Vilket ansvar ligger på föräldrar

[Badger]

Jag tänker att det är ganska olika i olika områden, beroende på hur kommunen satsar.

När jag var liten fanns det en fritidsgård i mellanstadiet, inte på högstadiet. Nu bor jag i en annan kommun, för mina barn, idag tonåringar, så slutade de gå till fritids när de var 11-12. Sen dess har de inte varit där. Nu som tonåringar träffar de inga fritidspedagoger alls. Säkert befinner de sig på en skolgård samtidigt som en fritidspedagog någon gång, eller åtminstone i samma byggnad, men därifrån till att en fritidspedagog med säkerhet skulle kunna uttala sig om vad mina barn gör på nätterna är steget långt.

Det är inte speciellt olika. Praktiskt taget alla kommuner har fritidsgårdar för högstadie och gymnasieungdom. Fika o film o tjejkväll, HBTQ klubb, och Lan. Om de inte har en fritidsgård har de ngt försök med system för olika lokaler olika dagar eller event på olika ställen. Ibland har de mer avancerade grejor ju mindre kommunen är som att åka buss tillsammans till ngt bodaborgliknande och annat.

 

[Badger]

Varför det där med fritidsgårdar ens kom upp, var ju för att det sades att som fritidsledare har man örnkoll på alla ungdomar och vad de gör på kvällarna.

Och då menade jag på att absolut kan man ha koll på de ungdomar som går till fritidsgården där man jobbar, men alla ungdomar går inte dit. Väldigt många gör det aldrig. De där stillsamma typerna, eller de som gör annat, dyker liksom aldrig ens upp på fritidsledarens radar.

Fryshuset är ju välkänt, men därifrån till att säga att de som jobbar där vet hur varenda tonåring på Söder tänker idag är ju steget väldigt långt. Mina barn känner till Fryshuset, men det är ju också välkänt att verksamheten riktar sig till dem som har det struligt i skolan. Eller det är åtminstone den bild mina barn har fått, rätt eller fel. Om jag skulle fråga personalen där hur mina barn tänker kring alkohol och vad de gör när de är lediga skulle de inte ha en susning. Helt rimligt, eftersom de aldrig träffats.

Till och med jag har varit på koncert på Fryshuset, när jag var 40+
Så de har hyggligt bred verksamhet även om den precis som all annan verksamhet säkert inte passar alla.

 

[Angel]

Ett av mina barn tog emot ett dödsbud om sina kompisar och var väldigt ledsen. Jag åkte och mötte så vi kunde åka hem tillsammans. Ett annan såg en olycka där någon skadades och det såg fruktansvärt obehagligt ut (ingen de kände alls utan en olycka på stan) och jag åkte och mötte. Den första hamnade i bråk med kompisarna för att någon spridit osanning och han var givetvis jätteledsen eftersom det var rätt allvarliga anklagelser. Ena klarade inte riktigt av gymnasiestarten, första dagen eftersom han inte hittade och all oro och ångest slog till. Jag fick där hjälp av hans mormor som mötte honom och hjälpte honom rätt eftersom jag var flera mil i väg och inte kunde lämna.

Så himla märkligt att resonera att tonåringar alltid ska klara sig själv. De är fortfarande inte vuxna. De är barn. Att det inte alltid går som tänkt, att de överreagerar, att de behöver sin mamma osv är det verkligen inte något man kan ställa upp på som vuxen? Eller är det viktigare att dricka alkohol?

Nu har jag inte resonerat någonting alls i stil med att tonåringar alltid ska klara sig själva så det är snarare din tolkning som är märklig. Planerade eller innan avstämt ”kanske” behov av hämtning är väl ändå en helt annan sak än att ”vad som helst kan hända så jag måste vara körbar och jour konstant så fort ungdomen gör någonting”.
Det sistnämnda känns som ett onormalt stort kontrollbehov under förutsättning att det inte är en problemungdom.

 

[Mabuse]

Det är inte speciellt olika. Praktiskt taget alla kommuner har fritidsgårdar för högstadie och gymnasieungdom. Fika o film o tjejkväll, HBTQ klubb, och Lan. Om de inte har en fritidsgård har de ngt försök med system för olika lokaler olika dagar eller event på olika ställen. Ibland har de mer avancerade grejor ju mindre kommunen är som att åka buss tillsammans till ngt bodaborgliknande och annat.

Ja, när jag googlade visade det sig att det fanns fritidsgårdar för tonåringar i min kommun, med ungefär sån verksamhet du beskriver. Däremot, eftersom de ligger separat från skolorna, så finns de inte med i vardagslivet för alla på det sätt som fritids för yngre barn gör. Även om man inte gick på skolans fritids på lågstadiet, så kunde de ju inte undgå någon elev på skolan att de fanns.

Säkert har barnen fått info på något sätt i skolan om att fritids finns, men det har varit rätt diskret information. Samma på gymnasiet. Så de som jobbar där kommer ju inte ha koll på alla ungdomar.

Jag tänker att det är kanske inte jättekonstigt om alla artonåring inte i första hand är fokuserade på att hitta fritids. Jättebra att verksamheten finns, såklart, och skapar forum som t ex HBTQ-klubb eller kreativ verkstad för den som vill, men det är väl också en ålder där många börjar pröva sina vingar och hitta på egna grejor, utan hjälp av anställda vuxna. Ju äldre vi blir, ju mindre blir det väl att alla göra samma, utan man hittar sina egna sammanhang och aktiviteter som man trivs med.

 

[Enya]

Kan ändå flika in här

Vi hade som vanligt nyhetsmorgon igång i bakgrunden och inslaget som visades handlade just om alkohol. Min dotter passerar tvn precis när en expert säger: ”Barn märker om man druckit minsta glas vin” Varpå min dotter spontant säger ”Det gör man ju verkligen inte” och fortsätter med det hon höll på med.

Min poäng är att det säkert finns barn som far illa av minsta glas oavsett sammanhang. Men det är verkligen ingen allmän sanning för alla.

Och jag tänker att likaså är tvärtom, att barn inte märker är inte allmän sanning. Så kanske kan vi vara överens om att vissa barn märker och vissa inte. Och, vad jag har förstått har det alltså inget med dåliga upplevelser att göra utan mer av förändringar hos den vuxna att göra.

 

[Tantan]

Tja, som jag läser tråden här verkar det finnas föräldrar som anser att det inte behövs och hellre tillbringar kvällen med vin än att stå stand by.

Jag är en curlingförälder som sagt. Tar jag ett glas vin eller två är jag fortfarande en bra förälder. Jag hämtar, skjutsar, kör barnets kompisar. Har jag druckit lite vin kör någon annan. Jag har liksom inte den negativa erfarenheten av alkohol som du har, jag är uppvuxen med familj som gillar vin men ingen blir full, otrevlig eller otillräknelig. Jag respekterar att Du inte vill dricka alkohol, men jag tycker det är synd att du har en så negativ bild av det att det gäller alla. Den där förändringen kan ju lika gärna vara att man är glad för att det är middag, vi har dukat fint och har kanske gäster.

 

[Enya]

Nu har jag inte resonerat någonting alls i stil med att tonåringar alltid ska klara sig själva så det är snarare din tolkning som är märklig. Planerade eller innan avstämt ”kanske” behov av hämtning är väl ändå en helt annan sak än att ”vad som helst kan hända så jag måste vara körbar och jour konstant så fort ungdomen gör någonting”.
Det sistnämnda känns som ett onormalt stort kontrollbehov under förutsättning att det inte är en problemungdom.

Jag förstår inte det här med kontrollbehov och likande som kommer fram. Varför är det kontrollbehov att vara ett stöd för sina barn när de ringer och vill ha det? Varför måste stöd ibland betyda att de inte alls kan något och får frihet när de blir 18? Varför är det så svart/vitt? Finns det inte att man kan ge barnen frihet men ändå vara stöd för dem?

 

[Enya]

Jag är en curlingförälder som sagt. Tar jag ett glas vin eller två är jag fortfarande en bra förälder. Jag hämtar, skjutsar, kör barnets kompisar. Har jag druckit lite vin kör någon annan. Jag har liksom inte den negativa erfarenheten av alkohol som du har, jag är uppvuxen med familj som gillar vin men ingen blir full, otrevlig eller otillräknelig. Jag respekterar att Du inte vill dricka alkohol, men jag tycker det är synd att du har en så negativ bild av det att det gäller alla. Den där förändringen kan ju lika gärna vara att man är glad för att det är middag, vi har dukat fint och har kanske gäster.

Jag tycker inte att curlingförälder ens har med saken att göra. Det är inte att curla att vara ett stöd för sina barn, tänker jag.

 

[Enya]

De händelserna är ju extremhändelser. Man kan inte planerat hela sitt liv efter utifall att en extremhändelse kommer inträffa. Och det säger jag som är en orolig person med ett alldeles för välutvecklat katastroftänk.

Och när tycker du att de ska lära sig klara sig själv? Ska det gå från noll till 100 samma stund de fyller 18 år? Man börjar ju successivt. Exempel: 10-åringen blir körd med bil. 12-åringen tar tåget. Om tåget hem blir inställt så hämtas 12-åringen med bil medan 16-åringen får vänta rimlig tid på nästa eller ta ersättningsbussen. Är det sent på natten hämtas även 16-åringen.

Varför måste det vara antingen eller? Kan man inte vara ett stöd för sina barn trots att de har lite friare tyglar efter åldern de är i?

 

[Lingon]

Varför måste det vara antingen eller? Kan man inte vara ett stöd för sina barn trots att de har lite friare tyglar efter åldern de är i?

Hur definierar du stöd? Det får ju inte bli så mycket stöd att de inte lär sig klara av situationer själv.

 

[Tantan]

Jag tycker inte att curlingförälder ens har med saken att göra. Det är inte att curla att vara ett stöd för sina barn, tänker jag.

Jag är det, trots att jag gillar vin.

 

[Lingon]

Jag tycker inte att curlingförälder ens har med saken att göra. Det är inte att curla att vara ett stöd för sina barn, tänker jag.

Det har definitivt med saken att göra. Man gör inte sitt barn en tjänst genom att hela tiden kratta manegen åt dem för minsta lilla.

 

[Enya]

Hur definierar du stöd? Det får ju inte bli så mycket stöd att de inte lär sig klara av situationer själv.

Fast det har jag förklarat. Inte ska jag behöva upprepa mig ständigt för att man inte orkar läsa min inlägg? Ibland behöver ens barn sina föräldrar även om de annars klarar sig bra.

 

[Mabuse]

Ungdomens hus, nattcaféer och typ Fryshuset är ju fritidsgårdar för högstadie och gymnasieungdom. I lägre åldrar brukar det ju kallas fritidsklubb och vara kopplat till skolan.

På 80-talet drev KFUM rent av en del verksamhet som högstadiungdomar vistades på. Praktiskt taget alla kommuner och de flesta många kyrkor har verksamhet för ungdomar, dvs personer som är mellan 13-17 år. Tex just nattcafé som inte serverar alkohol i kommunens regi. I vissa städer rent av driver ungdomarna själva sådan verksamhet med koncerter osv. Innan högstadiet är det ju inte lika vanligt att ungdomar är ute sena kvällar osv.

Självklart hänger ju många ungdomar också inte på sådana ställen men många gör det någon gång.

Sedan är det såklart lika vanligt att gymnasieungdom har egna föreningar och lånar skolans lokaler osv

Min bild av hur det är här i Stockholm är att det också skett en markant nedgång i utelivet. Jag och barnen är väl ungefär lika stillsamma, men på min tid gick man ändå ut ibland, det var skoldiskon och konserter och sånt. Det verkar vara mycket mindre så nu, ungdomarna umgås på ett annat sätt. Mycket online, eller hänga med några få kompisar. Väldigt lite, för inte säga inget, festande med alkohol. Och inte så mycket föreningsliv heller. Men det är ju anekdotiskt, förstås. Nån annan i andra kretsar skulle kanske ge en annan bild.

Ibland sprids det tillfälligt online någon mötesplats, typ en park veckan innan skolstart, eller ett valborgsfirande, där det samlas många och det slutar med att polisen får gripa in pga fylla och våldsbrott. Men ens om det är många som är där, så är det ju lika många som också hör talas om det och absolut inte åker dit, eftersom man ju kan räkna ut på förhand att det är hög risk för stök. Lite som jag själv undviker ställena där supportrarna hänger när det är derby.

 

[Palermo]

Jag är det, trots att jag gillar vin.

Om du går över till vitaminberikad juice får du nog en aningens längre förväntad livstid, och fler tillfällen att curla de små liven riktigt länge!

 

[Enya]

Det har definitivt med saken att göra. Man gör inte sitt barn en tjänst genom att hela tiden kratta manegen åt dem för minsta lilla.

Då läser du mina inlägg som fan läser bibeln. Jag pratar inte om hela tiden, jag pratar om ibland, vid behov.

 

[Palermo]

Då läser du mina inlägg som fan läser bibeln. Jag pratar inte om hela tiden, jag pratar om ibland, vid behov.

Du gav några exempel förut i tråden på situationer där jag absolut skulle ha ryckt ut om det var mina barn, precis som du. Det är dock inte säkert att jag hade varit nykter nog att köra bil just då. Det är typ det hela för min del.

 

[Cambrie]

Ja, när jag googlade visade det sig att det fanns fritidsgårdar för tonåringar i min kommun, med ungefär sån verksamhet du beskriver. Däremot, eftersom de ligger separat från skolorna, så finns de inte med i vardagslivet för alla på det sätt som fritids för yngre barn gör. Även om man inte gick på skolans fritids på lågstadiet, så kunde de ju inte undgå någon elev på skolan att de fanns.

Säkert har barnen fått info på något sätt i skolan om att fritids finns, men det har varit rätt diskret information. Samma på gymnasiet. Så de som jobbar där kommer ju inte ha koll på alla ungdomar.

Jag tänker att det är kanske inte jättekonstigt om alla artonåring inte i första hand är fokuserade på att hitta fritids. Jättebra att verksamheten finns, såklart, och skapar forum som t ex HBTQ-klubb eller kreativ verkstad för den som vill, men det är väl också en ålder där många börjar pröva sina vingar och hitta på egna grejor, utan hjälp av anställda vuxna. Ju äldre vi blir, ju mindre blir det väl att alla göra samma, utan man hittar sina egna sammanhang och aktiviteter som man trivs med.

Men snälla. Fritids och fritidsgård är inte samma sak.

 

[Mabuse]

Fast det har jag förklarat. Inte ska jag behöva upprepa mig ständigt för att man inte orkar läsa min inlägg? Ibland behöver ens barn sina föräldrar även om de annars klarar sig bra.

Det är klart. Men det behovet behöver inte yttra sig som ”Kom och hämta mig!!” För många finns aldrig just det behovet. Utan kanske snarare att man avlastar med markservice, hjälper till att organisera en vardag som är rimlig och varken tråkig eller alltför stressande, pratar med dem, håller ett öga på hur de mår. Som ett stöd i bakgrunden.

Men tonåringars tillvaro behöver ju inte kantas av katastrofer och alarmberedskap. Det kan vara så, men som nån skrev i tråden, en stilla vardagslunk (om än tryfferad av stora känslor) är väl också ett ganska vanligt sätt att vara tonåring.

Gamla föräldrar - jäpp, där är det ständig beredskap. På en helt annan nivå än med många tonåringar, enligt min erfarenhet. Om de ringer från akuten, så är det troligare att det gäller den åldriga föräldern, än tonåringen.

 

[Enya]

Det är klart. Men det behovet behöver inte yttra sig som ”Kom och hämta mig!!” För många finns aldrig just det behovet. Utan kanske snarare att man avlastar med markservice, hjälper till att organisera en vardag som är rimlig och varken tråkig eller alltför stressande, pratar med dem, håller ett öga på hur de mår. Som ett stöd i bakgrunden.

Men tonåringars tillvaro behöver ju inte kantas av katastrofer och alarmberedskap. Det kan vara så, men som nån skrev i tråden, en stilla vardagslunk (om än tryfferad av stora känslor) är väl också ett ganska vanligt sätt att vara tonåring.

Gamla föräldrar - jäpp, där är det ständig beredskap. På en helt annan nivå än med många tonåringar, enligt min erfarenhet. Om de ringer från akuten, så är det troligare att det gäller den åldriga föräldern, än tonåringen.

Tråden handlar ju lite om just "kom och hämta" så det är ju vad jag åsyftar.