Jag har åxå lätt att ta till gråt. Det är så jäkla jobbigt. Och än värre är att folk tar för givet att man är ledsen och mår dåligt hur mycket man än bedyrar att det inte är så.
Räcker upp en hand kan hända mig med. Kanske inte lika uttalat som ni andra jag sett skriva det. Men jag kan bli så arg att jag grinar när jag blir pressad på fel sätt i främst jobbsituation.
Delvis knapplån: En mer ingående förklaring,.
Jobbar operativt med ganska här och nu problem. Har ibland flera personer som behöver information och stöd och rycker i mig i både telefon och står bredvid.
Jag gillar den biten och andra säger att jag brinner för det.
Men när någon samtidigt vill få frågor besvarade gällande varför vi inte lyckats på föregående skift så fort jag då får en andningspaus och framförallt att de står bredvid kan jag bli "vansinnig." Anser att de ifrågasätter om de inte nöjer sig med mina första svar. Speciellt eftersom jag inte har alla svaren och inte ens borde förväntas ha det.
Förmodligen eftersom mitt här och nu kan påverka många människor.
Häromdagen hände något som bara hänt 2ggr på två år i då extremt pressad situation. Då reagerade jag med gråt pga ilska och säga åt min chef att han måste lämna rummet.
Men då handlade det om att klara samla mig och öht göra det som krävdes.
Reagerade aldrig så starkt som yngre.
Men kanske beror det på den psykiska ohälsan jag upplevt sedan dess men nu känner mig välfungerande efter. Men spår har det ju lämnat såklart.
Men sedan har det också varit turbulent i ledningen för oss på alla nivåer och att göra på detta vis blivit vanligare. Speciellt just eftersom chefer byts hela tiden och de knappt hinner börja förstå den komplexa verksamheten innan de slutat.
.
