Vad gör vi? Kids edition - del 4

[Imogen]

Alltså nej.

Absolut att barn behöver vägledas i och lära sig om hur ens handlingar påverkar andra. Det är inte samma sak som att barn måste lära sig att be om ursäkt, och definitivt inte på vuxnas befallning. Blir ju om något bara kontraproduktivt.

Jag hade blivit mycket upprörd om någon hade försökt tvinga mitt barn att be om ursäkt. Än värre om personen inte ens är helt säker på vad som skett. Här är det dessutom en situation med små barn och bollar. Få sexåringar har fantastisk bollkontroll

Sen är det ju självklart mycket lättare att vara efterklok än att hantera en sån situation med nya bekantskaper där och då!

Måste revidera mitt inlägg lite blev lite konstigt där i början. Såklart ska barn lära sig be om ursäkt också (efter ålder). Det jag skulle skriva var att det inte finns någon anledning att lära dem det genom att tvinga dem.

 

[Kilauea]

Ledig söndag i härligt vårväder. Ungarna håller på att "laga mat" i sin restaurang ute och jag har lovat vara kund. Alltid lika spännande få höra vad som serveras.

 

[VLMF]

I eftermiddag kommer min familj hem igen! 6 dagar borta blev det. Jag är utsövd och utvilad, trädgården är ikapp, hemmet är ikapp och jag har till och med hunnit gå på Kallis, slappa och lata mig. Har inte "aktivt" saknat dem men nu längtar jag till att få pussa och krama på barn och make.

 

[Midsommarblomster]

Det verkar som om någon högre makt förstod att både vi och barnens ork hängde på en skör tråd i alla sammanbrott, för nu har vi haft en riktigt behaglig vecka. Det blev kanske en urladdning. Jag har haft mycket känslor. Ena dagen känns allt så tungt och andra dagen är det bara kramar, pussar, ”Min mamma!”, syskonkärlek och fnitter. Så undrar man hur man någonsin har kunnat tycka att nåt är svårt helt plötsligt. En känsla man får minnas när berg- och dalbanan rullar vidare sen. Men just nu njuter jag. Av barnen, av bättre nätter, av hur långt vi kommit.

I helgen fyller sonen 2 årNu börjar det bli en tid sedan vi hade bebis. Jag saknar hur han sov på min bröstkorg jämt. Små snusande andetag. Men det är fantastiskt att få se hur han börjar bli en lite pojke som börjar prata oproportionerligt mycket om T-rex.

 

[FeatherCloud]

Barnen kom till mig igår, efter 6 dagar med sin pappa. Vi åkte till stan på äggjakt och lekplatslek. Lilla E känns plötsligt så himla stor, hon resonerar och pratar i långa(!) meningar med olika resonemang, har inte direkt några utbrott längre och har liksom nått ett stadium där jag inte behöver passa och vakta hela tiden... hon är ju snart 4, absolut ingen bebis längre och det märks verkligen.

Hon är fortfarande inte blöjfri men hemma kan hon säga till och kissa på toaletten. På utflykt... not so much. Igår sa hon till två av tre gånger men så fort hon ska kissa på ny plats verkar det låsa sig och inget kommer. Sen leker hon två minuter och kissar i byxorna istället... Har ingen toaring eller potta som är enkel att ta med och då blir det att jag behöver hålla för att hon inte ska trilla i och det verkar störa henne. Vet inte om jag ska köpa något eller bara härda ut Men har förträngt hur bökigt det är att behöva packa med typ 4ombyten. Fortfarande lite för kallt att ha klänning utan byxor också...

 

[FeatherCloud]

Morgonen började iallafall med en kramhög i soffan. Jag var uppe tidigt utifall att hantverkarna skulle komma idag, Lilla E tassade ut och sa "Det är morgon. Då vill jag ha dig mamma!" och smälte in i min famn. Strax efter uppenbarade sig storebror och kröp upp intill. Gos

 

[julgrisen]

Ja nej men morgnar med två fyraåringar får en att göra saker man inte trodde man skulle göra, idag hämtade jag ett glas vatten och hällde över deras cykelsadlar eftersom jag gjort det oförlåtliga misstaget att torka deras sadlar själv när det såklart var de som skulle göra det. Den första reaktionen var att även detta var fel eftersom jag skulle få det att regna på sadlarna men efter en stund kunde det ändå godkännas som tur var.

 

[FeatherCloud]

Ja nej men morgnar med två fyraåringar får en att göra saker man inte trodde man skulle göra, idag hämtade jag ett glas vatten och hällde över deras cykelsadlar eftersom jag gjort det oförlåtliga misstaget att torka deras sadlar själv när det såklart var de som skulle göra det. Den första reaktionen var att även detta var fel eftersom jag skulle få det att regna på sadlarna men efter en stund kunde det ändå godkännas som tur var.

Man känner sig ju mer eller mindre knäpp ibland, men man har ju också insett att lägga sig platt-metode. är det absolut enklaste sättet att undvika härdsmälta

 

[BusBarro]

Neeeej. Nej, det kändes inte bra i magen rent spontant? Jag hade nog blivit upprörd. Barn behöver absolut lära sig att vara försiktiga så man inte gör illa varandra men att skälla och tvinga att säga förlåt flera gånger låter himla aggressivt. Barn leker, ibland händer saker. Idag i gympasalen släppte våra vänners barn ett rep så det svingades och träffade dottern i ansiktet. Hennes mamma sa ”Oj, du måste vara försiktig!” och det räckte gott och väl i just den här situationen. Att skälla ut ett barn för att hen råkar träffa någon olyckligt i leken känns jättekonstigt för mig. Jag förstår att det måste ha varit jättesvårt i situationen att hinna bedöma vad man tycker och även kunna säga nåt. Men om du vill kan ni ju alltid göra det i efterhand.

Just i det tillfället när det hände blev jag nog så förvånad att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Sen när vi pratade om det jag och mannen hemma på kvällen kände vi båda att det inte var okej och tänkte tvärtom, hur det hade varit om det hade varit något av deras barn. Inte hade vi skällt ut dem tills de grät.
Nu såhär i efterhand tycker jag pappan gick på alldeles för hårt och jag kommer säga till om det blir att vi träffas igen, vilket jag inte känner mig så sugen på just nu tyvärr.

Alltså nej.

Absolut att barn behöver vägledas i och lära sig om hur ens handlingar påverkar andra. Det är inte samma sak som att barn måste lära sig att be om ursäkt, och definitivt inte på vuxnas befallning. Blir ju om något bara kontraproduktivt.

Jag hade blivit mycket upprörd om någon hade försökt tvinga mitt barn att be om ursäkt. Än värre om personen inte ens är helt säker på vad som skett. Här är det dessutom en situation med små barn och bollar. Få sexåringar har fantastisk bollkontroll

Sen är det ju självklart mycket lättare att vara efterklok än att hantera en sån situation med nya bekantskaper där och då!

Nej men så kände vi också efter att vi hade smällt situationen och landat i våra tankar.

 

[Midsommarblomster]

Just i det tillfället när det hände blev jag nog så förvånad att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Sen när vi pratade om det jag och mannen hemma på kvällen kände vi båda att det inte var okej och tänkte tvärtom, hur det hade varit om det hade varit något av deras barn. Inte hade vi skällt ut dem tills de grät.
Nu såhär i efterhand tycker jag pappan gick på alldeles för hårt och jag kommer säga till om det blir att vi träffas igen, vilket jag inte känner mig så sugen på just nu tyvärr.



Nej men så kände vi också efter att vi hade smällt situationen och landat i våra tankar.

Jag tänkte faktiskt på dig igår när jag lyssnade klart på ”Barn som bråkar” som jag fick tips om i en annan tråd, för de pratade just om att tvinga barn att säga förlåt och hur kontraproduktivt det är. Jag förstår att du inte är så sugen på att träffa den pappan igen.

 

[Midsommarblomster]

Ja nej men morgnar med två fyraåringar får en att göra saker man inte trodde man skulle göra, idag hämtade jag ett glas vatten och hällde över deras cykelsadlar eftersom jag gjort det oförlåtliga misstaget att torka deras sadlar själv när det såklart var de som skulle göra det. Den första reaktionen var att även detta var fel eftersom jag skulle få det att regna på sadlarna men efter en stund kunde det ändå godkännas som tur var.

En betydande del av min vardag just nu går ut på att få sonen att tro att han väljer själv. Idag ville han absolut inte ha tröjan med bilen på, som jag tagit fram. Han kastade den på golvet och skrek ”Inte bilen!”. Så jag sa att han kunde följa med till tvättstugan och välja vilka kläder han ville ha, och han sprang glatt med. Efter att ha rotat bland den rena tvätten ett tag säger han ”Bilen!”. ”Jaha, bilen, men den ligger i vardagsrummet”, så han springer dit och hämtar tröjan. ”Bilen, vill ha bilen!”, ”Jaaaaaa men vilken bra idé med bilen!”

 

[Palermo]

Jag tänkte faktiskt på dig igår när jag lyssnade klart på ”Barn som bråkar” som jag fick tips om i en annan tråd, för de pratade just om att tvinga barn att säga förlåt och hur kontraproduktivt det är. Jag förstår att du inte är så sugen på att träffa den pappan igen.

Jag minns hur obehagligt det kändes när vuxna gjorde så, och då var det ändå aldrig mina föräldrar. Kanske min mormor, andras föräldrar, kanske lärare. Och jag mådde så dåligt att jag minns det bara av att se andra barn utsättas för det när jag själv var barn. De vuxna som gör så, upplevde de inte det obehaget? Eller tror de att det var ett så att säga "utvecklande" obehag?

 

[BusBarro]

Jag minns hur obehagligt det kändes när vuxna gjorde så, och då var det ändå aldrig mina föräldrar. Kanske min mormor, andras föräldrar, kanske lärare. Och jag mådde så dåligt att jag minns det bara av att se andra barn utsättas för det när jag själv var barn. De vuxna som gör

Ja det är någon form av skrämseltaktik, känsla av makt? Tror inte de vuxna som hade detta beteende kände att det var dåligt.

Jag ska inte ljuga, vi har absolut sagt någon gång till våra barn att de ska be om ursäkt om det gör någon illa eller liknande, men skulle aldrig tvinga fram en ursäkt på det sättet. Det är väl mer att man vill att barnen ska känna en ödmjukhet och att alla kan göra fel vare sig man är barn eller vuxen.

 

[Midsommarblomster]

Jag minns hur obehagligt det kändes när vuxna gjorde så, och då var det ändå aldrig mina föräldrar. Kanske min mormor, andras föräldrar, kanske lärare. Och jag mådde så dåligt att jag minns det bara av att se andra barn utsättas för det när jag själv var barn. De vuxna som gör så, upplevde de inte det obehaget? Eller tror de att det var ett så att säga "utvecklande" obehag?

Jag har inte varit med om att någon gjort så mot våra barn, däremot ser jag med jämna mellanrum föräldrar som gör så mot sina egna. I de fallen tror jag i ärlighetens namn att det är en markering mot det andra barnets föräldrar, som blivit skadat eller ledsen. Man vill visa att man såg vad som hände, och att man inte är en ”slapphänt förälder” som låter sina barn löpa amok och göra illa andra. De vill göra rätt för sig genom att visa att det som hände inte var okej. Mycket bättre hade ju varit att gå fram till barnet som gjort sig illa och kolla om allt är okej.

Pappan i det här fallet vette tusan. Det låter som att hans dotter är en öm punkt som han fått för sig att skydda mot allt i världen som någon form av arg björnpappa. Eller så är det hans sätt att visa henne att ingen får skada henne och komma undan med det.

 

[Midsommarblomster]

Ja det är någon form av skrämseltaktik, känsla av makt? Tror inte de vuxna som hade detta beteende kände att det var dåligt.

Jag ska inte ljuga, vi har absolut sagt någon gång till våra barn att de ska be om ursäkt om det gör någon illa eller liknande, men skulle aldrig tvinga fram en ursäkt på det sättet. Det är väl mer att man vill att barnen ska känna en ödmjukhet och att alla kan göra fel vare sig man är barn eller vuxen.

Det kan ju vara helt oigenomtänkt också i stundens hetta. Han blev arg, kunde inte kontrollera sig och upprepade vad han fick höra när han var barn.

Mest effektivt om man vill lära barn att be om ursäkt är nog att göra det själv vid varje tillfälle som det kan vara på plats. Till sin partner, till barnen osv. Barn härmar.

 

[Blyger]

Hälsar på hos en kompis. Tre ungar i åldrarna 7 månader - 2 år. Totalt kaos
(Alltså en är min två är hans, min stora är i skolan).

 

[julgrisen]

Man känner sig ju mer eller mindre knäpp ibland, men man har ju också insett att lägga sig platt-metode. är det absolut enklaste sättet att undvika härdsmälta

Ja men eller hur, tyvärr tar det fortfarande ibland lite för lång tid för mig att komma ihåg att det är så jag behöver tackla det

 

[BusBarro]

Det kan ju vara helt oigenomtänkt också i stundens hetta. Han blev arg, kunde inte kontrollera sig och upprepade vad han fick höra när han var barn.

Mest effektivt om man vill lära barn att be om ursäkt är nog att göra det själv vid varje tillfälle som det kan vara på plats. Till sin partner, till barnen osv. Barn härmar.

Verkligen, det kan det mycket väl ha varit.

Jag har inte varit med om att någon gjort så mot våra barn, däremot ser jag med jämna mellanrum föräldrar som gör så mot sina egna. I de fallen tror jag i ärlighetens namn att det är en markering mot det andra barnets föräldrar, som blivit skadat eller ledsen. Man vill visa att man såg vad som hände, och att man inte är en ”slapphänt förälder” som låter sina barn löpa amok och göra illa andra. De vill göra rätt för sig genom att visa att det som hände inte var okej. Mycket bättre hade ju varit att gå fram till barnet som gjort sig illa och kolla om allt är okej.

Pappan i det här fallet vette tusan. Det låter som att hans dotter är en öm punkt som han fått för sig att skydda mot allt i världen som någon form av arg björnpappa. Eller så är det hans sätt att visa henne att ingen får skada henne och komma undan med det.

Har tyvärr sett andra tendenser hos den här pappan och när jag umgåtts själv med mamman säger hon saker som får mig att tänka om hennes man verkligen är snäll mot henne. Absolut inte fysisk på något sätt, men mer psykiskt. Dessutom verkar hans "uppfostringsstil" vara åt det hårdare hållet. Han berättade att deras 4-åriga dotter varit på en aktivitet där istället för att lyssna på ledaren, sprungit och busat. Och på vägen hem från aktiviteten hade de sagt till dottern att hon varit dum och att de var besvikna på henne, varpå hon blivit ledsen och gråtit. Jag blev lite fundersam, säga att man är besviken på en 4-åring för att hon busat...
Men han kanske tyckte vi var "slapphänta" som inte tog tag i situationen direkt och tillrättavisade vår son.

 

[Midsommarblomster]

Verkligen, det kan det mycket väl ha varit.



Har tyvärr sett andra tendenser hos den här pappan och när jag umgåtts själv med mamman säger hon saker som får mig att tänka om hennes man verkligen är snäll mot henne. Absolut inte fysisk på något sätt, men mer psykiskt. Dessutom verkar hans "uppfostringsstil" vara åt det hårdare hållet. Han berättade att deras 4-åriga dotter varit på en aktivitet där istället för att lyssna på ledaren, sprungit och busat. Och på vägen hem från aktiviteten hade de sagt till dottern att hon varit dum och att de var besvikna på henne, varpå hon blivit ledsen och gråtit. Jag blev lite fundersam, säga att man är besviken på en 4-åring för att hon busat...
Men han kanske tyckte vi var "slapphänta" som inte tog tag i situationen direkt och tillrättavisade vår son.

Det verkar som att den här pappan har en del att lära sig. Jag tror att många föräldrar baserar sitt föräldraskap på hur det var när de var barn, utan att reflektera närmare över om det var bra eller inte. Man tror att barn behöver disciplineras för det är vad man själv fick lära sig. Jag har sett att det går en del snack i sociala medier om att ”break generational trauma” och det är kanske lite vad det här handlar om, är min gissning. Men första steget är ju att ens fatta att man gör fel och det är väl det svåraste.

 

[Palermo]

Ja det är någon form av skrämseltaktik, känsla av makt? Tror inte de vuxna som hade detta beteende kände att det var dåligt.

Jag ska inte ljuga, vi har absolut sagt någon gång till våra barn att de ska be om ursäkt om det gör någon illa eller liknande, men skulle aldrig tvinga fram en ursäkt på det sättet. Det är väl mer att man vill att barnen ska känna en ödmjukhet och att alla kan göra fel vare sig man är barn eller vuxen.

Ja, prata om hela grejen med ursäkter och förlåtande attityd ingår ju i uppfostran. Man kan till och med informera (tillräckligt mogna) barn om att en ursäkt ibland är på sin plats även om man inte riktigt känner sig så. Men pressa fram det? Som att visa att man dresserar sina barn framgångsrikt?