*kl*
Nu hoppar jag också in i tråden!
Är precis hemkommen från en vecka i Turkiet tillsammans med ett gym som anordnade en träningsresa. 1-3 ordentliga pass om dagen, drog ner på kollisar + ökade grönsaker och skippade godis/chips etc mån-fre.
Ställde mig förväntansfull på vågen idag.
Resultat?
Noll.

Det har inte hänt ett enda jävla skit.
Tröstar mig med att brännan åtminstone får mig att
se smalare ut...
Dagens dato väger jag 81 kilo till mina 167 cm.
Målet är att stanna när jag känner att min kropp ser bra ut igen, och jag gissar att det kommer någonstans mellan 60-65 kg vilket alltså innebär att jag som mest har 21 kg att gå ner vilket känns helt överväldigande för någon som aldrig haft problem med vikten fram tills 3-4 år sedan då jag blev deppig och helt enkelt la mig i soffan med en Ben&Jerry och ett Pringles-rör nersköljt med Coca-Cola i sisådär sex månader.
Sockerberoende har jag varit så länge jag kan minnas även om jag har haft det under kontroll i perioder (som nu). Jag har problem med att hitta motion som jag tycker är rolig sedan jag slutade rida eftersom jag inbillar mig att är det inte kul kommer jag i slutändan att misslyckas. Men just nu känns det som att det helt enkelt får bli motion under tvång med en pistol mot tinningen.
Gick ner till 68 kg fram till juni förra året men flyttade hem till Sverige (bodde då i Norge) och hittade kärleken = sambokilona kom som ett brev (eller fler) på posten och nu väger jag mer än någonsin.

Eftersom jag är arbetslös är största problemet soffliggandet, maten har jag under hyfsad kontroll. Sambon som är fd orienterare har försökt få med mig på löpning, något jag alltid skytt som pesten för att det är så jävla tråkigt och givetvis skitjobbigt för någon som har noll kondition. Kan väl springa sisådär 800 m innan jag måste stanna. Överlag har jag alltför lätt för att ge upp så fort det blir lite jobbigt.
Så, det var lite om mig! Pepp tack, ni andra är ju så jädra duktiga!