Vi som letar häst III

[MalanMjöl]

Mina krav
Sto
<170 som färdigväxt
2-12ish ( optimalt 3-4 och påbörjad inridning, har dock insett att de flesta av dem är utanför min budget).
Kapacitet för minst Msv men behöver inte kunna gå Grand Prix.

Plus om de är röntgade och lite transportvana.

Största problemet här förutom pengar är att hitta tiden till att åka iväg och kolla på dem. Jag bor i DK och de flesta jag har hittat står i Nordjylland 4+ timmar bort eller 4+ timmar upp i Sverige.

Och just det, dressyrinriktad

 

[Nikan]

De där smarta är ju också roliga, till en viss gräns

Jag älskar smarta djur, min häst kunde knyta upp knutar. Jag brukade ha henne lös när jag ryktade, hon visste ju att hon skulle stå still. Men som hopphäst visste hon också precis var hon skulle enkelt kunna hoppa ur hagen, heh. Jag har idag katt som kan öppna dörrar.

 

[Skrottiskrott]

Jag ansluter till denna tråd!

Är en av de där som söker trygg och säker tanthäst, vilket är helt omöjligt att hitta. Jag är kanske inte tant än, men alla förstår vad man menar med det uttrycket känns det som.

Jag trodde att jag var väldigt öppen för ras och ålder, men när jag börjat titta på riktigt, hört av mig till några och faktiskt provridit en så börjar jag inse att jag nog är ute efter en lite mer specifik typ. Grov, så låg som möjligt men ändå så att den bär upp min längd och vikt. Drömmen är en som barnen också kan vara med och borsta och rida lite på. Men jag vill nog inte skaffa barnponny, för barnen är så små än och inte tillräckligt intresserade — så jag vill också kunna motionera hästen genom att rida den.

Jag har redan en häst och han är egentligen helt perfekt gällande storlek, men han är reaktiv, busig och drar gärna iväg i en bockserie när han får feeling. Han är nog väldigt svårsåld i och med skadehistorik och många egenheter, men han är den perfekta sällskapshästen om jag nu skulle hitta en annan som passar mig och barnen bättre ridmässigt. För jag har också insett att ska jag ha eget stall och häst så ska jag ha två egna hästar och inte vara beroende av inackorderingar för att min häst ska ha sällskap. Det är så mycket önskemål och behov kring olika typer av hagar, när på året hästarna ska stallas in eller om de ska bo på lösdrift, hur, var och när de ska utfodras, underlaget är för hårt för någon och för mjukt för en annan... Jag längtar efter att bara kunna göra som jag själv vill.

 

[Skrottiskrott]

Hittills känns det helt omöjligt.

• Den jag provred var så perfekt egentligen. Trygg och snäll i alla lägen. Men mycket starkare än vad jag hade räknat med och det kändes bara inte bra när vi travade och galopperade. Det är så svårt, det hade säkert känts jättebra när jag lärt känna den, men det gör man ju inte på en provridning och jag är så rädd för att köpa och sedan inse efter ett tag att det inte funkar. Långt att åka för att provrida flera gånger, och säljaren var fullbokad med provridningar efter mig så den såldes snabbt.

• En ringde upp mig och hade en trygg pensionär. Jättetrevligt samtal, säljaren skulle skicka filmer... Men jag fick aldrig några filmer och säljaren svarade inte när jag skickade en vänlig påminnelse.

• En annan som jag också haft trevlig kontakt med, hade precis skickat förslag på tider för provridning. Plötsligt försvann annonsen och säljaren slutade svara (vid det här laget började jag undra om jag framstår som en otrevlig galning?)

• En beskrevs som så snäll och trygg i all hantering och ridning, och stod dessutom nära mig! Ringde säljaren, visade sig att hen bara haft hästen i ett par månader... Och hade inte ens använt hästen utan den hade mest stått i hagen. Ändå visste hen att det var helt trygg i alla situationer, och nej hen kände inte hästen sedan innan utan sa liksom emot sig själv i varannan mening. Fick filmer och hästen såg väldigt stel eller halt ut bak. Google-stalker som jag är hittade jag till slut en del mindre bra saker om säljaren.

Hittar några trevliga, men det är ju sååå långt att åka till alla. Och alla är på olika håll så det går inte att baka ihop under en tur heller.

Kände mig såpass säker på den jag åkte och provred, att jag valde att åka långt för den. Men ändå sa magkänslan nej när jag väl satt i sadeln. Så efter det är jag ännu mer osäker på att lägga en hel dag på att åka och provrida, hur ska jag veta om det klickar? Jag blir trött på mig själv. Borde bara ha slagit till.

Men, för att vara lite schysst mot mig själv så var jag med om det motsatta för några år sedan. Provred en unghäst, blev jättekär i den direkt. Köpte, kände efter bara några månader att vi inte alls passade ihop. Gav dock inte upp direkt utan försökte verkligen, men sålde efter bara 1,5 år tillsammans (jag är en sån som egentligen har hästar hela deras liv, men han fick det så bra med sin nya människa som passade mycket bättre med honom). Så hur jag någonsin ska våga att köpa igen vet jag inte riktigt. Jag har kanske blivit överdrivet kräsen vid provridningar efter det där. Samtidigt vill jag ju verkligen inte att det upprepar sig. Hellre låta bli att köpa en gång för mycket, än köpa en gång för mycket.

 

[MalanMjöl]

Hittills känns det helt omöjligt.

• Den jag provred var så perfekt egentligen. Trygg och snäll i alla lägen. Men mycket starkare än vad jag hade räknat med och det kändes bara inte bra när vi travade och galopperade. Det är så svårt, det hade säkert känts jättebra när jag lärt känna den, men det gör man ju inte på en provridning och jag är så rädd för att köpa och sedan inse efter ett tag att det inte funkar. Långt att åka för att provrida flera gånger, och säljaren var fullbokad med provridningar efter mig så den såldes snabbt.

• En ringde upp mig och hade en trygg pensionär. Jättetrevligt samtal, säljaren skulle skicka filmer... Men jag fick aldrig några filmer och säljaren svarade inte när jag skickade en vänlig påminnelse.

• En annan som jag också haft trevlig kontakt med, hade precis skickat förslag på tider för provridning. Plötsligt försvann annonsen och säljaren slutade svara (vid det här laget började jag undra om jag framstår som en otrevlig galning?)

• En beskrevs som så snäll och trygg i all hantering och ridning, och stod dessutom nära mig! Ringde säljaren, visade sig att hen bara haft hästen i ett par månader... Och hade inte ens använt hästen utan den hade mest stått i hagen. Ändå visste hen att det var helt trygg i alla situationer, och nej hen kände inte hästen sedan innan utan sa liksom emot sig själv i varannan mening. Fick filmer och hästen såg väldigt stel eller halt ut bak. Google-stalker som jag är hittade jag till slut en del mindre bra saker om säljaren.

Hittar några trevliga, men det är ju sååå långt att åka till alla. Och alla är på olika håll så det går inte att baka ihop under en tur heller.

Kände mig såpass säker på den jag åkte och provred, att jag valde att åka långt för den. Men ändå sa magkänslan nej när jag väl satt i sadeln. Så efter det är jag ännu mer osäker på att lägga en hel dag på att åka och provrida, hur ska jag veta om det klickar? Jag blir trött på mig själv. Borde bara ha slagit till.

Men, för att vara lite schysst mot mig själv så var jag med om det motsatta för några år sedan. Provred en unghäst, blev jättekär i den direkt. Köpte, kände efter bara några månader att vi inte alls passade ihop. Gav dock inte upp direkt utan försökte verkligen, men sålde efter bara 1,5 år tillsammans (jag är en sån som egentligen har hästar hela deras liv, men han fick det så bra med sin nya människa som passade mycket bättre med honom). Så hur jag någonsin ska våga att köpa igen vet jag inte riktigt. Jag har kanske blivit överdrivet kräsen vid provridningar efter det där. Samtidigt vill jag ju verkligen inte att det upprepar sig. Hellre låta bli att köpa en gång för mycket, än köpa en gång för mycket.

Jag känner igen känslan, var början man liksom och hur hittar man tid i vardagen till att köra runt och kolla. Jag har dessutom inte råd med en färdig häst så får nog satsa på en 2 åring, de kan man ju inte provrida utan bara hälsa på och se dem hanteras.

 

[Skrottiskrott]

Skam den som ger sig, ska åka och provrida en på söndag. Låter som en trevlig skogsmulle men vågar inte ha några förhoppningar alls. Ska försöka se det som en rolig utflykt bara (samtidigt som jag givetvis är seriöst intresserad).

 

[Shixle]

Skam den som ger sig, ska åka och provrida en på söndag. Låter som en trevlig skogsmulle men vågar inte ha några förhoppningar alls. Ska försöka se det som en rolig utflykt bara (samtidigt som jag givetvis är seriöst intresserad).

Är väl lite så man bör tänka. Nu har kag iofs vara farit å provridigt 3 hästar, varav två i vuxen ålder. Den första lät helt perfa på papperet, men fyfasen, enda rätta va färg, storlek, å kön

Andra köpte jag av hovslagarn, så lite annars ändå.

Men har hela livet fått inpräntat att man inte ska ta med sig finkan på provridning, för då blir det mer "sunk cost fallacy" risk. Finkan är ju redan med, så köra hem tom känns ju som slöseri etc.


Försöker intala mig själv att fara å provköra bilar för att vidga mina vyer gällande märken å sort den dag min nuvarande dör. Borde ju egentligen göra lika med hästar fast där är ridskola enklare

 

[Skrottiskrott]

• En beskrevs som så snäll och trygg i all hantering och ridning, och stod dessutom nära mig! Ringde säljaren, visade sig att hen bara haft hästen i ett par månader... Och hade inte ens använt hästen utan den hade mest stått i hagen. Ändå visste hen att det var helt trygg i alla situationer, och nej hen kände inte hästen sedan innan utan sa liksom emot sig själv i varannan mening. Fick filmer och hästen såg väldigt stel eller halt ut bak. Google-stalker som jag är hittade jag till slut en del mindre bra saker om säljaren.

Kära nån, det är bra att man är vaksam. Nu kom en efterlysning ut på denna häst, den blev tydligen BORTSKÄNKT för bara några månader sedan. Till den tjejen som nu haft den ute på annons, till en ganska rejäl slant för den rasen kan jag säga. Gissar att den blev bortskänkt pga skada för den såg inte fräsch ut bak.

Hittade även att säljaren sålt en annan skadad häst för några år sedan, efter att bara ha haft den i en månad.

Hur ska man våga köpa häst va!

 

[Alexandra_W]

Kära nån, det är bra att man är vaksam. Nu kom en efterlysning ut på denna häst, den blev tydligen BORTSKÄNKT för bara några månader sedan. Till den tjejen som nu haft den ute på annons, till en ganska rejäl slant för den rasen kan jag säga. Gissar att den blev bortskänkt pga skada för den såg inte fräsch ut bak.

Hittade även att säljaren sålt en annan skadad häst för några år sedan, efter att bara ha haft den i en månad.

Hur ska man våga köpa häst va!

Åh, kallblodet? (Såg bara efterlysningen)

 

[Skrottiskrott]

Åh, kallblodet? (Såg bara efterlysningen)

Ja, precis. Har skrivit det jag vet om säljaren till admin. Så himla sorgligt, stackars hästar!

 

[Skrottiskrott]

Kan vi ägna en stund åt vilken otroligt jobbig situation en provridning är?

Man ska göra ett fantastiskt intryck på någon man aldrig träffat, man vill att denna person ska se vilken bra hästmänniska man är samtidigt som man vill fokusera på att känna av hästen så mycket som möjligt på den lilla stunden man är där. Man känner sig tafatt i stallet, vet inte om ägaren brukar borsta hästen i fem eller tjugofem minuter innan sadling, vet inte om ägaren tycker att man gör något konstigt... Och ridningen, nä fy. Där står ägaren och ägarens mamma och ägarens stallkompis och tittar och synar hur man rider. Och det känns som att man måste hitta knapparna direkt. Och brukar hästen göra sådär, eller tycker den bara inte om mig? Gör jag något fel?

Eh, just det... Dagens provridning var en stor besvikelse. Jag kände egentligen redan i stallet att detta kommer inte vara intressant, OM inte hästen visar sig vara fantastisk att rida. Då kan jag tänka mig att lägga ner jobb på allt som inte riktigt funkade i stallet. Så jag red, men även det kändes ganska snart ointressant. Så som hästen beskrevs i annonsen var inte alls, på långa vägar, hur jag skulle ha beskrivit den. Men jag känner den inte såklart, och jag tänkte att den tyckte nog bara inte om mig. Men så gjorde den likadant med ägaren när hen skulle visa så... Njä.

Snacka om att luften går ur en. Jag hatar det här, lägga tid på kontakt med säljaren, känna sig urjobbig som ställer en massa frågor just för att man vill vara säker innan man lägger en halv eller hel dag på att åka och kolla — och sedan känner sig tillräckligt säker på sin sak för att faktiskt åka och kolla. Nervositet, förväntan, göra ett gott intryck... Sedan bara helt platt fall, inte alls som bilden man hade fått framför sig. Nu ikväll känner jag att jag ger upp, men jag tar säkert nya tag om några dagar.

 

[kolblakkur]

Kan vi ägna en stund åt vilken otroligt jobbig situation en provridning är?

Man ska göra ett fantastiskt intryck på någon man aldrig träffat, man vill att denna person ska se vilken bra hästmänniska man är samtidigt som man vill fokusera på att känna av hästen så mycket som möjligt på den lilla stunden man är där. Man känner sig tafatt i stallet, vet inte om ägaren brukar borsta hästen i fem eller tjugofem minuter innan sadling, vet inte om ägaren tycker att man gör något konstigt... Och ridningen, nä fy. Där står ägaren och ägarens mamma och ägarens stallkompis och tittar och synar hur man rider. Och det känns som att man måste hitta knapparna direkt. Och brukar hästen göra sådär, eller tycker den bara inte om mig? Gör jag något fel?

Eh, just det... Dagens provridning var en stor besvikelse. Jag kände egentligen redan i stallet att detta kommer inte vara intressant, OM inte hästen visar sig vara fantastisk att rida. Då kan jag tänka mig att lägga ner jobb på allt som inte riktigt funkade i stallet. Så jag red, men även det kändes ganska snart ointressant. Så som hästen beskrevs i annonsen var inte alls, på långa vägar, hur jag skulle ha beskrivit den. Men jag känner den inte såklart, och jag tänkte att den tyckte nog bara inte om mig. Men så gjorde den likadant med ägaren när hen skulle visa så... Njä.

Snacka om att luften går ur en. Jag hatar det här, lägga tid på kontakt med säljaren, känna sig urjobbig som ställer en massa frågor just för att man vill vara säker innan man lägger en halv eller hel dag på att åka och kolla — och sedan känner sig tillräckligt säker på sin sak för att faktiskt åka och kolla. Nervositet, förväntan, göra ett gott intryck... Sedan bara helt platt fall, inte alls som bilden man hade fått framför sig. Nu ikväll känner jag att jag ger upp, men jag tar säkert nya tag om några dagar.

Har du testat att provrida hos handelsstall? Lite mer objektiva beskrivningar och du kan provrida flera hästar på en gång.

 

[Skrottiskrott]

Har du testat att provrida hos handelsstall? Lite mer objektiva beskrivningar och du kan provrida flera hästar på en gång.

Jag tänkte faktiskt på det när jag åkte hem igår, att det skulle vara så himla mycket smidigare. Problemet är bara att jag inte har hittat något handelsstall med lämpiga tant- eller familjehästar.

 

[MalanMjöl]

Nu har jag iaf hittat en helg till att åka över till Sverige och kolla på hästar. Frågan är hur många man hinner med/hur lång tid man använder vid varje? Majoriteten är 2-3 åringar så inte aktuellt med provridning.

 

[Habina]

Nu har jag iaf hittat en helg till att åka över till Sverige och kolla på hästar. Frågan är hur många man hinner med/hur lång tid man använder vid varje? Majoriteten är 2-3 åringar så inte aktuellt med provridning.

Jag skulle räkna med två timmar, så har du lite marginal. När jag träffade Pål var jag där i sex timmar (!) men då kollade vi på alla hästarna (även de ungston som inte var till salu) samt fikade med massor av hästsnack.

 

[Shixle]

Går det mesta köra in? Inte på sportkörningsnivå men rockard-längst-vägen-nivå?
Sitter (som alltid) som funderar på framtida hästar och en vision om nått som är nätt nog att det är enkelt att köra (aka, kunna se ordentligt) men samtidigt stadig nog för en vuxen på runt 170 å 70kg (alltså funka för både jag å modern).

Visst, kallisarna, men dom jag träffat på slutet är så dryga bufflig å stursk. Fast det kanske är kallblodsraserna överlag? Ja, många fördomar här

Moderns första häst som liten va en islänning som va inkörd, men känns inte som att så många hästar blir inkörda idag?
Har fortfarande tron att man körde in innan inridning, men är kanske max tömkörning numer?

Kan tillägga att modern oxå tillhör klanen som vill ha stooora hästar, men nu när hon lurar på att sitta på häst igen så förstår hon varför många tantryttare skaffar islänning


Så, leta en framtida större ridhäst och körponny som sällskap, lr mindre ridhäst som går köra?

Känner jag mig lite rutten som planerar nästa medan mina gubbar fortfarande finns? Ja, men vill inte behöva kasta mig in på nästa heller..och idag iaf så vill jag fortfarande ha häst

 

[Alexandra_W]

Går det mesta köra in? Inte på sportkörningsnivå men rockard-längst-vägen-nivå?
Sitter (som alltid) som funderar på framtida hästar och en vision om nått som är nätt nog att det är enkelt att köra (aka, kunna se ordentligt) men samtidigt stadig nog för en vuxen på runt 170 å 70kg (alltså funka för både jag å modern).

Visst, kallisarna, men dom jag träffat på slutet är så dryga bufflig å stursk. Fast det kanske är kallblodsraserna överlag? Ja, många fördomar här

Moderns första häst som liten va en islänning som va inkörd, men känns inte som att så många hästar blir inkörda idag?
Har fortfarande tron att man körde in innan inridning, men är kanske max tömkörning numer?

Kan tillägga att modern oxå tillhör klanen som vill ha stooora hästar, men nu när hon lurar på att sitta på häst igen så förstår hon varför många tantryttare skaffar islänning


Så, leta en framtida större ridhäst och körponny som sällskap, lr mindre ridhäst som går köra?

Känner jag mig lite rutten som planerar nästa medan mina gubbar fortfarande finns? Ja, men vill inte behöva kasta mig in på nästa heller..och idag iaf så vill jag fortfarande ha häst

Mitt enkla svar är nej. Alla kan inte köras in. Men många. Och är du på de mer lugna raserna så den absoluta majoriteten.

Jag tycker Irish cob i mindre utsträckning har det där buffliga och ”hårdskalliga” jmf med andra kallblod. Dessutom tar de (likt alla grövre) en hel del längd iom sin bredd. Sen är det så länge jag körde så hur små de måste vara för man lätt ska se över vet jag inte. Men tänker det beror väldigt mycket på vagn med, hur högt eller lågt man sitter.

 

[Habina]

Kallar hit @clusia också.

 

[warg]

Nu har jag iaf hittat en helg till att åka över till Sverige och kolla på hästar. Frågan är hur många man hinner med/hur lång tid man använder vid varje? Majoriteten är 2-3 åringar så inte aktuellt med provridning.

Jag har utan problem klarat av 6 om dagen när jag varit i Portugal och provridit, om det inte är alltför långa transportsträckor mellan dem.

 

[MalanMjöl]

Jag har utan problem klarat av 6 om dagen när jag varit i Portugal och provridit, om det inte är alltför långa transportsträckor mellan dem.

Har lagt en tidsplan för 4 hästar som jag hoppas håller , ingen ska provridas dock men första står 4 timmar bort, resten på vägen hem igen. Startar 5.30 hemifrån så lär vara lagom mör när jag har sett den sista! Inte lagt mat/kiss paus in dock