Vilka jobb känns helt omöjliga för dig?

[Hedinn]

Rekryterare! Eller andra liknande som går ut på att skapa kontakter och vara den drivande, sociala och trevliga. Många säljtjänster med liknande krav går ju också bort, av samma anledning.

Chaufförsjobb vore nog katastrof också, pga kasst lokalsinne. Och t.ex snickare tror jag aldrig jag skulle kunna bli en bra, oavsett utbildning. Min händiga sida är lite bristfällig.

 

[MJLee]

Sedan är det lite skillnad på vilka jobb jag skulle kunna utföra. Jag har inte något emot att jobba på ett slakteri, men första veckan skulle jag sågat av mig handen, tappat något i golvet, snubblat och faceplantat mitt i köttfärsen.

Allting fysiskt tungt eftersom min kropp inte skulle klara det. Jag är fruktansvärt dålig på att städa och liknande. Jag skulle vara helt inkompetent och de stackars brukarna skulle kräva, alla förutom MJ.

Jag kan tänka mig att göra det mesta, med de fysiska begränsningar jag har. Däremot skulle jag vara otroligt kass på många.

 

[zinnia]

Min kusin har lämnat en framgångsrik karriär som läkare och skolat om sig till mellanstadielärare... Jag har heller inte någon affektion för barn, har inga egna, kommer aldrig få och får ont i huvudet när grannens barn har kalas på andra sidan gatan (skrik och lek). Att tillbringa hela dagarna i sånt hade jag aldrig orkat.

Jag tycker om bebisar och barn i alla åldrar, inklusive tonåringar, men skulle aldrig klara av att jobba på högstadiet. Jag skulle få sparken efter en halv dag. Tonåringar i grupp som inte lyssnar, skriker, kastar saker och är oförskämda skulle få mig fullkomligt rasande och jag skulle inte vara trevlig, vilket inte är något framgångskoncept som lärare. Förskola skulle däremot gå bra.

 

[vilde]

Jag tycker om bebisar och barn i alla åldrar, inklusive tonåringar, men skulle aldrig klara av att jobba på högstadiet. Jag skulle få sparken efter en halv dag. Tonåringar i grupp som inte lyssnar, skriker, kastar saker och är oförskämda skulle få mig fullkomligt rasande och jag skulle inte vara trevlig, vilket inte är något framgångskoncept som lärare. Förskola skulle däremot gå bra.

Det är ju din typ som det behövs mer av i skolan och särskilt högstadiet kan jag tycka

 

[zinnia]

Det är ju din typ som det behövs mer av i skolan och särskilt högstadiet kan jag tycka.

Tror inte det. Lärare som eleverna respekterar har en särskild pondus och är stränga på rätt sätt. Jag skulle gå bananas och kräva att de uppförde sig vilket de inte skulle göra. De skulle tycka jag var en idiot och strunta i mig. Är jag säker på.

 

[Otherside]

Slakteri - hur kan man leva med att dagligen fösa in rädda grisar i gaskammaren och höra skriken som sen tystnar? Det är obegripligt.

Bagare hade nog inte gått så bra, de ska väl börja baka bröden vid 4-tiden på morgnarna, senast?

 

[Ainon]

Försäljare av något jag inte verkligen tror på.

Obekväm med hela grejen med att kränga på folk onödiga saker. Värdelös på medförsäljning i nuvarande yrke

 

[Cattis_E]

Nyfiken fråga till er som inte kan tänka er jobb på slakteri; är det för att bedövningen och avblodningen känns oöverkomlig eller etiskt/äter inte kött?

Till frågan: Jag har kommit fram till att jobb med dålig arbetsmiljö och dålig chef är omöjliga för mig. Arbetsviljan dör. Bra arbetsmiljö och stöttande chef - då kan jag nog utföra vilket jobb som helst!

Dödandet (av friska djur) och blodet.
Har svårt för större mängder blod.

 

[Görel]

Jag tänker att man kan vara olika kräsen beroende på vilka omständigheter man har. Själv bor jag i Stockholm, flyttar till Södermalm om ett par veckor, och har stora valmöjligheter bara genom mitt val av bostadsort. Skulle jag ha ett fysiskt arbete skulle jag bli långtidssjukskriven efter en väldigt kort tid, men jag kan välja bort det för det kvarstår så många möjligheter ändå.

Jag har också sett till att skaffa mig en utbildning som kan användas i många sammanhang över hela landet, som inte alltid är det roligaste men som ger mig en försörjning.

 

[ameo]

Nyfiken fråga till er som inte kan tänka er jobb på slakteri; är det för att bedövningen och avblodningen känns oöverkomlig eller etiskt/äter inte kött?

Alltså, jag är nog rätt udda.
Jag äter inte kött, sedan nästan 40 år. Av det enkla skälet att jag har oerhört svårt för konsistensen.
Jag är aldrig med när mina djur avlivas, oavsett om det är katten som får en spruta eller hästen som bultas och avblodas. Av det enkla skälet att jag har svårt för det där med döden, rent generellt.
Jag har transporterat både kött och biprodukter från slakterier, när jag jobbade som lastbilschaffis. Och den största orsaken till varför jag inte skulle klara av att jobba någon längre period på ett slakteri är faktiskt doften. Jag får kväljningar!

Och för att svara på ursprungsfrågan, så har jag numera en kropp begränsar mitt yrkesval ordentligt. SÅ det är ganska många yrken som faller bort bara pga det. Men jag är ganska säker på att jag är fel person för att jobba inom vård och omsorg. Och mitt ordningssinne är för dåligt för att jobba med städ. (fast inget av dem skulle funka ändå, pga kroppen)

 

[Karro-Lina]

För min del är det nog lättare att säga inom vilka branscher jag klarar att jobba.

Inga tunga lyft. Inte jobba med slakt. Så stressfritt som möjligt...

Jag har väldigt svårt att komma på jobb jag absolut inte skulle klara av att ha för en period (bortsett från att jag då saknar utbildning för dem såklart).
Rent fysiskt skulle vissa saker vara omöjliga under en längre period men handlar det om att försörja mig en begränsad tid så skulle jag nog nästan kunna tänka mig vad som helst.
Tycker att det mesta kan kännas kul och är det inte skoj så iallafall tillfredsställande.
Har märkt att jag förr hade en bestämd uppfattning av vad som skulle passa mig och inte men det har jag insett nu att jag omöjligt kan veta innan jag provat eftersom jag inte har några specifika saker (tex att se blod eller vara med vid avlivning av djur som en del nämner) som jag absolut inte kan hantera.

Många yrken låter för mig superspännande och skulle älska att få prova på lite av varje. Viktigare för mig är då att jag arbetar med människor jag trivs med

Har inte haft så väldigt många olika yrken under mitt arbetsliv men de jag haft har varit extremt långt ifrån varandra sett till arbetsmiljö och uppgifter
(har tex jobbat först på stuteri i många år och sen på stor hästklinik och älskade då att jag fick vara själv mycket och umgås med hästar istället för folk samt kunde kliva rakt ur sängen till jobbet i princip och helt strunta i hur jag såg ut.
Nu jobbar jag med uthyrning och managering av semesterboenden, har massor av kundkontakt och älskar att få göra mig iordning och ha snygga kläder på jobbet).

 

[Fruentimber]

Nyfiken fråga till er som inte kan tänka er jobb på slakteri; är det för att bedövningen och avblodningen känns oöverkomlig eller etiskt/äter inte kött?

Jag äter kött, men har svårt att tänka mig att jobba på slakteri. Vi slaktar vårt eget kött här på gården, köper förstås också ibland men då något hemmaslaktat eller skjutet.

 

[Nordthor]

Kontor måndag till fredag. Hu!

 

[Masqueradee]

Av de arbeten jag klarat av så kommer jag aldrig mer söka mig till äldrevård (hemtjänst och boende) eller LLS-boende. I teorin tror jag att jag skulle trivas väldigt väl som sjuksköterska och har någon outgrundlig dröm att bli Silviasyster, men har av erfarenhet fått veta att jag inte riktigt klarar den intima omsorgen som dusch, blöjbyten etc.
Skulle dock inte säga nej till alla jobb inom vården, hade nog kunnat se mig arbeta som någon administratör någonstans, och har ett par gånger varit inne och nosat på att bli medicinsk sekreterare (minns inte vad de har för namn nu, tror det har bytts).

 

[co-SMAD4]

Det var intressant att så många nämnde slakt, för det har jag nog aldrig sett som omöjligt själv. Men! det fick mig faktiskt att minnas lukten av slaktavfall när jag kort jobbade inom köttproduktion. När man öppnade dörren till avfallsrummet, ja det var ju ingen behaglig doft.

 

[Red_Chili]

Alltså, handlar det om kort period för ren överlevnad så finns det nog inget jobb jag skulle tacka nej till. Men jobb som jag garanterat skulle söka mig bort ifrån så fort det öht var möjligt finns det många av

Till att börja med: alla jobb med usla chefer och bedrövlig arbetsmiljö.

Sedan allt som är för fysiskt krävande, tex brevbärare i områden där man måste springa i många portar. Det dödar mig. Inte heller fungerar för högljudda arbetsmiljöer, som tex vissa lager, bilmekaniker, förskolor... Jag skulle inte heller klara av ett säljjobb där jag förväntas sälja något jag inte tror på, eller där kvantitet går före kvalitet. Därför går telefonförsäljare bort. Jag vill inte heller ha jobb som är provisionsbaserat. Så trots att jag är en riktigt duktig säljare så finns det många sälj-jobb som inte skulle fungera alls.

 

[Lillgrådis]

Som sagt, står det mellan överlevnad och ett jobb som känns väldigt fel och till och med direkt olustigt så skulle jag hypotetiskt välja jobbet i nästan alla fall.

Men skulle de enda alternativen vara detta eller svältdöden så hade jag faktiskt hellre tynat bort långsamt än att dö på stubinen av skräck. Latrintömning eller telefonsäljare framstår plötsligt som rena önskedrömmar i jämförelse.

 

[escodobe]

Jag har haft en massa hemska jobb och praktikplatser. Jag har sysslat med telefontiggeri, jag har sålt korv svart i en sån där liten vagn utanför rusta, jag har slagit in paket i en kylhall, jag har panterat tusentals lökar. Jag drabbas dessutom lite av stockholmsyndrome och har därför jobbat på värsta Mcdonaldsen i stan i flera år och blev kvar inom vården i flera år jag som jag ALDRIG NÅGONSIN hade kunnat tänka mig jobba innan jag en dag verkligen behövde ett jobb.

Men jag tycker ändå att det värsta var de ungefär två veckor jag arbetade som brevbärare för citymail. Det var hemskt. Kroppen skrek, jag stressade så att jag hade hjärtklappning och var i ständig skräck över att det skulle ha blivit fel nånstans i vissa områden där det var mycket svårt att veta vem som bodde var. Som tur var gick dom i konkurs och jag var sist in - först ut.
Min kropp tål inte fysiskt tunga jobb eller utomhusjobb. Jag insåg redan i tonåren att jag kunde glömma en karriär att arbeta med djur eller natur på det sättet. Ibland när jag är superless på mitt jobb så har det hänt att jag går till ICA och tänker "Jag jobbar inte här i alla fall. Jag har svårt att tänka mig ett värre jobb. Jag skurar hellre toaletter än att behöva sitta i en kassa och vara trevlig och scanna varor på ett bokstavligt löpande band. Det går ju inte ens att lyssna på en podd liksom.

 

[monster1]

De flesta jobb, eftersom varken kroppen heller huvudet fungerar som de skall.
Om det inte var ett problem så skulle det nog vara bra om jag höll mig borta från vården, jag har en vän som skämtsamt kallar mig Syster Rached. Det där med att uttrycka empati är inte en styrka hos mig. Kundtjänst skulle nog vara svårt också, det skulle nog inte ligga i ett företags intresse att ha mig där. Skulle jag jobba på slakteri skulle jag sannolikt stänga av känslorna och bli en fullblodspsykopat. Ett annat allternativ är att vara världens sämsta säljare...

 

[co-SMAD4]

Som sagt, står det mellan överlevnad och ett jobb som känns väldigt fel och till och med direkt olustigt så skulle jag hypotetiskt välja jobbet i nästan alla fall.

Men skulle de enda alternativen vara detta eller svältdöden så hade jag faktiskt hellre tynat bort långsamt än att dö på stubinen av skräck. Latrintömning eller telefonsäljare framstår plötsligt som rena önskedrömmar i jämförelse.

Åh, det där såg faktiskt väldigt roligt ut! Är det välbetalt att klättra i mast tror du?