Var är dagens hästtjejer?

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Jag tror att det där med den gamla tidens hästtjejer är en myt, de äldre (ni:angel:) har bara glömt om alla de som tappade intresset på vägen.
Vilket inte är ovanligt.

Ja, och ofta var det just i femton- sextonårsåldern intresset försvann. Ibland tröttnade de, ibland fick de andra intressen, en del hann inte för skolan, andra slutade för att kompisarna slutade.

En och annan av de mest inbitna hästtjejerna fick egen häst, och det tror jag är betydligt vanligare idag än när jag var ridskoletjej på sjuttiotalet!
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Tror att mycket kan handla om vilket slags stall man står i också, hur mysigt det än är med hästen så handlar ju mycket (tycker i alla fall jag) om stallhänget om gemenskap också.

På ridskola där det finns en stor gemenskap, ofta i samma ålder, har jag i yngre dagar upplevt att det varit svårt att komma in i gemenskapen om man är lite blygare och därav har aldrig intresset funnits för mig, som yngre varit väldigt blyg och tillbakadragen, att åka till ridskolan och bara pyssla med hästarna. Det har liksom känts som att man klampar in på någon annans territorium om man går in till fel häst liksom.

Och i privatstall kan det ju ofta vara tvärtom, det finns ingen gemenskap att ta sig in i om man är lite yngre.

Senaste året har jag ridit i ett mindre stall där det varit flera småtjejer som kommit ut till hästarna, speciellt en tjej som tar hand om en av shettisarna så in i norden intresserat, kör, pysslar och leker och hjälper till i stallet. Men då är hon som bor på gården också väldigt trevlig, är i stallet samtidigt, hjälper till och ger lektioner och får alla att känna sig sedda och har gett både mig och resten av tjejerna en enorm frihet (under gott omdöme såklart) med hennes hästar, i sån miljö blir man gärna hästtjej!

Nu rider jag andra hästar, och har haft turen att hitta vettiga hästägare. Och jag kan konstatera att det är så himla mycket roligare att komma ut och hjälpa till i stallet när man har sällskap, mockar gärna flera boxar när jag är ute, om någon annan pysslar i stallet samtidigt. Borstar gärna på alla hästarna i ena stallet, trots att jag bara rider en av dem, för att ägaren uppmuntrar det och gärna borstar någon av de andra samtidigt.

I andra stallet är jag dock lite i valet och kvalet om jag ska fortsätta, främst för att jag inte riktigt känner att jag klaffar med hästen, men också för att det känns inte riktigt som att jag fått kontakt med någon där och ägaren är ju ute de dagar jag inte är där, såklart, men typiskt nog ;)

Tycker som någon annan sagt, kolla i vuxen/"tant" grupper på ridskola, men var i så fall beredd på att hitta någon som kanske kan hjälpa dig EN dag i veckan, eftersom det i många fall är just på grund av tidsbrist man hamnar på ridskola.
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Jag förstår inte hur du kan ta illa upp av det? Jag tycker det är för jävligt med bortskämda snorungar som får dyraste ponnyn med tillhörande svindyr utrustning, eller som kommer till stallet och har hästen sadlad och värmd redan så man kan hoppa upp själv och göra det roliga. Det var ungefär det jag försökte få fram.
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

När jag var ung så cyklade jag och mina vänner ca 6km till ridskolan i princip varenda dag i ur och skur trots att vi bara red lektion en dag/vecka bara för att få umgås med våra favorithästar, umgås med vännerna, hjälpa till med diverse grejer, putsa läder, mm. Ridskolan var som vår fritidsklubb och ridlärarna kallade oss för inventarier :p Tror att det fenomenet försvann från den ridskolan efter att vårt 'gäng' växte upp dock. De som var påläggskalvar efter oss tappade intresset vid 13-14års åldern, var väl moppepojkarna som lockade ;)
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Jag förstår inte hur du kan ta illa upp av det? Jag tycker det är för jävligt med bortskämda snorungar som får dyraste ponnyn med tillhörande svindyr utrustning, eller som kommer till stallet och har hästen sadlad och värmd redan så man kan hoppa upp själv och göra det roliga. Det var ungefär det jag försökte få fram.

Läs då igen, vad du har skrivit, så kanske du förstår varför jag tog illa upp.

Jag blir helt förbryllad när jag läser det ni skriver, det enda jag vet om från min del av hästsporten är det enda rätta att ta hand om hästen själv och alla dess sysslor som hör till stallet.

Har haft häst i 5 år, varav jag har 3 stycken totalt nu och enda sedan jag har köpt häst har jag betalat rubbet själv (förutom hö som min snälla far har betalat åt mig), foder, utrustning, veterinär, stallhyra har jag betalat själv och gör även det nu när jag är arbetslös. Jag åker för det mesta själv till stallet, tar in alla hästarna och fodrar osv. Jag tränar hästarna i olika väder, det är ingen som ställer sig och sadlar eller selar en häst åt mig som jag ska träna t ex. Finns det verkligen ägare som har det så?

Har jobbat i travstall i totalt 5 år också, jag valde att sluta med det yrket just för att det tog upp för mkt av min ork och tid att ta hand om mina egna hästar efter jobbet, spec dagarna efter man varit på trav runt halva Sverige t ex. Kan även säga att större delen av hästskötarna i travstallen brinner för sina hästar som dom följer varje steg de gör, man måste nästan brinna för hästarna och yrket för annars orkar man inte.

Det lät som att du ansåg att om jag inte vill/kan/orkar ta hand om min häst själv, ska jag inte ha häst. Och det är då INGET jag säger något om, den dagen jag inte kan/orkar ta hand om min häst då ska jag inte ha EGEN häst. Men jag kan inte se, att så är fallet när jag skött min och andras hästar i alla de 11 år, jag haft min häst plus att jag skött hästar och tagit stallpass tidigare med som enbart hästskötarea, gratis för att hästar är det bästa som finns.
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Jag tror du tar det för bokstavligt, Tagliabue syftar säkerligen inte på att alla måste göra allt och vara friska och starka, bara at man ska göra sitt bästa och inte överlåta allt åt andra även om man klarar det själv och bara ta russinen ur kakan.
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Jag tror du tar det för bokstavligt, Tagliabue syftar säkerligen inte på att alla måste göra allt och vara friska och starka, bara at man ska göra sitt bästa och inte överlåta allt åt andra även om man klarar det själv och bara ta russinen ur kakan.

Mycket möjligt, men som sagt. Jag läste det inte så med tanke på i så fall knapplån på mitt namn och ordet "ni". Och, jag ÄR sliten just nu och det lär inte bli bättre nu, när svansäsongen snart kommer igång på jobbet. Då vet jag inte hur jag ska orka, både att ta hand om häst, 2-3 stallpass om dagen, hem, jobb och hinna äta. Men jag ska försöka att inte skruva upp mig för mycket redan nu. :p
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Tack! :bow: Hänger du med nu hur jag menar Ingela? Det var inte menat att du skulle ta illa upp, men just som Lobelia sa att man (jag anser) att man inte ska åka på ett bananskal typ .. :)
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Med förr menar jag när jag var yngre och började sköta hästar ;) Från att jag var fem år, alltså 1999, fram tills jag var kanske 12. Då hörde jag aldrig talas om någon som ville ha betalt för att du skulle borsta deras häst..
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Med förr menar jag när jag var yngre och började sköta hästar ;) Från att jag var fem år, alltså 1999, fram tills jag var kanske 12. Då hörde jag aldrig talas om någon som ville ha betalt för att du skulle borsta deras häst..
Och jag har aldrg hört talas om det, men det kan säkert ha förekommit och kan förekomma än, men som undantag -att någon yngre okunnnig blir lurad.
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Tycker det är trist faktiskt.
Hade en skötare på min häst. Det fanns inga bussförbindelser till mig så hon kom inte ofta sen sluta hon höra av sig. Det hon gjorde (helt gratis) var att rida, hon sopa inte ens stallgången efter sig. Mocka aldrig fast jag sa att det skulle göras som skötare. Nu har hon egen häst och gör allt själv. Men men.

Jag tycker det är mkt roligare och jag tar ner ansvar när jag har egen häst, än om det är en annans... Oftast för att då finns känslan "MIN" och hästen passar MIG och jag får en mer älskad känsla för mitt egna husdjur än andras, hur go de än är. Jag älskar min hund mest av allt men är ointresserad av andras hundar...

Därför blir jag aldrig skötare för jag vågar inte lova massa. Jag har min egen häst som jag mockar åt och packar hö, resten ingår. Men förr fick jag lasta och hämta hö i småbal själv, fick se till att spån och foder alltid fanns. Släppte in ut. byggde hagar - inredde stallet själv också. Mina föräldrar betalade och skjutsade, ingenting annat (jag var 14).

Nu verkar det som att så många unga bara behöver rida, resten gör föräldrarna eller så ingår det i hyran.
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Hon tappade väl intresset...

Jag är 15 år (snar 16) och har egen häst. Om jag hade kunnat stalla upp min häst i ett stall dit jag fick skjuts dit och hem så hade det varit ett drömerbjudande.

När jag är i stallet där jag står nu så tittar man runt och ser hur ungdomarna borstar sina hästar (står på en ridskola med flera ungdomar uppstallade) medan föräldrarna mockar och visar intresse för hästarna. Det hade jag kunnat göra vad som helst för, men mina föräldrar är inte ett dugg intresserade av min hobby och det känns lite ledsamt. Jag känner igen mig i det du berättar att du vill ha lite umgänge i stallet, ibland släpar jag med mina föräldrar eftersom att jag har "bråttom" och behöver "hjälp" för att få det att gå snabbare. Även om de inte gör någonting, och om jag ber dem om hjälp så går det faktiskt långsammare, eftersom att jag måste visa dem vart skottkärran ska osv. Så är det faktumet att ha någon där att prata med som är det roliga. Sedan självklart så har en del att göra med att jag vill att mina föräldrar ska visa engagemang för mitt intresse, men mestadels är det att jag vill ha någon där att prata med och slippa vara den enda som måste ta bussen själv till stallet varje dag, slippa vara den enda som står där och mockar, slippa vara den enda som går ensam till hästbutiken och helt enkelt inte slippa vara ensam...

Ååh jag håller med dig. Men det hade varit jobbigt om föräldern hade lagt sig i för mkt också. Som många kan göra gällande träning och tävling. Önskade att min mamma var lite mer intresserad. Hon har ryggproblem och kan inte rida eller göra tunga saker. Mina föräldrar bryr sig inte alls om min häst. De har träffat han en gång bara för att jag red förbi och de stod bara och titta från dörren. Jag vill gärna ha med sällskap till stallet när jag inte ska rida, bara för att prata. Min syster hänger med ibland men oftast vill hon inte. Fick faktiskt med mamma en kväll, hon rykta hästen medan jag mocka. Men inget annat :) hon tycker om djur men vill inte sköta dom, utan mer pyssla om. När vi hade eget stall så gav hon dom lunchhö när vi var i skolan, det var det enda. Det året vi hade häst hemma på gården mocka hon inte en enda gång, hon var aldrig i stallet ens. Men jag hade min syster (som också hade häst på den tiden) som sällskap hela tiden! Så det var jätte skönt annars hade det inte varit roligt alls. Vi red alltid tsm. Red aldrig ensam det året.
Nu står jag inhyrd och har sällskap 1-2 kvällar vardagar och hela helgen av de två tjejerna som står med mig :) det är SKIT KUL. Vi är alla i samma ålder och jag bor på samma gata som den ena så vi kan samåka ibland.

När min andra äldre syster hade häst inhyrd skötte faktiskt min mamma om hästen jätte många gånger för att min syster ledsnat. (Hästen lämnades tillbaka tillslut) så min mamma har hjälp till en gång i tiden :) men mer för att hon tyckte synd om hästen.

Jag tappa intresset när jag blev 15. Hade uppehåll då. Mina systrar tappade också intresset just då. Så mkt annat händer då :P
 
Senast ändrad:
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Själv så går jag dagligen igenom diverse medryttarannonser i hopp om att hitta en liten annons som söker någon som vill att deras hästar ska få komma ut på långa uteritter där man samtidigt kan få pyssla med det som tillhör stall och häst. Men jag möts mestadels av annonser som eftersöker någon som kan vara delaktiga i inridning, hårda dressyrpass och tävlingar etc, vilket gör mig lite besviken då jag ärligt säga att jag besitter inte den årslånga och breda kunskap som många hästtjejer kanske gör idag. Nog har jag varit medryttare och gått några terminer på ridskola så helt nybörjare är jag väl inte, men ibland vill jag tro att vanligt vett och ett gott sinne kan vara tillräckligt :angel:
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Själv så går jag dagligen igenom diverse medryttarannonser i hopp om att hitta en liten annons som söker någon som vill att deras hästar ska få komma ut på långa uteritter där man samtidigt kan få pyssla med det som tillhör stall och häst.

Lägg ut en annons själv! Gjorde jag och fick hur många vettiga svar som helst av människor som inte lagt ut några annonser om att de sökte medryttare just för att de inte trott att de skulle hitta någon som bara ville ut och pyssla och rida i skogen och "nöja" sig med en häst som kanske inte är en tävlingshäst för en halv miljon... :rofl:
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Det låter konstigt att det inte finns folk som vill ha hjälp med skogsturer, men jag förstår om folk inte nappar på långa uteritter. Normala uteritter är för mig 0:45- 1:30 eller kanske lite till. Jag skulle inte nappa på någon som ville göra längre turer än så dom den normala ridningen som medryttare. Vad syftar du på med långa uteritter? Det kan vara idé att definiera det då det finns mycket utrymme för missförstånd.
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Så lustigt. De gånger jag funderat på att skaffa medryttare till mina distanshästar, så finns det bara annonser om folk som vill träna för instruktör.
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Lite komiskt, men vi kanske befinner oss på fel ställen i landet? ;) Men ni har rätt det kanske är dags för mig att slänga ut en annons själv! Ska se vad jag kan få knopat ihop ikväll.
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Själv så går jag dagligen igenom diverse medryttarannonser i hopp om att hitta en liten annons som söker någon som vill att deras hästar ska få komma ut på långa uteritter där man samtidigt kan få pyssla med det som tillhör stall och häst.

Var bor du? Jag skulle gärna vilja ha hjälp med min häst och gärna någon som vill rida ut.
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Visst finns dom. Mitt stall är fullt av dem i alla åldrar, från 15 till 60+. visserligen har väl de flesta egna hästar men det ger ju ännu mer slit och jobb för att det ska fungera.
Däremot tror jag som någon skrev så är tillgången på hästar större nu och det finns bättre alternativ att välja på.
Jag har aldrig varit en riktig "hästtjej" däremot har jag haft egen häst större delen av livet och valde igen att skaffa häst när jag hade pluggat klart och fått fast jobb. Under min hästlösa period slet jag hund med andra hästar och eftersom jag haft egen häst skulle det aldrig falla mig in att säga nej om jag inte var jättesjuk eller något speciellt hade hänt. Under de 1,5 åren jag var medryttare tog jag minst en helgmorgon i månaden åt ägaren tillexempel, och mockningen hjälptes vi åt med till 3 hästar, hann jag tog jag alla, hann hon tog hon alla.

Jag var rätt curlad som yngre, men det berodde mkt på att vi i familjen hade 3 hästar/ponnyer på 3 intresserade personer. Därutöver fanns ju oxå en lillebror/man som ville ha familjetid. Det gick så mycket snabbare för oss om vi hjälptes åt. Ibland red mamma och jag eller min bror fixade, ibland tvärtom.

Jag hade och har inga större problem med att ensam ta hand om en häst i kollektivstall eller åka och träna/tävla själv, trots min "curlade" bakgrund. Sen skulle jag givetvis föredra att stå i ett helinackorderingstall inkl mockning, men pengarna räcker inte riktigt till både det och allt annat kul jag vill göra ;).

Så nej, jag tror inte hästtjejer är på väg att dö ut, men de kanske har börjat ha lite högre krav och låter sig inte bli utnyttjade längre (inte till dig ts, du har nog bara stött på en ointresserad unge).
 
Sv: Var är dagens hästtjejer?

Det är en bra fråga faktiskt. Har en tjej som följer med då och då när hon väl är i trakterna. Hennes mamma är tillsammans med mina föräldrars granne så det är inte alltid dom är här. Men hon räknar inte alltid med att rida. Det är snarare jag som räknar med att rida när hon är här :o Och även om hon inte kan så mycket så försöker hon lära sig allting kring hästar och stallsysslor. Hon kom till och med för att pyssla när ponnyn var skadad. Och på köpet fick hon lära sig lite sårvård. Som tur är det en snäll häst att tvätta av såren på :love:

Däremot hade jag en medryttare för några år sedan som inte alls var intresserad av att komma ut och pyssla när ponnyn var skadad. Dessutom var det hon som hade "orsakat" skadan när hon var ute och red. Hon skyllde på grejer hon hade att göra och undrade om det snart skulle gå att rida igen.

Men ja, tjejerna som är så hästintresserade är svåra att hitta. Hur många 15åringar går ut och går med en 1åring för att miljöträna, rider en travare som tävlas i trav, eller försöker rida på den dära nordsvensken som inte vill gå längre än grusvägen från gården?
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Anläggning Jag funderar på inackordering och behöver hjälp att bolla lite.. Förutsättningar: Tre egna hästar (två shetlandsponnys, en stor) på...
9 10 11
Svar
217
· Visningar
11 584
Senast: Blyger
·
Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
2 624
Senast: Lhas
·
Hästmänniskan Hej alla Bukefalos..are? Mitt namn är Brunte och jag är ny här. Det är såhär att jag är en tjej på 25+ år som har ridit till och från...
2
Svar
21
· Visningar
4 247
Hästmänniskan Hej! Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna. Lite...
2
Svar
27
· Visningar
7 000
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Skadade hästar och konvalescenter
  • Uppdateringstråd

Omröstningar

Tillbaka
Upp