Ja det är ju där i ditt sista stycke som man upplever diskrepans. Att det inte är utförandet och dess kvalitet som bedöms, utan att hästar med sänkt rygg, som tappar takten, som sätter ner framhovarna före bakhovarna i piaff, som har tredje nackkotan högst och nosen långt bakom lodplan, med gapande munnar och piskande svansar och ryttare som flänger hit och dit får 7or och 8or på bedömningspunkterna. Det är inte utförandet som belönas utan hästens ”potential” och ”flashighet”, och i viss mån ryttarens namn.Jag kanske läser lite slarvigt men jag uppfattar det som att du menar att dressyr inte längre är till för hästen utan blivit en ren bedömningssport?
Och det stämmer ju inte. Dressyrträningens syfte är ju fortfarande, och ska alltid vara, att gymnastisera och bygga upp hästen så att den kan bära oss ryttare med så lite slitage som möjligt, och få hästen att vilja samarbeta med en. Hur härligt är det inte när det känns som hästen faktiskt läser ens tankar och lätt gör det man begär
När det sedan gäller att vinna tävlingar så ligger ju den hästen före som kan utföra allting med mer kvalitetet än konkurrent/erna. Det känns inte som särskilt konstigt?
Fanns en del som nöp in i sidan med sporren regelbundet, så skinnet trycktes in, inte snyggt och dåligt av kommentatorerna att inte påpeka detta.
Hur kan man utgå från något som inte finns eller visas?
Ja precisJag kanske läser lite slarvigt men jag uppfattar det som att du menar att dressyr inte längre är till för hästen utan blivit en ren bedömningssport?
Och det stämmer ju inte. Dressyrträningens syfte är ju fortfarande, och ska alltid vara, att gymnastisera och bygga upp hästen så att den kan bära oss ryttare med så lite slitage som möjligt, och få hästen att vilja samarbeta med en. Hur härligt är det inte när det känns som hästen faktiskt läser ens tankar och lätt gör det man begär
När det sedan gäller att vinna tävlingar så ligger ju den hästen före som kan utföra allting med mer kvalitetet än konkurrent/erna. Det känns inte som särskilt konstigt?
jag tyckte det lät så på era kommentarer.Ja exakt det här med öppen form är ju också en intressant sak. Jag tänker mig på tygeln, har accepterat bettet osv. En trevlig form. Men dock inte med nosen nära lodplan. Det är en annan egenhet som jag trodde fanns, och om jag läser Dadde Netterqvist verkar han tro att den fanns och att det finns hästar som kan gå i den ändamålsenliga formen hela livet utan att någonsin nå den högre samling som en dressyrhäst på hög nivå kan nå när den är runt 10 årsåldern.
Det är precis det jag tycker är märkligt i resonemanget, man utgår från någon slags "bedömd grundkvalitet".
Det jag är orolig för är att det blir en fördomsfull och begränsande bedömning - domaren "bestämmer sig" för nivån tidigt och jag tror det är svårare att gå upp från den om man redan bestämt sig. Jag kan förstå att man rationaliserar för att hinna döma, men när man sätter upp den metoden som modell ser jag att det kan bli problematiskt. Men visst begriper jag att det blir karbonpapper på "avdraget" om samma fel görs i alla bedömningsgrupper, det är ju inte konstigt i sig. Men då ska det vara just det - den här svagheten finns rakt igenom. Sen tänker jag att samma svaghet faktiskt påverkar olika bedömningsgrupper olika? En häst kanske har fina, raka ökningar där den kommer tillbaka fint utan att ramla framåt, men dåliga skolor - ska den då hållas nere även där den faktiskt utför rörelsen bra? Den är ju troligen oböjlig även i ökningen, men det syns inte där. Hur ska det påverka?
Nej jag menade ditt resonemang, hur kan någon utgå från en 10:a när det inte visas? Klart att domarna utgår från en bedömd visad utbildning och är det för programmet inte bättre än 6 då ligger domaren runt det.
Ja så är det ju! Domaren måste för varje rörelse/bedömningspunkt betygsätta det som de ser där och då. Inte något "vad kan det här bli" eller "den var väldigt fin när den kom in så jag kan inte sänka mer än xx". Sen är ju utgångspunkten för all bedömning att man använder en skala från 0 -10 där 0 är icke utfört och 10 är perfekt. (Sen är ett annat problem att ingen har lyckats definiera vad som är "perfekt" i t ex lätta klasser. Det finns en total målbild, men är den verkligen relevant för låt oss säga ett Lätt B-ekipage?)
Men jag tycker faktiskt du bortser från utbildning och bärighet i detta, ja då även eftergift. Ett medfött luftigt språng måste såklart kunna visas väl av ryttare med styrka och bakbensaktivitet i varierad grad hos hästen.Ja precis
Att talang (en medfödd egenskap) hos hästen är så viktigt att domaren ser en 9 häst komma in och sedan drar av ett poäng från vad en 9 häst borde fått om den skulle ha stått stilla i halten, istället för att bara konstatera att stilla står den inte och det blir 5. Eller att medfött luftiga språng som inte har något med dressyren eller ryttaren att göra ska ge ett större påslag på poängen än lite mindre luftiga språng som kommer av lång träning och muskler.
Men sa inte du att du tyckte domare skulle utgå från en tia? just för att alla skulle få samma utgångsläge ? det är det jag menar är fel för de måste ju utgå från det utgångsläge hästen har, och det är nära ingen som ligger på 10:a.
Ja precis
Att talang (en medfödd egenskap) hos hästen är så viktigt att domaren ser en 9 häst komma in och sedan drar av ett poäng från vad en 9 häst borde fått om den skulle ha stått stilla i halten, istället för att bara konstatera att stilla står den inte och det blir 5. Eller att medfött luftiga språng som inte har något med dressyren eller ryttaren att göra ska ge ett större påslag på poängen än lite mindre luftiga språng som kommer av lång träning och muskler.
(Vilket jag direkt kopplar till filmer på föl som studsar runt i hagen i speciell dressyrtrav helt av sig själva och tänker att -här har ingen dressyr skett ännu onekligen.)
Jag tycker alla ska ha samma utgångsläge, det ska inte vara så att domaren utgår från en åtta på vissa och en sexa på andra. Notera att jag skriver utgångsläge, det är samma som det slutgiltiga betyget. Men domaren måste ha en objektiv blick på det som de ser och ska bedöma. Jag tror det är svårare om man direkt bestämmer sig för att utgå feån en sexa på en häst och en åtta på andra. Särskilt om man sen ser det som att man straffar hästen med ett avdrag för ett fel och avdraget ska vara luka stort. Då får ju kanske sexahästen 5, dvs underkänt, men åttahästen får 7, ett rätt bra betyg för samma fel. Dvs sexahästen måste ligga på sin topp för att ens vara godkänd. Detta betyder INTE att generell kvalitet i utbildningen/mekaniken osv inte ska belönas. Det är en skillnad!
