Vilken handväskhund ska min man ha?

[Malibu_Stacy]

Norwich är säkert en trevlig ras men själv får jag lite skrämselhicka av att läsa RAS.

Nedan är saxat härifrån: http://www.norwichterrierklubben.se/17/27/ras-rasspecifik-avelsstrategi/

Visa bifogad fil 181595

Jag sågar absolut inte rasen och uppfödarkåren som helhet, tvärtom är det jättebra att rasklubben uppmärksammar problemen, men önskas en så sund hund som möjligt kanske man bör välja nåt annat.

Jag visste inte att det var så illa att de finns under SRD. Är nog bättre att välja den lite större Cairnterriern då.

 

[Piaff]

Norwich är säkert en trevlig ras men själv får jag lite skrämselhicka av att läsa RAS.

Nedan är saxat härifrån: http://www.norwichterrierklubben.se/17/27/ras-rasspecifik-avelsstrategi/

Visa bifogad fil 181595

Jag sågar absolut inte rasen och uppfödarkåren som helhet, tvärtom är det jättebra att rasklubben uppmärksammar problemen, men önskas en så sund hund som möjligt kanske man bör välja nåt annat.

Jag visste inte att det var så illa att de finns under SRD. Är nog bättre att välja den lite större Cairnterriern då.

Hade inte heller nån aning! Men nu när ni säger det såg jag en på junior handling på Crufts som såg rätt krum ut… är van vid vännens uppfödningar som varit så himla fina.

 

[Capybara]

Har dålig koll på hälsan men shih tzu?
Hade en i min närhet när jag växte upp och det var det charmigaste!
De verkar ju bli gamla, men jag vet inte om de har andnöd under sitt långa liv...

Maken växte upp med shih tzu och skulle nog absolut kunna tänka sig en. De är ju trubbnosiga dock (även om de väl helt klart har längre nos och rimligare ögon än t.ex. mops), så jag skulle hellre välja något annat.

 

[Capybara]

Norwich är säkert en trevlig ras men själv får jag lite skrämselhicka av att läsa RAS.

Nedan är saxat härifrån: http://www.norwichterrierklubben.se/17/27/ras-rasspecifik-avelsstrategi/

Visa bifogad fil 181595

Jag sågar absolut inte rasen och uppfödarkåren som helhet, tvärtom är det jättebra att rasklubben uppmärksammar problemen, men önskas en så sund hund som möjligt kanske man bör välja nåt annat.

Vi har funderat på norfolk snarare än norwich. Undrar om detta är samma lika. (Kikade i det där rasspecifika dokumentet hos SKK och såg inget om norfolk där, däremot både yorkshire och shih tzu).

 

[Roheryn]

Jag visste inte att det var så illa att de finns under SRD. Är nog bättre att välja den lite större Cairnterriern då.

Som jag väl redan sagt kan jag med hela mitt hjärta rekommendera cairnterrier @Capybara - jag hade en i 14 år och han var en fantastisk kompis! Alltid pigg på nya äventyr utan att vara krävande eller bli jobbig när det blev lugnare dagar. "Lagom mycket" terrierkaraktär Kanske blir det en cairn som "pensionärshund" för mig när jag tycker att mina isländska fårhundar som jag har nu blir för mycket!

 

[Capybara]

Som jag väl redan sagt kan jag med hela mitt hjärta rekommendera cairnterrier @Capybara - jag hade en i 14 år och han var en fantastisk kompis! Alltid pigg på nya äventyr utan att vara krävande eller bli jobbig när det blev lugnare dagar. "Lagom mycket" terrierkaraktär Kanske blir det en cairn som "pensionärshund" för mig när jag tycker att mina isländska fårhundar som jag har nu blir för mycket!

Även cairnterrier låter spontant (utifrån de rasbeskrivningar jag hittar) som en sån där hund som skulle passa mig väldigt bra. Jag ska ju alltså bo med den här hunden och som jag skrivit förr kommer jag garanterat att hitta på saker med den, men tanken är i första hand en hund som i vardagen är nöjd med att mest vara med maken - på jobbet, i pyssel på gården, lunchpromenader på stan. Jag tycker kanske att cairnterrierns bakgrund och historia låter som att den är lite för arbetspigg? Kanske att den kommer att ta på sig att t.ex. vakta kontoret eller liknande?

En fördel gentemot andra raser vi just nu tittar på (främst bichon havanais tror jag att det smalnat in mot) är ju att pälsen låter mer lättskött. Sen låter den toppenkul att göra grejer med, det gör den. Jag är dock osäker på om jag har tid med två träningspeppade hundar (även om viljan finns). Vi skulle nog behöva träffa/prata med några uppfödare av ett par tre intressanta raser helt enkelt.

(Tillägg: men alltså @Roheryn - herregud vad gulliga de är!! )

 

[Roheryn]

Även cairnterrier låter spontant (utifrån de rasbeskrivningar jag hittar) som en sån där hund som skulle passa mig väldigt bra. Jag ska ju alltså bo med den här hunden och som jag skrivit förr kommer jag garanterat att hitta på saker med den, men tanken är i första hand en hund som i vardagen är nöjd med att mest vara med maken - på jobbet, i pyssel på gården, lunchpromenader på stan. Jag tycker kanske att cairnterrierns bakgrund och historia låter som att den är lite för arbetspigg? Kanske att den kommer att ta på sig att t.ex. vakta kontoret eller liknande?

Min cairn var 100% familjehund och nöjd med det, men jag inser att det är lite olika vad olika familjer menar med "familjehund". Det jag alltid såg till att min hund fick var långa promenader. Jag tycker ju själv om att vara ute och röra på mig, så det var enkelt för mig att ge hunden det också. Vi tränade inte någon regelrätt hundsport och gick inga kurser efter valp- och unghundskurserna. Däremot är jag en sån som inte "bara" kan gå en promenad med hund i snöre, utan jag lägger alltid in någon sorts träning även i koppelpromenader samt kanske stannar för lite godissök osv. Vi var också ganska ofta iväg på utflykter av olika slag där hunden hängde med och även om det inte är "träning" så är det ju aktivering med olika intryck osv. Jag upplevde inte att min cairn tog på sig "egna arbetsuppgifter" - det är mina isländska fårhundar experter på och där ser jag stor skillnad på vad som är arbetande hundar "på riktigt" Med IFarna behöver jag tänka, ligga steget före, se till att de (ffa hanen) får tillräcklig aktivering varje dag men så var det inte med min cairnterrier - han var mycket mer chill med att bara hänga med.

En fördel gentemot andra raser vi just nu tittar på (främst bichon havanais tror jag att det smalnat in mot) är ju att pälsen låter mer lättskött. Sen låter den toppenkul att göra grejer med, det gör den. Jag är dock osäker på om jag har tid med två träningspeppade hundar (även om viljan finns). Vi skulle nog behöva träffa/prata med några uppfödare av ett par tre intressanta raser helt enkelt.

Ja, en sträv terrierpäls är mycket lättskött till vardags och fäller inte heller något särskilt. Behöver dock trimmas åtminstone 2-3 gånger per år men jämfört med "pälsraser" är det ju ingenting (jag är uppvuxen med pudel...)

(Tillägg: men alltså @Roheryn - herregud vad gulliga de är!! )

Jepp, det är deras superkraft! De är så söta som valpar att man bara MÅSTE ha dem - och sen är man fast i nästan 15 år!

 

[Nepenthe]

Känns som cairn terrier, yorkshire och norfolk var mycket mer vanliga förr?
När jag va liten var det flera äldre damer som hade dessa raser
Och west highland terrier

 

[Masse]

OBS ATT: rubriken är clickbait ... till 80 procent. Den riktiga frågan är lite längre:

Vi har en urgammal hund (kastrerad hane) och en unghund (tik). Jag skriver inte ut raserna här för att det inte spelar så jättestor roll, men de är mellanstora hundar i rasgrupp 1 och rasgrupp 8. Vi har också haft en liten hund ur rasgrupp 9, och en riktig fyrvägskorsning av större modell. (Om man är supernyfiken eller tycker det är relevant för att ge ett bra råd, kan man få veta mer i pm eller lusläsa mina samtliga inlägg genom tiderna.)

Alla hundar är förstås hela familjens, men unghunden är "min" hund, på det sättet att det bara är jag som är tränings- och tävlingsintresserad. Vi tränar och tävlar NW och tränar apportering. Jag jobbar mest hemifrån så det är jag som i huvudsak motionerar henne, och vi är mycket i skog och mark. Den gamla hunden är och har varit hela familjens på ett annat sätt - våra nu vuxna barn har växt upp med honom och han har varit med på precis allt vi har gjort. Han har varit en underbar familjekompis men är nu högst troligt inne på sin sista tid i livet.

Min man kommer att vilja ha en "egen" hund framöver, en som inte är mest min. Han kan och kommer vilja ta med sig hunden till jobbet för det mesta. Det är därför praktiskt om den väger max ca 8 kilo och inte är superskarp/vaktande i grunden. Han jobbar på hundvänligt kontor med flexibla tider, men där det kommer och går ganska mycket folk. Det är bra om det är en ras som till vardags är ganska nöjd med vardagsmotion och vardagsliv, dvs. en sällskapsras primärt. Jag tror att jag nog inte kommer kunna hålla mig från att gå nån kurs och träna NW, men syftet här är inte att den ska passa mig i första hand, utan den ska passa en medelålders hundvan man som främst vill ha en liten kompis som kan hänga med på allt. Tänk lite pensionärshund kanske.

Min man har inga som helst fördomar om hundraser (det var därför jag skrev "handväskhund", men det ska inte tolkas bokstavligt). Vilka raser ska vi kika på? Det brådskar inte, så det gör inget om det är en lite ovanligare ras, men jag tror det är bra att börja göra lite research så att det inte blir några spontanköp i tomrummet efter gamlingen.

Inga trubbnosraser, och vi har höns och vuxna katter (fast det kanske spelar mindre roll om man tänker att vi ska ha en valp). Inga k rav på typ av päls. Det jag kan tänka är att hunden inte ska gå sönder när "min" hund vill leka - hon är en entusiastisk typ. I övrigt inga särskilda krav, så kom med tips!

Jag skulle vilja föreslå en större hund men som är avlad för just det ni vill ha. Euroasiern en tålig, lugn och inte minst söt hund.

 

[Capybara]

Jag skulle vilja föreslå en större hund men som är avlad för just det ni vill ha. Euroasiern en tålig, lugn och inte minst söt hund.

Tack, men vi har redan en större hund och ska inte ha en till Nu ska vi ha en liten. Jag tycker eurasier är jättefina, men de verkar inte riktigt passa vare sig mina behov (sportig och träningsvillig hund) eller makens (bärbar, gosig sällskapshund).

 

[LenaH]

Även cairnterrier låter spontant (utifrån de rasbeskrivningar jag hittar) som en sån där hund som skulle passa mig väldigt bra. Jag ska ju alltså bo med den här hunden och som jag skrivit förr kommer jag garanterat att hitta på saker med den, men tanken är i första hand en hund som i vardagen är nöjd med att mest vara med maken - på jobbet, i pyssel på gården, lunchpromenader på stan. Jag tycker kanske att cairnterrierns bakgrund och historia låter som att den är lite för arbetspigg? Kanske att den kommer att ta på sig att t.ex. vakta kontoret eller liknande?

En fördel gentemot andra raser vi just nu tittar på (främst bichon havanais tror jag att det smalnat in mot) är ju att pälsen låter mer lättskött. Sen låter den toppenkul att göra grejer med, det gör den. Jag är dock osäker på om jag har tid med två träningspeppade hundar (även om viljan finns). Vi skulle nog behöva träffa/prata med några uppfödare av ett par tre intressanta raser helt enkelt.

(Tillägg: men alltså @Roheryn - herregud vad gulliga de är!! )

Vi hade westie och de är väl kanske liiite mer soffpotatisar än Cairn men åas är de vita...
Men nån gång ska jag ha westie igen.

 

[Capybara]

Vi hade westie och de är väl kanske liiite mer soffpotatisar än Cairn men åas är de vita...
Men nån gång ska jag ha westie igen.

De är också verkligen supergulliga. Också det en hund jag kan tänka mig ha som äldre.

 

[linnsan]

Vad tror du om Löwchen? Eller är den för aktiv för att vara intressant? Det är ju en sällskapshund men, om jag förstår det rätt, mer aktiv än tex bichon raserna. Jag tycker att det låter som en härlig ras om man söker en sällskapshund. Tänker då att man håller hunden någorlunda kortklippt och inte i utställningensfrisyr.

Men @linnsan kan nog bättre svara på om rasen kan vara aktuell

Löwchen låter absolut passande! Pigga och glada men nöjda de bara får vara med och busa av sig. Lika nöjda av att få vara en dag i soffan som en dag i skogen.

 

[giovanna]

Nu är jag ute på riktigt djupt vatten (=vet inte vad jag pratar om) men är de inte ofta ganska ängsliga? Jag tänker mig också att den är för smart, jag tror min man vill ha en lite korkad, glad och chill hund. (Jag vill också vara tydlig med att hans typ av hund inte säger nåt om hans typ av fru.)

Om mopsar kunde andas (+om
de hade tusen andra sunda drag som de inte har) vore saken biff, men det är helt uteslutet.

Retromops? Har ingen koll på dem men de ser sundare ut...

 

[Capybara]

Retromops? Har ingen koll på dem men de ser sundare ut...

Tro mig när jag säger att vi pratat om detta, men slutsatsen är nog: nej. Om jag skulle ha något mopsliknande igen, så skulle jag vilja se resultat av många års gediget hälsoarbete för rasen. Det är ju inte bara andningen, utan mopsar har ganska många andra problem, det blir ju rundgång i den dåliga fysiken som orsakar följdeffekter tycker jag det oftfa verkar som. Retromops är ju ingen ras på det sättet, så det verkar svårt att göra ordentlig koll som köpare.

Min (ganska lilla) erfarenhet av mopsuppfödare är att alla säger att andningen är viktig. Ändå ser det ut som det gör. Antingen är det helt enkelt inte sant eller så har det gått för långt för att även välvilliga uppfödare under flera års avelsarbete helt enkelt inte kan göra något åt saken.

Och så köper man valp, och så älskar man sin hund, och så kan/vill/klarar man inte att se att den faktiskt inte mår bra förrän den stackars lilla hunden lidit ganska länge. Been there.

 

[giovanna]

Tro mig när jag säger att vi pratat om detta, men slutsatsen är nog: nej. Om jag skulle ha något mopsliknande igen, så skulle jag vilja se resultat av många års gediget hälsoarbete för rasen. Det är ju inte bara andningen, utan mopsar har ganska många andra problem, det blir ju rundgång i den dåliga fysiken som orsakar följdeffekter tycker jag det oftfa verkar som. Retromops är ju ingen ras på det sättet, så det verkar svårt att göra ordentlig koll som köpare.

Min (ganska lilla) erfarenhet av mopsuppfödare är att alla säger att andningen är viktig. Ändå ser det ut som det gör. Antingen är det helt enkelt inte sant eller så har det gått för långt för att även välvilliga uppfödare under flera års avelsarbete helt enkelt inte kan göra något åt saken.

Och så köper man valp, och så älskar man sin hund, och så kan/vill/klarar man inte att se att den faktiskt inte mår bra förrän den stackars lilla hunden lidit ganska länge. Been there.

Ja, håller med, man skulle gärna vilja att det går lite längre tid så att man kan utvärdera de hundarna.
Men det känns positivt att korsa in raser som har en riktig nos och ögon osv...

Tror att det är omöjligt att få traditionella mopsar sunda, det krävs inkorsning av sundare raser.

 

[LenaH]

De är också verkligen supergulliga. Också det en hund jag kan tänka mig ha som äldre.

Ja, vår var från början mina farföräldrars som bodde inne i stan och när de blev skröpliga så var han först deltid hos oss och sedermera heltid.
Han var fantastisk på att ställa om från pensionärshund till familjehund med tokig tonåring (jag) som släpade med honom på allt möjligt så just det där adaptiva är något jag tänkte på i ditt fall.

 

[Lalinea]

Känns som cairn terrier, yorkshire och norfolk var mycket mer vanliga förr?
När jag va liten var det flera äldre damer som hade dessa raser
Och west highland terrier

Och skotte

 

[Pegasus63]

OBS ATT: rubriken är clickbait ... till 80 procent. Den riktiga frågan är lite längre:

Vi har en urgammal hund (kastrerad hane) och en unghund (tik). Jag skriver inte ut raserna här för att det inte spelar så jättestor roll, men de är mellanstora hundar i rasgrupp 1 och rasgrupp 8. Vi har också haft en liten hund ur rasgrupp 9, och en riktig fyrvägskorsning av större modell. (Om man är supernyfiken eller tycker det är relevant för att ge ett bra råd, kan man få veta mer i pm eller lusläsa mina samtliga inlägg genom tiderna.)

Alla hundar är förstås hela familjens, men unghunden är "min" hund, på det sättet att det bara är jag som är tränings- och tävlingsintresserad. Vi tränar och tävlar NW och tränar apportering. Jag jobbar mest hemifrån så det är jag som i huvudsak motionerar henne, och vi är mycket i skog och mark. Den gamla hunden är och har varit hela familjens på ett annat sätt - våra nu vuxna barn har växt upp med honom och han har varit med på precis allt vi har gjort. Han har varit en underbar familjekompis men är nu högst troligt inne på sin sista tid i livet.

Min man kommer att vilja ha en "egen" hund framöver, en som inte är mest min. Han kan och kommer vilja ta med sig hunden till jobbet för det mesta. Det är därför praktiskt om den väger max ca 8 kilo och inte är superskarp/vaktande i grunden. Han jobbar på hundvänligt kontor med flexibla tider, men där det kommer och går ganska mycket folk. Det är bra om det är en ras som till vardags är ganska nöjd med vardagsmotion och vardagsliv, dvs. en sällskapsras primärt. Jag tror att jag nog inte kommer kunna hålla mig från att gå nån kurs och träna NW, men syftet här är inte att den ska passa mig i första hand, utan den ska passa en medelålders hundvan man som främst vill ha en liten kompis som kan hänga med på allt. Tänk lite pensionärshund kanske.

Min man har inga som helst fördomar om hundraser (det var därför jag skrev "handväskhund", men det ska inte tolkas bokstavligt). Vilka raser ska vi kika på? Det brådskar inte, så det gör inget om det är en lite ovanligare ras, men jag tror det är bra att börja göra lite research så att det inte blir några spontanköp i tomrummet efter gamlingen.

Inga trubbnosraser, och vi har höns och vuxna katter (fast det kanske spelar mindre roll om man tänker att vi ska ha en valp). Inga krav på typ av päls. Det jag kan tänka är att hunden inte ska gå sönder när "min" hund vill leka - hon är en entusiastisk typ. I övrigt inga särskilda krav, så kom med tips!

Rent spontant säger jag ingen alls, hundar har fyra ben och de är till för att gå på. Sedan beror det på var din man arbetar, är han lastbilschaufför kan det ju vara på sin plats med en hund i max 10-15 kilos klassen som enkelt lyfts in i lastbilen, i övrigt spelar det ingen roll med viktklass, så länge hunden uppför sig och inte stör någon annan i sitt arbete

 

[kolblakkur]

Och skotte

Jaaaa, tänkte precis på skotte! Så jäkla coola