Vårföräldrar 2019

[Flixon]

Nu är vi inne i februari. Mindre än en månad till bf för mig

Har tvättat alla kläder och ska försöka göra iordning rummet där vi ska ha skötbord i veckan samt packa BB-väskan.

Har fått problem med reflux. Känns som att maten alltid står mig upp i halsen och går runt med ständigt illamående och rapningar. Fy alltså. Ska testa medicin nu.

Två veckor kvar att jobba. 10 dagar!

Jag kunde inte sova utan Gaviscon i typ två veckor i streck det har släppt lite nu, istället får jag extrem andnöd när jag ligger ner. Riktigt obehagligt, det är som att lungorna inte får plats! Så jag ligger rejält uppkallad på kuddar, sover rätt kass men kuddarna hjälper mot halsbrännan också i alla fall. En krämpa i taget, typ.

 

[Luktpion]

Ja tänk att det börjar närma sig på riktigt för några av er nu! Bara några ynka veckor till gissningsdatumet är här. Så snabbt det gått. Snabbt och långsamt och allt samtidigt. Ska bli så roligt när tråden börjar fyllas av uppdateringar om bebisar på utsidan.

 

[Lönn]

Har haft värk/kramp i de intimare delarna till och från idag och även tidigare men inte lika mycket som idag. Funderar på om det är "framfogen" eller något annat. Känns nästan exakt som mensvärken jag brukar ha under en dag i mensen. Någon som har en uppfattning om det kan vara foglossning (hoppas inte) eller något annat?

Magen håller på att bli väldigt stor känns det som, fortsätter den växa i denna takt så kommer den bli enorm innan BF som är drygt 13 veckor bort. Nu ska barnet väga bara ca 1 kg och den lär väl väga närmare 4 kg innan den föds om man ser till släkthistorien.

 

[Ja88]

Ny spännande krämpa, har en sprängande värk och är väldigt öm i revbenen, känns precis som om magen pressar isär revbensbågarna vilket väl är precis vad som sker med tanke på hur stor magen är vecka 33 nu så det är ju gott om tid för magen att bli ännu större....

 

[Elin_B]

Slogs idag av hur jäkla snabbt den här graviditeten gått! Nu är det dryga två månader kvar för mig och jag måste börja räkna med plus spädbarn i alla aktiviteter som diskuteras till vår och sommar. Det känns så himla orealistiskt. Ibland fattar jag inte ens att jag är gravid trots att magen slår i allt när jag rör mig.

Min hjärna börjar bli lite soggy. Delvis har den varit det länge pga småbarn och sömnbrist men även förra gången uppfattade jag att jag blev som lite "borta" sista tiden. Dels sover man som en kratta men sen är det som att allt fokus vänds inåt för att förbereda sig på förlossning och bebis ankomst.

Jag lyckas glömma saker, har svårt att hålla konversationer, tappar poängen, dubbelbokar möten och får omboka bara för att inse att det inte alls var någon dubbelbokning från första början

 

[BusBarro]

Hur nära inpå beräknad BF vågar ni resa?

Min pappa har fått besked att han har 2 mån-1 år kvar att leva. De bor 5 timmar bilresa bort.
Efter detta har jag tappat all glädje i att vara gravid och att vi ska få vårt första barn. Känns inte som jag får vara glad längre. Hur ska man orka begrava sin pappa samtidigt som man ska bli mamma för första gången i sitt liv?

 

[cirkus]

Hur nära inpå beräknad BF vågar ni resa?

Min pappa har fått besked att han har 2 mån-1 år kvar att leva. De bor 5 timmar bilresa bort.
Efter detta har jag tappat all glädje i att vara gravid och att vi ska få vårt första barn. Känns inte som jag får vara glad längre. Hur ska man orka begrava sin pappa samtidigt som man ska bli mamma för första gången i sitt liv?

Beklagar verkligen att det är så illa med din pappa.
Jag hade inte tvekat en sekund på att resa till min pappa 5 timmar bort - oavsett hur nära BF det var, så länge som han inte bor oändligt långt ifrån ett BB.

 

[nejlica]

Hur nära inpå beräknad BF vågar ni resa?

Min pappa har fått besked att han har 2 mån-1 år kvar att leva. De bor 5 timmar bilresa bort.
Efter detta har jag tappat all glädje i att vara gravid och att vi ska få vårt första barn. Känns inte som jag får vara glad längre. Hur ska man orka begrava sin pappa samtidigt som man ska bli mamma för första gången i sitt liv?

Nej vad hemskt, jag beklagar verkligen
I en sådan situation hade jag kollat upp vart närmsta BB ligger och varit förberedd på att det lika gärna kan bli där, så länge han finns i Sverige. Ta upp det med din barnmorska så kanske hon kan förmedla kontakt även där?

Vi åker till Stockholm i v32 och just Stockholm tycker jag känns lite olustigt med allt man hör om fullbelagda sjukhus, så någonstans därikring känner jag nog att alla resor efter det vill jag i alla fall ha koll på vart jag vänder mig om det skulle sätta igång för tidigt, men det skulle inte hindra mig att resa om det var någonting jag verkligen ville iväg på. Utomlands känner jag nog redan nu i v26 att det lika gärna kan vänta. Men då är det ju rena nöjesresor, för en sådan sak hade jag inte tvekat att resa oavsett vecka!

 

[Elin_B]

Hur nära inpå beräknad BF vågar ni resa?

Min pappa har fått besked att han har 2 mån-1 år kvar att leva. De bor 5 timmar bilresa bort.
Efter detta har jag tappat all glädje i att vara gravid och att vi ska få vårt första barn. Känns inte som jag får vara glad längre. Hur ska man orka begrava sin pappa samtidigt som man ska bli mamma för första gången i sitt liv?

Jag beklagar, så oerhört sorgligt

Jag hade också åkt men kanske kollat var närmaste BB finns och bett min barnmorska skriva ut min journal så att du har den OM du skulle behöva åka in.

Jag planerade att föda första barnet på landet i Bergslagen för att slippa föda i Stockholm under sommaren men nu blev det inte så. Men jag hade skrivit ut journal och tagit med en provisorisk väska när vi åkte dit i v.35, för säkerhets skull. Det var 3,5 timmar bort och med så lång resa är det nog bättre att ställa in sig på att evt. föda på annan ort än att försöka resa flera timmar i bil i brinnande värkarbete.

Stor kram till dig och liten i magen

 

[Elin_B]

Passade på att föreviga ”lilla” kulan hos MVC. V.30+5 idag!

 

[Flixon]

Hur nära inpå beräknad BF vågar ni resa?

Min pappa har fått besked att han har 2 mån-1 år kvar att leva. De bor 5 timmar bilresa bort.
Efter detta har jag tappat all glädje i att vara gravid och att vi ska få vårt första barn. Känns inte som jag får vara glad längre. Hur ska man orka begrava sin pappa samtidigt som man ska bli mamma för första gången i sitt liv?

Jag beklagar verkligen, så fruktansvärt. Håller med övriga, det bör ju finnas sjukhus i närheten där om det skulle dra igång? Jag var hos barnmorska i en annan stad under förra graviditeten, eftersom vi var borta lite "för länge". Inga problem alls, så en eventuell förlossning tror jag inte är några som helst konstigheter.

 

[Flixon]

Ny spännande krämpa, har en sprängande värk och är väldigt öm i revbenen, känns precis som om magen pressar isär revbensbågarna vilket väl är precis vad som sker med tanke på hur stor magen är vecka 33 nu så det är ju gott om tid för magen att bli ännu större....

Känner igen mig, det är som att bebisen är för stor för magen bm trodde att det är det som gör att jag inte "kan andas" när jag kliver upp på natten, bebis har växt och kroppen inte hunnit med så på natten glider hon upp längre upp i kroppen och lungorna får inte plats med luft

 

[Ja88]

Hur nära inpå beräknad BF vågar ni resa?

Min pappa har fått besked att han har 2 mån-1 år kvar att leva. De bor 5 timmar bilresa bort.
Efter detta har jag tappat all glädje i att vara gravid och att vi ska få vårt första barn. Känns inte som jag får vara glad längre. Hur ska man orka begrava sin pappa samtidigt som man ska bli mamma för första gången i sitt liv?

Beklagar verkligen tänker att så länge han inte bor flera timmar från ett sjukhus så löser det sig väl, behöver ni resa väldigt nära inpå BF så får man väl ha en liten plan så man har med sig babyskydd, MVC-journal och sådär.

 

[Ja88]

Känner igen mig, det är som att bebisen är för stor för magen bm trodde att det är det som gör att jag inte "kan andas" när jag kliver upp på natten, bebis har växt och kroppen inte hunnit med så på natten glider hon upp längre upp i kroppen och lungorna får inte plats med luft

Ja det var flera veckor sen jag började få tungt och jobbigt att andas och det tar liksom stopp när jag försöker ta djupa andetag, väldigt angenämt läser alltid saga för barnen men nu några kvällar har jag faktiskt inte orkat, får typ andnöd av högläsningen.

 

[nejlica]

Passade på att föreviga ”lilla” kulan hos MVC. V.30+5 idag!


Visa bifogad fil 24941

Var också hos MVC idag Lyssnade på bebis och mätte magen Nu har vi bokat in tider för kommande 8 (! hur hinner folk vara gravida egentligen? ) besök, samt några föräldraträffar och sedan är förhoppningsvis bebis här!

Hon skickade också en remiss för mottagningen för förlossningsrädda efter att vi pratat förlossning en stund och jag kände mest att "vaddå, är inte alla livrädda inför första förlossningen? ", men det ska bli skönt att få något mer tillfälle att bearbeta innan!

 

[Flixon]

Ja det var flera veckor sen jag började få tungt och jobbigt att andas och det tar liksom stopp när jag försöker ta djupa andetag, väldigt angenämt läser alltid saga för barnen men nu några kvällar har jag faktiskt inte orkat, får typ andnöd av högläsningen.

Eller hur, jag får världens hostattacker när jag försöker andas ordentligt, och sen mer hosta eftersom jag drar efter andan när jag hostar kul nästan jämt

 

[KarinStarfighter]

Hur nära inpå beräknad BF vågar ni resa?

Min pappa har fått besked att han har 2 mån-1 år kvar att leva. De bor 5 timmar bilresa bort.
Efter detta har jag tappat all glädje i att vara gravid och att vi ska få vårt första barn. Känns inte som jag får vara glad längre. Hur ska man orka begrava sin pappa samtidigt som man ska bli mamma för första gången i sitt liv?

Stor kram! Tänker som de andra som svarat i tråden. Tänker på dej och förstår att det måste vara jättetufft.

 

[Luktpion]

Angående förlossningsrädsla så har jag fått flera kommentarer om att jag verkar vara så himla lugn inför förlossningen, men ärligt talat så beror det säkert på att jag inte har en aning om vad jag har att vänta. Det kommer nog bli en chock troligen. Jag har typ aldrig upplevt någon stor smärta i hela mitt liv och är otålig och ger upp lätt. Inte toppen-egenskaper att ha. Jag är dessutom inställd på att föda utan medicinsk smärtlindring vilket jag troligen kommer skratta gott åt sedan... Så jag vet inte vad som är vettigast, att vara helt lugn för att man inte begriper bättre eller att ha vett att vara rädd så man kan bearbeta det mer.

Hur har det gått för er med träning, ni som är såpass hela i kroppen att det är möjligt än? Jag har inte tränat på månader. Känner mig lagom duktig... Men det är väl aldrig försent att börja. Dock är det ju i en väldigt brant uppförsbacke att börja NU med plus nära 14 kg och när man blir andfådd av att köra bil. Men jag inser ju att det vore väldigt behövligt. Har jag tur blir jag så rastlös när jag går ner i tid på jobbet att jag börjar träna i ren tristess.

 

[Skrottiskrott]

Angående förlossningsrädsla så har jag fått flera kommentarer om att jag verkar vara så himla lugn inför förlossningen, men ärligt talat så beror det säkert på att jag inte har en aning om vad jag har att vänta. Det kommer nog bli en chock troligen. Jag har typ aldrig upplevt någon stor smärta i hela mitt liv och är otålig och ger upp lätt. Inte toppen-egenskaper att ha. Jag är dessutom inställd på att föda utan medicinsk smärtlindring vilket jag troligen kommer skratta gott åt sedan... Så jag vet inte vad som är vettigast, att vara helt lugn för att man inte begriper bättre eller att ha vett att vara rädd så man kan bearbeta det mer.

Hur har det gått för er med träning, ni som är såpass hela i kroppen att det är möjligt än? Jag har inte tränat på månader. Känner mig lagom duktig... Men det är väl aldrig försent att börja. Dock är det ju i en väldigt brant uppförsbacke att börja NU med plus nära 14 kg och när man blir andfådd av att köra bil. Men jag inser ju att det vore väldigt behövligt. Har jag tur blir jag så rastlös när jag går ner i tid på jobbet att jag börjar träna i ren tristess.

Känner likadant gällande förlossningen och smärtan, jag känner mig "dum-lugn" för att jag inte kan föreställa mig smärtan! Men jag är bara i vecka 25 så jag kanske kommer oroa mig mer när det närmar sig.

Gällande träning så är det väldigt lite av den varan nu för mig, mest för att det är så svårt att hålla igång i halkan tycker jag. Både gällande ridning och promenader. Men jag försöker tänka på smågrejer som hållningen, tåhävningar när jag borstar tänderna m.m. Passar även på att träna andning och mindfulness, det är ju inte fysiskt men jag hörde i en gravidpodd att det är bra för bäckenbotten att lära sig att "andas rätt" med magen.

Var hos barnmorskan idag, mätte magen och lyssnade på bebisens hjärta för första gången. Allt var bra och det känns underbart förstås! Hade kanske ett stort sf-mått, 27 cm i vecka 25... BM sa inget om det men jag har läst att det vanligtvis är ungefär lika många cm som den vecka man är i? Borde ju variera en del kan jag tycka. Säkert inget konstigt för då hade ju BM sagt det.

 

[Luktpion]

Känner likadant gällande förlossningen och smärtan, jag känner mig "dum-lugn" för att jag inte kan föreställa mig smärtan! Men jag är bara i vecka 25 så jag kanske kommer oroa mig mer när det närmar sig.

Gällande träning så är det väldigt lite av den varan nu för mig, mest för att det är så svårt att hålla igång i halkan tycker jag. Både gällande ridning och promenader. Men jag försöker tänka på smågrejer som hållningen, tåhävningar när jag borstar tänderna m.m. Passar även på att träna andning och mindfulness, det är ju inte fysiskt men jag hörde i en gravidpodd att det är bra för bäckenbotten att lära sig att "andas rätt" med magen.

Var hos barnmorskan idag, mätte magen och lyssnade på bebisens hjärta för första gången. Allt var bra och det känns underbart förstås! Hade kanske ett stort sf-mått, 27 cm i vecka 25... BM sa inget om det men jag har läst att det vanligtvis är ungefär lika många cm som den vecka man är i? Borde ju variera en del kan jag tycka. Säkert inget konstigt för då hade ju BM sagt det.

Fint att man inte är ensam om att vara "dum-lugn"! Ja det hade definitivt varit lättare att hålla igång med promenader om det inte varit vinter. Här är så kallt att hundarna fryser om tassarna och vi har djupt med snö och bor i skogen typ, så vi trampar upp egna stigar i snön för att gå korta promenader på. Inte direkt något som ger motivation och möjlighet till långpromenader. Så otroligt less på vintern nu. Jag har tidigare tränat lite styrketräning och yoga vilket jag helt kommit av mig med, men att få in tåhävningar och liknande i vardagen ska jag börja med direkt! 10 utfall, 10 benböj och tåhävningar medan man borstar tänderna varje dag är ju i alla fall bättre än inget.

Jag har ingen aning om sf-måttet men allt är säkert normalt! Allt är ju typ alltid normalt i en graviditet. Så fint att höra hjärtat!