Vad har ni för häst och Varför?

[Fideli]

Travare har jag också haft funderingar på. Men hör om så mycket problem med rygg,ben och stelhet. Tycker du att det är en överdrift? Ställer människor för höga krav för fort i ridningen eller är det vanligt med skador från travet ? Man kan också tycka att håller dom för så pass hård träning borde de hålla för ridning?
Tycker dom verkar ha en sån härlig vilja att vara till lags och arbeta och de jag träffat har varit supersupersnälla i all hantering.

Min förra häst var en kallblodstravare som inte höll för travet, han blev halt gång på gång vid snabbjobb och kom aldrig ens till start, utan såldes som ridhäst när han var fyra. Jag hade honom tills han var 20 år och hade inga som helst problem med varken rygg eller ben förrän han var 17 år, då fick han problem med framknäna, det gick ändå att hålla hyfsat i schack, men vid 20 års ålder hade han även fått pålagringar på båda framkotorna och fick somna in. Vi tränade och tävlade en hel del hoppning och även lite fälttävlan. Jag var inte så kunnig vad gällde hållbarhetsträning på den tiden, med den kunskap jag har idag, hade jag ridit och tränat lite annorlunda och då kanske han hade hållt ännu längre.

I mitt stall står det även en 31-årig kallblodstravare, som var mycket framgångsrik på travet tills han var 7 år, då han fick en knäskada som satte stopp för karriären. Han opererades och såldes som ridhäst. Nuvarande ägare har väl haft honom i ca 15 år och under den tiden har han varit frisk och kry, förutom att han en dag skadade ett öga så svårt att det fick opereras bort. Nu är han dock pensionerad och lullar bara omkring på gården.

Jag har ridit många kallblods- och varmblodstravare och har aldrig upplevt någon som stel! (Har dock ridit många halvblod som varit stela.) Men om en häst ska svänga när de har skaklar på sidorna så kan de ju förstås inte böja på kroppen, så är de inkörda så har de ju lärt sig att svänga med rak kropp, men jag tycker att de flesta förstår på nolltid hur man kan svänga när man har ryttare på ryggen. Sedan har jag ridit några varmblodstravare som har haft problem med balansen och svårt att hålla koll på benen, men det har varit hästar som varit väldigt höga och långbenta, så den typen kan man ju undvika.

Viljan att göra rätt och vara till lags är helt otrolig! Den kan dock leda till att hästen blir orolig och stressad om den inte förstår vad den ska göra, min skenade många gånger i början för att han trodde att han gjort något fel...

 

[TheRedLightning]

Ja otroligt speciella. Känns som man får det bästa av allt. Hållbarheten, coola temperamentet men ändå massa energi och arbetsglädje. Rekomenderas varmt

Kanske blir det om jag köper en till häst efter den jag har, återstår att se.

 

[Elisha]

Jag har en frieser/tinker. Udda korsning kan man tycka kanske, det tyckte även jag när uppfödaren mailade på min annons. Hon är dock perfekt för mig. En otrolig inställning till arbete, mycket energi och lite nerv men håller sig alltid i skinnet, mycket utstrålning och kommer bli en trevlig hobby/dressyrhäst. Hennes temperament och inställning är det absolut bästa. Alla hennes syskon verkar ha fått samma utseende och temperament även om korsningar alltid är en chansning, såklart! Har sett liknande korsningar som sett helt annorlunda ut.

Såhär ser min ut iaf. 2 år visserligen, så det är min uppfattning hittills.

 

[Bluefish]

Jag ville ha en liten robust allroundhäst som hade potential att utvecklas inom dressyr. Köpte en korsning frieser/knabstrupperponny som föl. Hon blev lite liten men i övrigt vad jag ville ha.

 

[Cilva]

Jag har en curly, det var lite av en slump att jag tog hem den (var tvungen att avliva en och tänkte efter en sommar att ska jag nu verkligen bara rida de två som var kvar). Det har varit rätt mkt motvind men även en hel del prisrosetter (i olika westerngrenar). Skulle nog kunna tänka mig en till, jag har lärt mig mycket av den här.

Nästa är en kallblodstravare som jag skaffade som ny körhäst när nordsvensken vi hade innan fick avlivas. En rolig och för det mesta arbetsvillig häst som jag mest rider. Har däremot en hel del åsikter om hur skänkelhjälper fungerar så det har varit och är en lång väg att vandra. Tycker om att driva kor och renar så det gör vi vid tillfälle.

Den sista är en quarterunghäst. Inte inriden än men tanken är att det ska bli en rolig ridhäst med lite bättre förutsättningar än de andra två har.

Även jag har haft en varmblodstravare som jag såg att det diskuterades tidigare i tråden. En av de mest skadefria hästar jag haft (den och curlyn ligger i topp) som sprang runt i skogen ur form med mig i fjorton år tills ett gaffelband satte stopp vid 21 års ålder. Den var dock lite speciell mellan öronen vilket kunde ställa till det på andra sätt.

 

[Blimblom]

Jag har en korsning, mamma fjording/ardenner/ett gäng ponnyraser och pappan angloarab.

Var inte ute efter en viss ras när jag letade häst, även om jag gärna ville ha ett kallblod, utan en trygg individ som passade mig som är lite feg.
Fördelar är att han för det mesta är just väldigt trygg, han är lättlärd (på både gott och ont), väldigt nyfiken, snäll och go! Lagom framåt för mig (=han är lite mer åt det lata och långsamma hållet ) Han är obrydd om jag gör saker fel, och hans protester är rätt snälla så att jag som fegis klarar upp det.

Negativt är att när han väl blir rädd ordentligt, då sticker hellre iväg i galopp än att tex frysa fast och kolla på saker (vilket väl iofs är normalt för ett flyktdjur). Nu händer det inte ofta, och han lugnar sig fort efter och har aldrig kommit så värst jättelångt, men jobbigt när det händer.

Jag rider western och har testat på lite olika saker med honom, trail, western horsemanship, kossor, barrel racing, pole bending. Han är ju ingen välutbildad quarter och jag är ingen duktig ryttare så, men vi tränar på och gör så gott vi kan och har skoj!

 

[mollyphlox]

Vad har ni för ras/hästtyp och varför har ni just den häst ni har?
Fördelar och nackdelar med er häst?
Letar efter en andra häst och är dagligen inne på annonssajterna och flera raser har jag faktiskt aldrig ens varit i närheten av trots livslångt hästintresse

Jag har en fjording, en valack som blir 7 år i sommar och jag har haft honom i snart två år. Köpte honom av uppfödaren som jag varit bekant med i över 10 år. Kände till både hästen och rasen sedan tidigare, jag har bl.a. ridit mormodern till min häst, sett mamman i arbete och träffat min valack som föl/unghäst. Så jag visste lite vilken typ av häst det var frågan om samt att uppfödaren är seriös och kunnig.

Jag hade tidigare ett halvblod, men han var för svår och känslig för mig i ridningen även om det var en trevlig häst i övrigt. Sålde halvblodet efter att jag haft honom i ett år, jobbat med lektioner och haft hjälp men insåg att mina egna kunskaper inte räckte till och det var ett klokt beslut. När halvblodet såldes åkte jag till en bekant som hade fjordvalacken i skolning inför försäljning och provred, en vecka senare blev han min.

Fördelar: otroligt snäll och trevlig häst, skulle aldrig bitas eller sparkas, man kan känna sig trygg kring honom. Glad och positiv till det mesta. Behöver inte en massa kraftfoder och tillskott (=billigt). Förmånlig försäkring, har varit frisk, bara nån liten hälta och småsår. Fungerar bra på lösdrift, kan gå i blandad flock utan problem. Lugn och snäll att rida, inga olater, ingen häst som sticker/blir rädd för allt/flyger i taket/bockar mycket. Lättlärd och smart. Mångsidig, tycker om ridning/promenader/tömkörning, det mesta

Nackdelar: Kan vara riktigt envis när han lägger den sidan till. Smart och lär sig saker ”i misstag”, gäller att vara konsekvent både i ridning och hantering. Inte helt trafiksäker ute. Kan ibland sura mot andra hästar i hagen och vakta sina kompisar, rätt ranghög. Lättfödd, kan inte gå på fri tillgång och ska inte ha kraftigt bete sommartid.

 

[Similitude]

Jag har haft många olika raser genom åren. Ponnyer, Travare, Arab, Kallblod, Halvblod, men en dag fick jag låna ett Quartersto som var nyimporterad från USA och då vart jag fast. Så idag har jag en Quarter som har tävlat internationellt inom reining men som just nu är mammaledig. Jag kommer aldrig att ha någon annan ras än Quarter, meeeen jag är mycket förtjust i PRE/Lusitano och Morgan.

 

[FengurLaugar]

Jag har två islandshästar. Har aldrig haft en stor häst faktiskt utan började med shettis, sen welsh och sen har det varit islandshästar bara sen 20 år tillbaka. Syrran hade en haflinger några år som även jag red och det är en ras jag skulle kunna tänka mig igen

Men jag kommer aldrig kunna nöja mig med bara tre gångarter så islandshästarna kommer alltid finnas kvar Otroligt bra psyke, robusta, energiska och otroliga allsidiga! Jag både dressyrar, hoppar, renodlar gångarter, kör och lallar i skogen med mina hästar. Maken och barnen rider också ibland.

Om jag skulle nämna någon nackdel så är det väl att fyra eller fem gångarter rätt lätt kan förvandlas till 15 gångarter Men det är en del av charmen och jag gillar den utmaningen och jag har lärt mig otroligt mycket av att ha hästar med extra gångarter och om hur man ska träna alla de olika för att de ska bli starka och väl separerade.

 

[Piraja]

Welsh cob tycker jag är fina också. Men verkar vara få till salu. Så jag gissar att dom är ganska dyra att köpa som sällskaps och skogsmullehäst

Jo de flesta kostar ju en slant och det är härliga hästar som regel. Min Lilly är mycket vacker men i den tyngre skalan jämfört med andra stammar.

 

[Dressyrtjejen_97]

Är dressyrryttare på Lättklassnivå. Har en övervuxen irländsk korsning(sponny) född i Sverige (moderlivsimport!) som enligt uppgift ska vara 50% IC, 50% korsningsponny - 25% connemara, 12.5% ospec. fullblod och 12.5% welsh mountain.

Att det blev just han var en slump. Började jobba extra i ett stort stall i januari 2015 då stallchefen skadat sig och jag hade gemensamma kontakter med dessa stallägare (som tipsade mig om jobbet). Fick då också rida deras ena häst (H.H). Detta funkade dock så bra, i kombination med att ägarna hade lite tidsbrist, så att jag i april 2015 fick bli fodervärd på honom. Var det t.om. julen 2016, då jag köpte loss honom.
Hans märkliga korsning (läs: "andrasorterings irländsk korsningsponny") till trots är han dock gediget utbildad i flertalet grenar; MsvC+ dressyr, LB hoppning, H90 FT, LB WE och grundligt inkörd.
Att han kom in i mitt liv vid den tidpunkt han gjorde, var en ren slump, men att jag ville ha en lite "äldre" läromästare som första häst visste jag sedan innan. Och det fick jag, med råge.

 

[Kiwifrukt]

Jag har en new forest och en shetlandsponny. New foresten har jag för att jag blev helt handlöst superförälskad i henne redan som föl, men för mig som är ganska liten är det en ras och storlek som passar bra. Shettisen är mest sällskap, och stallet är så litet att en större ponny inte hade fått plats. Men han rids av ett grannbarn och ska köras in så han går inte och slår dank i hagen.

 

[Lavinia]

Hej!

Jag har en arab, mest för att jag kände när jag provred henne att hon var en häst jag skulle kunna ha riktigt kul ihop med. Snart 10 år senare stämmer det fortfarande. Det jag letade efter var ett sto 4-10 år ungefär, inriden, runt 155 cm hög. Jag tittade på lite allt möjligt inom det spannet (och vissa utanför också).

Sambon har en KWPN-valack, utbildad MSV dressyr, med en riktigt trevlig dressyrstam. Han skulle inte ha en häst alls, och skulle han ha nån skulle det vara en shire eller nåt annat med mycket man och hovskägg, helst en hopphäst också. Vi åkte och provred hästar för att hitta vilken typ av häst han gillade inför en sommar då han skulle hyra häst. Andra hästen vi provade föll vi för, både han, jag och tilltänkta eventuella medryttaren. Och vips hade familjen en häst till. Inte alls vad vi tänkt oss men det har blivit så bra .

Jag skulle inte låsa mig fast vid ras eller typ utan mer hur de är som personligheter. Jag klickade inte omgående med min älskade pärla - men jag kände hur kul vi skulle kunna ha och det räckte för mig. Nu vet jag inte hur jag skulle överleva utan henne. Sambon klickade med en häst som inte alls var av den typen vi trodde han ville ha. Den perfekta hästen kan vara en helt annan än den man tänker sig. Har man bara vissa grundkrav (inriden, sjysst i skogen, lätthanterad, någorlunda bra kropp för det man tänker sig ha den till tex) så brukar resten lösa sig.

/L

 

[Lavinia]

Ahh...

Missade negativa saker med våra hästar.

Arabtjejen är en riktig divaprinsessa med många egna åsikter. För de som inte är vana kan det bli lite av en kulturkrock - jag låter henne mest hållas och "lurar" henne att göra som jag vill. Utöver det är hon väääldigt hungrig - men det är knappast rasspecifikt. Hon tycker heller inte om att man trycker på hennes mage med tex skänklar - då studsar hon på bakbenen i protest (efter att först varnat med sura miner och kast med huvudet). Hon har också ett extremt svårt sadelläge.

Valacken - nackdelar... När han blir stressad visar han det som frustration och kan bli lite jobbig att hantera - fast då brukar det räcka med en sockerslick så är han lugnare igen. Han har också fått för sig att han är hingst - vilket såklart blir jobbigt när jag har ett sto. Just nu håller vi på att långsamt sätta igång honom efter skada - han har stått i sjukhage sen December och vi kan ändå leda honom på hans dagliga tur i grimma och grimskaft. Jag har svårt att hitta några riktigt jobbiga nackdelar med honom - kanske att han älskar att bli kliad så det tar evigheter i stallet numera ;-).

 

[Magnum]

Jag har mina hästar för att det nog bara blev så.
Särskilt den första/nu gamla och numera pensionär. Men han var en perfect match och jag har lärt mej så sjukt mycket av den hästen.
En nätt liten stor häst.

Den andra är av samma storlek men maffigare. Bra mycket känsligare och ett helt projekt bara i ren uppenbarelse. Men väldigt rolig!
Passar mej bra rent personlighetsmässigt.

Båda hästarna är snälla, jättesnälla tom. Men det är m y c k e t häst. Inget att bara lulla runt med.

Jag har egentligen mycket större ambitioner än hästmaterial rent ridmässigt
Även om de passar perfekt i övrigt..
Men jag sitter inte i sjön, jag lär mej massor även av den jag har nu
Det är dock inga raser jag antagligen kommer välja igen (travarkorsningar)

 

[carlssonpataket]

Har en korsning SWB/new forest. Supertrevlig! Snygg modell och trevlig ridbarhet iom SWB men ändå ponnyponny

 

[Bison]

Jag har en liten irländare som är 7 år.
Han ser trygg och stadig ut men är en riktigt räserponny
Han är alltid glad och positiv, orädd och väldigt framåt. Bra galopp, mycket tryck i språnget och väldigt lättlärd.

Det negativa är att bromsen fungerar lite sådär ibland och han har svårt att vänta. Men det kommer ge sig med mer utbildning.

Har köpt honom av en kompis som jobbar hos Anna Hassö, direkt när hon fick hem honom sa hon att det var en häst för mig och det stämde verkligen. Var kärlek vid första ögonkastet

 

[Gimlan]

Har islandshäst, den senaste har ständigt gasen i bott, skitglad för jämnan, supersnäll, arbetsvillig - bromsen kärvar ibland...

 

[Esset]

Har 2 fullblod och det är nog för det är de enda rasen som jag hållt på med. Gillar känsligheten.

 

[miumiu]

Har en varmblodstravare som gått på travet fram tills han kom till mig förra sommaren.

Har ridit mycket varmblod tidigare och gillar rasen, gillar att dom oftast är välhanterade, modiga och arbetsvilliga. Gillar också att dom flesta har lite motor. Nu är min häst märkligt nog inte särskilt lik någon utav dom travarna jag ridit innan, men jag fastnade ändå för honom direkt när jag provred, det klickade liksom. Då var han helt oskolad.

Nackdelar med travare kan väl vara att om du köper en som inte har gått som ridhäst så får du ju vara beredd att lägga ner tid och hårt arbete på omskolningen. Man vet ju liksom inte riktigt vad man får då heller, min häst hade ex aldrig galopperat med ryttare tidigare så jag visste ju inte om han skulle har lätt eller svårt för galoppen. Har dom gått på travet är det i regel ganska vanligt att dom är påtagligt oliksidiga har jag förstått det som (min herre är det ex). Sen skulle jag aldrig vilja sälja min häst med tanke på hur "andrahandsmarknaden" ser ut. Som tur är har hans tidigare ägare, uppfödare och tränare sagt att han är välkommen tillbaka om jag av någon anledning inte skulle kunna ha kvar honom.