Varför tvinga andra att äta?

[ptr]

Är man diabetiker så kan man hänvisa till sockret tycker jag, inte annars. Att pilla bort skulle jag tycka var för oartigt.

Finns många fler än de som har diabetes som har problem med sockret. Jag ska inte behöva ha en diagnos med intyg för att slippa vara oartig. Nejtack är ett nejtack likaförbannat, även med detta!

 

[Lena Furberg]

Om jag går ut och fikar med bekanta, blir det ofta på typiskt kaffehak, typ Espresso House. Då köper jag nästan jämt en stor Cappuccino eller en Chai Latte - och det är jättefika för mig. Nästan 25% av dagsbehovet av kalorier! Så - fika har fått lite ny betydelse för mig på senare år. Det måste inte vara en slät kopp kaffe eller te och sen nåt bakverk till.

 

[Miran]

Själv är jag TACKSAM för att den svenska kaffe med dopp-kulturen är så stark att jag TVINGADES beställa den där lilla aragostinen med citronkräm i fredags när solen sken. (Jag var helt ENSAM. )

Funderar redan på att gå dit på fredag igen.

(Det konstiga är att den ser ut som en liten smördegskuk )

Nu ska jag försöka lägga in en bild på ett litet pyssel du kan ägna dig åt på lediga stunder @mandalaki https://i2.wp.com/pulptastic.com/wp...ooking-fails-251-58999b669268b__605.jpg?w=620

 

[mandalaki]

Nu ska jag försöka lägga in en bild på ett litet pyssel du kan ägna dig åt på lediga stunder @mandalaki https://i2.wp.com/pulptastic.com/wp...ooking-fails-251-58999b669268b__605.jpg?w=620

Tack för tipset!

Jag skaffar marshmallows och rödkål imorgon!

 

[Miran]

@MiniLi fast @Miran skrev ju att det var tre gånger i veckan. Då måste man nog styra upp det lite. Jobbar man hemma, bor på landet och är noga med grannsämjan kanske det kan bli lite svårt.

Precis så är det. Och det blir som
@Lena Furberg skriver kanske 500 kcal extra per gång. Och för att bli av med dem så får jag antingen skippa middagen eller springa nästan en mil. Så just nu när jag verkligen vill gå ner de där 5 kg jag bestämt mig för (och har klarat 3 hittills) så är jag lite petig med var jag stoppar i mig. Jag vill verkligen njuta av varenda kalori.

När jag väl fixat mitt mål blir det lite enklare. Då ska jag bara hålla vikten, inte gå ner. Och då ryms allt lite grannfika i det hela.

 

[Miran]

Tack för tipset!

Jag skaffar marshmallows och rödkål imorgon!

Vad snackar du om??? Det är ju chokladdoppade bananer???

 

[nejlica]

Jag kan ju inte bli hembjuden till någon på fika, gå dit och säga att jag hellre vill ha sallad när hen har köpt hem bakelser?

Men om du blir inbjuden på fika kan du ju nämna det redan vid inbjudan, typ "åh, det låter väldigt trevligt, jag försöker sluta med fikabröd just men kommer gärna och umgås och dricker kaffe!" så köper inte hen bakelser i onödan?
Tillägg: fast att säga att man hellre vill ha sallad istället hade jag inte gjort, känns helt okej att bara äta delar av det som bjuds, men att kräva något helt annat kanske är lite oartigt?

Förutom fallen där någon ansträngt sig specifikt för min skull ser jag inte riktigt problemet med att tacka nej mer än att jag personligen har svårt för personer som tjatar och ger efter alldeles för lätt

 

[ptr]

I´m a stönig one.
Nä, skämt åsido så är jag fundersam över mekanismen över att inte tolerera att någon undviker kaffebröd så till den milda grad så att diverse ursäkter behövs. Jag funderar över hur många jag förolämpat utan att ha den blekaste aning.

Knäckebröd till kaffet vart ju utmärkt på den fina verandan!

 

[Hyacinth]

Jag blir så inspirerad av tråden att jag tänker starta dagen med besök på lokal, Latte och croissant. Så himla fint. Jag känner mig stöttande.


(Har en gång gjort marsipanbröd doppade i choklad. Mina gäster satte i halsen när de små underverken serverades. Tydligen var det små ekivoka skapelser.)

 

[athena_arabians]

Vad snackar du om??? Det är ju chokladdoppade bananer???

Bläckis tänker vara kreativ

 

[svea]

Alltså, jag fikar om det är en fikabjudning som jag har tackat ja till. Självklart!

Det är vid "slentrianfika" jag vill slippa bli påtrugad fikabrödet. På jobbet, i stallet, på styrelsemöten, när man träffas på fik på stan, när man tittar in hos någon som hastigast.

 

[tanten]

Jo, det är tyvärr min erfarenhet att ens integritet sätts hårdare på prov i den lantliga friden än i stadens larm och damm.

"Lantliga friden" känns otroligt svepande. Jag känner inte igen det. Mer är det i min värld en generationsfråga.

Däremot har jag upplevt den där fikakulturen på rent kvinnliga arbetsplatser. Mixade sällskap har i min värld varit enklare.
Fast å andra sidan har jag jobbat på ett ställe där vi en hel sommar åt grönsaker och bär till fikat. Skivad squash t.ex.

/tanten - diabetiker och lantis

 

[tanten]

Ler lite åt delar av tråden.
Jag är en kväll i veckan hemma hos goda vänner för att träna svenska med en av deras ensamkommande pojkar.

Varje gång frågar mannen i huset om jag har ätit. Har de inte ätit utan sitter vid bordet så sätts det automatiskt fram en tallrik. Jag väljer då oftast att ta en pytteportion just för att delta i gemenskapen, oftast mest grönsallad.Tackar jag nej till mat får jag en slät kopp te.

Men - tackar jag nej är det inga mer bekymmer med det. Det ingår liksom i det sociala spelet. De erbjuder det som en möjlighet. Jag är fri att säga jag eller nej.
Himla skönt!

 

[Badger]

Men om du vet att personen inte vill ha något att äta utan bara en kopp kaffe, men du vill ha något att äta, så kan du väl plocka fram något till dig. Varför måste ni ut och jogga eller promenera i stället?

Nej det skulle jag ju inte göra, jag skulle dricka te. Om jag är hungrig så äter jag såklart även om den andra personen inte äter men det skulle bli udda, då hade det varit bättre att bjuda hem personen till en senare tid när jag redan ätit. Dessutom plocka fram ur mina egna skåp hemma hos mig och äta utan att min gäst äter, det skulle kännas ganska udda. Men om jag är hemma hos någon annan och hen bjuder på ngt men inte äter själv så skulle jag äta, lite, för att verka artig. Om någon bjudit mig på fika så ser jag ju till att komma dit så lagom hungrig att jag kan äta ngt, men då får jag väl äta ngt när jag kommer hem igen. (dvs jag fikar ganska sällan så jag planerar faktiskt in fikat i dagens ätande som någon föreslog ovan.)

Vad är det ens för fel på promenader? Kan man inte prata utan att "fika".

Om jag vet att en person inte kan gå en promenad och inte kommer äta någonting och inte dricka någonting kan jag ju ringa och bjuda på hästprat eller soffhäng (vilket jag också gjort som sagt) men varför säga att vi ska fika tillsammans? När vi faktiskt inte ska det.

Om jag vet att personen dricker te men inte äter kan jag ju ringa och bjuda på te (vilket även det har hänt). Men det känns helt poänglöst att ringa och fråga om någon vill hem till mig och fika dvs äta, om jag vet att den inte kommer att äta ngt. Ringer ju inte och frågar om någon vill ta en uteritt om inga hästar är inblandade.

Men som sagt om man är tio personer som ska fika och tre inte knaprar på något så är det ju inget konstigt.

Men jag kan tillägga att eftersom vi umgås på andra sätt också, inte bara fikar. Födelsedagsfika tex händer ofta, kanske fyra gånger om året. Övrig fika ytterligare ngn gång. Och när vi fikar äter vi inte prinsessbakelser enbart, så är problemet kanske mindre för mig än för ts. På jobbet händer kanske en gång om året att det blir tårta och ngn gång varannan månad att fikaansvarig har bakat och ingen blir sur om man låter bli att äta.

 

[Badger]

På mitt jobb äter folk i stort sett alltid något på fikarasterna, en frukt, en smörgås eller finkrisp. Enligt dietisterna är det ju så man ska äta med tre större mål och minst två mellanmål.

Vi brukar äta på fikarasterna också på jobbet, på första fikarasten äter de flesta en smörgås eller gröt (jag äter min frukost då, dvs en smörgås) och på eftermiddagen äter någon en apelsin och någon annan en yoghurt, beroende på om de ska träna, jag äter ngra mandlar eller en apelsin. På fredagar brukar vi sluta en timma tidigare så folk orkar inte riktigt ut till fikarasten.

 

[Badger]

Nej, peta bort grädden är ju bara snäppet bättre än att skrika att den är äcklig. Det går ju inte. (Jag blir småprovocerad redan när folk är hysteriska med fiskben och massakrerar de stackars filéerna efter ben, som om det var en helt okänd kunskap hur en fisk är konstruerad anatomiskt, dessutom.)

Men vid dagligt umgänge - grannar, kollegor? - så måste ju umgänget i någon mån formas efter alla parter. På mitt förra jobb tog jag upp frågan om det myckna fikandet som en arbetsmiljöfråga (risk för ohälsa), och sedan minskade det efter några diskussioner.

Går det att ta upp? Och då inte nödvändigtvis just när någon stolt tar ut en plåt med sina nybakade bullar ur ugnen?

Alternativen verkar ju vara att antingen tänka att ditt liv ser ut så här, du äter tårta flera gånger i veckan därför att det är så dina sociala relationer är organiserade. Eller att minska umgänget i sin helhet - möjligen ändra på det genom att ses ute för promenader, tex. (Men om de då ser 1 km i sakta mak som promenad och motion, funkar det väl halvbra, i bästa fall.)

Det är liksom en konstig tanke att du skulle vara offer för detta fikande. Typ kidnappad?

Tror man kan äta halva och säga att man blev mätt utan problem.

 

[stjarnhimmel]

Precis så är det. Och det blir som
@Lena Furberg skriver kanske 500 kcal extra per gång. Och för att bli av med dem så får jag antingen skippa middagen eller springa nästan en mil. Så just nu när jag verkligen vill gå ner de där 5 kg jag bestämt mig för (och har klarat 3 hittills) så är jag lite petig med var jag stoppar i mig. Jag vill verkligen njuta av varenda kalori.

När jag väl fixat mitt mål blir det lite enklare. Då ska jag bara hålla vikten, inte gå ner. Och då ryms allt lite grannfika i det hela.

Det jag funderar på är vilka personer du fikar med? Kan du inte ta upp det och prata om det? Om det är vänner tycker jag man ska kunna prata om det?

 

[Badger]

Om jag går ut och fikar med bekanta, blir det ofta på typiskt kaffehak, typ Espresso House. Då köper jag nästan jämt en stor Cappuccino eller en Chai Latte - och det är jättefika för mig. Nästan 25% av dagsbehovet av kalorier! Så - fika har fått lite ny betydelse för mig på senare år. Det måste inte vara en slät kopp kaffe eller te och sen nåt bakverk till.

Så gör jag med, speciellt om det är ett föreningsmöte på ett fik och jag inte hunnit äta middag. Då var det fixat liksom (ett jätteglas mjölk). Chai latte är min favorit. (och det är en helt annan sak, då äter vissa macka och andra tårta och jag chai latte då. Det är inte alls samma sak som om en väninna ringer och vill specifikt ut och fika på stan, bara vi två.)

Samma sak med styrelsemöten o jobbet osv. Känner mig inte alls tvungen att äta ngt. Det är bara om ngn specifikt vill just fika med just bara mig och jag tackat ja.

 

[tanten]

När jag var ung hade jag en kompis som ibland kom över och frågade "är det sant att den som lever får te?"

 

[mandalaki]

Ler lite åt delar av tråden.
Jag är en kväll i veckan hemma hos goda vänner för att träna svenska med en av deras ensamkommande pojkar.

Varje gång frågar mannen i huset om jag har ätit. Har de inte ätit utan sitter vid bordet så sätts det automatiskt fram en tallrik. Jag väljer då oftast att ta en pytteportion just för att delta i gemenskapen, oftast mest grönsallad.Tackar jag nej till mat får jag en slät kopp te.

Men - tackar jag nej är det inga mer bekymmer med det. Det ingår liksom i det sociala spelet. De erbjuder det som en möjlighet. Jag är fri att säga jag eller nej.
Himla skönt!

VET du att det inte är några bekymmer med det? Jag tror inte att Grekland är den enda kulturen där det faktiskt är oartigt att tacka nej till erbjuden mat. (Dessvärre går det inte att ta en ytteportion heller, då kommer bara en jätteslev till slafsande på tallriken).