Vårföräldrar 2019

[Flixon]

Är det någon här som fortfarande rider och tränar (hoppning) Jag har gjort det sen jag blev gravid (är nu i v27) Det som är lite tråkigt är att det går så himla bra! Förra veckan gjorde jag nog en av mina bästa träningar, sitter fortfarande som gjuten i sadeln och magen är inte så stor. Är mest orolig för vad andra ska tycka om jag fortsätter träna.. Är det någon som fortfarande hoppar?

Skit i vad andra tycker, hade jag kunnat rida fortfarande hade jag gjort det! Jag var ute och red barbacka på min rätt så fjantiga medryttarhäst i v 28. Kände inte alls någon försämring av balans eller så men fogarna satte stopp efter det. Så kör på tycker jag, min mamma hopptränade fram till att magen tog i framvalvet över hindren

 

[_Zvea_]

Jag behöver pepp. Är i 28+5 nu och för fram till en vecka sen mådde jag superbra. Sen kom typ allt på samma gång.

Först fick jag problem med sammandragningar på kvällarna. Dom kan vara i flera timmar och är riktigt obehagliga. Krampkänning i hela magen. Sov i princip inget typ 5 nätter i rad. Max 2-3h/natt. Bara där är man ju ynklig och skör. Pratade med BM som bokade in en läkartid med ultraljud, men först om 2 veckor. Sen sa hon iofs att jag ska åka in akut om det blir lika illa igen. Hennes tips var att ta 2 värktabletter innan jag går och lägger mig. Det funkar faktiskt, nu känns som mer som andra beskriver - magen blir hård - och det ger sig efter kanske 45 min så jag får somna. Men det känns dumt att behöva ta värktabletter varje kväll. Kan det verkligen vara ok för bebis?

Sen körde jag mammayoga i måndags. Natten till tisdag när jag låg vaken med sammandrabbningar fick jag plötsligt jätteont på en punkt i vaden. Har fotfarande ont där nu. Typ 99% säkert en sträckning, men jag tänkte ändå direkt på propp... Känner mig så hypokondrisk. Sen har sömnbristen gjort att jag har ont i huvudet, är retlig, känner mig tung och mår allmänt prutt. Försökte gå min vanliga runda igår men fick faktiskt ge mig och vända hem tidigare.

 

[Elin_B]

Är det någon här som fortfarande rider och tränar (hoppning) Jag har gjort det sen jag blev gravid (är nu i v27) Det som är lite tråkigt är att det går så himla bra! Förra veckan gjorde jag nog en av mina bästa träningar, sitter fortfarande som gjuten i sadeln och magen är inte så stor. Är mest orolig för vad andra ska tycka om jag fortsätter träna.. Är det någon som fortfarande hoppar?

Jag red min förra graviditet till vecka 35. Sedan slog magen i framvalvet. Hade inga kroppsliga besvär av det mer än att det var bökigt att ta sig av hästen på slutet. Hade säkert kunnat fortsätta "hela vägen" om jag ville men var ganska trött och det var mitt i sommaren och varmt. Jag hopptränade inte regelbundet pga skruttig häst och att jag är en relativt renodlad dressyrtant men jag skuttade lite fram till vecka 20-nånting. Hade inte haft några problem med att hoppa mer om intresset funnits.

Denna gång slutade jag rida i vecka 25 typ. Dels känns kroppen av mer denna gång och sen har jag en annan häst jag inte litar på för ett ögonblick. Har varit på väg i backen ett antal gånger så jag kände inte att det var värt det helt enkelt.

Jag tycker det beror helt på häst och din egen fysik. Lyssna på kroppen och magkänslan helt enkelt Risker finns ju alltid, men de är man ju medveten om redan som ogravid.

 

[Elin_B]

Jag behöver pepp. Är i 28+5 nu och för fram till en vecka sen mådde jag superbra. Sen kom typ allt på samma gång.

Först fick jag problem med sammandragningar på kvällarna. Dom kan vara i flera timmar och är riktigt obehagliga. Krampkänning i hela magen. Sov i princip inget typ 5 nätter i rad. Max 2-3h/natt. Bara där är man ju ynklig och skör. Pratade med BM som bokade in en läkartid med ultraljud, men först om 2 veckor. Sen sa hon iofs att jag ska åka in akut om det blir lika illa igen. Hennes tips var att ta 2 värktabletter innan jag går och lägger mig. Det funkar faktiskt, nu känns som mer som andra beskriver - magen blir hård - och det ger sig efter kanske 45 min så jag får somna. Men det känns dumt att behöva ta värktabletter varje kväll. Kan det verkligen vara ok för bebis?

Sen körde jag mammayoga i måndags. Natten till tisdag när jag låg vaken med sammandrabbningar fick jag plötsligt jätteont på en punkt i vaden. Har fotfarande ont där nu. Typ 99% säkert en sträckning, men jag tänkte ändå direkt på propp... Känner mig så hypokondrisk. Sen har sömnbristen gjort att jag har ont i huvudet, är retlig, känner mig tung och mår allmänt prutt. Försökte gå min vanliga runda igår men fick faktiskt ge mig och vända hem tidigare.

Hum, är du stressad eller håller igång mycket på dagarna? Jag hade riktigt kraftiga sammandragningar nästan som förvärkar för ett tag sen men det var pga urinvägsinfektion. Det kan inte vara något sådant? Förhoppningsvis behöver du inte ta värktabletter någon längre period men sammandragningarna kan ju vara kroppens sätt att signalera att du behöver varva ner lite om du har mycket att stå i tänker jag.

Ang. vaden kan det säkert vara kramp eller en sträckning men som du säger är ju en propp det första "worst case" som ploppar upp i huvudet. Jag skulle råda dig att söka vård för säkerhets skull om du fortfarande har ont. I synnerhet om du är svullen också.

Hoppas du mår bättre snart!


KL
Jag trodde jag skulle vakna upp idag med ett påfyllt energikonto men jag måste verkligen gått på kredit igår för jag mår nästan lika dåligt som igår kväll. Tog ut hästar imorse i tung blötsnö och led hela vägen. Idag har jag lovat ta tag i ett berg av tvättade kläder som tagit sig från torktumlaren till vår gästsäng men jag vet inte hur det ska gå till. Kan typ inte röra mig från soffan

 

[Ynnej]

Jag red fram till v30 ungefär, sen tog min energi slut för att hålla igång hästen i mörker lera. Har dessutom en ibland lite väl vild häst så jag kände inte att jag ville riskera något med en kropp som inte kunde hantera det lika bra.

Gällande annan träning så har jag trappat ner ordentligt. Nu blir det mest promenader och lite hemmaträning. Testade något som kallades gravidträning men fick världens ”mensvärk” hela kvällen efteråt och trodde nästan jag dragit igång något Så nu håller jag mig till lugnare aktiviteter men försöker hålla igång ändå.

För övrigt varit hos BM på morgonen, v35+2. Allt bra förutom att mitt SF mått inte växt sedan senast jag var där så jag fick tid för extra ultraljud redan idag. Känns skönt att säkerställa attt allt verkligen är bra.

 

[nejlica]

Jag behöver pepp. Är i 28+5 nu och för fram till en vecka sen mådde jag superbra. Sen kom typ allt på samma gång.

Först fick jag problem med sammandragningar på kvällarna. Dom kan vara i flera timmar och är riktigt obehagliga. Krampkänning i hela magen. Sov i princip inget typ 5 nätter i rad. Max 2-3h/natt. Bara där är man ju ynklig och skör. Pratade med BM som bokade in en läkartid med ultraljud, men först om 2 veckor. Sen sa hon iofs att jag ska åka in akut om det blir lika illa igen. Hennes tips var att ta 2 värktabletter innan jag går och lägger mig. Det funkar faktiskt, nu känns som mer som andra beskriver - magen blir hård - och det ger sig efter kanske 45 min så jag får somna. Men det känns dumt att behöva ta värktabletter varje kväll. Kan det verkligen vara ok för bebis?

Sen körde jag mammayoga i måndags. Natten till tisdag när jag låg vaken med sammandrabbningar fick jag plötsligt jätteont på en punkt i vaden. Har fotfarande ont där nu. Typ 99% säkert en sträckning, men jag tänkte ändå direkt på propp... Känner mig så hypokondrisk. Sen har sömnbristen gjort att jag har ont i huvudet, är retlig, känner mig tung och mår allmänt prutt. Försökte gå min vanliga runda igår men fick faktiskt ge mig och vända hem tidigare.

Är du orolig nu hade jag ringt in/åkt in och kollat, även om det inte är någonting kan det vara skönt att få det bekräftat! Vi ringde in till förlossningen för en egentligen jättefånig grej för ett par veckor sedan, jag fick prata med en jättebra BM som hade lite bråttom iväg till en pågående förlossning men bad mig återkomma om en stund, men efter att ha pratat med henne kändes det mycket bättre och jag kunde liksom släppa det och sluta oroa mig och ringde aldrig tillbaka.

Angående värktabletterna så skulle jag lita på att BM har koll, och sen kanske fundera mer på det om det blir en längre period?

 

[Lady_D]

Är i vecka 34 och rider fortfarande, dock bara 2-3 dagar i veckan, resten tar medryttarna. Hoppade ordentligt fram till typ vecka 24 sen började säkerhetsvästen ta i magen och jag kände mig för osmidig, småskuttar dock fortfarande när lusten faller på men bara upp till sockerbitshöjd. Om jag rider flera dagar på rad får jag lite ökad smärta i framfogen men inget som stör extremt mycket och vilar jag sen ett par dagar så avtar det.
Annars börjar tack och lov min förkylning avta nu efter tre veckor så jag sover lite bättre igen och har fått lite pigghet tillbaka.
Inköpen börjar arta sig, vi ska hämta babyskydd och barnvagn i helgen och sen ska vi scanna blocket efter spjälsäng och skötbord sen har vi nog det mesta av det stora "nödvändiga".
Har en väldigt pigg och rörlig bebis som fortfarande snurrar rundor och byter position i magen så jag växlar mellan att känna mig relativt pigg och rörlig och att känna mig som en strandad blåval och bara vilja ligga i soffan och pusta

 

[Anno]

Tack alla som svarat =) Lättare att få förståelse på denna forum än i många "Bf trådar"
Jag har en häst som är hur snäll som helst, egen uppfödning och hur trygg som helst i hoppningen =) Jag har en nybliven 4 åring också men han är ganska tittig så han slutade jag rida för några veckor sen. Så jag har lite förstånd i alla fall Jag tar träningarna vecka för vecka och jag har en duktig medryttare som kommer ta vid 100% när det börjar kännas obehagligt Men det är ju en frihet att kunna rida så jag hoppas på några veckor till

 

[Elin_B]

Tack alla som svarat =) Lättare att få förståelse på denna forum än i många "Bf trådar"
Jag har en häst som är hur snäll som helst, egen uppfödning och hur trygg som helst i hoppningen =) Jag har en nybliven 4 åring också men han är ganska tittig så han slutade jag rida för några veckor sen. Så jag har lite förstånd i alla fall Jag tar träningarna vecka för vecka och jag har en duktig medryttare som kommer ta vid 100% när det börjar kännas obehagligt Men det är ju en frihet att kunna rida så jag hoppas på några veckor till

Det håller jag med om! Jag har inte riktigt kommit igång med ridningen sedan jag slutade i förra graviditeten på grund av småbarn, tidsbrist etc. och jag känner en ENORM skillnad i kroppen denna gång. Jag tror även återhämtningen kommer att bli tuffare nu pga att jag är i så mycket sämre form. Ridning är kanon!

 

[nejlica]

KL
Jag trodde jag skulle vakna upp idag med ett påfyllt energikonto men jag måste verkligen gått på kredit igår för jag mår nästan lika dåligt som igår kväll. Tog ut hästar imorse i tung blötsnö och led hela vägen. Idag har jag lovat ta tag i ett berg av tvättade kläder som tagit sig från torktumlaren till vår gästsäng men jag vet inte hur det ska gå till. Kan typ inte röra mig från soffan

Lider med dig, den där blötsnön är inte rolig Häromdagen fick jag hoppa av hästen för att bära hunden ut i skogen (en bit att gå innan vi kom till de upptrampade stigarna) när hon tyckte att det blev för jobbigt att gå själv Det hade varit jobbigt även utan magen! (På plussidan fick jag inse att jag fortfarande, gravid i 6e månaden tar mig upp på hästen barbacka )
Ibland får man nog bara inse att man inte orkar lika mycket längre, jag försöker verkligen att prioritera min ork på det jag mår bra av (typ vara ute med djuren) och sedan får mannen snällt göra allt det där tråkiga.

Tack alla som svarat =) Lättare att få förståelse på denna forum än i många "Bf trådar"
Jag har en häst som är hur snäll som helst, egen uppfödning och hur trygg som helst i hoppningen =) Jag har en nybliven 4 åring också men han är ganska tittig så han slutade jag rida för några veckor sen. Så jag har lite förstånd i alla fall Jag tar träningarna vecka för vecka och jag har en duktig medryttare som kommer ta vid 100% när det börjar kännas obehagligt Men det är ju en frihet att kunna rida så jag hoppas på några veckor till

Jag tycker att det låter som en sund inställning! (och är lite avis över medryttaren! ) För mig betyder det jättemycket mentalt att kunna komma ut i skogen och jag hoppas kunna göra det länge än om inte i samma tempo som innan, håller med om att det är en sådan frihet

 

[Ja88]

Nu har jag inte ridit på evigheter så inga egna erfarenheter men jag tänker ändå att så länge man har ork och det funkar kroppsligen och man känner sig trygg med hästen så är det väl bara att köra på? må mentalt bra och hålla igång kroppen är ju väldigt bra båda delar.

Självklart kan olyckor hända även med snälla och trygga hästar dock, men jag kan ju reflektera att varje gång man sätter sig bakom ratten med stor mage så är det också en risk liksom, särskilt i det här kassa fram och tillbaka vinterväglaget som råder nu

 

[Ynnej]

Allt var bra på tillväxtultraljudet. Bebis beräknades väga 2300kg idag och var -12% i storlek vilken inte var något konstigt. Fostervatten och allt annat helt normalt. Så vi kan slappna av nu Vi erbjuds ytterligare ett ultraljud om tre veckor om vi vill, får se hur vi gör med det. Känns ändå tryggt att de kollar upp det snabbt så man slipper oroa sig!

 

[Ynnej]

Allt var bra på tillväxtultraljudet. Bebis beräknades väga 2300kg idag och var -12% i storlek vilken inte var något konstigt. Fostervatten och allt annat helt normalt. Så vi kan slappna av nu Vi erbjuds ytterligare ett ultraljud om tre veckor om vi vill, får se hur vi gör med det. Känns ändå tryggt att de kollar upp det snabbt så man slipper oroa sig!

Menar såklart 2300g, inte kg Gravidhjärna?

 

[KarinStarfighter]

Angående träning så tränar jag fortfarande typ 3-4 gånger i veckan. Anpassad gymträning och simning. Funkar faktiskt bra. Går in i v 37+0 imorgon.

Angående förlossning känner jag igen känslan av att vara lite naiv eller vad man ska säga. Känns så svårt att förstå och begripa vad mam har framför sig tänker jag och även hur det ska bli efteråt. Passar mig inte alls att inte ha ett bestämt datum för denna stora händelse

Jag har ju gått i aurorasamtal vilket tvingat mig att lite mer bearbeta vad som skrämmer mig. Till skillnad från många andra vill jag ha så mycket smärtlindring som möjligt. Har verkligen inte någon prestige i det eller tankar på hur det kommer bli. Ge mig allt liksom... ser så mkt fram emot att det snart är över.

 

[Luktpion]

Å jösses, höll på att ta död på mig själv imorse. Fick plötsligt upp världens uppstötning som jag drog ner i fel strupe. Två gånger. Härligt om det ska börjas med uppstötningar, har inte haft några problem alls med det förrän nu.

 

[Undeniable]

Det går fortsatt inte särskilt bra för mig.. Blev uppringd av BM idag, fått nytt svar från en urinodling jag lämnat tidigare i veckan, UVI IGEN! Tredje kuren antibiotika nu sen i julas stackars min mage.. jag har fått samma antibiotikum alla gånger, vilket jag tycker är lite märkligt? Uppenbarligen biter det ju inte? Har ifrågasatt detta till BM som ringer och meddelar, men hon vet ju inte hur läkaren tänkt och kan ej svara på detta.. antar att man får lita på dem? Någon som har råkat ut för liknade, segdragen UVI vid graviditet? Börjar fundera om UVI är skadligt för barnet i magen på ngt vis?
Sen har det börjat bli rejält stressigt på jobb igen, så har åkt på kraftiga sammandagningar igen, sånna som liksom inte släpper fast jag vilar. Kan knappt gå emellanåt. Orkar inte! Tror det börjar bli lite bättre nu dock. Varför kan man inte få en graviditet där allt flyter på liksom, så man slipper oroa sig till tusen hela tiden?
Förlåt för långt klagande

 

[Flixon]

Det går fortsatt inte särskilt bra för mig.. Blev uppringd av BM idag, fått nytt svar från en urinodling jag lämnat tidigare i veckan, UVI IGEN! Tredje kuren antibiotika nu sen i julas stackars min mage.. jag har fått samma antibiotikum alla gånger, vilket jag tycker är lite märkligt? Uppenbarligen biter det ju inte? Har ifrågasatt detta till BM som ringer och meddelar, men hon vet ju inte hur läkaren tänkt och kan ej svara på detta.. antar att man får lita på dem? Någon som har råkat ut för liknade, segdragen UVI vid graviditet? Börjar fundera om UVI är skadligt för barnet i magen på ngt vis?
Sen har det börjat bli rejält stressigt på jobb igen, så har åkt på kraftiga sammandagningar igen, sånna som liksom inte släpper fast jag vilar. Kan knappt gå emellanåt. Orkar inte! Tror det börjar bli lite bättre nu dock. Varför kan man inte få en graviditet där allt flyter på liksom, så man slipper oroa sig till tusen hela tiden?
Förlåt för långt klagande

UVI kan jag inte så mycket om, men det låter ju märkligt att fortsätta med samma slags antibiotika när det inte verkar ge önskad effekt?

Men ang jobbet, det låter ju som att du skulle behöva ta det lugnare. Med så mycket sammandragningar vore det inte alls orimligt med sjukskrivning, tycker jag. Har du tagit upp det med din bm?

 

[Elin_B]

Det går fortsatt inte särskilt bra för mig.. Blev uppringd av BM idag, fått nytt svar från en urinodling jag lämnat tidigare i veckan, UVI IGEN! Tredje kuren antibiotika nu sen i julas stackars min mage.. jag har fått samma antibiotikum alla gånger, vilket jag tycker är lite märkligt? Uppenbarligen biter det ju inte? Har ifrågasatt detta till BM som ringer och meddelar, men hon vet ju inte hur läkaren tänkt och kan ej svara på detta.. antar att man får lita på dem? Någon som har råkat ut för liknade, segdragen UVI vid graviditet? Börjar fundera om UVI är skadligt för barnet i magen på ngt vis?
Sen har det börjat bli rejält stressigt på jobb igen, så har åkt på kraftiga sammandagningar igen, sånna som liksom inte släpper fast jag vilar. Kan knappt gå emellanåt. Orkar inte! Tror det börjar bli lite bättre nu dock. Varför kan man inte få en graviditet där allt flyter på liksom, så man slipper oroa sig till tusen hela tiden?
Förlåt för långt klagande

Sammandragningarna kan också ha samband med UVI:n. Jag får jättekraftiga sammandragningar vid UVI...

Ang antibiotika borde de ju verkligen ta en kontrollodling nån v efter avslutad kur för att se att det funkat. Be om det tycker jag, det borde BM kunna ordna. Ibland får man gå på lågdos antibiotika resten av graviditeten just för att undvika att infektionen återvänder. Det KAN vara så att du får nya infektioner gång på gång. Jag har aldrig uvi snnars men just vid graviditet får jag det toklätt...

 

[Undeniable]

Sammandragningarna kan också ha samband med UVI:n. Jag får jättekraftiga sammandragningar vid UVI...

Ang antibiotika borde de ju verkligen ta en kontrollodling nån v efter avslutad kur för att se att det funkat. Be om det tycker jag, det borde BM kunna ordna. Ibland får man gå på lågdos antibiotika resten av graviditeten just för att undvika att infektionen återvänder. Det KAN vara så att du får nya infektioner gång på gång. Jag har aldrig uvi snnars men just vid graviditet får jag det toklätt...

Ja så är det absolut, att UVIn säkert lättare triggar igång sammandragningarna, men är dock ett stort samband med stress också i mitt fall..
Kontrollodlingar har gjorts varje gång, de är de som jag inte "klarat", utan man har sett att UVIn kvarstått liksom.. känns så skumt bara, att antibiotikan inte biter eller om jag nu då får nya varje gång, men kontrollodlingarna har tagits 1-2 veckor efter avslutad kur, känns lite mystiskt att jag skulle dragit på mig nya på så kort tid? Men kanske möjligt? Skulle såklart kännas bättre om det är flera olika, än en och samma som ligger och lurar..

 

[Undeniable]

UVI kan jag inte så mycket om, men det låter ju märkligt att fortsätta med samma slags antibiotika när det inte verkar ge önskad effekt?

Men ang jobbet, det låter ju som att du skulle behöva ta det lugnare. Med så mycket sammandragningar vore det inte alls orimligt med sjukskrivning, tycker jag. Har du tagit upp det med din bm?

Nej tycker också det är konstigt.. ska träffa "min" BM nästa vecka, får fråga mer ingående då.
Jo absolut. Blev lite kaotiskt denna veckan, hände lite grejer som inte jag borde tagit tag i men som ändå hamnade på mitt bord av olika anledningar. Går från jobb om 1-2 veckor, lite därför det blivit så stressigt just nu, har en massa grejer jag måste hinna avsluta och så ska min ersättare läras upp. Var likadant innan jul, och då åkte jag ju på kraftiga sammandragningar/förvärkar, läkaren ville sjukskriva mig på studs men jag pratade mig ur den då jag upplevde att jag bara skulle bli ännu mer stressad av att inte hinna med och avsluta saker och ting. Dumt ja vet. ( men skulle dessutom ändå vara långledig över jul). Men lyckades ändå dra ned på belastningen i januari, vilket ledde till nästan noll sammandragningar! (Trots att jag under den perioden gått med UVI).
Har så lite kvar på jobbet nu, tror det ska gå bra det sista som är kvar nu.