Bukefalos 28 år!

Vad ska vi välja?

Kithara

Trådstartare
Hej!

Jag dyker in här med några funderingar angående val av ras.

Jag och min man funderar nu på att skaffa hund. Jag är uppvuxen med jakthundar (hamiltonstövare och beagle) medan min man aldrig tidigare haft hund. Vi är inga jägare så därmed faller den underbara hamiltonstövaren bort i val av ras. Däremot har jag förstått att beagel finns avlad även till sällskap. Finns det någon här som har erfarenhet av detta? Eller är det så att jaktlusten ändå starkt finns kvar och tar över?

Vi vill ha en hund med arbetsglädje men samtidigt en tydlig "av- och på knapp" Jag är främst intresserad av att träna lydnad men är även öppen för testa på andra saker såsom agility och spår. Vi vill också kunna ta med hunden på en joggingtur. Det ska vara en trygg hund som gärna slappar hemma likaväl som vara ute i skogen en hel dag. Det är enbart intressant med en korthårig ras och givetvis vill vi ha en så frisk ras som möjligt. Storleksmässigt är jag öppen för en större ras medan min man gärna ser något i storlek med beagle eller hamiltonstövare.

Vi har diskuterat labbe och staffe som bra förstagångsval men då vi enbart är i startgroparna i funderingar kring ras men vi tar gärna emot tips och input från andra kunniga.

/J
 
Hej!

Jag dyker in här med några funderingar angående val av ras.

Jag och min man funderar nu på att skaffa hund. Jag är uppvuxen med jakthundar (hamiltonstövare och beagle) medan min man aldrig tidigare haft hund. Vi är inga jägare så därmed faller den underbara hamiltonstövaren bort i val av ras. Däremot har jag förstått att beagel finns avlad även till sällskap. Finns det någon här som har erfarenhet av detta? Eller är det så att jaktlusten ändå starkt finns kvar och tar över?

Vi vill ha en hund med arbetsglädje men samtidigt en tydlig "av- och på knapp" Jag är främst intresserad av att träna lydnad men är även öppen för testa på andra saker såsom agility och spår. Vi vill också kunna ta med hunden på en joggingtur. Det ska vara en trygg hund som gärna slappar hemma likaväl som vara ute i skogen en hel dag. Det är enbart intressant med en korthårig ras och givetvis vill vi ha en så frisk ras som möjligt. Storleksmässigt är jag öppen för en större ras medan min man gärna ser något i storlek med beagle eller hamiltonstövare.

Vi har diskuterat labbe och staffe som bra förstagångsval men då vi enbart är i startgroparna i funderingar kring ras men vi tar gärna emot tips och input från andra kunniga.

/J

Att hitta en Beagle utan jaktlust tror jag blir svårt, och ha också fått för mig att de kan vara ganska envisa och inte direkt föriga om du nu vill hålla på med lydnad och agility.

Jag tycker att Staffen låter som ett perfekt val för er!
 
Att köpa "icke jakt-variant" av jaktras är ingen bra idé. Seriösa uppfödare är måna om att bevara rasernas bra egenskaper, de som gör att rasen är just den rasen och inte någon av tusen andra. Tappar man det så blir det lätt avel enbart på utseende och det är aldrig till hundarnas hälsas fördel!

Dessutom är hundavel inte så enkelt som att man kan plocka bort en egenskap när den blir jobbig men ha kvar allt annat positivt. Tittar man tex på min ras, saluki, så märks jaktlusten och deras sätt att jaga i allt från lek till hur de är inomhus, vilka motionsformer de föredrar osv. Att då "plocka bort jakten" skulle göra att allting med dem gick förlorat.

Men, nog om det. Hur mycket vill du hålla på med mental träning (lydnad/spår/agility) och är det troligt att du lägger så mycket tid? Vissa raser vill träna sådant på en nivå som utmanar dem mentalt i princip varje dag, andra vill ha det på en lättare nivå några minuter någon gång i veckan.
 
Beagel är ändå en jakthund i grund och botten. Att avla bort de egenskaper som en hund är ämnad för gör inte seriösa uppfödare. Och även om man försöker med detta så kan man få en jaktidiot. Köp inte en jakthund om ni inte ska jaga...för både eran och hundens skull. Det kan lätt bli så fel.

Staffe tycker jag lät som en passande ras :up:
 
Vi har goda vänner som köpte beagle " utan jaktlust"... en jättetrevlig hund men visst jagar han-typ allt. Går inte att ha lös och att ens råka lämna altandörren på glänt betyder att leta hund i typ ett dygn. Inte alls särskilt förig. Gillar varken lydnad, agility el dyl. Men glad och go och vacker! Men om ni inte ska jaga-sök en ras utan så mycket jaktlust- för er och hundens skull.

En bra Staffe låter rätt!
 
Tack för era svar! Jag anade att erfarenheter av beagle som sällskapshund inte var de bästa men hoppet är ju det sista som överger en

@Red_Chili jag har ambitionen att träna ca två dagar i veckan därutöver kommer vardagslydnad såklart ske varje dag. Jag är uppvuxen med ett system där jakthundarna alltid gått lösa på tomten (utan staket) och i skogen så jag känner att jag har bra grund att stå på.

Hur är det med staffen? Räknas de som en "frisk ras"?
 
Jag skulle också säga nej, men det kanske beror på om man kikar på engelsk staff eller amstaff? Har fått för mig att den senare är den som är mest drabbad av åkommor som allergi och demodex, men kan ha helt fel.
 
Min erfarenhet av staffar (inte amstaffar) är att vissa kennlar är överrepresenterade bland sjuka hundar och vissa bland de friska. Så med lite detektivarbete är det inte supersvårt att hitta bra och friska hundar men det gäller ju att en gör sin läsning :)
 
Hur korthårig måste den vara?:) Trimraser som inte fäller som tex schnauzer är inte intressant?

Nej jag fattar vad ni menar.. tänkte mest om det var någon särskild anledning till att ni absolut vill ha korthårig hund. Kamning kan ju kräva lite tid men IMO är det inte lättare att samla hundhår från möblerna..

Men om ni är helt totalt inne på korthår så ska jag hålla tyst om det :)
 
Hur korthårig måste den vara?:) Trimraser som inte fäller som tex schnauzer är inte intressant?

Nej jag fattar vad ni menar.. tänkte mest om det var någon särskild anledning till att ni absolut vill ha korthårig hund. Kamning kan ju kräva lite tid men IMO är det inte lättare att samla hundhår från möblerna..

Men om ni är helt totalt inne på korthår så ska jag hålla tyst om det :)

Håller med! Hellre långhår är korthår. De fäller ju jättemycket och de små håren går inte att få bort varken med dammsugare eller tvätt. Och det gör ont när de sticker in under huden!
Långt hår är i alla fall lättare att plocka bort och gör inte ont.
 
Det är en staffordshire bullterrier som vi läst om. Min man är tysk och de är ju extremt noga med kvalité (;)) så det lär bli ett omfattande detektivarbete innan uppfödare väljs ut.

@Sezziyanen Nja vi är väl egentligen 100% bestämda med att det ska vara en korthårig ras, men nu när du och @Malibu_Stacy säger det så förstår jag absolut vad ni menar. Tåls att göra ett tankevarv till känns det som.
Schnauzer har jag erfarenhet av som otroligt högljudda och det känns inte ett dugg lockande. Det kan ju iofs såklart vara så att jag stött på måndagsexemplar av rasen...
 
Jag älskar staffarna, det är världens roligaste ras. Dom är otroligt glada, sociala, träningsvilliga och i det stora hela otroligt okomplicerade hundar som ger gärnet på tävlingsplan ena dagen och sen slappa på soffan andra dagen. Man bör dock vara obs på att det förekommer könsbunden aggressivitet i rasen och att det inte är självklart att dom gillar andra hundar. Det är dock något de flesta uppfödarna arbetar på och jag vet folk som lever med 5-10 staffar ihop.
Vad gäller hälsoläget så är det tyvärr inte världens friskaste ras. Dryg 50 % av alla röntgade staffar har ledfel och långt ifrån alla uppfödare röntgar över huvud taget. Lägg sen till problem med demodex och allergier, där staffen tyvärr ligger på topplistan över raser som riskerar att drabbas av allergier.
Jag har haft 3 staffar och tyvärr har alla av dom haft något "fel".
Ila: Friröntgad, men haft demodex och emellanåt problem med furunklar och svamp i tassarna. Funkar ej med andra hundar.
Rusa: Friröntgad, men ofta problem med svamp i öronen, tassarna och klåda. Hos henne finns även allergier och demodex hos kullsyskon.
Kjapp: C-höfter, men kan äta vad som helst och har aldrig haft några problem med huden.

Sen finns det förstås hundar som är helt kärnfriska.

Vissa uppfödare verkar i högre grad drabbas av allergier och hudproblem hos sina avkommor men tyvärr mörkas det otroligt mycket.
 
Det är en staffordshire bullterrier som vi läst om. Min man är tysk och de är ju extremt noga med kvalité (;)) så det lär bli ett omfattande detektivarbete innan uppfödare väljs ut.

@Sezziyanen Nja vi är väl egentligen 100% bestämda med att det ska vara en korthårig ras, men nu när du och @Malibu_Stacy säger det så förstår jag absolut vad ni menar. Tåls att göra ett tankevarv till känns det som.
Schnauzer har jag erfarenhet av som otroligt högljudda och det känns inte ett dugg lockande. Det kan ju iofs såklart vara så att jag stött på måndagsexemplar av rasen...

Det låter bra med att ni tänker vara noga!
De enda raser som inte fäller alls är strävhåriga raser samt raser med lockig päls som typ pudel.
De där korthåriga lurar många ;)
Min väns podengosar fäller långt mycket mer än min mosters Bearded Collies.
 
En tjej i mitt stall var nyligen tvungen att avliva sin Staffe-blandning på 1 år pga extrem allergi. Stackarn fick alla mediciner, det bästa fodret, men blödde i huden så fort hon rörde på sig. Hon var dessutom otroligt självständig, lyssnade inte alls på sin ägare, var extremt hårdhänt i hundlek och bet mig i händerna när jag ställde mig emellan henne och min egen hund som hon ville "leka" med, vilket min hund tyckte var ytterst jobbigt. Tinja leker med de flesta, men när hunden ska bita henne i hals och ben hela tiden, och det hårt, då vill hon inte längre. Hon skulle dessutom gärna tackla Tinja i full fart så att hon skrek till. Hunden skällde och tjöt även konstant så fort hon blev lämnad någonstans, även om det bara var i bilen på stallplan. Väldig separationsångest.

I allmänhet verkar de staffar jag träffat på vara väldigt ointresserade av att lyssna på sina ägare. De har varit hårdhänta, burdusa hundar som inte alls anpassar sig efter vad för sorts hund de leker med. Jag har aldrig träffat en Staffe, Amstaff eller liknande som fått mig att tänka "jaha, det är det här de menar med att det är en bra förstagångs- och familjehund". Nej, alla har haft problem, alla har varit svåra att jobba med och inte kunnat leka på rätt sätt med varken människor eller andra hundar.

Någon dag kanske jag träffat tillräckligt många bra muskelhundar för att förstå varför folk tycker de är så bra förstagångs- och familjehundar. Tills dess håller jag mig undan och kommer inte rekommendera dem till någon. Du får såklart göra som du vill, jag bara berättar om mina personliga erfarenheter.
 
En av våra "kunder" (vi föder upp schäfer) har 3 friska, trevliga staffar av båda könen. Tävlar i dvs lydnads och draggrenar. Totalt har hen 4 hundar ihop och det går jättebra.

Var petig med uppfödare bara.
 
Jag kan bara slå ett slag för Golden av jakttyp (sk jaktgolden). Vi har haft två stycken och båda har stämt väldigt väl på din beskrivning ovan. De är väldigt lätta och har haft en stor vilja att göra rätt. De har varit lättlärda och aktiva, men samtidigt haft den där av-knappen som är prio för mig. De kanske inte klassas som korthåriga dock.
 
I allmänhet verkar de staffar jag träffat på vara väldigt ointresserade av att lyssna på sina ägare. De har varit hårdhänta, burdusa hundar som inte alls anpassar sig efter vad för sorts hund de leker med. Jag har aldrig träffat en Staffe, Amstaff eller liknande som fått mig att tänka "jaha, det är det här de menar med att det är en bra förstagångs- och familjehund".

Tänker exakt samma sak när de rekommenderas.
 
En tjej i mitt stall var nyligen tvungen att avliva sin Staffe-blandning på 1 år pga extrem allergi. Stackarn fick alla mediciner, det bästa fodret, men blödde i huden så fort hon rörde på sig. Hon var dessutom otroligt självständig, lyssnade inte alls på sin ägare, var extremt hårdhänt i hundlek och bet mig i händerna när jag ställde mig emellan henne och min egen hund som hon ville "leka" med, vilket min hund tyckte var ytterst jobbigt. Tinja leker med de flesta, men när hunden ska bita henne i hals och ben hela tiden, och det hårt, då vill hon inte längre. Hon skulle dessutom gärna tackla Tinja i full fart så att hon skrek till. Hunden skällde och tjöt även konstant så fort hon blev lämnad någonstans, även om det bara var i bilen på stallplan. Väldig separationsångest.

I allmänhet verkar de staffar jag träffat på vara väldigt ointresserade av att lyssna på sina ägare. De har varit hårdhänta, burdusa hundar som inte alls anpassar sig efter vad för sorts hund de leker med. Jag har aldrig träffat en Staffe, Amstaff eller liknande som fått mig att tänka "jaha, det är det här de menar med att det är en bra förstagångs- och familjehund". Nej, alla har haft problem, alla har varit svåra att jobba med och inte kunnat leka på rätt sätt med varken människor eller andra hundar.

Någon dag kanske jag träffat tillräckligt många bra muskelhundar för att förstå varför folk tycker de är så bra förstagångs- och familjehundar. Tills dess håller jag mig undan och kommer inte rekommendera dem till någon. Du får såklart göra som du vill, jag bara berättar om mina personliga erfarenheter.
Vad olika det kan vara. jag gick bla kurs med 2 staffar och de är supertrevliga på alla plan.
Musklerhundar leker ganska tufft ja, men det gör min dobbis med så de brukar funka bra ihop.
 
En tjej i mitt stall var nyligen tvungen att avliva sin Staffe-blandning på 1 år pga extrem allergi. Stackarn fick alla mediciner, det bästa fodret, men blödde i huden så fort hon rörde på sig. Hon var dessutom otroligt självständig, lyssnade inte alls på sin ägare, var extremt hårdhänt i hundlek och bet mig i händerna när jag ställde mig emellan henne och min egen hund som hon ville "leka" med, vilket min hund tyckte var ytterst jobbigt. Tinja leker med de flesta, men när hunden ska bita henne i hals och ben hela tiden, och det hårt, då vill hon inte längre. Hon skulle dessutom gärna tackla Tinja i full fart så att hon skrek till. Hunden skällde och tjöt även konstant så fort hon blev lämnad någonstans, även om det bara var i bilen på stallplan. Väldig separationsångest.

I allmänhet verkar de staffar jag träffat på vara väldigt ointresserade av att lyssna på sina ägare. De har varit hårdhänta, burdusa hundar som inte alls anpassar sig efter vad för sorts hund de leker med. Jag har aldrig träffat en Staffe, Amstaff eller liknande som fått mig att tänka "jaha, det är det här de menar med att det är en bra förstagångs- och familjehund". Nej, alla har haft problem, alla har varit svåra att jobba med och inte kunnat leka på rätt sätt med varken människor eller andra hundar.

Någon dag kanske jag träffat tillräckligt många bra muskelhundar för att förstå varför folk tycker de är så bra förstagångs- och familjehundar. Tills dess håller jag mig undan och kommer inte rekommendera dem till någon. Du får såklart göra som du vill, jag bara berättar om mina personliga erfarenheter.

Oj, tala om att du mött annorlunda staffar än mig. Jag använder mina till träning och tävling och det blir allt fler av dom på tävlingsbanorna just för att dom har mycket Will to please och är ofta väldigt förarveka.
Däremot leker många av dom hårt, men då är ju jag av den åsikten att man inte släpper ihop en staffe med vilken hund som helst.
Min tik får klara sig utan vänner. Min hane däremot leker helst med sheltisar och hundar av den typen då han inte alls tycker om de hårda lekarna många staffar vill leka. Utan han vill helst bara springa.

Men gemensamt har båda mina nuvarande att dom kan gå lösa bland 100 andra hundar och inte bry sig ett dugg om dom andra hundarna. Dom tycker att jag är roligare än allting annat.

Jag skulle nog säga att när det kommer till terriers så är staffarna en av de raser som är absolut förigast. Mina ger alltid allt dom har i träning och tävling och är otroligt måna om att vara till lags. Det är fler och fler av människorna i agilitytoppen i Sverige som fått upp ögonen för staffarna och dom blir allt vanligare på tävlingsbanorna. Tycker det är kul att fler fått upp ögonen för staffen som tävlingshund. Dom är ju riktiga energiknippen som om man använder energin rätt blir riktigt roliga tävlingshundar.
Min äldsta tik är agilitychampion så visst kan dom prestera på banan. :)
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Jag funderar på att så småningom skaffa hund och funderar såklart över vilken ras som skulle passa mig. Det jag önskar är en...
2 3
Svar
41
· Visningar
4 501
Senast: Fetaost
·
Övr. Hund Vi har bestämt oss för att utöka familjen med en hund. Nästa år kommer jag påbörja en utbildning på distans och kommer då vara hemma...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
5 869
Senast: Farao
·
Hundavel & Ras Jag är hundlös för tillfället och det är så galet tomt. Saknar en fjutt att dela livet med, helt enkelt. Just nu är det tyvärr inte...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 900
Senast: Myrten
·
Hundavel & Ras Hej! Jag har idag en hund på ca 2 år, en terrier brasileiro (tik). I framtiden skulle jag vilja ha två hundar och har tänkt mycket på...
Svar
2
· Visningar
754
Senast: Sandora
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp