Vårdnadstvist.. långt

Alindra2000

Trådstartare
Here we go.... Min sambo och jag har separerat, vi hade tre hundar ihop. En av dem fick hastigt lämna oss förra veckan då han plötsligt blev sjuk:cry: En av de andra två har vi gemensamt bestämt (det finns bra skäl till det) att han skall få flytta till landet och bo med min kusin som är hemma på dagarna.

Det innebär att vi har en hund kvar, bådas ögonsten och allt. Ingen av oss vill släppa henne och mitt x vill absolut att vi ska dela henne. Jag själv tycker inte det fungerar dels för att jag inte får komma vidare om jag ska ha så tät kontakt med honom, jag har försökt nu ett tag men jag mår så pass dåligt av att träffa honom att det förstör min chans att gå vidare samt att mitt humör blivit kort och mitt jobb lidande.

Hunden i sig är både mattig och hussig, men hon är helt klart påverkad av att inte ha sin fasta punkt. I mina ögon är det jag som kan ge henne det bästa hemmet, mitt x är på alla sätt en snäll husse men har mest varit "lekfarbror" till våra hundar och har absolut ingen koll på saker runt om själva gosandet och lite promenader. Tyvärr är det även så att han även om han är en snäll husse också är en väldigt självupptagen person och dyker ngt roligare upp så får hunden snällt vänta.... (precis som alla får när han tycker ngt annat råkar vara roligare)

Enligt alla papper är det jag som äger henne. Han står bara på försäkringen. Det är jag som gjort det mesta med henne men självklart har även han tagit en hel del, så tar på inget sätt på mig all ära.

Nu är frågan hur jag ska göra? Att dela ÄR inget alternativ sen får andra göra som dem vill men det är inte ngt jag tycker är en bra lösning varken för hunden eller mig.

Jag äger som sagt henne på pappret, har jag då laglig rätt att ta henne mot hans vilja? Vill ju inte att det ska bli världens största bråk men nu har jag försökt göra som han ville och det fungerar inte :(


Jag vet att det inte bara handlar om papper och jag önskar verkligen att de fanns andra lösningar, men vi kan ju inte bo nära varandra i låt säga 10 år till för att envisas med att vara egoistiska å kasta henne fram å tillbaka.
 
Sv: Vårdnadstvist.. långt

Som jag känner det hade min partner även valt bort min hund om han hade valt bort mig. Man kan inte både äta kakan OCH ha den kvar. Min sambo är också lekfarbror och gillar hunden jättemycket, men hade aldrig klarat att ha henne själv, av ungefär samma anledningar som du nämner. Det är kul när det ska mysas, men han har inte koll på när hon var ute senast, eller hur man dämpar, eller när man uppmuntrar, eller vilken mat hundar bör äta osv osv. Jag hade nog inte hållit på och delat henne med någon som jag inte orkar träffa regelbundet.
 
Sv: Vårdnadstvist.. långt

Om det hade varit ett barn hade du inte haft något annat val än att samarbeta med x-et. Nu är det en hund, och den kan anpassa sig till förändringar i flocken och ha ett bra liv utan dig. Det husse inte kan om hundvård får han väl lära sig. Du måste inte lösa saker med X.et, du har ett val.

Om ditt beslut är "ingen delad vårdnad", ställ X-inför det och se vad följden blir. Känner du att du måste ha ensam vårdnad om just denna individ så kan du slåss upp till domstol om du vill.
Här finns en liknande fråga och svar från en jurist.
http://vovve.net/Juristen/question.asp?qid=146&str=0-54

(Kopplingen till samägandelagen innebär, antar jag, att du eller ditt X kan tvinga fram en försäljning om ni inte kommer överens. )

Frågan är om denna tvist skulle göra nånting bättre för dig, så därför skulle jag råda dig att komma överens med x-et om att han i så fall köper ut dig ur hunden så att du kan skaffa en annan hund.
 
Sv: Vårdnadstvist.. långt

Problemet är att vi köpte henne ihop, att det är jag som står på pappret är mest en slump. Visst är det jag som drev allt, letade uppfödare, skötte alla kontakter osv men han va ju med i alla steg så att säga.

Jag vet hur otroligt dumt det var att köpa henne ihop och att man ska ha klart vad som händer i en sån här sidtuation, så det behöver ingen säga. Alltid mkt lättare att vara efterklok.

Men som sagt, jag känner att det är jag som har bäst förutsättningar att ha henne.

Men visst borde de va så att lagen är på min sida eftersom jag står på alla papper? (bortsett från försäkringen då)
 
Sv: Vårdnadstvist.. långt

Frågan är om denna tvist skulle göra nånting bättre för dig, så därför skulle jag råda dig att komma överens med x-et om att han i så fall köper ut dig ur hunden så att du kan skaffa en annan hund.

Fast det var väl inte pengarna det handlade om? :confused:
Utan om just hunden ifråga.
 
Sv: Vårdnadstvist.. långt

Njaa.. Eftersom jag är väldigt övetygad om att husse i detta fall anser att det han ger henne räcker utmärkt så är det knappast troligt att han ökar sin aktivering av henne då han alltid tyckt jag "jollrar och att de klarar sig". Jag vill alltså inte sitta och smutskasta honom utan bara konstatera att nej han kan inte tillräckligt och är inte intresserad av att lära sig mer eftersom han anser det räcker.

Jag är väldigt ointresserad av att köpa en annan hund då jag redan lagt allt jag kan på denna och hon är mitt allt.

Min plan vore inte att han aldrig mer skulle få se henne, bara att hon skulle ha ett fast hem och att han kunde ha henne ibland men inte på det här "dela" sättet.

Tack för länken! :)
 
Sv: Vårdnadstvist.. långt

Jag förstår egentligen inte ditt problem här... Du äger hunden juridiskt, du vill inte ha kontakt med ditt ex och du vill att hunden bor hos dig. Ta hunden och om ditt ex kräver sin hälft av köpesumman får du väl ge honom dem.

Eller missade jag nåt?
 
Sv: Vårdnadstvist.. långt

Det hon undrar över är om hon verkligen äger hunden juridiskt och därmed kan "ta hunden och sticka", om jag förstod det rätt.
 
Sv: Vårdnadstvist.. långt

Jag står som ensam ägare på båda hundarna. När vi köpte islänningen ville uppfödarna ha det så, enligt dem skulle det underlätta vid ev skilsmässa. De hade råkat ut för att det blivit dragkamp om hunden när båda stod som ägare.

Men om detta håller rent juridiskt vet jag inte.

Att bara jag står som ägare till dvärgpudeln beror på att min man jjobbade när han kom hem till oss.;)
 
Sv: Vårdnadstvist.. långt

Som jag ser det är det klockrent att bägge är ägare eftersom bägge har betalat varsin hälft.

Du har då två möjlilgheter om du vill ändra dagens situation; antingen köpa ut x:et eller, om han vägrar att släppa taget om hunden, låta honom köpa ut dig. Anledningen till att du ska begära kompensation om du låter honom ta hunden är framför allt att då får han lov att ta ett mer övertänkt beslut. Om du tror att hunden kommer att lida, inte bara ha det mindre bra, får du kämpa med näbbar och klor för att få honom att släppa taget.
 
Sv: Vårdnadstvist.. långt

Kan du resonera med ditt ex?

Att du kanske skulle kunna få ha henne i veckorna och han tar henne på helgen, eller varannan helg.

Lägg isf fram det som att du kan ha allt tråk o pyssel i veckan och han kan ha henne lagom länge mest för att busa o mysa...

För om han är som du beskriver kommer han kanske låta dig ha henne majoriteten av alla helger ändå, på helger brukar det ju dyka upp sånt som du klassar som "något roligare".

Skulle ni ha det på det här viset ett tag är jag övertygad om att han skulle släppa henne när tillslut.

Kontentan: Ta successivt mer och mer ansvar och tid så att han inser att du är den riktiga matten och att han faktiskt spelar en mindre roll i sammanhanget.

Detta är ju iof en långsiktig plan men jag tror att jag hade gjort så om det hade hänt mig.

Jag står som ägare till våra hundar och jag gör allt jobb alltså anser jag att jag har mest rätt till dem. Skulle det ta slut med min sambo skulle jag nog lägga fram det som att han får träffa dem när han vill men att jag bär yttersta ansvaret. Är övertygad om att han hade tröttnat rätt fort då.

Lycka till och kämpa för dig och din hund, det kommer att vara värt det!
 
Sv: Vårdnadstvist.. långt

Idalos ide var bra tycker jag :idea:

Annars kan man tänka sig att han kanske vill "dela" just för att behålla kontakten med dig?
Vad säger han om du säger: "jag vill inte dela, vi måste bestämma vem som ska ha henne"?
Om han är som du säger kommer han nog ganska snart inse att det är för mycket jobb att ha hunden själv, och då hör han säkert av sig och vill att du tar den.
Så blev det med ett ex till mig ;)
 
Sv: Vårdnadstvist.. långt

KL

Jag är inte ute efter att trampa på ömma tår. Men det är en allmän fråga och inte bara riktad till TS.

Hur tänker ni när ni köpt en hund ihop? Har ni ingen överenskommelse om vems hundarna verkligen är om man skiljer sig/gör slut?

Jag var extremt noga med att göra klart för min sambo att jag står som ägare på papprena, och att skulle vi dela på oss är hundarna mina. Vill han ha tillbaka summan vi köpte lillhunden för (sin beskärda del) så kan han väl få det. Men hunden är min.
 
Sv: Vårdnadstvist.. långt

(TS:förlåt för att jag fortsäter på trådkapningen i en intressant tråd. )

Har ingen hund, men skulle jag köpa en och vara i ett förhållande så tror jag att jag hade resonerat så som du. Men det jag tycker är en intressant frågeställning till dig blir ju då, att ifall det nu är dina hundar (vilket jag förstår och "hålelr emd om") så undrar jag hur ni gör med vetrinärutgifter och dyl? Om ni delar på dem, skulle han få tillbaka även det han lagt ut i de fallen, ifall ni mot förmodan skulle gå isär?

Även detta var absolut inte menat som kritik, utan bara en lite fundering.. :)
 
Sv: Vårdnadstvist.. långt

Jag blir också lite förvånad över hur blåögda männsikor är.
Lite -men-vi-älskar-varandra-och-skall-alltid-leva-ihop-så-det-blir-inga-problem-principen, får råda när man köper saker i ett samboförhållande.

Visserligen är jag arbetsskadad, men jag är ytterst nogrann med ägandet av mina djur.
Jag har levt med sambon i nästan 15 år och vi har delad ekonomi och jag delar gladeligen hus, pengar och förhoppningsvis senare barn ihop med honom, men inte mina djur, de är mina villkorslöst.
Jag skulle aldrig sätta mig i en situation där jag riskerade att förlora dem för att vi separerade. Så det är klart och tydligt i vårt förhållande, går vi skilda vägar följer alla djur med mig.
 
Sv: Vårdnadstvist.. långt

Jag står på alla papper och har betalat hunden själv, så vi är helt överrens om vem som tar Sigge om vi gör slut.
Alla löpande kostnader (mat, försäkring, ev. veterinär) har vi sagt att vi ska dela på men det har blivit så att jag tar det i alla fall.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Min tik som blir 3 år om 2 månader blir så väldigt markerade mot yngre hundar när de är lösa. Är det "normalt" för en tik som är typ...
Svar
1
· Visningar
673
Senast: Fetaost
·
Övr. Hund Vet inte riktigt vad jag vill med detta långa inlägg, för ingen annan kan ju veta, men det kanske hjälper att sortera ut mig själv genom...
2
Svar
21
· Visningar
3 417
Senast: geting
·
Övr. Hund Hej! Jag ska ta emot en omplacerings hund men först ska jag få möjlighet till en prövotid. Ägaren vill inte kunna ta tillbaka hunden...
2
Svar
21
· Visningar
2 164
Senast: Migo
·
Ekonomi & Juridik Hej på er, det finns säkert mängder av sånna här frågor på nätet men har inte hittat hur man gör i exakt vår situation. Sambon har en...
Svar
3
· Visningar
1 300
Senast: Bee
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Bra blötmat
  • Kattbilder #9

Hästrelaterat

  • Nybörjarponny!
  • Dressyrsnack 17
  • Föl 2023

Omröstningar

Tillbaka
Upp