Var hör ni hemma?

[MJLee]

Började fundera lite på var jag kallar hem. Jag är lite av en TCK (Third Culture Kid) och hatar att flytta och är inget fan av att resa och vill rota mig, samtidigt som jag känner mig rotlös och skulle kunna bo i hela världen. Bara jag fick med mig min katt, mina böcker och min dator skulle jag klara mig samtidigt som jag är en hoarder av rang (inser jag mer än någonsin när jag nu ska flytta igen och försöker slänga) och håller fast vid mina saker hårt och ofta i onödan.

För mig är 'hemma' så dubbelbottnat, överallt och ingenstans och samtidigt med stark behov av rötter - vet inte bara var. Var känner andra sig hemma, har ni något som är hem var man än bor?

 

[parellikusken]

Jag är hemma där min häst är. Har flyttat runt mycket i landet, men alltid hadt honom med. Han är mitt hem.

 

[Folri]

Började fundera lite på var jag kallar hem. Jag är lite av en TCK (Third Culture Kid) och hatar att flytta och är inget fan av att resa och vill rota mig, samtidigt som jag känner mig rotlös och skulle kunna bo i hela världen. Bara jag fick med mig min katt, mina böcker och min dator skulle jag klara mig samtidigt som jag är en hoarder av rang (inser jag mer än någonsin när jag nu ska flytta igen och försöker slänga) och håller fast vid mina saker hårt och ofta i onödan.

För mig är 'hemma' så dubbelbottnat, överallt och ingenstans och samtidigt med stark behov av rötter - vet inte bara var. Var känner andra sig hemma, har ni något som är hem var man än bor?

Hemma för mig är där jag ska sova

 

[Sonic76]

Har inget som känns hemma.
Trivs dock bra i min lägenhet nu

 

[95johsv]

Har flera hemma, för mig handlar hemma om de jag är med, där jag har mina kläder/grejor så jag kan bo mer än en långhelg. Där jag har så jag kan komma och gå enl min vilja.

 

[Liten]

För mig är Sörmland hemma, i hjärtat. Jag har känt så sedan jag satte foten i Gnesta för första gången, sommaren 2004 (jag är född -91, för referens). Jag vet inte varför, riktigt, även om jag kan rada upp flera skäl till att jag skulle vilja bo i Sörmland. Det var bara känslan i mig när jag kom dit, "Här. Här ska jag vara.". Jag känner fortfarande så, och har aldrig känt så för en annan plats även om det finns flera platser där jag absolut kan tänka mig att bo.

Jag bor dock inte där, ännu. Livet har kommit emellan. Men en dag ska jag göra det.

På ett annat plan så har mina hästar varit hemma. Nu..är nog min partner det, på det sättet. Jag känner mig trygg i hans famn, och kan inte tänka mig att vara utan honom.

 

[Monkie]

Jag har ganska lätt att känna mig hemma, vart jag än bor. Är jag borta en helg till exempel tycker jag alltid att det är krångligt och vill hem hur trevligt jag än har. När jag kommer in i mitt hem andas jag ut och slappnar av.

 

[Tassetass]

Jag har mina rötter där jag växte upp, och när jag är på besök där känner jag det väldigt tydligt. Min syster bor kvar i mitt barndomshem och jag kan verkligen känna historiens vingslag där. Jag ser mina föräldrar i omgivningen fast de inte lever längre och inne i själva samhället känns allt bekant och överallt finns folk jag känner. Jag känner en samhörighet till det stället, men jag känner mig inte hemma där.

Jag har känt mig hemma, verkligen hemma, på två ställen i mitt liv; i Umeå, framförallt sedan jag hittade min lägenhet vid älven, och nu i mitt hus utanför stan där jag bott de senaste åtta åren. Sen vad som gjort att jag känt mig hemma på just de platserna, det vettetusan. Jag har liksom bara känt att "Japp, det här är min plats på jorden just nu.". Nu i huset känner jag att det här är min plats på jorden för lång tid framöver. Jag tänker i banor som "Om tio år kommer det se ut så här", något jag aldrig gjort förr.

Det ska tilläggas att jag oftast trivts där jag bott, oftast har jag trivts riktigt bra dessutom. Men den där hemmakänslan, den som ger mig ett lugn och en inneboende frid, den har dock inte alltid infunnit sig.

 

[MJLee]

Det ska tilläggas att jag oftast trivts där jag bott, oftast har jag trivts riktigt bra dessutom. Men den där hemmakänslan, den som ger mig ett lugn och en inneboende frid, den har dock inte alltid infunnit sig.

Ja! Det är precis den jag längtar efter men aldrig verkar hitta. Jag trivs och kan anpassa mig där jag bor men det är fortfarande inte hemma

 

[clusia]

Jag är ganska anpassningsbar och hemma för mig har egentligen alltid varit där min säng är. Fast häromdagen slog det mig att huset vi flyttade till för drygt 6 mån sedan, äntligen har jag kommit hem. För första gången i livet bor jag på en plats utan en känsla av att jag snart ska flytta härifrån.

 

[Milosari]

Jag har flyttat en del men kommit tillbaka till Lund. Det är min hemstad. Jag älskar staden på så många sätt, inte minst för befolkningen. Det är ont om inskränkta människor. Ytan är inte heller lika polerad som i vissa andra städer och här finns gott om kufar. Stadsdelen där jag bor är väldigt vänster- och miljöorienterad, SD hade noll att komma med här.

Men jag har överlag lätt att känna mig hemma. För mig har platsen och tingen mycket mindre betydelse än att folket är trevligt.

 

[Viva]

Jag har två hemma. Ett där jag har min fasta bostad och det har varierat. Jag har nog ganska lätt att boa in mig. Mitt hem är min borg.

Det andra som alltid är hemma, var jag än befinner mig, är där jag har mina rötter. Men det handlar mer om plats och ting och mindre om människor.

 

[Niyama]

Jag har hittat mitt hemma, där jag bor nu. När jag varit iväg och närmar mig min hemort är det "åh hemma ". Tanken på att nån gång behöva flytta härifrån gör lite ont i hjärtat (inte för att det ser ut som jag kommer behöva flytta, men man vet ju aldrig). Efter en fin dag här brukar jag känna mig så lycklig över att få bo här. Jag bodde här första gången 2006-2007, blev förälskad i området och längtade tillbaka i 10 år innan jag flyttade hit igen. Jag trivdes på flera av platserna jag bodde på, men inte som här.

 

[bettysmatte]

Till 100% torpet jag bor i nu . Jag tänker ibland - när jag ser mitt hus utifrån- att det ser ut precis som ett sådant hus som jag förut har åkt förbi och önskat att jag bodde i....... Här finns plats för djuren. Huset är precis lagom stort (litet ) och mysigt. Jag får RO här. Det är viktigt!

Som många redan har skrivit så har jag bott på många platser - både i Sverige och i USA - som jag har trivts på, men aldrig har jag känt så för ett hus/lägenhet som jag gör för detta lilla torp....

 

[iNHALE]

Hemma är där jag har mina saker och där jag känner mig trygg och kan stänga ute omvärlden. Känner inget behov av att bo på ett visst ställe utan skulle kunna bo nästan var som helst egentligen bara jag har ett ställe att bo på där jag känner mig trygg och inte blir störd.

 

[Sofie.S]

Jag har hela mitt liv bott i samma byhåla - den är hemma för mig.
Har däremot flyttat tre gånger, inom byhålan och skulle kunna tänka mig att flytta igen.
Men kommer nog alltid vilja bo i denna byhåla!

 

[CillaW]

Jag har ingen geografisk plats som är "hemma". Vi flyttade ganska mycket när jag var barn, och jag kände mig aldrig trygg någonstans.
Känslomässigt är det lätt; hemma är där mina barn finns.

 

[Tranan]

Där jag känner mig som mest hemma är min lägenhet.

 

[TheRedLightning]

Har olika hem, dels hemmet jag bor i och spenderar varje dag i, samt hemma hos mamma eller pappa. Brukar säga att jag ska åka hem när jag ska hälsa på någon av dom, det är ändå där jag är uppväxt, men där jag bor nu är också hemma för mig

Mamma och pappa flyttade runt en hel del innan de skiljde sig, sen blev det två flyttar till för vardera innan de flyttade dit där de bor än idag. Jag har flyttat runt en hel del själv också sen jag flyttade hemifrån, totalt sett 4 gånger och nu bor jag i en lägenhet jag trivs i och den är hemma för mig även om jag inte bott här så många år.

Sen att jag känner mig hemma i lastbilen är en annan form av hemma, men inte hemma hemma eller vad man ska säga. Likadant ridskolan jag rider på nu är som ett extra hem, även om det också inte är hemma hemma.

 

[Inte_Ung]

Jag känner mig nog aldrig hemma.
Men det är inget som jag lider av (längre).
Strax före 50 så hade jag en kort period där jag trodde att jag behövde rota mig, men det gick över.
Som ung så fick jag flyttfeber ungefär vart annat år. Numera så har jag löst det genom att bo på två ställen.
Det är helt okej att nomadisera så länge som jag sover på platser där jag trivs. Ibland så sover jag i bilen, det är okej det med.