Just resemöjligheterna är ju inte direkt kopplade till fossila bränslepriserna, enstaka långresor går att göra på flera sätt och är ju inte det som avgör vår ekonomi. Men kortare resor, där man kanske har möjlighet att ta cykeln istället för bilen, men om inte bränslepriserna svider lite kanske man tar bilen utan att tänka igenom alternativ, för att det är bekvämt? Det handlar ju mer om att förändra beteende, ungefär som plastpåseskatten som många också gnällde över, men där kan man ju snacka förändrat beteende för de flesta idag.
Det här med att "behöva bil" är ju liksom ofta en uppfattning som inte alltid stämmer överens med verkligheten. De finns, absolut, men långt ifrån för alla som anser sig ha behovet. Det handlar mycket om vilja och val, man kan nog rätt ofta dra ned på sånt som bilen behövs till, eller acceptera längre restider, t.ex. Eller så kan man byta till elbil (eller mer bränslesnål bil) fast man inte vill.
Exempelvis hörs det häromkring väldigt ofta om hur ungdomar "måste" ha A-traktorer för att ta sig dit de ska. Fast det går bussar, det innebär bara att man ibland kanske kommer fram 40 minuter tidigare än man behöver och anpassa sig lite efter busstiderna, och det är ju helt orimligt... Majoriteten av A-traktorerna är dessutom större än min bil (jag har ändå en SUV...). Det är liksom inga små bränslesnåla bilar de kör. Och den synen kommer knappast från ungdomarna själva, utan lär ju vara nedärvt från föräldrarna.
Vi är liksom generellt bättre på att se hinder än möjligheter, och ibland behöver vi liksom bli "tvingade" till något för att faktiskt se möjligheterna ordentligt.
Sen kan man ju, om man upplever sig beroende av bil och inte vill se ökade bensinpriser, rösta på partier som vill satsa på kollektivtrafiken där man bor i kommun- och regionval, t.ex. Men jag ser sällan de som ser bränslepriserna som en viktig fråga lyfta vikten av kollektivtrafiken. Dvs det finns ju chans att se (och rösta för) möjligheter, men vi väljer ofta att bara se hinder istället.