Vem bär skuld i en otrohetsaffär? (utbruten ur Min man var otrogen)

[Grazing]

Konkurrens kanske?

Skulle jag nog inte tro faktiskt, inte alltid. Män som är otrogna är extremt sällan otrogna bara en gång och misstankar finns oftast där antingen medvetet eller undermedvetet så att man blir defensiv mot kvinnorna istället för det är lättare helt enkelt. Ofta snappar man upp signaler som man tänker bort för att man vill det helt enkelt. Det är jobbigt och omständigt att gå isär, framförallt om det är barn och familj och allt inblandat så jag förstår till stor del att det är lättast att skylla på kvinnorna i det läget.

 

[Cambrie]

Men vems ansvar är det att 1. Reda ut huruvida personen är i en relation med någon och 2. Reda ut vad de har för överenskommelser i relationen?

Nu pratade jag ju där man VET att den ena är gift. Överenskommelser kan man ju snacka dödagar till. Man behöver ju inte reda ut det. Man behöver inte heller ligga med personer som är i förhållanden. Det är ju som sagt vad jag tycker, jag kommer aldrig hoppa i säng med någon som jag VET är gift, hen får lämna först och jag är inte intresserad av det dramat som kan komma av en sådan relation helt enkelt eller förstöra familjer. Andra får göra hur de vill.

 

[LenaH]

Ligger det något i det där som ibland sägs - kvinnor är otrogna för att komma ur förhållandet och män för att stanna i det?

 

[Amha]

Nu pratade jag ju där man VET att den ena är gift. Överenskommelser kan man ju snacka dödagar till. Man behöver ju inte reda ut det. Man behöver inte heller ligga med personer som är i förhållanden. Det är ju som sagt vad jag tycker, jag kommer aldrig hoppa i säng med någon som jag VET är gift, hen får lämna först och jag är inte intresserad av det dramat som kan komma av en sådan relation helt enkelt eller förstöra familjer. Andra får göra hur de vill.

Ja att du väljer det är en sak men det är ju inte fel att ha en öppen relation där man okejar sex med andra och inte heller fel att personer ligger med människor som har en öppen relation. Det som är fel är att bryta en överenskommelse med sin partner, otrohet i det här fallet.

 

[Cambrie]

Ja att du väljer det är en sak men det är ju inte fel att ha en öppen relation där man okejar sex med andra och inte heller fel att personer ligger med människor som har en öppen relation. Det som är fel är att bryta en överenskommelse med sin partner, otrohet i det här fallet.

Japp skuld hos den som är otrogen. Människoansvar att bete sig schysst och inte få folk att må dåligt i onödan ligger hos alla. Är man osäker -gör det inte då. Svårare är det fan inte (har personen nu ett öppet förhållande är ju det enkelt att ta reda på genom att fråga partnern för då kan de ju stå för det, men det är som du säger, kanske inte ens sak att ta ansvar över att ta reda på, då kan man ju hoppa över sex).

 

[manda]

Men vems ansvar är det att 1. Reda ut huruvida personen är i en relation med någon och 2. Reda ut vad de har för överenskommelser i relationen?

Där har väl folk olika etisk kompass (det blir om inte annat tydligt i tråden)? De som känner att det inte passar hur de vill agera i livet tar reda på det, de som inte tycker det stör den egna kompassen kanske tar reda på läget, kanske inte.

Nu svarar jag inte bara dig utan tänker vidare: Jag förstår inte argumentet i tråden från personer som tycker det är oviktigt att ta reda på, att det är den otrognas jobb; att den åsikten på något sätt skulle vara mer normativ, mer gängse. Är det någon som vet varifrån det kommer? Finns data över det? Är det inte bara så att eftersom vi alla är människor, så tenderar vi tro att våra åsikter är allmänmänskliga, något som också ofta stärks av vår verklighets ”filterbubbla”; att vi oftare umgås nära (och pratar om sådant här med) folk med åtminstone delvis överlappande etisk kompass och därför tror vi det är vanligaste åsikten?

Jag har svårt att tro, att i ett samhälle med så starkt monogam norm, så skulle ändå majoriteten personer tycka det vara okej att själv vara den tillfälliga förbindelsen. Annars blir det väl konstigt (eller det blir det i mig)? Antingen är en monogam och söker monogama förhållanden/förbindelser, eller så är man inte det och har vilka olika typer av förhållanden/förbindelser som helst? Personligen har jag svårt att förstå hur den etiska kompassen ser ut om någon definierar sig som monogam och ändå är okej med att vara den någon är otrogen med. Hur går det till? Jag menar inte att det ger skuld, jag bara försöker förstå hur den här ”det har inget med mig att göra”-känslan uppstår om den samförekommer med monogami. Obs, jag menar inte att det är fel, bara att det är en annan logik och etik än min. Och jag menar verkligen inte att det är fel med andra förhållanden än monogama, bara det finns transparens och samtycke bland alla inblandade (och då även ett raggs/liggs/vid sidan oms eventuella partner).

 

[MiniLi]

Jag tycker definitivt att hela skulden ligger på den som är otrogen. Det är ju den som bryter ett förtroende. Att medvetet delta i den otroheten är väl dock inget toppenbeteende heller, men ansvaret kan aldrig ligga på den personen. Framförallt skulle jag önska att folk har lite mer självrespekt än att medvetet vara med någon som är otrogen, det finns nog bättre fiskar i sjön än den som ljuger och sviker sin partner.

 

[MiniLi]

Där har väl folk olika etisk kompass (det blir om inte annat tydligt i tråden)? De som känner att det inte passar hur de vill agera i livet tar reda på det, de som inte tycker det stör den egna kompassen kanske tar reda på läget, kanske inte.

Nu svarar jag inte bara dig utan tänker vidare: Jag förstår inte argumentet i tråden från personer som tycker det är oviktigt att ta reda på, att det är den otrognas jobb; att den åsikten på något sätt skulle vara mer normativ, mer gängse. Är det någon som vet varifrån det kommer? Finns data över det? Är det inte bara så att eftersom vi alla är människor, så tenderar vi tro att våra åsikter är allmänmänskliga, något som också ofta stärks av vår verklighets ”filterbubbla”; att vi oftare umgås nära (och pratar om sådant här med) folk med åtminstone delvis överlappande etisk kompass och därför tror vi det är vanligaste åsikten?

Jag har svårt att tro, att i ett samhälle med så starkt monogam norm, så skulle ändå majoriteten personer tycka det vara okej att själv vara den tillfälliga förbindelsen. Annars blir det väl konstigt (eller det blir det i mig)? Antingen är en monogam och söker monogama förhållanden/förbindelser, eller så är man inte det och har vilka olika typer av förhållanden/förbindelser som helst? Personligen har jag svårt att förstå hur den etiska kompassen ser ut om någon definierar sig som monogam och ändå är okej med att vara den någon är otrogen med. Hur går det till? Jag menar inte att det ger skuld, jag bara försöker förstå hur den här ”det har inget med mig att göra”-känslan uppstår om den samförekommer med monogami. Obs, jag menar inte att det är fel, bara att det är en annan logik och etik än min. Och jag menar verkligen inte att det är fel med andra förhållanden än monogama, bara det finns transparens och samtycke bland alla inblandade (och då även ett raggs/liggs/vid sidan oms eventuella partner).

Ja om man ser sig som monogam borde man ju inte vilja dela personen med någon stackare som blir bedragen..

 

[Ullmerkott]

Jag tänker att det är den som är i en relation som kan förväntas veta vilka överenskommelser som finns i relationen, och ta ansvar för att hålla sig till det.

Samtidigt tycker jag generellt att det är ett fult beteende att uppmuntra andra att bete sig direkt illa för ens egen vinnings skull, oavsett vad det gäller. Om någon man känner överväger att bete sig som en rövhatt kan man ju låta bli att ge sitt entusiastiska samtycke. Även om rövhatten själv är den som bär ansvaret för sitt eget beteende.

 

[SiZo]

Där har väl folk olika etisk kompass (det blir om inte annat tydligt i tråden)? De som känner att det inte passar hur de vill agera i livet tar reda på det, de som inte tycker det stör den egna kompassen kanske tar reda på läget, kanske inte.

Nu svarar jag inte bara dig utan tänker vidare: Jag förstår inte argumentet i tråden från personer som tycker det är oviktigt att ta reda på, att det är den otrognas jobb; att den åsikten på något sätt skulle vara mer normativ, mer gängse. Är det någon som vet varifrån det kommer? Finns data över det? Är det inte bara så att eftersom vi alla är människor, så tenderar vi tro att våra åsikter är allmänmänskliga, något som också ofta stärks av vår verklighets ”filterbubbla”; att vi oftare umgås nära (och pratar om sådant här med) folk med åtminstone delvis överlappande etisk kompass och därför tror vi det är vanligaste åsikten?

Jag har svårt att tro, att i ett samhälle med så starkt monogam norm, så skulle ändå majoriteten personer tycka det vara okej att själv vara den tillfälliga förbindelsen. Annars blir det väl konstigt (eller det blir det i mig)? Antingen är en monogam och söker monogama förhållanden/förbindelser, eller så är man inte det och har vilka olika typer av förhållanden/förbindelser som helst? Personligen har jag svårt att förstå hur den etiska kompassen ser ut om någon definierar sig som monogam och ändå är okej med att vara den någon är otrogen med. Hur går det till? Jag menar inte att det ger skuld, jag bara försöker förstå hur den här ”det har inget med mig att göra”-känslan uppstår om den samförekommer med monogami. Obs, jag menar inte att det är fel, bara att det är en annan logik och etik än min. Och jag menar verkligen inte att det är fel med andra förhållanden än monogama, bara det finns transparens och samtycke bland alla inblandade (och då även ett raggs/liggs/vid sidan oms eventuella partner).

Hur det går till? Någon annans förhållande har inte med mig att göra. Svårare än så är det inte.

Men jag tänker här att det finns vissa olika sätt att vara den andra på.

Dels 1 Man blir själv lite småförälskad, man blir lovad saker om både ditten och datten.
Och 2: Man vill ha ett ONS och vill inte ha en efterhängsen karl efter sig. Är han gift så är den risken typ noll.
3: Man ligger med någon för att få fördel i jobbet? (Minst trolig... men...).

 

[manda]

Hur det går till? Någon annans förhållande har inte med mig att göra. Svårare än så är det inte.

Men jag tänker här att det finns vissa olika sätt att vara den andra på.

Dels 1 Man blir själv lite småförälskad, man blir lovad saker om både ditten och datten.
Och 2: Man vill ha ett ONS och vill inte ha en efterhängsen karl efter sig. Är han gift så är den risken typ noll.
3: Man ligger med någon för att få fördel i jobbet? (Minst trolig... men...).

Uppriktigt och icke-dömande nyfiken här: menar du att man/du har en tvådelad etik: en gentemot folk man/du känner och en gentemot andra, eller att man/du är okej med att agera i strid med sin/din egen etiska kompass (för att det är mindre viktigt än attraktionen/vinningen/en härlig natt)?

Jag vet att du svarat att din attraktion försvinner (det gör min också och jag relaterar det till att det inte funkar etiskt för mig), så jag gissar att du inte talar om dig själv och därmed också gissar, eller?

 

[dobbis]

Egentligen inte.
Det händer väldigt mycket i gränslandet där på en arbetsplats.
Och ibland är samma närmande ett ofredande som kan vara välkommet av någon annan.

Och i det gränslandet blir frågan om skuld knepig.
Snygga Tjejen som ligger med den Läckra Chefen för att få förmåner.
Chefen är gift.

Vem bär skulden?

Chefen var en rövhatt även på andra sätt, men jag kan inte neka till att han var redigt läcker.

Så läcker blir aldrig en rövhatt!

 

[dobbis]

Hur det går till? Någon annans förhållande har inte med mig att göra. Svårare än så är det inte.

Men jag tänker här att det finns vissa olika sätt att vara den andra på.

Dels 1 Man blir själv lite småförälskad, man blir lovad saker om både ditten och datten.
Och 2: Man vill ha ett ONS och vill inte ha en efterhängsen karl efter sig. Är han gift så är den risken typ noll.
3: Man ligger med någon för att få fördel i jobbet? (Minst trolig... men...).

Nr 2 är ju klockren, dom kan inte ställa ett enda krav på en,perfekt.

 

[Amha]

Nu svarar jag inte bara dig utan tänker vidare: Jag förstår inte argumentet i tråden från personer som tycker det är oviktigt att ta reda på, att det är den otrognas jobb; att den åsikten på något sätt skulle vara mer normativ, mer gängse. Är det någon som vet varifrån det kommer? Finns data över det? Är det inte bara så att eftersom vi alla är människor, så tenderar vi tro att våra åsikter är allmänmänskliga, något som också ofta stärks av vår verklighets ”filterbubbla”; att vi oftare umgås nära (och pratar om sådant här med) folk med åtminstone delvis överlappande etisk kompass och därför tror vi det är vanligaste åsikten?

Jag tänker väl att det där borde kunna likställas med vilket annat avtal/överenskommelse som helst. Det är inte en annans fel att man väljer att bryta sin överenskommelse. Det är t.ex mitt fel om jag inte handlat på vägen hem som jag lovade, eller att jag försov mig när jag skulle vara på möte kl 8. Sen finns det ju såklart gränser och rimlighet, eftersom det här är ett forum. Det är inte mannens fel om han blir våldtagen och det är inte mitt fel om jag blir tagen som gisslan och inte kommer hem.

Vissa kan med att ligga med människor som är i en relation, medan andra inte kan det. Vissa är bekväma i att vara i ett polyförhållande, medan andra inte är. Att vara med en monogam kompis partner däremot sabbar ju inte bara relationen mellan partner och kompis utan med största sannolikhet också kompisrelationen. Det blir flera effekter av det.

 

[SiZo]

Uppriktigt och icke-dömande nyfiken här: menar du att man/du har en tvådelad etik: en gentemot folk man/du känner och en gentemot andra, eller att man/du är okej med att agera i strid med sin/din egen etiska kompass (för att det är mindre viktigt än attraktionen/vinningen/en härlig natt)?

Jag vet att du svarat att din attraktion försvinner (det gör min också och jag relaterar det till att det inte funkar etiskt för mig), så jag gissar att du inte talar om dig själv och därmed också gissar, eller?

Nu förstår jag inte vad du menar riktigt? En man förlorar all attraktion för mig OM han är ihop med EN VÄN. Inte annars. Och om det är en väns man så har jag givetvis skyldigheter i min relation till vännen. Inte alls jämförbart om det är en man vars kvinna jag inte känner.

 

[Inte_Ung]

Så läcker blir aldrig en rövhatt!

Jo den chefen var en rövhatt på alla plan.
Men oerhört läcker.
Vilket han använde flitigt.

 

[Inte_Ung]

Jag fattar inte alls varför du blandar ihop separata frågor? Vad som utgör ett ofredande och hur det hanteras på en arbetsplats. Att chefen är otrogen.

Det är två olika händelser.

Och frågan handlar om vem som bär skulden.
Bär Läckra Chefen eller Snygga Tjejen skulden gentemot chefens fru?
Och blir det olika beroende på vem som initierade ligget?

Den andra händelsen är med kvinnan som raggade runt på arbetsplatsen så mycket att hon blev avskedad för ofredande. (Annan arbetsplats.)
Men innan dess så fick hon några napp.
Vem bär skulden där?
Männen som nappade eller kvinnan som raggade runt?

För den som raggar runt är det ju samma handling både när den får napp och när den faktiskt utsätter andra för ofredande. Den vet inte i förväg om det skall bli lyckosamt eller en flopp.

Ofredande blir det ju först när närmandet är icke önskvärt.

 

[Inte_Ung]

Monogama partnens skuld. ALLA människor har ett ansvar att inte bete sig som rövhål. Jag tycker inte det går att jämföra olagliga brott med att knulla upptagna män på eget bevåg för att man ligger med vem man vill.

Det är inte olagligt att sälja sex.

Är den prostituerade kvinnan ett rövhål?

 

[Inte_Ung]

Vilken sorts beteende som når upp till nivån för att utgöra ett ofredande hänger inte på i vilken utsträckning den som utsätts har avvisat det. Det handlar om ett helt annat bedömningskriterium.

Vilket då?

Kan det bli bedömt som ofredande även om den utsatte liksom "går med på det"?
Och var hamnar skulden då?

Nu blev det komplicerat.

 

[Inte_Ung]

Ligger det något i det där som ibland sägs - kvinnor är otrogna för att komma ur förhållandet och män för att stanna i det?

Både ja och nej.
Det kan vara precis tvärtom också.

Men nog har jag sett många exempel på det påståendet.

Lätta på trycket hos älskarinnan, för att sedan kunna gå hem och vara snäll mot frun.

Skaffa en ny karl, för att slippa ta konfrontationen med den gamla.