Vi har åkt långt idag, kanske 35 mil i bil med en sexåring (med ständiga frågan ”är vi framme snart?”) och två ettåringar. Gjorde ett stopp på Max, på vägen. Gick över förväntan bra! Lite gnälligt i slutet men inget skrik! Nu är vi massa vuxna som kan hjälpas åt, så nu sitter jag på toa i lugn och ro 
Samma unge som kunnat panikgråta för att pappan lämnar rummet, trots att jag håller i honom... Väldigt tacksamt att få en sån reaktion nu, eftersom småsyskonet är beräknat att födas inom mycket kort och då blir jag nog tyvärr för tråkig för att ha en chans att konkurrera med pappan igen på ett tag.