Vila

Jag önskar att jag kunde få vila någon gång. Som det är nu så är hjärnan igång non-stop all vaken tid. Planerar. Löser problem.

En hel del av det kan skyllas på samhället som drivs av girighet och egoism.

Det här samhället är väl generellt inte till för människor. Folk slits ut på löpande band och så kastas de på tippen. Jag tänker t.ex. på de som utförsäkras. Antalet människor som utförsäkras ökar.

Och idag måste jag åka ända till byn, bara för att hämta lite medicin. Sånt tar orimligt mycket energi för mig.

Jag längtar efter att få vila.

 

[Wille]

Jag har svårt att lyckas tvinga mig själv att jobba idag också. Jobbar hemifrån och jobbet är skittråkigt och meningslöst. Försöker tvinga mig men lyckas dåligt.

 

[hundtant]

Just nu är en bra tidpunkt att söka sommarjobb. Butiker, kafeer, sommaröppna ställen söker folk, och även inom andra verksamheter ska ju folk ha semester. Jag skulle lägga allt krut på såna annonser + spontanansökningar till de som inte annonserar.

 

[bettysmatte]

Jag har svårt att lyckas tvinga mig själv att jobba idag också. Jobbar hemifrån och jobbet är skittråkigt och meningslöst. Försöker tvinga mig men lyckas dåligt.

Om det är något du tjänar pengar på är det väl knappast meningslöst?

 

[ginnies]

Jag har tidigare försökt införa rutiner. Att jag t.ex. ska träna varje dag (vilket jag verkligen behöver). Det funkar i bästa fall en kort period. Sen orkar jag inte längre ta mig i kragen. Det är oerhört utmattande att leva sitt liv med ett grepp i kragen hela tiden.

Men om du ska bo kvar i ditt hus samt vara 50 % sjukskriven ( vilket jag har tyckt och knuffat för i flera år) så känns det som att du verkligen får dämpa ditt arbete och göromål hemma, behålla det nödvändigaste som jag antar skulle vara snö och ved, laga nån mat , handla sköta mediciner och katter. Det verkar som allt med ditt boende tynger dig och att du alltid måste ta dig i kragen .

 

[ginnies]

Vilopaus på jobbet har provats och det fungerade inte. Då börjar min hjärna mala: "när ska jag ta rast, hur länge ska jag ta rast, hur vet jag när rasten är färdig, vad är klockan".

Fast ärligt talat- det va ryggen du behövde vila, ryggen kan du vila även om du får pingpongbollar i huvudet.

 

[Niyama]

Ingen aning. Verkligen ingen aning. Jag är autistisk och fruktansvärt plikttrogen. Lat får man inte vara.

Att jag är autistisk gör att jag behöver ramar utifrån, men då går jag väl bara och tittar på klockan hela tiden. Vilket också är en stress.

Jag får inte ihop detta med det nedanstående och med att du inte gör saker du schemalagt i mobilen. Varför går du ens och tittar på klockan hela tiden när du ändå inte gör det du ska vid en viss tidpunkt?

Jag tror du skulle tjäna jättemycket på att hålla det schema du satt. Öva. Vila på bestämd tid, gör sysslorna du bestämt på en viss tid även om det är tråkigt.

Jag har svårt att lyckas tvinga mig själv att jobba idag också. Jobbar hemifrån och jobbet är skittråkigt och meningslöst. Försöker tvinga mig men lyckas dåligt.

 

[monster1]

Jag får inte ihop detta med det nedanstående och med att du inte gör saker du schemalagt i mobilen. Varför går du ens och tittar på klockan hela tiden när du ändå inte gör det du ska vid en viss tidpunkt?

Jag tror du skulle tjäna jättemycket på att hålla det schema du satt. Öva. Vila på bestämd tid, gör sysslorna du bestämt på en viss tid även om det är tråkigt.

Oro, stress, ångest, rastlöshet?

 

[monster1]

Om det är något du tjänar pengar på är det väl knappast meningslöst?

Logiskt sätt nej, men känslomässigt kan det ju kännas så ändå. Just npfer gör ju oftast att det är extra svårt att känna sig motiverad att göra sådant som inte är motiverande i sig självt det handlar om dopaminbrister i hjärnan och är ganska väl kartlagt. Det betyder ju inte att man helt rationellt vet att det är bra att jobba för att få pengar, det är själva görandet som hindras av den totala känslan av meningslöshet i uppgiften.

 

[Alexandra_W]

Varje dag klockan 11 ringer min mobil och säger att jag ska borsta tänderna. Jag förstår varför jag bör göra det. Gör jag det? Nej, det gör jag inte.

Jag har tidigare försökt införa rutiner. Att jag t.ex. ska träna varje dag (vilket jag verkligen behöver). Det funkar i bästa fall en kort period. Sen orkar jag inte längre ta mig i kragen. Det är oerhört utmattande att leva sitt liv med ett grepp i kragen hela tiden.

Jag har exakt samma problematik så jag förstår dig precis. Dock slutar jag inte försöka och både du och jag har ju fått vissa saker att fungera. Tex dyka upp där vi ska och i tid när det är jobb, ta hand om djur, medicinera djur mm. Dvs det är inte så att förmågan att följa planering är noll. Så jag jobbar vidare på det med fokus på det som gör störst skillnad. Så att vila är för mig det som jag allra mest försöker få till. Nu underlättas det givetvis av att jag inte KAN hoppa över den helt. Men jag försöker att se till att den blir innan den behövs mm.

Jag tror du förlorar mycket på att kategoriskt avfärda saker.

 

[Wille]

Oro, stress, ångest, rastlöshet?

Exekutiv dysfunktion

 

[Wille]

Jag har exakt samma problematik så jag förstår dig precis. Dock slutar jag inte försöka och både du och jag har ju fått vissa saker att fungera. Tex dyka upp där vi ska och i tid när det är jobb, ta hand om djur, medicinera djur mm. Dvs det är inte så att förmågan att följa planering är noll. Så jag jobbar vidare på det med fokus på det som gör störst skillnad. Så att vila är för mig det som jag allra mest försöker få till. Nu underlättas det givetvis av att jag inte KAN hoppa över den helt. Men jag försöker att se till att den blir innan den behövs mm.

Jag tror du förlorar mycket på att kategoriskt avfärda saker.

Jag har redan provat att vara utmattad p.g.a. jag försökte fungera som en vanlig människa. Det vill jag inte uppleva igen.

Jag fick kontakta vården igår för att jag håller på att bryta samman och är nu inskriven hos ett mobilt psykteam. Jag klarar inte fler krav.

 

[Alexandra_W]

Jag har redan provat att vara utmattad p.g.a. jag försökte fungera som en vanlig människa. Det vill jag inte uppleva igen.

Jag fick kontakta vården igår för att jag håller på att bryta samman och är nu inskriven hos ett mobilt psykteam. Jag klarar inte fler krav.

Du ska ju minska kraven. Men som sagt, jag tror du förlorar mycket på att kategoriskt avfärda.

 

[Niyama]

Exekutiv dysfunktion

Och pga det är det jätteviktigt att följa sitt schema. För både när man ska göra saker och när man ska vila.

 

[Wille]

Logiskt sätt nej, men känslomässigt kan det ju kännas så ändå. Just npfer gör ju oftast att det är extra svårt att känna sig motiverad att göra sådant som inte är motiverande i sig självt det handlar om dopaminbrister i hjärnan och är ganska väl kartlagt. Det betyder ju inte att man helt rationellt vet att det är bra att jobba för att få pengar, det är själva görandet som hindras av den totala känslan av meningslöshet i uppgiften.

Jag vet inte ens varför företaget finns eller varför de uppgifter jag gör behöver göras. Varför finns det ens tråkiga stora företag, med tråkiga affärssystem och tråkiga webinarier?

 

[Wille]

Du ska ju minska kraven. Men som sagt, jag tror du förlorar mycket på att kategoriskt avfärda.

Att schemalägga vila och aktivitet är INTE att minska kraven. Tvärtom.

 

[Niyama]

Jag har redan provat att vara utmattad p.g.a. jag försökte fungera som en vanlig människa. Det vill jag inte uppleva igen.

Jag fick kontakta vården igår för att jag håller på att bryta samman och är nu inskriven hos ett mobilt psykteam. Jag klarar inte fler krav.

"Vanliga människor" gör inte allt enligt schema . Att försöka ha en plan, rutiner, alarm osv är just för att man inte fungerar som andra.

 

[Grazing]

Logiskt sätt nej, men känslomässigt kan det ju kännas så ändå. Just npfer gör ju oftast att det är extra svårt att känna sig motiverad att göra sådant som inte är motiverande i sig självt det handlar om dopaminbrister i hjärnan och är ganska väl kartlagt. Det betyder ju inte att man helt rationellt vet att det är bra att jobba för att få pengar, det är själva görandet som hindras av den totala känslan av meningslöshet i uppgiften.

Fast det hör ju ofta ihop med en viss del depression det där med meningslösheten. Att ha svårt att få något gjort för att man inte är motiverad eller tycker det är onödigt är en sak, att känna meningslöshet är en annan. Om man bortser från depressionen som kan ha med det att göra så går det faktiskt att som autistisk lära om sig till en stor grad, det går att lära sig att göra saker och ting som man inte inte ser någon mening med tex utan att övertänka eller älta ner det till det oändliga.

Det går att öva upp acceptansen att "just detta ser jag ingen mening med men jag gör det iallafall med gott mod för det är så det är" utan att älta det före och efter. Det är oftast ältandet och övertänkandet som drar ner oss och det går att jobba och förändra.

Inte lätt såklart men autism eller npf är verkligen inte särskilt ofta förknippat i sej självt med att man tycker allt är meningslöst och jobbit, lär man sig att hantera sina tankar och framförallt lär sig acceptera sig själv för vad man är och det man klarar av utan att vara bitter av det så kan man leva ett bra liv ändå. Krävs bara lite jobb med den där förändringen dock och det är ju tyvärr någonting som man som autistisk ofta måste jobba och tänka extra på hela livet, men ju mindre man kämpar emot det ju lättare blir livet för en.

 

[monster1]

Fast det hör ju ofta ihop med en viss del depression det där med meningslösheten. Att ha svårt att få något gjort för att man inte är motiverad eller tycker det är onödigt är en sak, att känna meningslöshet är en annan. Om man bortser från depressionen som kan ha med det att göra så går det faktiskt att som autistisk lära om sig till en stor grad, det går att lära sig att göra saker och ting som man inte inte ser någon mening med tex utan att övertänka eller älta ner det till det oändliga.

Det går att öva upp acceptansen att "just detta ser jag ingen mening med men jag gör det iallafall med gott mod för det är så det är" utan att älta det före och efter. Det är oftast ältandet och övertänkandet som drar ner oss och det går att jobba och förändra.

Inte lätt såklart men autism eller npf är verkligen inte särskilt ofta förknippat i sej självt med att man tycker allt är meningslöst och jobbit, lär man sig att hantera sina tankar och framförallt lär sig acceptera sig själv för vad man är och det man klarar av utan att vara bitter av det så kan man leva ett bra liv ändå. Krävs bara lite jobb med den där förändringen dock och det är ju tyvärr någonting som man som autistisk ofta måste jobba och tänka extra på hela livet, men ju mindre man kämpar emot det ju lättare blir livet för en.

Det kan hänga ihop med depression men om man har en npf så har man sannolikt en dopaminbrist även utan depression https://nyheter.ki.se/ny-studie-kopplar-dopamin-till-autismsymptom. Det är ju väll studerat att det gör att man är mindre motiverad att göra "tråkiga" uppgifter vid npf eftersom hjärnan inte ger det dopamin påslag som en normativ hjärna ger vid den typen av uppgifter. Det gör det svårare att göra saker för sakens skull även om man rent logiskt förstår att man bör göra sin matteläxa, städa, diska eller göra vanliga trista arbetuppgifter. Det går säker att öva upp på något sätt kanske kan man ge sig själv små belöningar så man själv frisäter dopaminet eller på andra sätt aktiverar den delen av hjärnan för att lura den att bete sig som normhjärnan. Sen är ju varken ångest, depression eller uttmattning till hjälp i det läget.

 

[Niyama]

Fast det hör ju ofta ihop med en viss del depression det där med meningslösheten. Att ha svårt att få något gjort för att man inte är motiverad eller tycker det är onödigt är en sak, att känna meningslöshet är en annan. Om man bortser från depressionen som kan ha med det att göra så går det faktiskt att som autistisk lära om sig till en stor grad, det går att lära sig att göra saker och ting som man inte inte ser någon mening med tex utan att övertänka eller älta ner det till det oändliga.

Det går att öva upp acceptansen att "just detta ser jag ingen mening med men jag gör det iallafall med gott mod för det är så det är" utan att älta det före och efter. Det är oftast ältandet och övertänkandet som drar ner oss och det går att jobba och förändra.

Inte lätt såklart men autism eller npf är verkligen inte särskilt ofta förknippat i sej självt med att man tycker allt är meningslöst och jobbit, lär man sig att hantera sina tankar och framförallt lär sig acceptera sig själv för vad man är och det man klarar av utan att vara bitter av det så kan man leva ett bra liv ändå. Krävs bara lite jobb med den där förändringen dock och det är ju tyvärr någonting som man som autistisk ofta måste jobba och tänka extra på hela livet, men ju mindre man kämpar emot det ju lättare blir livet för en.

Exakt det här! Det går att träna sig till att bara göra utan att tänka så mycket. Det ska göras när klockan säger det bara. Livet blir väldigt mycket enklare då.

Jag vet att @Wille tror att hon är helt unik och ingen har någonsin haft såna svårigheter som hon har. Men sanningen är ju att väldigt många haft det och hittat vägar. Vägar som är möjliga för Wille också.

 

[Wille]

Det kan hänga ihop med depression men om man har en npf så har man sannolikt en dopaminbrist även utan depression https://nyheter.ki.se/ny-studie-kopplar-dopamin-till-autismsymptom. Det är ju väll studerat att det gör att man är mindre motiverad att göra "tråkiga" uppgifter vid npf eftersom hjärnan inte ger det dopamin påslag som en normativ hjärna ger vid den typen av uppgifter. Det gör det svårare att göra saker för sakens skull även om man rent logiskt förstår att man bör göra sin matteläxa, städa, diska eller göra vanliga trista arbetuppgifter. Det går säker att öva upp på något sätt kanske kan man ge sig själv små belöningar så man själv frisäter dopaminet eller på andra sätt aktiverar den delen av hjärnan för att lura den att bete sig som normhjärnan. Sen är ju varken ångest, depression eller uttmattning till hjälp i det läget.

Det här med belöningar har aldrig fungerat för mig. Jag går inte igång på det alls.