväm med människan och situationen. Hon är en bidragande orsak till att ja ginte trivs där vi bor nu och det känns inte kul att behöva tassa på tå för att inte stöta på henne ute på gården. Hur blir det sen när mitt barn blir större och vill vara i lekparken på gården? Hon har god sikt från sitt fönster.

Hon har ingen självinsikt. Hon vägrar se att det är hon som stöter bort människor. Nu tankar hon energi ur dig, och därför är du verkligen åtråvärd i hennes tillvaro. Jämför henne med en vampyr och du är då blodbanken.

Stäng tillförseln. Var tydlig. "Hej, jag har tyvärr inte tid att prata, måste vidare". Du måste aktivt ta kontroll över den här situationen och inte göra samma som tanten, lägga över ansvaret på andra parter.

Ta tillbaka ditt space så du kan trivas hemma. Hon bor hyresfritt i din hjärna och begränsar ditt liv. Släng ut henne.

 

[Vallmo]

Håller med @TinyWiny att du genom att lyssna spär ni på beteeendet hur tragiskt det än må vara.
Personen får ju som sagt kontakt.
Jag kanske är elak, men jag tror att ge stödnummer och sådant kan göra att personen känner att hon fått kontakt, att Beppo bryr sig och sedan då försöka igen och igen om hon känner sig ensam...

Precis!
Det är min uppfattning också att man spär på beteendet och att det är INTE för tantens bästa att lyssna och ge tips.
Det bästa för såna här människor är att man begränsar dom kraftigt så dom inte får möjlighet att spåra ut och bli så gränslösa.
Nu har ju inte @Beppo någon slags skyldighet att vara "proffesionell" i det här sammanhanget men det kan ju kanske hjälpa att bli kort i tonen genom att veta att det är det bästa bemötandet man kan ge.

 

[kakan89]

Precis så! Jag är verkligen inte bekväm med människan och situationen. Hon är en bidragande orsak till att ja ginte trivs där vi bor nu och det känns inte kul att behöva tassa på tå för att inte stöta på henne ute på gården. Hur blir det sen när mitt barn blir större och vill vara i lekparken på gården? Hon har god sikt från sitt fönster.

Att "prata lite" fungerar inte nej, 5 minuter finns inte i tantens värld utan det blir minst 30-40 minuter för det går inte att få stopp på henne.

Var konsekvent och bryt all kontakt så snabbt som möjligt. Ringer hon fler gånger så säg att du inte uppskattar hennes samtal. Därefter svarar du inte på hennes nr. Göm dig inte utan neka bara konsekvent kontakt.

En människa som var med på min vattengympa ett tag sög i sig energi från de andra deltagarna men inte från mig då jag aldrig lät henne gnälla av sig på mig. Nu visade sig att jag bor ett kvarter från henne och stöter på henne på stan flera gånger i veckan. Jag hälsar och säger att jag har bråttom. I början följde hon nästan efter mig och pratade. Men nu äntligen så bara hälsar hon eller vinkar från andra sidan gatan och det är jag helt ok med.
Den människan mår fruktansvärt dåligt psyiskt men det är inte mitt problem. Jag har inte tid/lust/energi till att ta hand om henne. Jag kan dessutom inte få henne att må bättre då jag inte har någon som helst utbildning i ämnet.

Du får ju inte ut något av den sociala kontakten så bryt den redan nu och hävda ditt utrymme. Annars blir det bara värre.

 

[Lyraolissy]

Testa nästa gång du ser henne när hon börjar dra igång detta ''Åh jag hade en sån bra dag på jobbet/i stallet du ska få höra!'' och låt dig INTE avbrytas.

Annars får du nog bli väldigt klar med henne och verkligen säga åt henne. Hur vet jag dock inte

Du ska ju inte behöva känna att du inte vill gå ut för att någon håller på såhär.

En pessimist är en som sprider dålig energi.
Håller du det inom dig skulle jag känna dig neutral.

Min vän var bara ett exempel av många...
Det är en sån otrolig skillnad på positiva och negativa folk..
Man behöver inte varit med om något negativt för att vara positiv heller.

Det känns som ett grundanlag.

Vissa är helt enkelt jävligt tråkiga typer Medans andra är glatt lagda.

 

[Magiana]

En pessimist är en som sprider dålig energi.
Håller du det inom dig skulle jag känna dig neutral.

Min vän var bara ett exempel av många...
Det är en sån otrolig skillnad på positiva och negativa folk..
Man behöver inte varit med om något negativt för att vara positiv heller.

Det känns som ett grundanlag.

Vissa är helt enkelt jävligt tråkiga typer Medans andra är glatt lagda.

Betydelsen av ordet Pessimism är att ha negativa förväntningar. Det har inget att göra med om man sprider negativitet eller inte.