Vad läser du just nu? Del 8

[Ceta]

Baddaren kom väl ganska många år innan Rosengädda och ja, hon har absolut utvecklats mycket. Men detta är helt självbiografiskt så något helt annat. Magnifikt.

ETA: det var visst bara två år mellan Baddaren och första Rosengädda, sorry! Men ändå, hon blomstrade verkligen med Rosengädda.

Aha, då är jag med! Kom den före Rosengädda kan jag verkligen se utvecklingskurvan
Lagt till den nya i att-läsa-listan!

 

[parellikusken]

Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård. Läst som en referens till ett kommande projekt, men den fångade mig. Vi delar många erfarenheter så kände igen mitt eget liv mycket i boken.
Kommer läsa den igen snart då jag har den som referens.

 

[Lillefrun]

Jag lyssnar på Stora små lögner av Liane Moriarty, jag har gillat hennes andra böcker jag läst men jag har inte kommit så långt än men de känns lovande och jag gillar den, väl värd att lyssnas/läsas om den fortsätter på samma sätt. Jag gillar hennes sätt att beskriva människor och deras relationer.

 

[thoora]

Är halvvägs i Allt jag inte kan säga av Emilie Pine och wow vad bra den är!

Utläst nu och jag tyckte den var helt fantastisk. Det är en essäsamling där författaren skriver om händelser och skeenden som påverkat och format henne. Hon skriver så himla skickligt, avskalat men väcker ändå så mycket känslor. Läs den!

 

[Petruska]

Har precis börjat lyssna på Ester Blenda Nordströms En piga bland pigor. Inläsaren heter Sofia Pekkari och verkar helt underbar!

 

[DressageNerd]

Efter att ha läst att @thoora tyckte att Emilie Pine's bok var bra har jag nu lyssnat på Notes to Self uppläst av Emilie själv. Den var... fin? Känns konstigt att säga om en bok som innehåller så mycket motgångar och utmaningar och orättvisor, men den var faktiskt fin! Skrattade lite under biten med empatitesterna, hela grejen kändes absurd? Fast å andra sidan är hela världen rätt absurd när man tänker efter. Hur som helst, väldigt inspirerande och modig bok.

Sedan har jag läst ut Red Country av Joe Abercrombie. Denna var den av böckerna jag var minst imponerad av, mest för att jag inte riktigt fäste mig vid mer än en av karaktärerna, och en annan karaktär jag hoppats skulle få en större roll var frånvarande under hela historien. Men berättandet höll ändå riktigt hög nivå och bjöd in till både skratt och justified outrage på det där sättet jag tycker är så bra med Abercrombie's berättande. 8/10
Nu har jag tänkt att jag skall läsa hans trilogi som är inriktade mer mot young adults och börjar med boken Half a King.

Jag har även påbörjat 1793 av Niklas Natt och Dag, och har hittills funnit den så pass engagerande att jag somnade i början på kapitel 3. Boken har fått lite utmärkelser och vunnit ett par tävlingar, så jag kan hoppas att den blir bättre om jag ger den lite mer tid, för hittills känns den styltig, pretentiös och övertydlig.
Boken inleder med en scen där författaren faktiskt framgångsrikt väcker mitt äckel och obehag genom att få sin karaktär att simma i en pöl där 1700-talets Stockholm dumpar sitt avskräde, tänk typ en enorm latrin, för att sedan krama om ett lik och svälja lite avskrädesvatten. Än så länge var jag vaken, om än måttligt road.
Sedan fick jag fick genomlida en mycket ingående scen där det rent mekaniskt beskrivs hur en man plockar isär, smörjer och plockar ihop ett urverk, helt utan emotionellt engagemang eller inre dialog, och därefter en scen där en emotionell torterad man äter ångestfyllt, fortfarande helt utan inre dialog eller reflektion. Därefter somnade jag nog...?
Jag ber om ursäkt om jag just halvsågade någons favoritdeckare, kan tillägga att jag är en rätt gnällig typ när det kommer till berättarstil, och att jag definitivt kommer läsa klart boken då jag såklart måste få veta vad som händer med allting. Jag gillar historieperspektivet och hoppas att detta inte bara kommer användas som en gimmick.

 

[mandalaki]

@DressageNerd Deckargåtan i 1793 lämnade mig rätt oberörd och jag hade gärna varit utan det detaljerade våldet. Men tidsskildringen var så spännande.

 

[DressageNerd]

@DressageNerd Deckargåtan i 1793 lämnade mig rätt oberörd och jag hade gärna varit utan det detaljerade våldet. Men tidsskildringen var så spännande.

Hm, jag har inget emot våld så länge det inte blir hela poängen med boken. Blir det någon humor, eller är tonen densamma hela vägen igenom?

 

[mandalaki]

Hm, jag har inget emot våld så länge det inte blir hela poängen med boken. Blir det någon humor, eller är tonen densamma hela vägen igenom?

Humor? Gud nej. Men man lär sig faktiskt mycket om den tiden.

 

[thoora]

@DressageNerd

Intressant med författarinläsning av Pine, hur tyckte du det funkade?

Angående 1793 så kommer du få äckelkänslor betydligt fler gånger under läsningens gång, bara en varning. Jag gillade den och har uppföljaren i läsahögen, men den är speciell.

 

[DressageNerd]

@DressageNerd

Intressant med författarinläsning av Pine, hur tyckte du det funkade?

Angående 1793 så kommer du få äckelkänslor betydligt fler gånger under läsningens gång, bara en varning. Jag gillade den och har uppföljaren i läsahögen, men den är speciell.

Hon var helt fantastisk! Jag är riktigt kräsen med inläsare, men hon hade en fantastiskt behaglig röst och läste väldigt väl.

 

[mandalaki]

Alltså den här boken i den här miljön ... ligger i skuggan under en tamarisk och mår illa. Prostitutionspolisen Simon Häggströms båda reportageböcker är läsning vars nödvändighetsgrad är i klass med Katarina Wennstams böcker om våldtäkt. Kom aldrig med en enda ursäkt för prostitution igen.

 

[BornAgain]

Humor? Gud nej. Men man lär sig faktiskt mycket om den tiden.

Typ att det var tur att de trodde på Gud - för annars hade de tagit livet av sig allihop.

 

[BornAgain]

Visa bifogad fil 37065
Alltså den här boken i den här miljön ... ligger i skuggan under en tamarisk och mår illa. Prostitutionspolisen Simon Häggströms båda reportageböcker är läsning vars nödvändighetsgrad är i klass med Katarina Wennstams böcker om våldtäkt. Kom aldrig med en enda ursäkt för prostitution igen.

Jag tvekade till att läsa den första - så ofta blir skildringar någon form av super-läskig halv-porr. Samma känsla som jag ibland får av deckare (typ 1793). Man kan liksom föreställa sig att folk läser dem för att de är kittlande. Men Häggströms böcker är jättebra och sakligt skrivna. Han reflekterar över sitt arbete och stödjer sina funderingar med statistik. Innehållet är otäkt, men jag upplever att han respekterar och bryr sig om de han skriver om.

 

[mandalaki]

Jag tvekade till att läsa den första - så ofta blir skildringar någon form av super-läskig halv-porr. Samma känsla som jag ibland får av deckare (typ 1793). Man kan liksom föreställa sig att folk läser dem för att de är kittlande. Men Häggströms böcker är jättebra och sakligt skrivna. Han reflekterar över sitt arbete och stödjer sina funderingar med statistik. Innehållet är otäkt, men jag upplever att han respekterar och bryr sig om de han skriver om.

Ja det gör han ju helt klart. Och saklig uppfattar jag honom verkligen som. Den här boken känns dock ibland lite mer påverkad av hans författarambitioner än den första, med t ex onödigt detaljerade miljöskildringar. Hans nästa bok efter denna blev ju också en roman.

 

[strawberrysylt]

Jag har kommit några kapitel in i Harlan Cobens "Sex år" och gillar den!

 

[myzzan]

Har börjat läsa Min historia Michelle Obama.Verkar vara intressant att läsa

 

[fejt]

Jag läser nästan bara barn- och ungdom just nu och måste tipsa om "Det fina med Kerstin" av Helena Hedlund. Den belönades i veckan med Nils Holgersson-plaketten och det är den SÅ värd. En helst fantastisk bok om vad som rör sig i huvudet på en sjuåring. Man skrattar, blir lite tårögd och tänker på Astrid Lindgren.

 

[Killaloe]

Det är väldigt mycket fantastiska böcker varvat med böcker jag inte klarar av just nu - väldigt få lämnar mig iaf oberörd

Har läst En katts resedagbok och i början kände jag väl inte riktigt att jag förstod storheten men så fint den knöts ihop under sista tredjedelen typ. Helt plötsligt blev det en mycket finare bok och förstår varför så många tycker om den. Grät dock så mycket så hade svårt att sova efter boken var slut

Sen påbörjade jag Wink, Poppy, Midnight som var helt omöjlig att lägga ifrån sig. Annorlunda och så så bra. Plus riktigt snyggt omslag alltså

För ett tag sedan påbörjade jag Bränn alla mina brev men orkade typ med fem minuter så tänkte jag skulle ge den ett nytt försök eftersom det känns som en bok som ofta omtalas som väldigt bra. Så, gav den ett nytt försök och nu har jag lyssnat igenom den. Alltså, den är ju fint skriven och sådär men hela situationen är så jäkla tragisk, Sven Stolpe verkar ha varit värsta sortens svin och att Alex försöker förklara sitt eget humör blir liksom bara blaha för mig. Eftersom jag läser mycket som är totalt overkligt och gör det för att pausa verkligheten så blir sådana här böcker ungefär lika underhållande som att läsa nyheterna.

Är även ungefär halvvägs genom Samtal med vänner och känner mig allt annat än intresserad av den också. Framförallt stör jag mig på inläsningen eftersom så många Irländska ortnamn uttalas fel (iaf låter det fel i mitt huvud) Eller ja, alltså det är inte heller en dålig bok men jag känner mig inte så fast i den.

 

[Petruska]

Har precis börjat lyssna på Ester Blenda Nordströms En piga bland pigor. Inläsaren heter Sofia Pekkari och verkar helt underbar!

Jag tar tillbaka. Inläsaren dramatiserar för mycket. Jag tycker dock att det funkar när det gäller just En piga bland pigor.