Var är dagens hästtjejer?

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Hon tappade väl intresset...

Jag vet inte, jag berättade i höstas, när jag visste att min gamla stallplats var vår igen för henne att vi skulle flytta tillbaka. Då sa hon genast att hon ville komma och sköta och frågade om hon kunde ha "Sigges gamla borstar".

Mitt tips är att leta efter äldre tjejer...

Nja ... Jag tror du vänder dig till och hoppas på dels fel åldersgrupp , och sen fel person , om det handlar om en tjej som "behöver komma på rätt köl" . Det är ju nobelt SAS att vilja hjälpa ngn men vill den personen inte och intresset finns inte så hjälper det ju inte dig ...

Säger som snurrfian : satsa på äldre medryttare ! Finns många bra som vet precis vad de vill och söker .

Som sagt, jag har annonserat sen i november efter 18 år och äldre, eftersom stallkompisen en fd ridlärare och jobbar inom kriminalvården och därför insatt i juridik inte vill ha ansvaret om något händer, skötare/medryttare vid hantering av hästarna. Men jag har bara fått mejlkamrater och därför fick jag dispens, då jag känner den här tjejen sen tidigare.

Jag trodde verkligen att jag skulle kunna få henne "på rätt köl" som sagt, pga att jag pratade med hennes pappa och fick bakgrunden, till vad som var sagt, med skolpersonal. Så det var i stort sett pappan, som diskuterat med den frånskilda mamman om idén att dottern skulle hjälpa mig med hästen i och med att hon också tyckte det var roligt att pyssla med min häst då hon lärde sig mer under de månader hon fick sköta henne gentemot de fyra år hon fick sköta tidigare hyresgästs shettis och arab på fri hand, skulle vara väldigt bra, på alla sätt och vis inför hennes gymnasieval sedan i vår.

Men jag får nog ge upp och ta hand om min vackra Timatant själv även i fortsättningen.

Men jag skulle behöva ha hjälp att gå ut o gå med henne... eller göra ngt annat vettigt, för under de 11 år jag ägt henne har den 28- snart 29-åriga damen inte haft några som helst "bävertendenser"...

 

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Men de tjejer Ingela erfar behöver ju inte vara sönder curlade låter mer som att de bara inte vill Liksom ?
Ingela det som hänt dig är ju en sak men separera det från fel folk du hittat tycker jag ? Jag tycker det låter som du curlat hela stallen

Jo, jag vet Mackan Men du borde känna mig, vid det här laget. Jag vill rädda hela världen, även om jag inte klarar det.

Jag får inse att det bara är vi i Örebro, som är söndercurlade?

 

[Chilodeur]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Måste börja med att säga att ditt erbjudande till tjejen var väldigt generöst! Har i princip aldrig hört om hästtjejer som får betalt för att pyssla lite i stallet, snarare tvärtom. Är förvånad över hennes beteende, jag hade nappat på nolltid!
Håller med i stora drag i det mesta som sagts härinne om andra aktiviteter/intressen, föräldrars förändrade syn osv. Dock måste jag nog bidra med en åsikt som verkar skilja sig en del från många andra här inne (och är absolut inte riktad till TS eller någon annan specifik). Jag tror att ungdomarna har blivit mer medvetna, och börjat inse hur mycket utnyttjande det finns inom hästsporten. Tjejer som får utföra allt tungt kroppsarbete, slita ut sina kroppar i ung ålder, agera "gratis arbetskraft" (för att få tillbaka att man "får pyssla och hålla på med hästen") vet bättre. Jag är själv en av dem som hade såhär i många år, jag fick rida max nån gång i månaden om jag hade tur, och då handlade det endast om att motionera hästen/hästarna åt ägaren enligt ett strikt schema (t.ex 15 min skritt, 10 min trav, 5 min skritt, 10 min trav, skritta av). I övrigt handlade det bara om att bära enorma mängder vatten till hagarna för att ägaren var för snål för att skaffa slangar, mocka flertalet boxar, stå i dammet och fixa hö till flera hästar (trots astma, "det är bara att bita ihop"), hålla efter och laga stall, hagar, skjul m.m. Ofta gick det flera dagar utan att man ens fick umgås med hästarna annat än att ta ut eller in ur hagen och utfordra. Sen var det ägaren eller någon av ägarnas vänner som skulle rida på eftermiddagen/kvällen och då kördes man bryskt bort utan att ens få ett tack för hjälpen. Hade man varit duktig kunde man få rykta hästen åt ryttaren innan passet (ooooh....).
Många hästmänniskor anser att en del av tjusningen ska vara allt merarbete runt stallet (bland annat det jag precis nämnde) och om man inte gillar det är man inte en "riktig hästmänniska". Jag håller inte med. Jag älskar att hålla på med hästar, när det gäller att rida, blanda foder, kratsa hovar, mocka boxen den dagen jag ska ta hand om hästen osv, men det finns gränser och jag älskar inte att slava. När det går över till att utföra arbeten på fastighetsägarens/jordbrukarens fastigheter känner jag att gränsen är passerad för vad jag tänker tillåta att någon förväntar sig att jag ska göra helt gratis och utan tacksamhet. Tyvärr är det ofta såhär i stall, det går successivt över till tyngre och tyngre arbete och man ska vara glad och tacksam för att man "får" rykta hästen då och då. Som barn och ungdom är det inte alltid man vågar säga ifrån till dessa (vanligtvis auktoritära) hästägare/stallägare utan man är lite blyg och kniper igen och tar skiten. Får utskällningar för att man inte har gjort något på rätt sätt (fast man som sagt gör allt gratis och sparar ägarna massor av tid och arbete och det oftast rör sig om obetydliga petigheter). Hoppas på att få "privilegiet" att rida nån gång, men är smärtsamt medveten om att man inte kan förvänta sig något utan att det beror på om ägaren tycker att man "har förtjänat det".
Jag är medveten om att jag precis har framställt en av dem värsta baksidorna med hästlivet, men samtidigt hör jag och ser jag så ofta hästtjejer som råkar ut för samma öde så det är inte ovanligt. Många inser det inte förrän dem är ute ur det, och då ser man till att varna andra. Rykten sprids och en skeptis mot häst- och stallägare kanske uppstår.
Jag hoppas inte någon härinne tar illa upp, utan jag vill bara uppmärksamma er om att det finns andra sidor än att ungdomarna är lata och ointresserade. Själv dog mitt intresse ut under några år efter alla dessa människor, men återväcktes av en underbar hästägare som faktiskt lät mig vara med hästen, rida ibland och lärde mig saker, och framför allt: var otroligt tacksam för allt jag gjorde! Det blev genast roligare att hänga i stallet och pyssla med annat också, men det krävdes en vettig hästmänniska som inte förväntade sig gratis arbetskraft utan gav något i gengäld.

 

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Måste börja med att säga att ditt erbjudande till tjejen var väldigt generöst! Har i princip aldrig hört om hästtjejer som får betalt för att pyssla lite i stallet, snarare tvärtom. Är förvånad över hennes beteende, jag hade nappat på nolltid!
Håller med i stora drag i det mesta som sagts härinne om andra aktiviteter/intressen, föräldrars förändrade syn osv. Dock måste jag nog bidra med en åsikt som verkar skilja sig en del från många andra här inne (och är absolut inte riktad till TS eller någon annan specifik). Jag tror att ungdomarna har blivit mer medvetna, och börjat inse hur mycket utnyttjande det finns inom hästsporten. Tjejer som får utföra allt tungt kroppsarbete, slita ut sina kroppar i ung ålder, agera "gratis arbetskraft" (för att få tillbaka att man "får pyssla och hålla på med hästen") vet bättre. Jag är själv en av dem som hade såhär i många år, jag fick rida max nån gång i månaden om jag hade tur, och då handlade det endast om att motionera hästen/hästarna åt ägaren enligt ett strikt schema (t.ex 15 min skritt, 10 min trav, 5 min skritt, 10 min trav, skritta av). I övrigt handlade det bara om att bära enorma mängder vatten till hagarna för att ägaren var för snål för att skaffa slangar, mocka flertalet boxar, stå i dammet och fixa hö till flera hästar (trots astma, "det är bara att bita ihop"), hålla efter och laga stall, hagar, skjul m.m. Ofta gick det flera dagar utan att man ens fick umgås med hästarna annat än att ta ut eller in ur hagen och utfordra. Sen var det ägaren eller någon av ägarnas vänner som skulle rida på eftermiddagen/kvällen och då kördes man bryskt bort utan att ens få ett tack för hjälpen. Hade man varit duktig kunde man få rykta hästen åt ryttaren innan passet (ooooh....).
Många hästmänniskor anser att en del av tjusningen ska vara allt merarbete runt stallet (bland annat det jag precis nämnde) och om man inte gillar det är man inte en "riktig hästmänniska". Jag håller inte med. Jag älskar att hålla på med hästar, när det gäller att rida, blanda foder, kratsa hovar, mocka boxen den dagen jag ska ta hand om hästen osv, men det finns gränser och jag älskar inte att slava. När det går över till att utföra arbeten på fastighetsägarens/jordbrukarens fastigheter känner jag att gränsen är passerad för vad jag tänker tillåta att någon förväntar sig att jag ska göra helt gratis och utan tacksamhet. Tyvärr är det ofta såhär i stall, det går successivt över till tyngre och tyngre arbete och man ska vara glad och tacksam för att man "får" rykta hästen då och då. Som barn och ungdom är det inte alltid man vågar säga ifrån till dessa (vanligtvis auktoritära) hästägare/stallägare utan man är lite blyg och kniper igen och tar skiten. Får utskällningar för att man inte har gjort något på rätt sätt (fast man som sagt gör allt gratis och sparar ägarna massor av tid och arbete och det oftast rör sig om obetydliga petigheter). Hoppas på att få "privilegiet" att rida nån gång, men är smärtsamt medveten om att man inte kan förvänta sig något utan att det beror på om ägaren tycker att man "har förtjänat det".
Jag är medveten om att jag precis har framställt en av dem värsta baksidorna med hästlivet, men samtidigt hör jag och ser jag så ofta hästtjejer som råkar ut för samma öde så det är inte ovanligt. Många inser det inte förrän dem är ute ur det, och då ser man till att varna andra. Rykten sprids och en skeptis mot häst- och stallägare kanske uppstår.
Jag hoppas inte någon härinne tar illa upp, utan jag vill bara uppmärksamma er om att det finns andra sidor än att ungdomarna är lata och ointresserade. Själv dog mitt intresse ut under några år efter alla dessa människor, men återväcktes av en underbar hästägare som faktiskt lät mig vara med hästen, rida ibland och lärde mig saker, och framför allt: var otroligt tacksam för allt jag gjorde! Det blev genast roligare att hänga i stallet och pyssla med annat också, men det krävdes en vettig hästmänniska som inte förväntade sig gratis arbetskraft utan gav något i gengäld.

Helt rätt, det är nog tyvärr hit vi har kommit, att ridning som på ridskola kan kosta upp emot 250 kornor per lektion i grupp i ridhus eller på ridbana eller i kolonn om en eller två femtio minuter i skog och mark, inte är samma belöning om man gratis får rida privat, i stort sett som man vill och sköta en häst "som sin egen", utan det är utnyttjande.

 

[Görel]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Fast nu var det ju inte de tjejerna specifikt jag skrev om utan generaliserade utifrån min erfarenhet.

 

[WhoIsItAgain]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

*kl*

Jag tror att problemen just för TS är:

1. Hon står i ett stall med bara två hästar. Lite yngre tjejer vill gärna träffa kompisar samtidigt. Tom jag som vuxen skulle tycka det var skittrist att alltid vara själv i stallet. Ska jag rida ut vill jag gärna kunna få sällskap ibland.

2. Med bara två hästar och 5 stallpass om dagen blir man ju otroligt uppbokad. Inte många kan (eller vill) pga jobb, skola, andra aktiviteter boka upp sig på så många pass. Det kan ju också vara en orsak. Jag har alltid stått i kollektivstall men valt större stall just pga att jag vill kunna vara mer flexibel om när jag ska åka till stallet och inte vara så styrd av tiderna och genom större stall har det blivit färre stallpass.

3. Hästen är inte så attraktiv.

 

[Chilodeur]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Vet inte om jag förstår hur du menar, men upplever att du har missuppfattat mig lite. Problemet jag ville framlyfta var att ridning sällan var självklart när man hängde i stallet som hästtjej, utan snarare tvärtom, man fick vara glad om man ens fick komma i närheten av hästen. Självklart är det en större frihet att få rida helt som man vill (=att ha egen häst) men att rida på ridskola är inte heller riktigt jämförbart med det jag menade att många hästtjejer råkar ut för, t.ex att få uppgivna tider som hästen ska röra sig i vissa gångarter på fyrkantsspåret (ren motion utan några krav om vi ska vara lite mer rakt på sak) utan att få någon som helst hjälp med ridningen (hästägaren kanske kommer förbi och kollar att man håller sig inom dem exakta tidsramarna för t.ex trav...). För mig var det lyx när jag fick börja på ridskola istället och faktiskt fick utvecklas och lära mig mer på hästryggen. Jag motsätter mig inte att rida enligt instruktioner, men i mitt och många andras fall handlade det om att när man väl fick rida (vilket som sagt var extremt sällsynt, och bara det tillräckligt illa eftersom det var den enda belöningen man fick för allt slitsamt arbete man utförde) hade man gärna velat rida och inte bara motionera hästen. Hade uppskattat massor om hästägarna hade tagit sig tid att lära mig lite (man var fortfarande rätt grön även om man kunde mycket grunder), säga hur dem ville ha det osv. Och om dem inte hade haft tid att ge mig ens en enda lektion, i alla fall ge mig förtroendet i sådana fall att få rida någorlunda självständigt. Om inte förtroendet fanns att låta mig rida (kan köpa det argumentet om det är välridna tävlingshästar m.m, men här rörde det sig om ponnyer som gick i handikapps- och ponnyridning), hade dem i sådana fall kunnat ge mig betalt för allt arbete jag gjorde gratis åt dem som inte hade direkt med hästen att göra. Det är sorgligt att många hästtjejer än idag känner att det är ett privilegie att ens få rykta hästen åt någon annan som ska rida, som tack för allt dem gör i stallet. Utan att någon egentligen är tacksam, utan kanske mer känner att "nu är allt gjort i stallet, nu kan hon väl gå hem istället för att hänga här, men aja hon får väl rykta då så sparar jag tid och hon blir glad". Det är det jag motsätter mig, att så många hästmänniskor är otacksamma och faktiskt utnyttjande mot dessa stackars hästtjejer. Vet som sagt att det är lite av en extrem bild jag förmedlar, men det finns som sagt sånt här. Och det är ett faktum att ingen skulle komma idag och förvänta sig samma saker idag, som jag snällt ställde upp på (och förväntades göra för att ens få vara i stallet) när jag var yngre. Så fort man blir vuxen får man ofta ett helt annat bemötande (kanske hänger det ihop med kunskapen också, vem vet), men idag får jag hur mycket tacksamhet som helst tillbaka bara för att mocka någon annans box när jag "ändå var i farten".

 

[stjarnfrugt]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

*kl

Jag har också noterat att det verkar vara svårt att hitta "den gaml typens hästtjej". Det ser och hör jag ganska ofta av folk och jag står i ett stall med drygt 20 hästar så man pratar ju rätt ofta med folk.
En hästägare berättade tom att hon ibland haft hjälp av en tjej som var vanlig ridskoleryttare, inte speciellt duktig men kunde rida i alla gångarter och någotsånär balanserat, hästen var snäll och det funkade bra. Men sedan skulle ägaren resa bort ett par dagar och undrade om tjejen ville ta hand om hästen. Då frågar ungen (!) om hon kunde få betalt för ridningen... Till saken hör att mockning och foder och alla uttag/intag hade ägaren betalt stallägaren för. Så det som skötseln bestod av var att borsta hästen före och efter ridning, inte speciellt mkt.

Själv har jag haft "tur" men mina medryttare. Jag har aldrig krävt betalning utan jag har värderat avlastningen som min betalning, samt att ta hand om hästen då jag är bortrest ibland. Jag har varit nöjd men de har slutat pga tidsbrist (studenter) eller för att personkemin med min häst inte funkat. Men aldrig något tjafsande.

Däremot tror jag inte att jag kommer skaffa medryttare igen. Jag orkar inte lägga ner tid på att introducera folk med hästen osv för i slutändan har det pga olika anledningar varit sällan medryttare kan hjälpa till de ggr jag verkligen behöver det. Så jag kommer lösa det att jag och en kompis i stallet tar varandras hästar en dag i veckan så man får en ledig. Mkt enklare.

Själv var man ju en sådan som sedan mellanstadieåldern jublade över att få mocka och borsta på favorithästen, kanske skritta av den ibland eller rida vid ägarens närvaro några ggr/år och följa med som skötare på tävlingar. Jag var lycklig och lärde mig massor vilket räckte för mig. Verkar finnas få sådana idag...

 

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

*kl*

Jag tror att problemen just för TS är:

1. Hon står i ett stall med bara två hästar. Lite yngre tjejer vill gärna träffa kompisar samtidigt. Tom jag som vuxen skulle tycka det var skittrist att alltid vara själv i stallet. Ska jag rida ut vill jag gärna kunna få sällskap ibland.

2. Med bara två hästar och 5 stallpass om dagen blir man ju otroligt uppbokad. Inte många kan (eller vill) pga jobb, skola, andra aktiviteter boka upp sig på så många pass. Det kan ju också vara en orsak. Jag har alltid stått i kollektivstall men valt större stall just pga att jag vill kunna vara mer flexibel om när jag ska åka till stallet och inte vara så styrd av tiderna och genom större stall har det blivit färre stallpass.

3. Hästen är inte så attraktiv.

Nu vet jag att tråden, trots att jag först försökte styra den mer allmängiltigt, då jag hört flera säga just det här att det är svårt att hitta hjälp, till stor del kom till att handla om just mig och min häst.

Ursprungsidén var dock att höra hur det ser ut i vårat avlånga land och hur det blivit så.

Jag har i alla fall fått lite input och tankar, som jag ska ta åt mig och försöka skrapa ihop resterna av mig som är för närvarande och se vad jag kan göra... Innan svansäsongen drar igång för året, då kommer det bli tuffare ändå, tack vare att stallkompisen fortfarande inte kan göra så mkt mer. Hon KAN ha fått tag på en medryttare (vuxen) ett par månader framåt, i alla fall nu. Och den medryttaren, har varit medryttare i det här stallet när jag stod där tidigare och hon var duktig på att hjälpa till med stallpass. Så det känns som att vi inte BARA behöver utnyttja stallvärden till de tider vi inte kan få ihop.

 

[Lobelia]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

4. Det finns idag gott om hästar, man behöver inte vara 5 som slåss om shettisen som bor en timmes cykelväg bort.

5. Duktiga och pålitliga hästtjejer håller hästägare och stall hårt i.

 

[skogstokiga]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Jag hade lätt nappat på det erbjudandet! Kan ju inte bli bättre.

Jag har två shettisar, pysslar och går på promenader de flesta av veckans dagar, kan sitta inne i en av boxarna och läsa en bok och bara vara eller borsta ponny i flera timmar. Wiktor som jag haft längst har jag suttit hos i boxen och läst läxor, skrivit läxor/inlämningar och han har hjälpt mig genom att smutsa ner alla papper så mycket det går och typ suttit i mitt knä.

Jag är inte den enda som kan pyssla om mina grabbar i evigheter, Anna som hjälper mig med dom är likadan. Och det är väl tur det eftersom hon, precis som jag, inte kan rida på ponnyerna.

 

[Zanuzzi]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Det här är inte den första tråden om hur hopplösa, dåliga och oengagerade medryttare är. Jag säger inte att det inte finns dåliga medryttare - för det gör det garanterat - men hur är det med självreflektionen hos ägarna?

Trots mina 22 år är jag nog vad många här skulle definiera som en hästtjej. Öppet sinne, ständigt beredd att lära mig mer, genuint intresserad, villig att rida och pyssla oavsett årstid och väder, lojal, säkerhetsmedveten, ansvarstagande, noga med att all hantering sker utifrån hästens förutsättningar osv. Att pyssla - mocka, putsa läder osv - är väldigt helande för mig och minst lika viktigt som kontakten med hästen.

Men jag är väldigt, väldigt less på att slita med andras hästar utan att få något annat än skit tillbaka. När jag gick på gymnasiet höll jag på att slita ihjäl mig med en häst ett drygt år. Blod, svett och tårar. Men det var värt det, för jag älskade hästen. En dag var hästen borta. Såld och försvunnen, utan att jag hade en aning om vad som hände.

Jahopp. Jag fick torka tårarna och ta nya tag, och de två följande åren slet jag med hästarna till en ägare som fick mig att må så dåligt att jag till slut inte orkade åka dit längre, hur mycket jag än älskade och saknade hästarna.

Nästa ägare skulle ha betalt för att jag skulle rida hennes outbildade travare som tog en halvtimme att fånga i hagen.

Då la jag ner. Jag lovade mig själv att aldrig någonsin mer lägga tid och energi på någon annans häst. Det är inte värt.

Men nu saknar jag hästarna Jag har hittat en valack som verkar fin med en ägare i min ålder. Jag vill så gärna att det ska bli bra, men vid minsta antydan om att det blir som förut kommer jag lägga benen på ryggen.

Då kanske den ägaren blir ytterligare en av ägarna i den här tråden som sitter och gnäller på sin lata, oengagerade medryttare

 

[Springsteen]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Ja... Det är som om man ska vara tacksam att man ens får andas på en gammal travhäst ibland. Helst skall man betala för att få borsta på den också!

 

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Nu har ni inte läst tråden ordentligt med öppna ögon,. jag skrev tydligt att alla hästtjejer och medryttare är inte så här. Men de finns och ja, det finns hur många trådar som helst. Men observera det finns lika många trådar om hur dåliga vi hästägare är som vill ha betalt för att folk ska sköta och rida våra hästar.

Och observera då att jag ville inte ha betalt utan jag hämtade och lämnade min hästtjej, jag mockade, borstade, sadlade, tränsade, hjälpte henne upp, filmade lade fram bommar, slalomhinder och höll regelrätta lektioner och gav henne betalt i form av bilcheck, åkte ut till hööks och köpte grejer att ha till hästen. Vi har fikat, ätit på mc donalds och i stort sett alltid var det JAG som ringt och frågat om hon önskat följa med. Men att jag brydde mig då, beror på att jag ansåg att andra hästägaren utnyttjade henne då hon skulle mocka och sköta allt i stallet men inte fick rida och inte betalt. Hon var fodervärd åt shettisen i ett halvår och betalade hovslagaren, för att få borsta, fodra, pyssla och gå ut och gå med shettisen eftersom den var för liten att rida och köra fick hon inte göra - ensam.

Och det hade jag tänkt göra även nu, med skillnaden att jag sskulle ställa lite krav på att få lite hjälp med de saker som sliter på mig och min kropp. Samt att utmana de kunskaper tjejen erhållit under sina hästår, för att ta mer moget eget ansvar. Men jag har nu tänkt efter och känner att jag nog får ta av mig de rosa lasögonen och inse att tjejen vuxit ifrån hästarna. Även om det var tänkt att hon skulle söka in på naturbruksgymnasiet till hösten och börja rida på ridskolan i närheten. Så det kunde varit en toppenchans, för henne att få lite både och.

Så lika lite som att jag drar alla hästmänniskor över en kam, så tycker jag inte att du ska dra alla hästägare över en kam, bara för att du känner dig trampad på en öm tå.

För det är INTE meningen med den här tråden. Utan om det verkar så, då ber jag återigen om ursäkt.

Jag tycker att tråden har visat på att bägge synerna finns.

Att det finns hästfolk som vill bli curlade och kan tänka sig betala. Att det finns hästfolk som vill bli curlade och få betalt. Att det finns folk som kan göra allt gratis bara för att få vara nära hästar och att det finns folk som är villiga att fbetala för at göra allt och hjälpa till. Att det f inns folk, som är beredda att betala för att enbart rida.

Men åter igen, det var inte det tråden gick ut på. Utan jag ville bara ventilera lite och se hur det er ut här i landet och nu vet jag. Och därmed vet jag att jag inte är så gnällig och kinkig, som jag känner mig.

Mvh

IngelaH

Det här är inte den första tråden om hur hopplösa, dåliga och oengagerade medryttare är. Jag säger inte att det inte finns dåliga medryttare - för det gör det garanterat - men hur är det med självreflektionen hos ägarna?

Trots mina 22 år är jag nog vad många här skulle definiera som en hästtjej. Öppet sinne, ständigt beredd att lära mig mer, genuint intresserad, villig att rida och pyssla oavsett årstid och väder, lojal, säkerhetsmedveten, ansvarstagande, noga med att all hantering sker utifrån hästens förutsättningar osv. Att pyssla - mocka, putsa läder osv - är väldigt helande för mig och minst lika viktigt som kontakten med hästen.

Men jag är väldigt, väldigt less på att slita med andras hästar utan att få något annat än skit tillbaka. När jag gick på gymnasiet höll jag på att slita ihjäl mig med en häst ett drygt år. Blod, svett och tårar. Men det var värt det, för jag älskade hästen. En dag var hästen borta. Såld och försvunnen, utan att jag hade en aning om vad som hände.

Jahopp. Jag fick torka tårarna och ta nya tag, och de två följande åren slet jag med hästarna till en ägare som fick mig att må så dåligt att jag till slut inte orkade åka dit längre, hur mycket jag än älskade och saknade hästarna.

Nästa ägare skulle ha betalt för att jag skulle rida hennes outbildade travare som tog en halvtimme att fånga i hagen.

Då la jag ner. Jag lovade mig själv att aldrig någonsin mer lägga tid och energi på någon annans häst. Det är inte värt.

Men nu saknar jag hästarna Jag har hittat en valack som verkar fin med en ägare i min ålder. Jag vill så gärna att det ska bli bra, men vid minsta antydan om att det blir som förut kommer jag lägga benen på ryggen.

Då kanske den ägaren blir ytterligare en av ägarna i den här tråden som sitter och gnäller på sin lata, oengagerade medryttare

Ja... Det är som om man ska vara tacksam att man ens får andas på en gammal travhäst ibland. Helst skall man betala för att få borsta på den också!

 

[Snurrfian]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Du har inga kontakter på ridskolan? Jag vet ju med mig själv så svarade jag inte på annonser, man är en aning bränd och även om det låter bra på annons så orkar man inte ta reda på om det verkligen är så eller om det bara framställs så...

Så jag tänkte, prata med ridskolan, har de inga "tantgrupper" där det kan finnas "tanter" som är intresserade men inte vågar ta steget att själva svara på en annons? Någon som känner någon som saknar hästpyssel, eller något liknande? Bara som idé alltså!

 

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Du har inga kontakter på ridskolan? Jag vet ju med mig själv så svarade jag inte på annonser, man är en aning bränd och även om det låter bra på annons så orkar man inte ta reda på om det verkligen är så eller om det bara framställs så...

Så jag tänkte, prata med ridskolan, har de inga "tantgrupper" där det kan finnas "tanter" som är intresserade men inte vågar ta steget att själva svara på en annons? Någon som känner någon som saknar hästpyssel, eller något liknande? Bara som idé alltså!

Jo, det känns som en alternativ väg.

 

[AgentCarter]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Jag tror att det där med den gamla tidens hästtjejer är en myt, de äldre (ni) har bara glömt om alla de som tappade intresset på vägen.
Vilket inte är ovanligt.

 

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Jag tror att det där med den gamla tidens hästtjejer är en myt, de äldre (ni) har bara glömt om alla de som tappade intresset på vägen.
Vilket inte är ovanligt.

Sch...!!! inte förstöra mina rosa glasögon nu igen.

 

[svea]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

*KL*

Jag vet inte om det är mest på gott eller ont att de "gammaldags hästtjejerna" blir färre och färre.

Å ena sidan tycker jag att det är tragiskt med a) ungar som - curlade eller inte - vägrar göra stallsysslor samt b) ungar som blir curlade med stallsysslorna för att föräldern inte ställer de kraven utan helst gör det själv. Såna föräldrar finns också, och ibland undrar man vem hästen är till för egentligen. Jag tycker att det är synd att ungarna inte tvingas mocka tillräckligt många gånger för att nå insikten att stallpyssel är mycket mer avslappnande än att få åka hem och spela tv-spel så fort hästen är riden. Och det är synd om dem som inte kan se stallet som en fristad från det övriga tonårslivet.

Å andra sidan kan jag kräkas lite på "Duktiga Annika"-mentaliteten inom hästsporten, där man på ett närmast självförbrännande sätt och med ett käckt leende ska kånka och bära och rykta och polera och slita och slå sig för att vara en "riktig hästtjej". Och jobba gratis - vilket kanske är OK de där första läroåren när man lär sig grundläggande hästskötsel, men som lätt stannar kvar och blir en del av svartjobbskulturen där man jobbar för kost, logi och fickpeng men utan skyddsnät - eller som vissa tränare gör, kallar det "praktik" och låter stalldrängen betala en stor del av sina levnadskostnader själv utöver arbetet.

(Ingela, det jag skriver här är generellt och handlar inte om "din" tjej)

 

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

*KL*

Jag vet inte om det är mest på gott eller ont att de "gammaldags hästtjejerna" blir färre och färre.

Å ena sidan tycker jag att det är tragiskt med a) ungar som - curlade eller inte - vägrar göra stallsysslor samt b) ungar som blir curlade med stallsysslorna för att föräldern inte ställer de kraven utan helst gör det själv. Såna föräldrar finns också, och ibland undrar man vem hästen är till för egentligen. Jag tycker att det är synd att ungarna inte tvingas mocka tillräckligt många gånger för att nå insikten att stallpyssel är mycket mer avslappnande än att få åka hem och spela tv-spel så fort hästen är riden. Och det är synd om dem som inte kan se stallet som en fristad från det övriga tonårslivet.

Å andra sidan kan jag kräkas lite på "Duktiga Annika"-mentaliteten inom hästsporten, där man på ett närmast självförbrännande sätt och med ett käckt leende ska kånka och bära och rykta och polera och slita och slå sig för att vara en "riktig hästtjej". Och jobba gratis - vilket kanske är OK de där första läroåren när man lär sig grundläggande hästskötsel, men som lätt stannar kvar och blir en del av svartjobbskulturen där man jobbar för kost, logi och fickpeng men utan skyddsnät - eller som vissa tränare gör, kallar det "praktik" och låter stalldrängen betala en stor del av sina levnadskostnader själv utöver arbetet.

(Ingela, det jag skriver här är generellt och handlar inte om "din" tjej)