Vem är seriös

[Sesca]

Det finns ett till exempel på "kontrollerad blandrasavel" som jag skulle kunna lyfta fram. Det är lunaliahunden, som bara avlas på egenskaper och inte ras. Det ska vara en medelstor hund för den aktiva familjen.

Jag har bara träffat ett fåtal, de är inte så vanliga, men vi hade en på senaste kursen jag gick. Den hade stressbeteenden för sig nästan hela tiden - jagade sin egen svans, skällde ihållande, stod och grävde på stället, kunde inte slappna av. Brukade skälla på nätterna tydligen. En stressad hund som troligtvis inte mådde bra och som inte direkt är någon enkel familjehund för den aktive. Andra lunalier jag träffat har gett liknande intryck. Trots att det bara är önskvärda egenskaper som avlas på, ingående raser är irrelevant.

Hur kunde resultatet bli så tråkigt? Kan det vara så att avel är mer komplext än man först kan tro? Att det inte bara är för vem som helst att börja trixa fram en trevlig hundtyp genom att blanda olika hundar man tycker om?

Jag kan också tillägga, även om du verkar lite less på prat om just cockerpooföreningen, att de såvitt jag vet aldrig någonsin försökt arrangera bph och få fram något slags mentalindex över sina hundar. Tvärtom uppmuntrar man ALLA i föreningen med hund att avla, ju fler desto roligare! Bara kolla patella och ögonlys. Ingenting om att inte alla hundar är lämpliga i avel. Att det finns utbredda problem med rädslor och stress verkar man inte förstå att det är genetiskt, samma sak med översexualitet. Har sett flera som vill kastrera pga att hanen mår dåligt av löptikar i området, och då får svaret att det är tråkigt att kastrera när det ju behövs fler avelshanar...

Seriös avel är inte lätt. Men de allra flesta seriösa, engagerade, kunniga uppfödare som lägger tid, energi och pengar på att utvärdera sin avel hittar du i dagsläget inom SKK.

Du har rätt, känner väl bara att de är lättstyrda och naiva. Här har du pengar till HD, gå och gör. Inga som man behöver bråka med

 

[Sesca]

Precis, vill man föra rasen framåt får man engagera sig. Man behöver inte bli uppfödare för att göra det, att vara aktiv i rasklubben och inte bara medlem är en stor sak man kan göra för att faktiskt kunna påverka.

Var med i lagottoklubben ett tag. Vi anordnade träningar, träffar mm. Såg till att få fram vilken rolig, men aktiv, ras det är.

Jag skulle bara hamna i konflikt över sjurskyddet

 

[Sesca]

Hur ska du kunna lita på att alla som köper valp av dig är med på detta?

Förstår inte hur du menade, avsåg SKK?

 

[Nota]

Förstår inte hur du menade, avsåg SKK?

Att alla dina valpköpare kommer registrera sina valpar i ditt register, dvs om dom tar egna valpar på tik köpt av dig.

 

[mamman]

Dom är väl inte mindre än engelsk cocker spaniel snarare större?

Mankhöjden för de engelska är ett par cm högre än för de amerikanska, men de går omlott en aning (därför jag skrev "kanske"). En amrishanne får inte vara högre än 39,5 cm medan en engelsman ska vara 39-41 (tror inte de blir diskade om de är högre som amrisarna blir?).

 

[mamman]

Det
Alltså SKK är inte enda kontrollinstans, släng ut och anmäl till länstyrelsen

Jag köper inte resonemanget eftersom SKK på köpa hund och i annonser skriker ut hur seriösa de är
Köp hund här och du får en bra hund

svarar inte på varför du inte tycker att amris uppfyller de önskemål på hund som du uppgav i början av tråden.

 

[mamman]

Tittar på amrisen också. Enda problemet är samma som cocker, SKK..

Du kan köpa en hund som är felfärgad eller lite för stor så kan du inte ställa ut om det är viktigt att slippa ev press på att göra det. Är det något specifikt med SKK/som du ogillar med svensk avel så kan du ju importera.

 

[Sesca]

Att alla dina valpköpare kommer registrera sina valpar i ditt register, dvs om dom tar egna valpar på tik köpt av dig.

Alla gör inte det i SKK heller. Jag kan inte göra mer än SKK i det avseendet, men jag kan vara ärlig med svagheterna och berätta vad jag vet, och som du säger, kanske viktigare, inte vet

 

[Sesca]

svarar inte på varför du inte tycker att amris uppfyller de önskemål på hund som du uppgav i början av tråden.

Det gör den egentligen, är med på min shortlist.

Trevlig hund! Ngt stor, men det är inte avgörandet. Avlar jag inom SKK är det ett av alternativen, cocker har bara blivit exemplet på shortlisten, du kan läsa amris där med

 

[Valptass]

Jag förstår absolut det lockande i att själv avla fram Den Perfekta Hunden. Det kan vara jättesvårt att hitta en ras som känns helt rätt, och många raser dras absolut med problem som inte alla uppfödare jobbar stenhårt med att avla bort. Vad skönt det vore att själv styra allt som är viktigt för en. Men man ska veta att det i praktiken är ett enormt svårt och krävande jobb.

Först måste man hitta hundar att börja med. Hur ska du hitta dessa? För att veta att de är lämpliga i avel måste du utvärdera inte bara dessa individer utan även ha koll på dess släkt för att få ett hum om arvbarheten. Sedan måste man vara beredd på att i avel är det inte så enkelt att 1+1=2. Du får inte alltid bara summan av de två hundar du parar. Det är inte ovanligt alls att även noggranna uppfödare stöter på problem och tvingas stryka linjer de hoppats på. Ju fler parametrar som måste klaffa desto svårare är det givetvis att pricka rätt.

Du måste även se till att allt du producerar utvärderas ordentligt innan du kan avgöra ifall resultatet är bra och värt att fortsätta på. Vill du sälja hundar måste du därför hoppas och hålla tummarna för att dina köpare är lika måna om avelsarbetet som du är, och oavsett vad de säger och lovar i förhand så finns det ju aldrig garantier. Förmodligen kommer du själv behöva boka och styra upp bph, för det antar jag att du kommer vilja göra på dina avelsprodukter, och så får man hoppas att dina köpare alla vill vara med på det.

Blir någon hund sjuk måste du fundera över om det kan finnas en ärftlighetsfaktor? Detsamma gäller givetvis allt som inte är optimalt i dina hundar. Och allt som är optimalt måste du ju också ha koll på varifrån det kommer.

Det finns säkert flera erfarna uppfödare här som kan dela med sig av allt som kan gå fel och vara svårt.

Allt detta slit, kanske med mycket svinn och många grusade förhoppningar, vad leder det till? En enda individ som DU längtar efter? Kanske är det vettigare att sätta sig in i ett antal tänkbara raser, kika på vilka uppfödare som känns absolut mest seriösa och närmast ditt ideal i sin avel och se hur arbetet går för dem genom att kolla avelsdata, kontakta dessa och ställa mer ingående frågor och så småningom få din Perfekta Hund därifrån.

Alltså göra allt det som du ändå måste göra för att hitta dina avelshundar, fast nöja dig med en och inse att den hunden med alla efterforskningar du har gjort kanske ändå är precis det du ville ha i slutändan

 

[Kenya]

Att ha ditt eget avelsregister är som att göra egna efterforskningar, publicera på blogg och kalla det för forskning.

Troligtvis kommer ingen seriös att bry sig och därför inte heller kontrollera att referenser och underlag stämmer. Så när jag kommer till din forskningsblogg är det bara dina åsikter jag ser i princip.


Kan vara intressant och bra innehåll men jag kommer inte se det som samma nivå som publicerad forskning om det inte kritiserats och utvärderats av expertis.

Samma med ditt "avelsregister". Kul att du håller på men det blir inte trovärdigt om det är du själv som garanterar din egen trovärdighet.

 

[Efwa]

Det hade ju varit bra om man kunde lägga in sånt i jordbruksverket register. Men tills det går får man väl hjälpas åt.

Tror du att de kommer att göra det gratis då? Det kommer väl kosta en sådär 600:- per valp skulle jag tro och då kommer du ju inte gilla läget där heller.

 

[Kilauea]

Jag skulle bara hamna i konflikt över sjurskyddet

På vilket sätt över djurskyddet säg i cockerklubben?
Oavsett behöver ju rasklubbar folk som har åsikter. Men ha inte dina åsikter bakom en skärm utan engagera dig så du kan göra nåt åt det, oavsett vilken ras du har.

 

[WildWilma]

Det står rakt ut på köpa hund att det är ett tryggt köp där. Sen på rassudorna står det att man ska kolla uppfödarna

Det går att kontrollera saker utan avelsdata, ja utan dator till och med. Börjar man direkt kan man ha nästan obruten kedja med papper på hundarna. Jag skulle gärna lägga upp papper på de jag får lov till på öppen hemsida mina egna är självklart.

Argumentet håller inte tycker jag särskilt som undersökning för tex mindre pudel är för dåliga. Här skulle jag snabbt kunna få bättre genom att allt är röntkat. Är hanhundsägarna så pengakåta som alla tror är det lätt att rönka dem, jag betalar. Det som ligger bakom är tyvärr inte röntkat, pudel eller cockerpoo.

(stavar jag fel så ber jag om ursäkt, skriver på tre liknande språk)

Jag kollar nu på många valpar som ligger ute, och det är inte många som uppfyller mina krav.

Allt är relativt, det är ju oerhört mycket tryggare att köpa en SKK-reggad hund än större delen av alternativen. Eftersom du själv verkar tänka att du ska utgå från en SKK-reggad hund så verkar du ju själv tycka det också. Hade exempelvis "poo" aveln varit bättre så hade du väl köpt din hund därifrån.

Hur ska de som ska köpa hund av dig veta att det är äkta papper och inte förfalskade som ligger på din hemsida. Kan du vara öppen med vilka hanarna är? Kommer du förklara för ägarna till dessa hanar att de efter parning inte kan vara med i någon SKK eller SBK-ansluten klubb. Om hanhundsägarna nu vill tjäna pengar, kommer de vara ärliga med hanens svagheter och brister?

Hur ska du få alla syskonen till den hane och tik du vill använda röntgade och patellaundersökta? (Man avlar inte på individer man avlar på gener, för att ha ett hum om vad generna innehåller måste hela kullen utvärderas). För mig är det inte seriöst när en uppfödare endast utvärderar de tilltänkta avelsdjuren även om det är ok enligt SKK:s regler.

Hur ska du veta om de utvärderade resultaten är bra eller mindre bra? vad ska du jämföra med?

Hur ska du få dina valpköpare att göra hälsotester för flera tusen kronor? Det är inte något som de flesta som köper en blandras tänker att de behöver göra.

Hur ska du visa vilken mentalitet hundarna får? Hur ska du utvärdera mentaliteten?

Hur ska du får en seriös kennel med god hälsoutvärdering och mental utvärdering att sälja en valp till dig? Kön lär vara lång och någon som uttalat ska ha den till blandrasavel (för man är väl ärlig) lär inte stå högt i kurs. Om du ska starta en ny ras måste du ha flera tikar, hur ska du hitta så många tillräckligt bra tikar i dessa raser som enligt dig är så dåliga?

För en hållbar population i längden behöver du ha absolut minst 50 obesläktade hundar i avel men över 100 är att rekommendera och helst över 500. Det krävs ytterst begränsad kunskap i populationgenetik för att inse hur extremt svårt det är att starta en ny ras. Det är absolut inget som en person kan göra. Det krävs ett stort nätverk. Har man inte det kan man inte avla långsiktigt. Då kommer man alltid falla tillbaka på behöver av hundar från andra (SKK-anslutna?) uppfödare. För mig är seriös avel långsiktig, effekten flera generationer fram ska övervägas i varje kombination utöver att få fram en mentalt bra och frisk hund såklart.

 

[Fetaost]

Det var ett missförstånd. Reggning av sjuka hundar och försäljning av hangar hundar till familjer ville jag stoppa

Hangarhundar finns inte i Sverige sen flera decenier sen.

 

[Sesca]

Att alla dina valpköpare kommer registrera sina valpar i ditt register, dvs om dom tar egna valpar på tik köpt av dig.

Hangarhundar finns inte i Sverige sen flera decenier sen.

På minkfarmar o dyl

 

[SweetSunday]

Jag har inte läst alla kommentarer men min tanke är att det kommer vara väldigt svårt att få fram en "perfekt" hund oavsett. Perfekt finns liksom inte. Om cavalieren är den som är närmast perfekt i ditt fall förutom hälsan skulle jag, som jag vet att andra redan skrivit, engagera mig i rasklubben för att förbättra hälsan. Det kommer ta tid, men det skulle det göra även att ta fram en "ny ras" och få den homogen.

För att förbättra hälsoläget på cavalieren så får man se till att endast avla på hundar som är checkade för andning och myxomatös klaffdegeneration (kanske redan görs, har dålig koll på deras RAS). Kanske kan man även öppna upp registrering för en viss utavel med hund av samma typ (kanske cocker), men det ska vara precis rätt individ i utaveln så ett tillstånd kan ju vara tvunget att sökas (eller vad vet jag, jag är knappast expert inom området, men det blir ju något bättre än vanlig blandrasavel om man gör det inom SKKs register så man kan ha fullständig koll på hälsan bakåt och följa registreringarna framåt, i mitt huvud iallafall). Jag tror i vilket fall att det gynnar rasen bättre att använda sig av alla de verktyg som SKK har för en god avel än att ställa sig utanför. Blir du själv uppfödare eller sitter i rasklubbens styrelse så har du stor möjlighet att påverka. Det tar tid att ändra rasen till det bättre igen hälsomässigt men det lär gå på ett eller annat vis! Säkerligen finns det redan andra uppfödare av rasen som kämpar för samma sak som du och då kan du välja att skaffa valp därifrån.

Alternativet kan ju vara att börja avla på cocker och då välja individer som stämmer in på dina krav för att så småningom få till din typ av hund (dvs selektera fram de nättare individerna) (såklart måste ju alla andra delar vara bra med (dvs viktigare med frisk större cocker än lite sjuk cocker, men det är ju självklart).

En blandning av jaktcocker och "utställningscocker" kanske är en variant som annars kan passa? (Dessa mixas väl på samma sätt som jaktlabbe och utställningslabbe? Eller tänker jag galet?) Får man fråga varför storleken är så pass viktig för dig att en ras som annars är jättebra (cockern) "går bort" på grund av det?

Angående perfekt: Jag kan inte komma på en ända ras som passar mig bättre än den jag har. Men inte är mina hundar perfekta för det. De har egenskaper (som är vanliga hos rasen) som jag inte hade valt om jag kunde välja bort dem (ex relativt skälliga (en del individer i rasen skäller inte alls mycket, så det varierar förstås), en del lite väl stresskänsliga (den ena av mina två) och överrepresenterade vad gäller autoimmuna sjukdomar). Det största problemet för mig med rasen är det sistnämnda. Jag är orolig för att få ännu en sjuk individ (även om rasen i allmänhet ses som en frisk ras, men just autoimmuna sjukdomar är ett problem). Mitt sätt att hantera detta är att köpa valp från uppfödare som ser att problemet finns och som kan förklara för mig vad i deras kombination som gynnar hälsoläget (och att jag förstås håller med om den förklaringen). Dvs största faktorn i mitt valpval nu var att läsa på om olika linjer, fråga kontakter om vad de visste kring sjukdomar osv. Jag vill avla på min ras i framtiden. Då är det viktigt för mig att bidra till förändring i rasklubben genom att öka transparensen i aveln samt uppmuntra till att avelsspärra sjuka hundar oftare för att det ska bli synligt i registren var problem finns (eftersom man i dagsläget inte kan registrera sjukdom på annat vis).

Tycker dock som du skrev i ett inlägg, att mer omfattande register vore toppen så att man även kan registrera andra sjukdomar och inte bara PRA, ögonlysning, HD, AD mm. utan även hypothyreos, IBD, allergier, hjärtfel och så vidare.

Sorry för långt utlägg, men så går mina tankar.

 

[Fetaost]

På minkfarmar o dyl

Hangarhundar vaktade försvarets hangarer och andra typer av stora byggnader och skyddsområden. Dessa hundar föddes upp statligt.
Det ska inte blandas ihop med hundar privatpersoner har för dv "vaktuppdrag"vilket för övrigt brukar vara skumma rasmixer.

 

[Sesca]

Jag har inte läst alla kommentarer men min tanke är att det kommer vara väldigt svårt att få fram en "perfekt" hund oavsett. Perfekt finns liksom inte. Om cavalieren är den som är närmast perfekt i ditt fall förutom hälsan skulle jag, som jag vet att andra redan skrivit, engagera mig i rasklubben för att förbättra hälsan. Det kommer ta tid, men det skulle det göra även att ta fram en "ny ras" och få den homogen.

För att förbättra hälsoläget på cavalieren så får man se till att endast avla på hundar som är checkade för andning och myxomatös klaffdegeneration (kanske redan görs, har dålig koll på deras RAS). Kanske kan man även öppna upp registrering för en viss utavel med hund av samma typ (kanske cocker), men det ska vara precis rätt individ i utaveln så ett tillstånd kan ju vara tvunget att sökas (eller vad vet jag, jag är knappast expert inom området, men det blir ju något bättre än vanlig blandrasavel om man gör det inom SKKs register så man kan ha fullständig koll på hälsan bakåt och följa registreringarna framåt, i mitt huvud iallafall). Jag tror i vilket fall att det gynnar rasen bättre att använda sig av alla de verktyg som SKK har för en god avel än att ställa sig utanför. Blir du själv uppfödare eller sitter i rasklubbens styrelse så har du stor möjlighet att påverka. Det tar tid att ändra rasen till det bättre igen hälsomässigt men det lär gå på ett eller annat vis! Säkerligen finns det redan andra uppfödare av rasen som kämpar för samma sak som du och då kan du välja att skaffa valp därifrån.

Alternativet kan ju vara att börja avla på cocker och då välja individer som stämmer in på dina krav för att så småningom få till din typ av hund (dvs selektera fram de nättare individerna) (såklart måste ju alla andra delar vara bra med (dvs viktigare med frisk större cocker än lite sjuk cocker, men det är ju självklart).

En blandning av jaktcocker och "utställningscocker" kanske är en variant som annars kan passa? (Dessa mixas väl på samma sätt som jaktlabbe och utställningslabbe? Eller tänker jag galet?) Får man fråga varför storleken är så pass viktig för dig att en ras som annars är jättebra (cockern) "går bort" på grund av det?

Angående perfekt: Jag kan inte komma på en ända ras som passar mig bättre än den jag har. Men inte är mina hundar perfekta för det. De har egenskaper (som är vanliga hos rasen) som jag inte hade valt om jag kunde välja bort dem (ex relativt skälliga (en del individer i rasen skäller inte alls mycket, så det varierar förstås), en del lite väl stresskänsliga (den ena av mina två) och överrepresenterade vad gäller autoimmuna sjukdomar). Det största problemet för mig med rasen är det sistnämnda. Jag är orolig för att få ännu en sjuk individ (även om rasen i allmänhet ses som en frisk ras, men just autoimmuna sjukdomar är ett problem). Mitt sätt att hantera detta är att köpa valp från uppfödare som ser att problemet finns och som kan förklara för mig vad i deras kombination som gynnar hälsoläget (och att jag förstås håller med om den förklaringen). Dvs största faktorn i mitt valpval nu var att läsa på om olika linjer, fråga kontakter om vad de visste kring sjukdomar osv. Jag vill avla på min ras i framtiden. Då är det viktigt för mig att bidra till förändring i rasklubben genom att öka transparensen i aveln samt uppmuntra till att avelsspärra sjuka hundar oftare för att det ska bli synligt i registren var problem finns (eftersom man i dagsläget inte kan registrera sjukdom på annat vis).

Tycker dock som du skrev i ett inlägg, att mer omfattande register vore toppen så att man även kan registrera andra sjukdomar och inte bara PRA, ögonlysning, HD, AD mm. utan även hypothyreos, IBD, allergier, hjärtfel och så vidare.

Sorry för långt utlägg, men så går mina tankar.

Mycket klokt. Har gett upp om cavalieren. Än mer efter denna tråd då jag förstått att det är internationellt jobb.

Det känns helt enkelt för svårt.

Annars är det mycket som känns bra med det du skriver.

Får väl blunda för att jag är med i en klubb och folk ställer ut och annat.

Ibland ser till och med jag at5 jag hänger upp mig på detaljer.

 

[Sesca]

Jag förstår absolut det lockande i att själv avla fram Den Perfekta Hunden. Det kan vara jättesvårt att hitta en ras som känns helt rätt, och många raser dras absolut med problem som inte alla uppfödare jobbar stenhårt med att avla bort. Vad skönt det vore att själv styra allt som är viktigt för en. Men man ska veta att det i praktiken är ett enormt svårt och krävande jobb.

Först måste man hitta hundar att börja med. Hur ska du hitta dessa? För att veta att de är lämpliga i avel måste du utvärdera inte bara dessa individer utan även ha koll på dess släkt för att få ett hum om arvbarheten. Sedan måste man vara beredd på att i avel är det inte så enkelt att 1+1=2. Du får inte alltid bara summan av de två hundar du parar. Det är inte ovanligt alls att även noggranna uppfödare stöter på problem och tvingas stryka linjer de hoppats på. Ju fler parametrar som måste klaffa desto svårare är det givetvis att pricka rätt.

Du måste även se till att allt du producerar utvärderas ordentligt innan du kan avgöra ifall resultatet är bra och värt att fortsätta på. Vill du sälja hundar måste du därför hoppas och hålla tummarna för att dina köpare är lika måna om avelsarbetet som du är, och oavsett vad de säger och lovar i förhand så finns det ju aldrig garantier. Förmodligen kommer du själv behöva boka och styra upp bph, för det antar jag att du kommer vilja göra på dina avelsprodukter, och så får man hoppas att dina köpare alla vill vara med på det.

Blir någon hund sjuk måste du fundera över om det kan finnas en ärftlighetsfaktor? Detsamma gäller givetvis allt som inte är optimalt i dina hundar. Och allt som är optimalt måste du ju också ha koll på varifrån det kommer.

Det finns säkert flera erfarna uppfödare här som kan dela med sig av allt som kan gå fel och vara svårt.

Allt detta slit, kanske med mycket svinn och många grusade förhoppningar, vad leder det till? En enda individ som DU längtar efter? Kanske är det vettigare att sätta sig in i ett antal tänkbara raser, kika på vilka uppfödare som känns absolut mest seriösa och närmast ditt ideal i sin avel och se hur arbetet går för dem genom att kolla avelsdata, kontakta dessa och ställa mer ingående frågor och så småningom få din Perfekta Hund därifrån.

Alltså göra allt det som du ändå måste göra för att hitta dina avelshundar, fast nöja dig med en och inse att den hunden med alla efterforskningar du har gjort kanske ändå är precis det du ville ha i slutändan

Klokt inlägg. Det var inte mycket nytt utan så som jag tänkte jobba oavsett.

Det som skaver är ju att gödsla tid och pengar i nått jag inte står för. Det är ju minus att avla.

Jag börjar dock förstå att det kanske är lite kaksigt att tänka att SKK behöver mig (pengar) mer än jag behöver dem.

Men ändå går in på rasklubbarna och får se att röda hundar inte får effileras eftersom de inte blir blanka undrar jag om hunden verkligen bryr sig?
Bara utseende hela tiden