Diplomaten
Trådstartare
Jag och min sambo bestämde oss under veckan; att det nu var dags för hela stora flocken att ge sig ut på en gemensam fjälltur. Vi bor så gott som på fjället så våra hundar vandrar dagligen i den vegetationen, men det är alltid intressant att se om vårt förarbete gett gott resultat eller inte. Vår "lilla flock" består ju av 7 helt olika individer.
Jag; en värmländsk sportfåne som ömsom innehar en rädsla för den skiftande fjällnaturen med dess höga berg och djupa dalar och som per dags datum förvillat mig minst 1 gång där uppe. Och som ännu inte är helt haj på karta och kompass. Min nynorska militärsergeant med erfarenhet av både sökningsaktioner och Röda korsverksamheter. Två småhundar som bl.a. består av en 2,7 kg lätt Pomeranian. Vi förundras varje gång hur denne kan omvandlas från soffahund med låg aktivitetsnivå till en äkta fjällhund. Två valpar (Alaskan Husky/Laika) som helt plötsligt blivit unghundar och som aldrig tältat tidigare. Samt ett nytillskott - en 9 år gammal Schäferhund.
I alla fall, jag tog ut en halv semesterdag för att leta fram fiske och vandringsutrustning efter vår flytt - packa och organisera bagaget. Och på fredagseftermiddagen stoppade vi in alla hundarna och packningen i bilen, for ca 20 min bilfärd för att sedan påbörja det tips på vandring vi fått av vår granne. Där skulle det vara ett gott fiskevatten och en bra tur för (märk den gamle skogsvaktarens ord) unga, spräcka vandrare.
Hundarna var överlyckliga! Till en början var det ett virrvarr av hundar som hoppade runt, busade, nosade, grävde och kissade revir. Efter en liten tid förstod alla hundarna dock att det var framåt som var målet. Att man tjänade på att inte uppehålla sig allt för länge i små gräl om pinnar, rullande i älgbajs eller egna små spåraktioner. Vi var på väg!
Efter ca 3 timmars vandring, i stort sett uppför slog vi läger vid det vatten som skulle bringa fisk. Andy, en av unghundarna lade sig direkt vid brasan medan den andra unghunden tog del av ett grävningsprojekt som JRT direkt startade med när vi slagit läger. Pomeranianen vilade i mitt knä medan Schäferhunden tog sig ett välförtjänt dopp i vattnet. Jag fotograferade och sambon bara njöt av att hans 20 kg packning nu stod tryggt på marken. På natten organiserade vi det så att småhundarna (som alltid!) sover med oss inne i tältet och de 3 stora fick dela plats i det lilla förtältet. Efter lite hundgruff och tillrättavisande ord från oss somnade vi alla, glada OCH trötta. Jag vaknade dock en gång, tidigt på morgonen av att min unghund (Tjocken) smitit ut genom förartältet för att leka och spåra. Så här fick vi en tankeställare på hur vi ska lösa övernattningen i framtiden. På natten/tidig morgon ska ALLA sova.
Hela lördagen gick åt till att njuta av naturen, vila i solen, fotografera, bada och busa. Vilket underbart liv! Och vilka underbara band man får med sina hundar på sådana här små expeditioner! Det är rent utav sagolikt att se sina hundars beteende och kommunikation ute i terrängen. Och att mycket tid av träning och uppfostran faktiskt gett resultat!
Vandringen ner var betydligt lugnare. Jag och min sambo var faktiskt glada när vi fann en genväg då packningen för oss båda började att kännas rejält. Pomeranian tog extra god tid på sig och fick i perioder åka snålskjuts i en av ryggsäckarna där blåbärsrisen och klipporna var lite jobbigt höga. JRT har ingen egenskap som heter trötthet så hon trippade och hoppade glatt t.o.m. den sista mm till bilen. Unghundarna och den gamla Schäfern var glatt trötta och hoppade gärna in i bilen för att färdas hemåt. Så alla dom sov under lördagskvällen ...
Kan tillägga att söndagen varit en stor vilodag för oss alla .....
Det väntas fler mindre och större expeditioner framöver i sommar. På de längre kommer endast unghundarna att vara medverkande eftersom det är de som enligt planen ska vara delaktiga i den kommande stora EXPEDITIONEN NORGE-SVERIGE som väntas om 1-2 år. Det ska bli en naturupplevelse i sig. OCH då ska DE vara klara för att bära en del av packningen!
Rekommendation: Om ni inte redan gjort det; dra ut på vandring med era hundar!
Jag; en värmländsk sportfåne som ömsom innehar en rädsla för den skiftande fjällnaturen med dess höga berg och djupa dalar och som per dags datum förvillat mig minst 1 gång där uppe. Och som ännu inte är helt haj på karta och kompass. Min nynorska militärsergeant med erfarenhet av både sökningsaktioner och Röda korsverksamheter. Två småhundar som bl.a. består av en 2,7 kg lätt Pomeranian. Vi förundras varje gång hur denne kan omvandlas från soffahund med låg aktivitetsnivå till en äkta fjällhund. Två valpar (Alaskan Husky/Laika) som helt plötsligt blivit unghundar och som aldrig tältat tidigare. Samt ett nytillskott - en 9 år gammal Schäferhund.
I alla fall, jag tog ut en halv semesterdag för att leta fram fiske och vandringsutrustning efter vår flytt - packa och organisera bagaget. Och på fredagseftermiddagen stoppade vi in alla hundarna och packningen i bilen, for ca 20 min bilfärd för att sedan påbörja det tips på vandring vi fått av vår granne. Där skulle det vara ett gott fiskevatten och en bra tur för (märk den gamle skogsvaktarens ord) unga, spräcka vandrare.
Hundarna var överlyckliga! Till en början var det ett virrvarr av hundar som hoppade runt, busade, nosade, grävde och kissade revir. Efter en liten tid förstod alla hundarna dock att det var framåt som var målet. Att man tjänade på att inte uppehålla sig allt för länge i små gräl om pinnar, rullande i älgbajs eller egna små spåraktioner. Vi var på väg!
Efter ca 3 timmars vandring, i stort sett uppför slog vi läger vid det vatten som skulle bringa fisk. Andy, en av unghundarna lade sig direkt vid brasan medan den andra unghunden tog del av ett grävningsprojekt som JRT direkt startade med när vi slagit läger. Pomeranianen vilade i mitt knä medan Schäferhunden tog sig ett välförtjänt dopp i vattnet. Jag fotograferade och sambon bara njöt av att hans 20 kg packning nu stod tryggt på marken. På natten organiserade vi det så att småhundarna (som alltid!) sover med oss inne i tältet och de 3 stora fick dela plats i det lilla förtältet. Efter lite hundgruff och tillrättavisande ord från oss somnade vi alla, glada OCH trötta. Jag vaknade dock en gång, tidigt på morgonen av att min unghund (Tjocken) smitit ut genom förartältet för att leka och spåra. Så här fick vi en tankeställare på hur vi ska lösa övernattningen i framtiden. På natten/tidig morgon ska ALLA sova.
Hela lördagen gick åt till att njuta av naturen, vila i solen, fotografera, bada och busa. Vilket underbart liv! Och vilka underbara band man får med sina hundar på sådana här små expeditioner! Det är rent utav sagolikt att se sina hundars beteende och kommunikation ute i terrängen. Och att mycket tid av träning och uppfostran faktiskt gett resultat!
Vandringen ner var betydligt lugnare. Jag och min sambo var faktiskt glada när vi fann en genväg då packningen för oss båda började att kännas rejält. Pomeranian tog extra god tid på sig och fick i perioder åka snålskjuts i en av ryggsäckarna där blåbärsrisen och klipporna var lite jobbigt höga. JRT har ingen egenskap som heter trötthet så hon trippade och hoppade glatt t.o.m. den sista mm till bilen. Unghundarna och den gamla Schäfern var glatt trötta och hoppade gärna in i bilen för att färdas hemåt. Så alla dom sov under lördagskvällen ...
Kan tillägga att söndagen varit en stor vilodag för oss alla .....
Det väntas fler mindre och större expeditioner framöver i sommar. På de längre kommer endast unghundarna att vara medverkande eftersom det är de som enligt planen ska vara delaktiga i den kommande stora EXPEDITIONEN NORGE-SVERIGE som väntas om 1-2 år. Det ska bli en naturupplevelse i sig. OCH då ska DE vara klara för att bära en del av packningen!
Rekommendation: Om ni inte redan gjort det; dra ut på vandring med era hundar!
